Materialet som man skrev på växlade från trä, textilier till sten och lera. De senare var mer beständiga och det finns idag tusentals lertavlor bevarade från sumerisk tid. Egyptierna tillverkade också ett pappersliknande skrivmaterial genom att från papyrusens märg skära ut tunna remsor som flätades samman, bankades och slutligen beströks med lim för att skapa en skrivbar yta. Papyrusarken klistrades sedan ihop till rullar. De äldsta kända papyrusdokumenten är från 2000 f.Kr. Materialet var dominerande under antiken fram till 300 e.Kr. då det alltmer ersattes av pergamentet. Detta tillverkades från torkade djurhudar och blev det vanligaste skrivmaterialet under medeltiden. Man kunde skriva på båda sidor och skriften var också raderbar. Samtidigt ersattes bokrullen alltmer av den inbundna boken (codex) med sina bläddringsbara sidor. Papper började tillverkas i Kina av växtfibrer omkring 100 år e.Kr. men det tog omkring tusen år innan det kom till Europa. Revolutionerande för den fortsatta utvecklingen var boktryckarkonsten som togs i bruk i Tyskland vid 1400-talets mitt. Och nu kunde böckerna spridas till miljontals läsare. En lika omskapande uppfinning från vår egen tid är den digitala boken som gjorts möjlig genom datorteknikens utveckling. Här överförs texten till ettor och nollor och boken, representerad av en datafil, kan lagras i en liten minneskapsel, synliggöras på datorns eller läsplattans skärm och skickas över hela världen via Internet.
10