9789186775414

elva, tolv. Jag tog rejält med grönsaker från salladsbordet och åt en bra portion mat för att stilla hungern och orka med resten av dagen. Det var klassisk skolmat – ibland bra, ­ibland nästintill oätlig. Vi hade långa skoldagar och gick ofta till fyra eller fem på eftermiddagen. Vid två-, tretiden satte suget in och det som fanns att tillgå var skolans godisautomat. ­Ibland hade jag med mig ett eget mellanmål i form av smörgås och frukt om jag visste att jag skulle åka direkt till gymmet efteråt, men flera gånger i veckan köpte jag godis från automaten. Det kunde bli en påse M&M:s eller en Twix för att stilla suget. Även om det inte var bra var det inget ovanligt beteende, de flesta i min klass utnyttjade automaten flitigt.

Slutade vi tidigt åt jag Gorby’s piroger, Pan Pizza eller ostsmörgåsar med O’boy till mellanmål när jag kom hem från skolan, och sedan mikropopcorn, glass med grädde och otaliga rostade smörgåsar framför teven på kvällarna.

Jag bantade ibland med lightprodukter och genom att dra ner på fettet, jag hade ofta ångest över att ha ätit för mycket och bestämde mig gång på gång för att ”imorgon börjar mitt nya liv”, ”på måndag kör vi” och ”nu ska jag sluta äta godis”.

Många gånger hakade även min mamma på de otaliga dieterna. Numera var det jag som initierade en diet. Inte mamma. Men oftast slutade vi att dra ner på kalorierna lika snabbt som vi började.

För att kunna se om dieterna gav resultat började jag göra en lista i min dagbok där jag antecknade min vikt och mitt midjemått. Mamma hejade på, hon ville att jag skulle vara nöjd med min kropp och tänkte att listan kunde vara en hjälp för att nå den vikt jag ville. I listan blev det tydligt hur 36