Stenåldern Torsten Bengtsson
Stenåldern Här får du läsa om Vide. Han berättar om livet under stenåldern. Du får veta mer om hur man bodde, vad man åt och vilka redskap som fanns. Du får också läsa om när Vide gick på jakt. Han gick vilse i den mörka skogen. Vargarna följde efter honom. Han hörde dem yla …
I serien Aha, nu fattar jag! presenteras fakta inom olika områden. Språket är bearbetat och därför enkelt att både läsa och förstå. Svåra ord förklaras i marginalen. Innehållet i böckerna är utarbetat för att följa målen i de nya kursplanerna.
Stenåldern
Aha, nu fattar jag!
Torsten Bengtsson
ISBN 978-91-87221-98-9
Nypon förlag – en möjlighet för alla
9 789187 221989
Stenåldern av Torsten Bengtsson 2013 Grafisk formgivare Åsa Carlsson Redaktör Cecilia Lööf-Mahler © Torsten Bengtsson och Nypon förlag www.nyponforlag.se isbn 978-91-87221-98-9
27
Torsten Bengtsson
Stenåldern Illustratörer Mats Minnhagen och Åsa Carlsson
Nypon förlag AB
Aha, nu fattar jag!
I serien ingår: Vikingar Teknik med el Sex och lite sånt Medeltiden Teknik med hus och broar Kropp och hälsa Stenåldern Liv och miljö Men det kommer fler ...
Aha, nu fattar jag!
Den här boken handlar om stenåldern. Här är några saker som du får veta mer om: Sidan 4
Stenåldern var för flera tusen år sedan. Det fanns både jägar-stenålder och bonde-stenålder.
Sidan 6
Berättelse: Vide på jakt.
Sidan 12 Före stenåldern var det istid i vårt land. När isen smälte bort kom de första människorna. De var jägare som jagade djur. Sidan 14 Människorna flyttade ofta på jägar-stenåldern. De hade en enkel lägerplats. För att ta sig över vatten byggde man flottar och båtar. Sidan 16 Vapen och redskap var enkla. Det var spjut, pilbåge och yxa. Sidan 18 Människorna var ofta på jakt. Sidan 19 På bonde-stenåldern odlade man mycket av sin mat. Man hade också tamdjur som grisar, kor och hundar. Sidan 22 Under stenåldern begravde man sina döda. I graven lade man en del av deras saker. Sidan 24 Det är arkeologerna som tar reda på hur det var förr i tiden.
Stenåldern var för flera tusen år sedan I den här boken får vi lära oss hur det var att leva på stenåldern. Då flyttade de första människorna till vårt land. Deras vapen och redskap var av trä, benbitar och av sten. Det var yxor, knivar och pilspetsar. Därför kallar vi den här tiden för stenåldern. I början av stenåldern var människorna jägare. De skaffade mat genom att jaga och fiska. De samlade också bär och nötter. Denna tid kallar vi för jägar-stenåldern. På nästa sida ska du få träffa Vide. Han har inte funnits på riktigt. Men många barn levde som Vide på jägar-stenåldern.
Istiden
100 000 år sedan
4
vapen = något man kan försvara sig med eller döda med redskap = saker som vi behöver till hjälp benbitar = delar av skelett från ett djur eller en människa
Jägarstenålder Bondestenålder Bronsålder Järnålder Vikingatid Medeltid Nutid
14 000
år sedan
6 000
år sedan
4000
år sedan
2500
år sedan
1200
år sedan
1000–500 år sedan
0
år sedan
Möt Vide från stenåldern Jag heter Vide. Jag levde för flera tusen år sedan. Det var en tid som kallas för jägar-stenåldern. Jag bor med min stam. Vi är jägare. Vi jagar djur i skogen. Det är harar, älgar och renar. Då får vi kött att äta. Vi får också skinn till kläder och skor. En del av oss samlar bär och nötter. Vi fiskar i sjön. Nu ska du få läsa om när jag gick på jakt själv. I skogen blev jag jagad av vargar …
stam = en grupp människor som lever tillsammans
5
Vide på jakt Berättelsen om … när Vide skulle jaga och gick vilse i skogen.
tält = små hus eller kojor av tyg eller skinn
slipa = att göra något vasst
6
Vid en sjö leker några barn. En del av dem badar. Man hör deras glada skratt. En bit bort finns fem tält av skinn. Där brinner också en eld. Det sitter kvinnor vid elden. De rensar fisk. Här lever en grupp människor. För att få mat fiskar de i sjön eller jagar djur i skogen. Nu ska några män och kvinnor gå iväg. De ska på jakt. I händerna har de vapen. Det är pilbågar, spjut och vassa knivar av sten. Först av alla går en lång man med skägg. Han kallas för Starke. På en sten sitter Vide. Han ser när de går iväg. Han vill också följa med. Men de säger att han är för liten. Vide är arg. Han ska gå på jakt själv. Han har ett eget spjut. Det är gjort av en träpinne. Längst ut har han bundit fast en vass sten. Den har han själv slipat. Han tar spjutet i handen. Sedan går han ut i skogen.
Vide följer en stig. Han letar efter spår från djur. Då ser han en hare. Den sitter stilla en bit bort. Vide kryper ihop. Han försöker smyga lite närmare. När han är nära kastar han sitt spjut. Han missar. Haren skuttar iväg. Vide springer efter. Efter ett tag stannar Vide. Skogen är stor. Han känner sig lite ensam och rädd. Då ser han ett hål i marken. Där kan det bo djur. Han ser spår efter en tass på marken. Och sedan flera. Det är spår efter vargar. Då förstår han. Han står framför en lya. Det bor vargar där inne!
stig = en liten smal väg spår = avtryck i marken efter djurens fötter
lya = ett bo under marken för vargar eller rävar
7
Vide hör ett svagt ljud. Det är någon som gnyr och gnäller. Han håller hårt om sitt spjut. Från hålet i marken kommer en liten vargunge upp. Den är så liten och söt. Vad ska Vide göra med den?
8
Vide lägger ner spjutet. Sedan tar han upp ungen i famnen. Han klappar den mjuka pälsen. Då slickar ungen honom på handen. Vide tänker ta hem ungen. Han vill ge den mat och lära den saker. Vide går iväg med ungen. Han går länge men kan inte hitta stigen. Benen blir trötta. Han måste hitta tillbaka! Solen håller på att gå ner. Snart är det mörkt. Då vill han inte vara i ensam i skogen. Vide vet att han är vilse. Han känner oro i magen. Han gråter. Nu måste han hitta lägret där han bor. Vargungen i hans famn vill inte bli buren. Den försöker bita honom i handen med sina små tänder. Långt borta hörs en varg yla. Kanske är det mamman som letar efter sin unge.
vilse = när man inte vet var man är
Nu är det nästan helt mörkt i skogen. Tur att månen lyser mellan molnen. Vide vågar inte stanna. Han ser skuggor. De rör sig mellan träden. Han förstår. Vargarna följer efter honom. Vide har inget spjut. Det ligger kvar vid lyan.
9