Page 1

stockholm 1912 JOHAN ERSéUS

b o k fö r lag e t m ax s t r ö m


” Av alla länder i världen äger Sverige för närvarande de bästa betingelserna att organisera de olympiska spelen på ett sätt som är fullt idrottsmässigt och som motsvarar förväntningarna. Olympiska spelen i Stockholm är på förhand försäkrade om fullständig succé.” pierre de coubertin


solskensolympiaden stockholm 1912 JOHAN ERSéUS

b o k förlag e t max st röm


inneh책ll 8

1912

66

Tennis

72

Cykel

76

Skytte

86

Gymnastik

98

Brottning

104

Rodd

114

Fotboll

128

F채ktning

134

Simsport

152

Ridsport

162

Friidrott

212

Modern femkamp

218

Segling

226

kring os

244

register


7

De 192 vältränade svenska gymnasterna tågar in på Stadion, redo för sitt fyrtio minuter långa uppvisningsprogram med taktfast språngmarsch, klättring i linor och hopp över bygelhästar och plintar.


1912 Sällan har en så nöjd sextiofemåring satt sin fot på Stockholms centralstation. Den mustaschprydde översten som den 3 juni 1909 klev av nattåget från Berlin hade lyckats med något som han drömt om i femton år: Stockholm skulle få den stora äran att arrangera OS 1912. Det enhälliga beslutet från Internationella olympiska kommittén (IOK ) berodde i mycket hög grad på just Viktor Balck – idrottsentusiasten, gymnastikinstruktören och officeren som denna mulna torsdagsmorgon omsvärmades av journalister på perrongen. Han hade ingått i IOK sedan starten 1894 och var god vän med Pierre de Coubertin, de moderna olympiska spelens grundare. Viktor Balck hade hela tiden markerat att Sverige ville arrangera ett OS, och i början av 1909 fick han diskreta tips om att chansen kunde uppstå 1912 – eftersom det storstilade tyska OS-projektet höll på att haverera. De femte olympiska spelen var i praktiken vikta för Berlin. Vilhelm II ville ha en rejäl germansk manifestation och svenskarna tänkte inte ta strid med kaisern – särskilt inte som beslutet skulle fattas på IOK :s session i Berlin. Men tyskarna hade svårt att få fram pengar till stadionbygget. Dessutom hade OS-projektets motor, general Egbert van der Asseburg, insjuknat och låg för döden. Coubertin insåg att Stockholm behövde rädda spelen – precis som när London tog över arrangemanget från Rom 1908. Och Viktor Balck var inte nödbedd. Den 22 mars 1909 förklarade han fördelarna för den inre kretsen i Sveriges Centralförening för idrottens främjande (SCIF ): Sverige skulle bli mer känt i utlandet och få en upprättelse efter den snöpliga förlusten av Norge några år tidigare. Dessutom skulle svenskt idrottsliv stimuleras. Stockholm hade två stora idrottsarenor, och Viktor Balck var inblandad i båda. Föga förvånande, han hade ett finger med i de flesta svenska sportsammanhang.

Den innersta trojkan under OS 1912 bestod av Stadionchefen Sven Hermelin, organisationskommitténs hedersordförande kronprins Gustaf Adolf och Viktor Balck, eldsjälen som fick OS till Stockholm.



Slussen var den enda passagen mellan Stockholms södra och norra delar på 1910-talet. Här fick resenärerna byta spårvagn; först 1922 byggdes de bägge spårvägsnäten ihop.


10

Från 1896 var Stockholms främsta sportarena Idrottsparken, som drevs av ett bolag med bland andra Viktor Balck som ägare. Intill Sophiahemmet vid Valhallavägen fanns paviljonger för tennis och skridskoåkning, en doserad cementbana för löpning och cykling och en grusplan där SM i fotboll avgjordes. Idrottsparken revs hösten 1910 för att ge plats åt Stadion.

Han var drivande i SCIF, som hade bildats 1897 med syfte att öka idrottsintresset i landet. (Det blev i praktiken SCIF som organiserade OS i Stockholm.) Intill Sophiahemmet vid Valhallavägen hade överste Balck och överstelöjtnant Sven Hermelin 1896 skapat Stockholms Idrottspark med grusfotbollsplan, 400-metersbana av cement för löpning och cykling, tennispaviljong och skridskopaviljong. Hermelin ingick också i Sveriges olympiska ledning och var chef för Stockholms Stadion under OS. Balck och Hermelin planlade för SCIF :s räkning även Östermalms IP , som 1906 stod klar med löparbanor och tre fotbollsplaner vid nuvarande Lidingövägen, norr om Idrottsparken. Redan innan Viktor Balck avslöjade sina planer på en svensk OS-ansökan hade han bett arkitekten Torben Grut att beräkna kostnaden för ett olympiastadion på Östermalms idrottsplats. Grut hade ritat byggnader vid Idrottsparken och hade genom skapandet av Solliden på Öland kommit in i de kungliga kretsarna, där Balck själv umgicks. Kopplingen till kungahuset var ett trumfkort i Sveriges OS-ansökan. Dels


Tennis Inne i Kungliga Tennispaviljongen på Stadionhöjden märktes det inte att en snöstorm drog in över Stockholm söndagseftermiddagen den 5 maj 1912. Här tjuvstartade de femte olympiska spelen när den blivande chefen för Mo och Domsjö, Carl Kempe, slog en serve mot Jaroslav Hainz från Böhmen. Söndagen därpå hade fransmannen André Gobert vunnit det första OS-guldet i Stockholm. Åskådarnas intresse var stort: tennisbiljetterna hade sålt slut på en kvart. Precis som i London 1908 blev det två turneringar, utomhustävlingarna avgjordes veckan före den officiella OS -invigningen i juli. De spelades på nyanlagda banor utanför Tennispaviljongen som hade byggts 1896 i Idrottsparken. Inför OS 1912 flyttades den nationalromantiska träbyggnaden ett par hundra meter till sitt nuvarande läge vid Fiskartorpsvägen. Medan inomhustävlingen lockade världseliten, krockade utomhustävlingarna med Wimbledon. Startfältet blev tunt och åtskilliga matcher vanns på walk over. Mest tur i lottningen hade det svenska mixedparet Gunnar Setterwall och Sigrid Fick, som trots en enda seger på banan vann två medaljer: brons inomhus och silver utomhus. I utomhusfinalen förlorade de klart mot tyskarna Dora Köring och Heinrich Schomburgk. Det svenska parets chanser förbättrades inte när Sigrid Fick i matchens inledning slog Setterwall i ansiktet med racketen så att han började blöda. Som den officiella OS -rapporten uttryckte det: ”Detta nedsatte i avsevärd grad spelhumöret hos Setterwall, som sedan matchen igenom spelade sämre än vanligt.” Motståndaren Schomburgk hade varit så segerviss att han hade packat ner en elegant cylinderhatt till prisutdelningen. Han var sedan tidigare tysk mästare i fotboll med VfB Leipzig. Hans spelpartner Dora Köring, som även tog OS -silver i singel, omkom i bombningen av Dresden i februari 1945.

OS-FAkta Tennis Arena: Kungliga Tennispaviljongen på Stadionhöjden och Tennispaviljongen vid Östermalms IP Datum: 5–12 maj, 28 juni–5 juli Nationer : 6 (inomhus), 11 (grus) Deltagare : 80 (varav 13 kvinnor) Grenar : 8 Kuriosa : Många av de bästa spelarna uteblev från utomhusturneringen eftersom den krockade med Wimbledon. Bästa nationer : Inomhus – Storbritannien, Frankrike, Sverige. Utomhus – Sydafrika, Tyskland, Frankrike



Utanför Tennispaviljongen vid Östermalms idrottsplats anlades utomhusbanor med plats för 1 500 åskådare. Gröna segeldukar spändes kring banorna, som belades med en blandning av stenkolstjära och kalkstensavfall. 19-åriga fransyskan Marguerite Broquedis vann guld i singel.


68

Inomhusturneringen som tjuvstartade OS hölls i maj i Tennispaviljongen bakom Stadion. Mixedfinalen blev en helbrittisk uppgörelse. Edith Hannam och Charles Dixon besegrade Helen Aitchison och Roper Barrett. I singel tog Hannam guld och Dixon silver.

Det svenska kungahuset rymde många entusiastiska tennisspelare. Prisutdelaren Gustaf V tog redan på 1870-talet hem den brittiska sporten till Stockholm där han anlade banor och startade en tennisklubb. Intill syns hans son prins Wilhelm iförd cylinderhatt.


cykEL Tyskland fick inte gehör för sina förslag på cykelpolo (dyrt och utrymmeskrävande) eller konståkning på cykel (svårbedömt och idrottsligt obetydligt). Och möjligheten till bantävlingar försvann när Stockholms enda cykelbana revs för att ge plats åt Stadion. Det fick bli landsvägslopp – på en sträcka där svenskarna hade tävlat sedan 1892: Mälaren runt, ett 320 km långt lopp som gick medsols kring sjön. Ute i Europa användes gemensam start, men de bitvis usla svenska vägarna skulle inte klara hundra åkare i klunga. Cyklisterna fick starta varannan minut. De 162 funktionärerna såg till att järnvägsövergångar, landsvägsbroar och kanalbroar var öppna – eller noterade hur långa tidsavdrag väntande cyklister skulle ha. Röda pilar visade rätt färdväg. Längs banan fanns läkare, cykelreparatörer, tolkar samt telefoner för löpande rapportering av resultat till Stadion. Överraskande många nationer hade anmält maximala tolv deltagare. Storbritannien sände tolv engelsmän, åtta skottar och sex irländare. Sydafrika skickade en enda cyklist – den unge guldgruvearbetaren Rudolph ”Okey” Lewis. Med startnummer 2 av 123 åkare hade han snart inga tider att gå på, men farten imponerade. Från starten vid folkskolan i Liljeholmen nådde han Södertälje på 57 minuter. Han ledde från start till mål och pulvriserade det gamla rekordet på sträckan. Efter 10 timmar, 42 minuter och 39 sekunder rullade han i mål utanför Sophiahemmet på Valhallavägen i Stockholm. Snittfarten hade varit 29 km i timmen. Dock hade sydafrikanen haft en stor fördel: han startade i svalkan klockan två på natten, medan hans värsta konkurrent, engelsmannen Frederick Grubb, gick ut 06.30 och körde hela sträckan i tryckande hetta. Även den svenske favoriten Henrik ”Murre” Morén, som hade vunnit ”Mälaren runt” nio gånger i rad, startade sent – och fick värmeslag i Västerås.

OS-FAkta CYKel Bana: Mälaren runt via Södertälje, Eskilstuna, Köping, Västerås, Bålsta till Valhallavägen i Stockholm. Datum: 7 juli Nationer : 16 Deltagare : 123 (94 kom i mål) Grenar: Ett lopp. (Räknades även som lagtävling, där Sverige vann före England och USA.) Kuriosa: Mariefreds vandringspokal för vackraste åkning som inte gett medalj tilldelades kanadensaren Frank Brown. Bästa nationer : Sydafrika, England, USA, Sverige

 Flera åkare fick solsting,

ligister kastade grus på följebilar i Västberga, engelsmannen Stokes bröt nyckelbenet i Södertälje och svensken Landsberg blev påkörd av en ”droskautomobil”. Men 94 cyklister klarade den 320 km långa cykeltävlingen runt Mälaren.


75

Sydafrikas ende OS-cyklist var född på en farm utanför Pretoria, och hade trots sina tjugofyra år hunnit arbeta i nio år under jord i en guldgruva. Efter 10 timmar, 42 minuter och 39 sekunder cyklade Rudolph Lewis i mål som överlägsen segrare, och bars iväg av stolta landsmän.

Lewis värvades 1913 av den professionella cykeltouren i Tyskland. Under första världskriget stred han på den tyska sidan, tilldelades järnkorset men hamnade i fångläger och återfick aldrig sin fulla kraft. Han avled vid fyrtiosex års ålder 1933.


skytte Skyttarna hade ovanligt goda chanser att vinna medaljer i Stockholm. I London 1908 hade det varit hela 15 skyttegrenar – något som svenskarna ökade till 18. Att skytte var en populär sport kan delvis förklaras med den starka frivilliga skytterörelsen. I en av de officiella böckerna som gavs ut efter OS i Stockholm påpekas också den militära fördelen med att små nationer har individuellt skickliga skyttar med moderna infanterigevär – något som boerna visade under kriget mot britterna i Sydafrika: ”Skjutskickligheten är sålunda av den största betydelse i det moderna kriget.” Tävlingarna avgjordes i fem huvudgrupper: gevär, miniatyrgevär, pistol, lerduveskytte samt rörligt mål (löpande hjort). Det kortaste avståndet var 25 meter för rapid fire med miniatyrgevär, det längsta 600 meter för armégevär. De flesta grenarna avgjordes på skjutbanorna i Kaknäs, strax norr om Djurgårdsbrunns värdshus; lerduvor och hjorttavlor besköts vid Råstasjön i Råsunda. Tio av de sexton nationerna tog medalj. Flest lagrar skördade Sverige och USA, med sju guld vardera; svenskarna vann medaljduellen med 17–14. Sverige var nära att ta ytterligare en medalj genom den yngste av spelens 284 skyttar. Nils Romander, artonårig gymnasist från Lidingö, ledde finalen på 300 meter armégevär och behövde bara träffa tavlan med sitt tjugonde och sista skott för att ta guld. Men alla åskådarna samlades bakom honom, nerverna började dallra och ynglingen missade tavlan helt. Det blev en femteplats för Nils, som sedermera blev militär och far till blivande rikspolischefen Holger Romander. Den äldste deltagaren var också svensk: Oscar Swahn. Som sextiofyraåring ingick han i guldlaget i löpande hjort. Vilhelm Carlberg blev med sina fem medaljer den framgångsrikaste deltagaren i OS 1912. Hans individuella guld kom i ”miniatyrgevär 25 meter försvinnande mål”. Tvillingbrodern Eric var inte mycket sämre med fyra medaljer.

OS-FAkta skytte Arena: Skjutbanor vid Kaknäs och Råsunda Datum: 29 juni–5 juli Nationer: 16 Deltagare: 284 Grenar : 18 Kuriosa: Efter spelen fick segraren i 30 meter duellpistol, Alfred Lane, ge New York-polisen skjutlektioner. Bästa nationer: Sverige, USA, Frankrike, Storbritannien



Det starka solskenet plågade skyttarna på det öppna Kaknäsfältet. I skydd av en uppspänd duk förbereder sig finländaren Nestori Toivonen på nästa löpande hjort. Han tog brons i enkelskott.


78

USA :s gevärsskyttar var förkrossande överlägsna – i lagtävlingen hamnade samtliga sex amerikaner i topp. Svenskarna började undra om det var något skumt med vapnen. Gustaf V bad att själv få inspektera ett gevär, men lugnades efter en grundlig förevisning av USA -ledaren överste Libbey.

De danska skyttarna har anlänt till Stockholm och hämtat ut sina polletterade vapen på SJ:s paketoch ilgodsstation, som låg på södra sidan av Centralstationen. Danskarna tog silver, brons och lagbrons i gevärsskytte 300 meter.


gymnastik År 1912 spretade den internationella gymnastiken i åtminstone tre riktningar. I den traditionella hörnan fanns den klassiska svenska Ling-gymnastiken, med honnörsbegrepp som smidig elegans, precision, formfulländning och homogena rörelser. Vidare fanns den europeiska (tyska) skolan samt frigymnastik med valfria rörelser och redskap. Någon enighet gick inte att uppnå; vid OS i Stockholm tävlade man för första och enda gången i alla tre disciplinerna. Enligt Sveriges puritanska linje ägnade sig de andra länderna snarast åt cirkuskonster. Svenskarna ville över huvud taget inte tävla i gymnastik – som främst lämpade sig för massuppvisning. Att bedöma enskilda gymnasters prestationer var något otänkbart. Under OS 1908 hade de svenska tidningarna inte ens publicerat resultaten från de individuella gymnastiktävlingarna. Sverige böjde sig dock för IOK:s majoritet och ordnade gymnastiktävlingar på Stadions gräsmatta. Varken Sverige, Norge eller Tyskland deltog individuellt. Därmed blev det total dominans för Italien och Frankrike, som tog de elva första platserna. Tävlingens moment var räck, barr, ringar och bygelhäst. Publiken uppskattade mest de stora uppvisningarna med flera hundra gymnaster, och av trupptävlingarna som genomfördes av mellan sexton och fyrtio deltagare per nation. I synkroniserade rörelser ägnade de en timme åt att hoppa, springa, klänga och klättra i den väldiga gymnastikställning från Ekstrands snickerifabrik som hade placerats mitt på Stadions gräs. (De inköpta gymnastikredskapen från Chemnitz i Tyskland visade sig däremot vara undermåliga.) I trupptävlingen kunde de 24 vitklädda svenska gymnasterna – under ledning av den svenska scoutrörelsens fader, kapten Ebbe Lieberath – excellera i växelsidiga bålrörelser, stuphängande, spännböj, krokhäng, ytterhopp, nedgång till tvärsittning och överslag bakåt. Sverige vann som sig bör tävlingen i det svenska systemet, som efter 1920 års spel togs bort från OS-programmet.

OS-FAkta gymnastik Arena: Stadion Datum: 8–12 juli Nationer : 12 Deltagare : 263 (plus uppvisningstrupper) Grenar : 4 Kuriosa: Italienaren Alberto Braglia hade efter sin individuella seger i London 1908 arbetat som cirkusartist och skadat sig svårt i ett trapetsnummer. Men han tog guld även 1912. Bästa nationer: Italien, Norge, Sverige



Majoriteten av kvinnorna i OS 1912 var gymnaster från Norden. De fick dock inte tävla utan bara visa upp sina färdigheter. Här uppträder den spänstiga norska truppen.


88

Gymnasternas insats i trupptävlingen präglades av precision, behärskning och balans – inte minst de tjugofyra svenskarnas övningar på det 375 kvadratmeter stora trägolvet.


89


244

personregister Kursiv siffra anger bild Adams, Ben 169 Adams, Platt 170, 170 Adlercreutz, Nils 152, 153 Adlerz, Erik ”Loppan” 135, 148, 148 Ahearn, Dan 169 Ahearne, Tim 169 Ahlgren, Alexis 198 Ahlgren, Anders 99, 103, 103 Aitchison, Helen 68, 68 Alexander II, tsar 160 Alexandra, tsarinna 26, 27 Alexej, prins 160 Almlöf, Erik 163, 169, 175, 175 Amundsen, Roald 31 Anspach, Paul 129 Asikainen, Alfred 99, 100, 101 Asp, Nils 220, 224 Asseburg, Egbert van der 9 Attlee, Clement 193 Averoff, George 19

Bricker, Calvin 169, 169 Brookes, William Penny 19 Broquedis, Marguerite 66, 67 Broström, Dan 219 Brundage, Avery 164 Bugatti, Ettore och Rembrandt 242 Bunyan, Charles 115 Byrd, Dick 180, 180, 181 Böhling, Ivar 99, 103

Goulding, George 51, 51, 165, 194, 195 Grubb, Frederick 73 Grut, Torben 10, 11, 42, 47, 241 Gullaksen, Ragnvald 98, 99 Gustaf Adolf (sedermera Gustaf VI Adolf) 9, 11, 14, 15, 48, 63, 63, 125, 125, 233, 239 Gustaf Adolf, prins 14, 15, 156, 157 Gustaf V 11, 31, 63, 68, 69, 71, 85, 85, 105, 153, 158, 158, 166, 166, 217, 239 Gutterson, Albert 169, 174, 175

register Babcock, Harry 169 Baden-Powell, Robert 231 Balck, Viktor 9, 9, 10, 11, 11, 14, 14, 42, 48, 103, 106, 179 Barrett, Roper 68, 68 Barthélemy, Riccardo 242 Beckman, Otto Ludvig 26 Békessy, Béla 129 Bergvall, Erik 21, 48 Bernadotte, Folke 217 Bernadotte, Lennart 160 Blixen, Bror 228 Blixen-Finecke, Hans von 153, 228 Blomberg, Anton 51 Blomgren, Gustaf 146, 146 Boardman, Leslie 140, 140 Boberg, Ferdinand 23, 32 Boltenstern, Gustaf Adolf 153 Bonde, Carl 153, 158, 159 Boström, Erik 82, 83 Bouin, Jean 197, 197 Braglia, Alberto 87 Brandsten, Ernst 149

Carl, prins 11, 38, 153, 158, 158, 239 Carlberg, Eric 77, 82, 83 Carlberg, Vilhelm 77, 82, 83 Casparsson, Ernst 152, 153 Cetti, Francesco (eg Frants Forsberg) 17 Champion, Malcolm 140, 140 Chanel, Gabrielle ”Coco” 160 Churchill, Winston 193 Cook, Steph 213 Coubertin, Marie 242 Coubertin, Pierre de 9, 11, 14, 19, 20, 26, 57, 63, 153, 213, 239, 239, 241, 242 Craig, Ralph 187, 187 Dahlbeck, Olle 37, 37 Dalén, Gustaf 32 Dimitrij, storfurste 153, 160, 160, 161 Dixon, Charles 68, 68 Duncan, Jim 180, 180 Durack, Frances ”Fanny” 135, 142, 142, 143, 143 Edström, Sigfrid 227 Edvard VII 20 Eisenhower, Dwight D 164 Eschbach, Martin 242 Eugen, prins 11, 38, 241

Fast, Ernst 20 Fick, Sigrid 67, 70, 71, 71 Fletcher, Jennie 134, 135, 142, 142 Frans Josef I 26 Fredrik VIII 25 Frestadius, Erik ”Nalle” 231 Friedrich Carl, prins av Preussen 153, 233 Fuchs, Jeno´´ 129, 133, 133 Gitsham, Chris 198, 202, 203, 205 Gobert, André 67

Hainz, Jaroslav 67 Hajós, Alfréd 242 Halldin, Oscar 17 Hallman, PO 35 Halpenny, Bill 176, 176 Hannam, Edith 68, 68 Hardwick, Harold 140, 140 Healy, Cecil 140, 140 Hebner, Harry 140, 141 Hedberg, Tor 241 Hedin, Sven 31 Hellström, Carl 219, 224 Hellström, Kristian 48 Henning, Sven och Tor 135 Hermelin, Sven 9, 10, Herschmann, Otto 129 Hjertberg, Ernie 24 Hjortzberg, Olle 23, 24 Hodgson, George 61 Hohrod, Georges 242 Horine, George 168, 169 Hultman, Axel 105 Hurley, Charles 24, 135 Hutson, George 197 Ingeborg, prinsessa 233

Jacobsson, Sigfrid ”Sigge” 204, 205 Jerring, Sven 206 Johanson, Greta 135, 150, 151, 151, 239 Johansson, Claes 99, 103, 103 Johansson, Hjalmar 149 Jones, John Paul 190 Jusupov, Felix 160 Kahanamoku, Duke 135, 138, 139, 139, 140, 141 Kahanamoku, Samuel 139 Kanakuri, Shizo 119, 206, 206, 207


Kelly, Fred 188, 189 Kempe, Carl 29, 67 Kinnear, William 105 Kiviat, Abel 187, 190 Klein, Martin 99, 100, 101 Klercker, Johan af 119, 119 Knape, Ulrika 149 Kolehmainen, Hannes 163, 196, 197, 197, 198 Kolehmainen, Tatu 197 Kreuger, Ivar 41, 42 Kristian X 25 Köring, Dora 67, 70, 71 Lagerlöf, Selma 32 Laval, Georg de 82, 83, 212, 213, 214, 215 Lazaro, Francisco 198 Lemming, Eric 20, 163, 179, 182, 183, 183 Lenin, Vladimir 29 Lewis, Rudolph ”Okey” 73, 74, 75, 75 Lieberath, Ebbe 14, 15, 87, 231 Liesche, Hans 169 Lilliehöök, Gösta 212, 213 Lilljekvist, Fredrik 32 Lindblom, Gustaf ”Topsy” 163, 169, 175, 175 Lindhagen, Albert 35 Lindman, Arvid 31 Lindström, Herbert 208, 209, 210, 210 Lippincott, Donald 187, 187 Lloyd George, Megan 193 Luther, Charles 187 Malmström, Axel 51, 51 Maria Pavlovna, prinsessa 26, 160, 233 Mas Latrie, Jean de 214, 214 McArthur, Kennedy 198, 202, 203, 205 McGrath, Matt 179, 179 McVilly, Cecil 105 Meredith, Ted 194, 194 Mészaros, Erwin 129, 133, 133 Meyer, Alvah 187, 187 Mishima, Yahiko 206 Moers, Carl von 154, 155 Moore, Belle 134, 135 Morén, Henrik ”Murre” 73 Nadi, Nedo 129 Nelson, Frank 176, 177

Nero, kejsare 241 Neumüller, Otto Emil 37 Nielsen, Poul 127 Nikolaj II, tsar 24, 26, 27, 160 Noel-Baker, Philip 190, 191, 192, 193 Nordlander, Axel 152, 153, 158, 158 Norlander, Emil 205 Nurmi, Paavo 197 Oscar II 11 Osiier, Ellen och Ivan 129 Otto, Louise 148, 149 Palme, Olof 193 Patton, Beatrice 217 Patton, George 213, 214, 214, 216, 217, 217 Pellegrini, Carlo 242 Perry, Charles 187 Pershing, John 217 Persson, Evald 98, 99 Persson, Nils 220, 221 Petré, Bengt och Gio 206 Philbrook, George 184, 184 Philp, Greta 31 Pietri, Dorando 20, Preece, Helen 213 Puyi, kejsare av Kina 29 Rasputin, Grigorij 160 Rau, Richard 162, 163 Richards, Alma 169, 170, 171 Romander, Holger och Nils 77 Roosevelt, Theodore 26 Rose, Ralph 184, 185 Rosen, Clarence von 11, 14, 153, 157, 157 Rydeberg, Georg 183 Saaristo, Julius 179, 179 Salchow, Ulrich 106 Salin, Kasper 35 Schomburgk, Heinrich 67, 70, 71 Scott, Robert 31 Seligman, Edgar 130, 131 Setterwall, Gunnar 67, 70, 71, 71 Sigvard, prins 156, 157 Sjöberg, Henrik 19 Speirs, Annie 134, 135 Staaff, Karl 31

Stalin, Josef 29 Steer, Irene 134, 135 Stenhammar, Wilhelm 183 Strindberg, August 30, 31, 31, 32, 35, 38 Strode Jackson, Arnold 190, 190, 191, 193 Sun Yat-sen 29 Swahn, Oscar 77, 84, 85, 85 Svanberg, John 22 Söderberg, Hjalmar 32 Söderlund, Oscar 119, 119 Taber, Norman 190 Taft, William 26 Taipale, Armas 179, 180, 180 Tewanima, Lewis 198 Theodorius I 14 Thiel, Ernest 38 Thorpe, Jim 22, 51f, 163, 164, 165, 165, 166, 166, 228, 241 Thubé, Gaston 219 Toivonen, Nestori 76, 77 Toll, Paul 41 Tsiklitiras, Kostas 169, 173, 173 Tuomisto, Ivan 24 Törnros, Gustaf 22 Uggla, Bertil G:son 169 Varga, Béla 103 Webb, Ernie 194, 195 Veirman, Polydore 105, 110, 111 Weissmuller, Johnny 139 Verdeber, Richard 130, 131 Wide, Ernst 190 Wieslander, Hugo 163, 164 Vilhelm II 9 Wilhelm, prins 11, 38, 68, 69, 160, 233 Winans, Walter 240, 241, 242 Woodward, Vivian 124, 125, 127 Wylie, Wilhelmina ”Mina” 142, 142, 143, 143 Zappas, Evangelis 19 Åberg, Georg 163, 169, 175, 175 Åsbrink, Gösta 212, 213 Öholm, Moje 119, 119 Östberg, Ragnar 48

245


246

källförteckning BILDKÄLLOR Forsell, Jacob 206 4 Malmströms Bilder 37 Foto: Axel Malmström General George Patton Museum of Leadership 216 Foto: okänd Getty Images 31 Foto: Hulton Archive; 192 Foto: Popperfoto; 229 Foto: Bob Thomas/Popperfoto IBL Bildbyrå 160 Foto: Mary Evans/Charlotte Zeepvat Collection Idrottsmuseet i Malmö & Sveriges Centralförening för idrottens främjande Omslag Foto: okänd; 9, 15, 88–89, 102, 103 samt., 120, 123 övre th, 123 nedre tv, 138, 143, 150, 166, 167, 170, 171, 175, 179, 180, 185, 186, 187, 191, 200–201, 204, 210, 211, 215, 225, 231 Foto: Axel Malmström; 11, 22, 86, 94, 100, 118, 123 övre tv, 140, 142, 162, 164, 169, 173, 178, 183, 190, 218, 221 Foto: Th. Modin; 44–45, 53, 60, 62, 63, 64–65, 72, 74, 76, 80, 85, 92–93, 98, 101, 104, 114, 117, 121, 122 nedre, 123 nedre th, 124, 125, 126, 132, 137, 146, 148, 149, 156, 158, 159, 161, 168, 172, 174, 176, 177, 182, 184, 188–189, 194, 199, 203, 222–223, 224, 226, 230 Foto: okänd; 46 Foto: Wilhelm Lamm; 165 Foto: Oscar Halldin; Baksida Foto: okänd Övriga bilder 23, 42, 48, 127, 136, 209, 227, 242 International Olympic Committee ( IOC ) 14 Foto: okänd Kungliga Biblioteket 232 Per Bunnstads vykortssamling OS 1912 112–113 Scanpix Sweden 4, 30, 66, 68, 70, 78, 79, 95, 96–97, 147, 208 Foto: Scanpix Historical; 56 Foto: Scanpix; 59, 141 Foto: Bettman/Corbis; 69 Foto: Victor Malmström; 195 Foto: Pressens bild; 154–155, 240 Foto: AKGImages; 193 Foto: NTB

Stockholms stadsmuseum 8, 28, 35 Foto: Kasper Salin; 10, 18, 29, 38, 39, 40, 41, 47, 57, 49, 52, 54, 55, 91, 119, 207, 243 Foto: okänd; 12–13, 21 tv, 50, 109, 111, 234–235, 241 Foto: Axel Malmström; 16–17, 33 Foto: Oscar Halldin; 26 Foto: Wilhelm Lamm; 27 Foto: Anton Blomberg; 34 Foto: W H Tullberg, Salins saml.; 36 Foto: Alfred Mohn; 43 Foto: Stockholms stadsarkiv; 237 Foto: Larssons Ateljé Tryckta bildkällor Cederström, C. (red.), Den femte olympiaden: olympiska spelen i Stockholm 1912 i bild och ord, Stockholm, 1912 24, 61, 71, 75, 81, 82–83, 90, 106–107, 116, 122 övre, 128, 130–131, 133, 145, 157, 197, 202, 214, 220, 233, 236, 238 Foto: Olympiska spelens officiella fotografiska officin Olympiska spelen, Officiell redogörelse för Olympiska spelen i Stockholm 1912, Wahlström & Widstrand (distr.), Stockholm, 1913 108, 151, 228 Foto: Olympiska spelens officiella fotografiska officin Historiska vykort 6–7, 51, 58, 84, 110, 134, 144, 152, 181, 196, 212

TRYCKTA KÄLLOR Bergvall, Erik (red) – V. Olympiaden. Olympiska spelen i Stockholm 1912. Officiell redogörelse (W&W, 1913) Hermelin, S; Peterson, Erik (red) – Den femte olympiaden. Olympiska spelen i Stockholm 1912 i bild och ord (Åhlén & Åkerlund, 1912) Olympiska spelen. Stockholm 1912. Program Olympiska spelens tidning, 1912 Almanack för alla (Norstedts, 1909–1914) Bengtsson, Petter – Artikel om Shizo Kanakuri (BoTema 1/2004) Isaksson, Christer – Stockholm 1912 (Ekerlid, 2011) Jerneryd, Roland – Hur idrotten kom till stan. Göteborgs idrottshistoria 1800–1950 (Göteborgs hembygdsförbund, 1981) Johansson, Gotthard; Rehnberg, Mats; Selling, Gösta – Ur svenska hjärtans djup (W&W, 1953) Jönsson, Åke – artiklar om OS 1912 i Blå Boken 2009 och 2011. Lindorm, Erik – Gustaf V och hans tid 1907–1918 (W&W, 1937) Nilsson, Tore & Hoffsten, Börje – artikel om George Patton (Se 49/1945) Sandblad, Håkan – Walter Winans. Skulpterande hjortskytt förverkligade Coubertins dröm (Blå Boken 2006, SCIF ) Sylvén, Sune & Karlsson, Ove – OS. Historia och statistik (Norstedts, 2008) Widholm, Christian – Iscensättandet av Solskensolympiaden (h:ström, 2008)


Författarens tack När det gäller de tidiga moderna olympiska spelen är de skriftliga källorna milt sagt oense. Det förekommer mängder med motstridiga uppgifter om deltagarnas antal, ålder, resultat, nationalitet, och så vidare. Den officiella rapporten på 1 068 sidor som gavs ut efter de olympiska spelen i Stockholm är en fantastisk källa att ösa ur – men nyare forskning har visat att alla uppgifter i den inte är korrekta. Den mest tillförlitliga och uppdaterade källan i detta sammanhang är den internationella nätsajten sports-reference.com. Därifrån har jag hämtat uppgifterna om deltagare, nationer, medaljer och resultat. En bra svensk källa är OS. Historia och statistik – vars faktaansvarige, Ove Karlsson, har haft vänligheten att granska uppgifterna i den här boken. Han har gjort en ovärderlig insats, men kan inte lastas för eventuella kvarvarande felaktigheter. Göran R Buckhorn har med expertögon granskat kapitlet om roddtävlingarna. Jag har även haft stor glädje av Åke Jönssons OS-artiklar i Blå Boken, årsskrift för SCIF , Sveriges Centralförening för idrottens främjande – föreningen som i praktiken låg bakom Sveriges OS-arrangemang 1912. Många har hjälpt till i jakten på historiska bilder. Jag vill gärna nämna Anne-Lis Nilsson och Robert Bengtsson på Idrottsmuseet i Malmö, där SCIF :s bildskatt förvaltas – liksom Robert Herpai på Sveriges Järnvägsmuseum, samt Jacob Forsell, Hasse Holmberg, Roger Tillberg och Jan Lundgren på Scanpix Historical. Samlaren Per Bunnstad har bidragit med vykort, och Rolf Adlercreutz har varit behjälplig i hanteringen av vykorten – däribland ett på hans morfar Nils som tog OS-guld i fälttävlan 1912. Extra stort tack till Mariann Odelhall, antikvarie på Stockholms stadsmuseums fotoenhet, som med stor entusiasm sökt bilder och löst detektivuppdrag tillsammans med sina kolleger. Och slutligen ett tack till SMHI , som redde ut hur det egentligen var med vädret under Solskensolympiaden. Johan Erséus

247


9789171261830  

JOHAN ERSéUS bokförlaget max ström pierre de coubertin ” Av alla länder i världen äger Sverige för närvarande holm är på förhand försäkrade...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you