9789198506020

Page 1



Staffan Öberg Mardrömmar eller Livet i en studentkorridor i Umeå på 1970-talet

Del 1 av berättelsen om Erik


Böcker skrivna av Staffan Öberg Seniorer på gång 2014 Morden i Yttsäter 2015 Mörka nätter i Yttsäter 2015 Hemligheter i Yttsäter 2016 Protester i Yttsäter 2018 Vreden i Yttsäter 2020 Vem är Lea? 2015 Leas armé 2016 Leas livvakt 2017 Vilse på kryssningen 2017 Mardrömmar 2019

Copyright © 2020 Staffan Öberg www.staffanoberg.se Utgiven av Anasys förlag Grafisk form omslag/inlaga: www.m-Dsign.com Korrektur: Maria Lindgren Tryck: Print Group Sp. z.o.o Szczecin, Polen 2019 ISBN 978-91-985060-2-0


Persongalleri Erik, nyinflyttad, lång och mager med långt ljust hår. Stillsam och eftertänksam med en besvärlig barndom. Blev i ungdomen utnyttjad av sin moster som lärde honom allt om kvinnor. Det gjorde honom till en grubblare och han lider av migrän som kan förstöra hans humör. Problem med det motsatta könet. Är en fena på att härma fåglar. Läser matte och sedan fysik. Ska bli fysikforskare och uppfinnare och starta företag. Nettan, lång och något mullig tjej med långt rödbrunt hår som spretar åt alla håll. Häftigt humör med ständiga svordomar. Hon blir förtjust i Erik och flörtar med honom, fast hon har även intresse för tjejer. Har problem med studierna i gastronomiprogrammet inom kreativ matlagning och börjar förstå att hon inte kommer att klara av en examen. Wewe, kort och mullig kille, ständigt retlig och bråkar med Nettan. Är ofta på gott humör fast samtidigt en plåga för de andra. Har läst engelska och nu kulturgeografi innan han bestämmer sig för att bli stor. Blir kompis med Erik som han har respekt för. Aina, kort och smal tjej med snaggat svart hår. Extremt ordningsam och är med hög röst efter alla som inte sköter sig. Läser till läkare. Blir förtjust i Bengt. Ursula, korridorens skönhet. Medellängd och medelvikt, lätt yppig vilket hon är medveten om. Klär sig alltid fint i alla lägen. Halvkort mörkt hår. Har dyra vanor som hon finansierar med hjälp av ett antal manliga bekanta. Utbildar sig till läkare. Frida, lång, tjock och ful enligt sig själv. Hittar oftast på lögner som hon själv tror på. Försöker läsa språk utan att komma långt. Hon har ändå lyckats läsa 40 poäng i engelska. Blir ihop med Torsten. Niklas, färdigutbildad psykolog som trivs så bra med alla dårar i korridoren så han ser till att han får bo kvar några år extra. Hans manipulativa egenskaper är tillräckliga för att ge honom ett välbärgat leverne. Han har ett överdrivet intresse för vapen och har en pistol gömd på rummet. SportEva, ute och springer varje dag, har svårt att hålla vikten då hon älskar mat. Det händer att hon varierar hetsätande med anorektiska böjelser. Hennes humör är utåt glatt men inåt mörkt. Hon tävlar med Ursula om största hyllan. Ursula försöker få med Eva på sina inkomstbringande fritidsaktiviteter och Eva är med på noterna. Staffan, eller mr Nobody, syns sällan i korridoren utom på natten när han sitter och fikar och pluggar kemi. De andra vet inte mycket om honom. Han tycks äta mycket med sin runda kroppshydda. Margit, studiekamrat till Nettan. Hon är duktig i sina studier och älskar att laga mat. Hon bär ofta på en kokbok och funderar på nya recept. Är blyg samtidigt som hon vill ha skoj. Bengt, Staffans pappa och på tillfälligt besök. Får ett farligt uppdrag av Erik. Blir ihop med Aina. Bodil, Staffans mamma och gift med Bengt. Torsten och Olov, kompisar hemifrån till Erik. Ville, Valle och Viktor, kompisar till Frida. Lena, Jenny och Ingrid, bjudna på fest av Niklas.


Kapitel 1 Erik flyttar in Erik hade blivit med studentrum i Umeå och var på strålande humör. Under våren besökte han en kompis som bodde i studentkorridor. Det var ett hus med tre våningar och trapphus i mitten. Från varje plan gick det en korridor till höger och en till vänster. Så där vill jag bo, tänkte Erik. Där Erik skulle bo fanns det nio rum i varje korridor . Han undrade nyfiket vilka andra som bodde i korridoren. De hade nog bott där länge och var vana. Men han var inte rädd för att flytta in. Han ville bli kompis med alla. Oj, vad det luktar, tänkte han. Erik hann inte öppna dörren till sin korridor från trappuppgången förrän en tjutande kille rusade förbi förföljd av en storväxt tjej i långt rödbrunt hår. Det ville sig inte bättre än att han råkade knuffa till tjejen så hon föll raklång mot dörren mitt emot till den andra korridoren. Av någon anledning bar hon dessvärre en kastrull fylld med spagetti i ena handen. Efter krocken med Erik låg kastrullen i ena hörnet och spagettikladd i andra hörnet av den lilla trappuppgången. ”Va fan håller du på med? Är du inte klok?” ”Ursäkta mig, det var inte meningen, men du sprang rakt på mig.” ”Du satte krokben för mig. Aj, fan, jag har fått en bula i huvudet. Vart försvann den där idioten? Han ska alltid retas så man blir galen.” ”Han rusade nedför trappan och ut. Tror jag. Får jag hjälpa dig upp?” ”Det är det minsta man kan förvänta sig, om man kan förvänta sig något av killar. Måste ni vara så förbannat jävliga?” ”Men lugn nu. Jag ska ta hand om dig. Törs jag lämna väskan här ute?” ”Varför ska du lämna väskan här ute? Är du dum på något sätt? Ta in den i korridoren åtminstone. Vem är du? Söker du någon?” ”Jag ska flytta in här. Jag hade tur och har fått ett studentrum. Får jag presentera mig, namnet är Erik.” Erik försökte hälsa och ta i hand vilket tjejen inte såg eller så brydde hon sig inte om den utsträckta handen. I stället tog hon väskan och gick in i korridoren med Erik efter sig. Han undrade lite stillsamt var han hamnat. ”Och vad ska du göra av spagettin? Det var du som la krokben så jag stöp”, snäste tjejen. ”Du kan åtminstone städa upp efter dig.” Erik vände snällt om och gick ut till trappuppgången. Där låg kastrullen och väntade på att bli fylld med golvspagetti. En kort stund senare traskade Erik in i korridoren med en kastrull fylld av något oätligt. Vilken entré han gjorde. Erik hade aldrig kunnat ana att han skulle anlända på det här sättet. Tjejen tog över hans nyckel och bar in väskan på rummet. Erik kände sig skärrad, men påminde sig om att han faktiskt var ännu längre än den där tjejen. Sedan gjorde hon husesyn, det vill säga berättade att hans fina lägenhet bestod av ett rum och en egen toalett med dusch. Därute fanns dessutom ett gemensamt kök med matrum. Erik var mer än nöjd. Där han senast bott inneboende hade han varit tvungen att förvara den lilla mat han köpt i pappkartonger och kylvaror hängde i en plastkasse utanför fönstret. Som tur var hade rummet varit beläget på skuggsidan av huset, annars hade det blivit smält smör på mackan. Han hade känt sig deprimerad i sitt lilla rum med maten i en kasse på utsidan av fönstret och skrev hur illa han mådde när han sökte riktigt studentrum. Erik längtade efter att bo någonstans där maten förvarades i riktiga skåp. Han tyckte det såg lovande ut det tjejen visade och det var rena lyxen med egen dusch. Hon tog med honom och spagettin ut i köket. Här skulle allt förevisas. Han undrade för sig själv om hon alltid tog emot nykomlingar på det här sättet. ”Här är diskbänken och du ser till att du alltid diskar efter dig annars får du Aina som en igel på dig. Även om du är flera decimeter längre än hon ska du akta dig. Hon är jävligt ettrig.”


Erik bara stod och log. Det här var himmelriket för honom. Ett eget rum där han fick vara för sig själv och ett kök där det fanns kompisar om man ville prata med någon. Var borde han göra av spagettin? Aina tillät säkert inte att han bara ställde den på diskbänken. ”Jag heter Nettan, välkommen”, avbröt tjejen honom i sina tankar och gav honom en kram. Erik blev helt tagen och blossande röd om kinderna. Det var det sista han förväntade sig. Först fick han svordomar och sedan en kram. Skulle korridorlivet bli så här? ”Tjena grabben, har hon slutat svära och delar ut kramar i stället? Grattis, nu ligger du bra till.” Det var den tjutande killen som försvunnit ut på gården. Han hade smugit in igen och råkat se kramen vilket inte var meningen. Även Nettan visade rodnande kinder. Tur att killen höll tyst om det. Han ägde tydligen en viss bevarelsedrift. ”Den här jävla retstickan är Wewe. Du ser själv hur han är. Akta dig! Här är ditt skåp. Där ska du ha porslin och mat. I kylskåpet har du en hylla. Du får den som är näst längst ner, stackare. Du kan snacka med Ursula om att byta hylla. Det är hon med största hyllan, ha ha.” Erik fattade inget alls så han höll tyst medan Wewe gnäggade glatt. Var de vänner nu? Han förklarade för Erik om det där med hyllan, både längst upp och hennes egen. Alltså Ursulas egen hylla. ”Nu är du förvarnad så du inte stirrar ögonen av dig. Hon är något att glo på. Ska bli läkare dessutom, som Aina. Brudarna är ambitiösa på det här stället. Vad pluggar du?” Wewe kände ibland av ett visst problem med Ursulas hylla. Han blev störd av att han blev störd, men ville inte erkänna att han blev störd. I stället gjorde han allt för att titta bort. Han föredrog Nettan. Inte mycket att titta på men desto mer att retas med. ”Matte, du då?” ”Matte! Är du ett geni eller vad? Jag pluggar kulturgeografi, åtminstone tills vidare. Något måste jag vara registrerad i medan jag bestämmer mig. Du vet det där mellan två jobb. Jag är mellan två ämnen. Började med engelska och sedan får jag se. Tills vidare är det kulturgeografi.” ”Här inne har vi matrummet. Har du sett va, tjusigt? Vi har till och med en TV. Du måste betala din del för att titta på TV:n och det gör du så fort du är här inne. Aina håller reda på pengarna. Hon håller reda på allt, det lär du dig snart.” ”Inga problem, bussigt att du visar mig. Det här kommer jag att gilla. Får man vara ifred när man är på rummet?” undrade Erik. ”Vara i fred? Tror du man är i fred här? Men visst kan du gömma dig på rummet om du vill det”, svarade Nettan. ”Det gör Wewe, han kommer ut och retas och sedan sjappar han, jävla fegis. Nu får du en timme på dig att bo in ditt rum. Sedan serveras det kaffe och kaka här ute. Du får själv bjuda på inflyttningskalas när det passar.” Nu var inte Wewe i närheten så Nettan passade på med ännu en kram. Erik var redo och gav en tillbaka. Där hade han fått en fin kompis. Han undrade om hon förväntade sig något mer än att bara vara kompis. Bäst man aktar sig, tänkte Erik och lade spagettin i sophinken och diskade kastrullen. ”Nu blir du godkänd av Aina”, berömde Nettan. Inne på rummet packade han upp sin väska. Mamma hade lagt med sänglinne och en enkel filt fanns i ryggsäcken. Några minuter senare var sängen bäddad och han lade sig ner och blundade, fast han hade glömt kudden. Det fick gå lika bra med en handduk i en kasse. Fantastiskt, han ägde ett eget hem. Visserligen sprang det många själar där ute, men här i det egna rummet var han lovad att få vara i fred när han ville vara för sig själv. Nettan kanske förstod att han hade behov av att få vara ensam. Han blundade och sjönk ner i sina tankar. Han ville inte äga några tankar och ändå kom de och störde honom. Kunde han någonsin bli av med sina onda tankar? Efter en stund ställde han sig på knä framför sängen och började nynna för sig själv. Hans ramsa hade följt honom så länge han mindes och skulle alltid finnas där. Han knäppte sina händer och mumlade lågt om och om igen som i trans.


Det var något som förföljde honom dag och natt. Han kom inte undan. Det fanns onda tankar både i drömmen och på dagarna. Nu var de där igen och störde honom så han inte fick någon ro. Då tog han till med sin ramsa för att fördriva tankarna. De som han inte ville ha. Erik lade sig igen på sängen och blundade. Då kom åter moster tillbaka till minnet. Hon fanns alltid där och väntade som hon brukade göra i hans ungdom. Erik hade som liten tillbringat många somrar hos moster då det varit mycket bråk och fylla där hemma. I stället lovades han få lugn och ro hemma hos moster. Det var lugnt de första somrarna, men när han närmade sig tonåren blev stämningen annorlunda. Moster ville ha något i gengäld för att hon tog hand om honom. Till att börja med var det mest prat, men så småningom visade hon vad hon ville. Först måste han vara mannekäng och visa upp sig i olika kläder. Erik tyckte det var jobbigt för han var inte intresserad av kläder. Moster tvingade ändå honom att bära alla möjliga konstiga kläder. Ibland var han insvept i bara något skynke och han fick inte bära något under. Hon tyckte det såg lustigt ut och skrattade och applåderade åt honom och gav honom kramar för att han var så duktig. Kramarna blev alltmer närgångna och en gång slet han sig loss och sprang till sitt rum där han försökte stänga in sig. Men hon kom efter och ryckte upp dörren och skrek åt honom. Han var tvungen att göra allt hon ville. Efter den dagen var inget sig likt och Erik gjorde allt för att slippa vara hos moster Maj. Mitt i de onda tankarna knackade det lågt på dörren. Erik vaknade till från sin dvala och skyndade fram till dörren och öppnade. ”Stör jag? Tänkte bara säga att kaffet är färdigt och jag som inte ens frågade om du dricker kaffe, fast du kunde sagt nej.” ”Tack, ge mig någon minut så kommer jag. Ska bara in på toan.” Han såg risig ut. Vad är det med honom? tänkte Nettan. Erik tog en uppfriskande dusch och satte på sig lite lukta gott. Sådant tog han alltid med sig. Tillsammans med en ny skjorta såg han fräsch ut och gick ut till de andra.