Page 1


Leas armé Staffan Öberg

Berättelsen om Lea, del 2


Böcker skrivna av Staffan Öberg Seniorer på gång 2014 Morden i Yttsäter 2015 Mörka nätter i Yttsäter 2015 Hemligheter i Yttsäter 2016 Protester i Yttsäter 2018 Vreden i Yttsäter 2020 Vem är Lea? 2015 Leas armé 2016 Leas livvakt 2017 Vilse på kryssningen 2017 Mardrömmar 2019

Copyright © 2020 Staffan Öberg www.staffanoberg.se Utgiven av Anasys förlag Grafisk formgivning: Nellie C. Lind / Sence of Romance Tryck: Print Group Sp. z.o.o Szczecin, Polen, 2016 ISBN 978-91-982707-5-4


Kapitel 1 Lea hade bestämt sig. Hon tänkte köpa en gammal gård som var granne till hennes egen. Hon lyckades övertala det gamla paret Asta och Brynolf att sälja till henne. I gengäld skulle hon hitta en passande lägenhet inne i Bålsta samt en sommarstuga ute på landet. Hon tog kontakt med en mäklare som förberedde en visning av både lägenheter och småstugor. Först tittade hon på bostäderna utan att Asta och Brynolf var med. Hon ville ha något bra att erbjuda dem. Däremot fick Lisa och Monrova följa med för att komma ut på landet och äta lunch. Därför tog hon kontakt med Lisa och förberedde henne på att de skulle hämtas en timme före mötet med mäklaren. Flickorna var uppspelta över att få komma ut med Lea och var även nyfikna på hennes bil som hon pratat om. Lea gick ner till en dold källargång i sin bostad och förflyttades med en hiss till en sidobyggnad som hon använde bland annat som förråd och garage. Där stod hennes speciella fordon som såg ut mest som en förvuxen van. Den var både lång, bred och hög när den fördes fram på vägen. Men i parkeringsläge sjönk den ner någon decimeter. Alla säten utom förarsätet var bakåtvända och kunde sänkas undan och försvinna så att bilen blev ett skåpfordon för lastning av varor. Dessutom gick det normalt inte att se in i bilen. Bilen drevs av en magnetmotor och energikapslar vilket gjorde att den förflyttade sig ljudlöst. Det fanns även möjlighet att lägga på ett ljud vars frekvens och styrka berodde på hastigheten av fordonet. Hjulen fanns med för syns skull då de varken behövdes för att driva bilen framåt eller hålla den någon decimeter ovanför marken. Det skedde effektivare med antigravitation och magnetism. Lea satte sig i bilen och lät golvet i garaget skjuta upp i markplanet där hon öppnade väggen och gled sakta ut på gården. Väggen slöt sig automatiskt bakom henne. Hon bar som vanligt sin ryggsäck fylld med diverse användbara attiraljer samt käppen som alltid fanns med. Därefter gled hon ut på vägen mot Jakobsberg och ut på E18. Det gick att ställa in automatiken med olika reglage som gjorde att bilen i stort sett framfördes utan att hon själv behövde styra den. Lea ringde på hos Lisa, som öppnade. ”God morgon Lisa, hur står det till hos er idag och är ni redo för en utflykt?” ”Oh, god morgon kära Lea. Vad kul det ska bli att få åka ut med dig. Jag är så spänd på att få se din bil. Monrova är inne i vårt rum och gör sig i ordning. Hon kommer nog snart. Vart ska vi åka?” ”Vi ska åka ut till Bålsta och träffa en mäklare som ska visa oss några lägenheter inne i samhället samt några mysiga stugor ute på landet. Det är ett äldre par som ska flytta till en lägenhet och samtidigt få tillgång till en stuga framför allt under sommaren och det ska vara någorlunda modernt och lättuppvärmt. Jag har planer på att köpa deras stora gård och bygga om den för egna ändamål. Förhoppningsvis kan det bli Monrovas framtida hem.” ”Ska hon bo ensam där eller flyttar du också in då?” ”För min del bor jag i mitt Ingenland, men Monrova kommer att bo på den nya gården tillsammans med andra som har råkat illa ut. Sedan får framtiden visa vad som händer. Självklart kommer jag inte att tvinga Monrova eller någon annan att stanna på den nya gården.” Monrova kom ut med ett leende och gav Lea en kram. Hon såg riktigt pigg ut och de tidigare skadorna hade läkt fint och syntes inte längre. Lea hade tidigare berättat för henne att mannen som slagit henne hade fått sin hand söndertrasad och befann sig numera i sitt hemland och skulle säkerligen inte återkomma till Sverige. En av Leas planer var just att skrämma de utländska skurkarna till att lämna Sverige. Den skrämseln skulle kännas och vara tydlig. De gick därefter ner på gatan fram till Leas bil. Flickorna gick runt och blev förundrad över vad de såg. Ett stort fordon i stålgrått och ingen insyn genom fönstren. ”Öppna dörren får ni se”, log Lea. Lisa gick fram för att ta tag i ena dörrhandtaget och fick sig en ordentlig stöt drygt en decimeter från bilen. Den var skyddad med ett kraftfält som gjorde att ingen materia kunde komma i närheten.


”Ursäkta mig, Lisa. Nu var jag elak mot dig. Bilen är skyddad mot all typ av åverkan men nu kan du komma in. Låt mig öppna dörren åt dig.” Den ena dörren gled åt sidan så att de såg två omvända säten i halvliggande lägen. När de lade sig till rätta var det så skönt att de ville somna. Men det var även lätt att få upp sätena i sittläge. Lea satte sig i förarsätet och lät bilen glida iväg ljudlöst mot stora vägen västerut. I Bålsta fick de kontakt med mäklaren som visade olika lägenheter varvid en av dem var klart intressant. Lea tog några foton för att visa Asta och Brynolf. Hon bad att få återkomma senare med ett bud. Sedan åkte de tillsammans ut på landet. Lisa och Monrova njöt av den ljuvliga bilfärden som var något nytt för dem. Ett sånt fordon hade de aldrig sett förut. Även mäklaren kommenterade bilen och undrade vad det var för märke. Lea valde sin vanliga metod att inte låtsas om något utan ville veta mer om vilka objekt han hade att erbjuda. De åkte först till en liten stuga med enbart ett rum och ett kök någon mil ut från Bålsta. ”Vad tycker ni flickor om stugan? Den är väl liten för ett par i åttioårsålder och för gammal. Det måste finnas bättre uppvärmning på vintern och även vara bättre isolerad.” ”Den är väldigt liten”, tyckte Lisa. ”Det borde vara ett särskilt sovrum och ett någorlunda stort vardagsrum. Dom kanske har släkt som kommer på besök och behöver sängplats.” ”Då har jag ett objekt några mil längre bort nära Mälaren. Där kan man sitta på verandan och titta på fåglarna och stugan är bara femton år gammal med modern isolering”, upplyste mäklaren. De åkte vidare till det beskrivna objektet. Lea lade sitt fordon på 50 meters avstånd bakom mäklarens bil och pratade sedan obehindrat med flickorna. ”Börjar ni bli hungriga? Jag är sugen på ett riktigt skrovmål, lite husmanskost kanske.” ”Det skriker i min mage”, skrattade Monrova som blev på allt bättre humör och skojade en del med Lisa. ”Kan jag få potatis? Det är gott.” ”Det vattnas i mun på mig när jag tänker på potatis, stekt fläsk och löksås. Det fick jag som liten”, sa Lisa. ”Stekt fläsk var det beställt. Det är klart vi ska ha stekt fläsk och potatis”, bestämde Lea. De såg på håll en stor stuga vid en skogsdunge. Lea insåg att den här stugan skulle passa Brynolf när han satt ute på verandan på våren och njöt av solen. Hon kunde själv komma och hälsa på med en hutt. Han fick ju ingen annars. De stannade nära stugan och klev ur. Först gjorde de en runda på utsidan. Stugan innehöll fyra rum och kök med modern inredning. Det skulle bli perfekt för det gamla paret, insåg Lea. Hon gick runt och fotade både inne i stugan och utvändigt på tomten och ner mot Mälaren. ”Vad tror ni om det här huset, flickor? Ett perfekt val om jag får säga. Jag skulle nästan kunna bo här själv. Fast bara nästan, inget slår mitt Ingenland.” ”Kan vi inte få se var du bor, Lea?” undrade Monrova svagt. ”Det där hörde jag inte.” Leas röst blev plötsligt kall och avvisande så att mäklaren hoppade till. ”Jag hoppas att huset ska vara till belåtenhet?” undrade han försynt. Lea bytte röst och blev åter den glada Lea. ”Ja, det är mycket till min belåtenhet. Jag köper huset omgående. Men det är inte jag som ska bo här utan ett äldre par som jag hjälper. Dom ska titta på lägenheten inne i Bålsta innan vi bestämmer oss för den. Jag får återkomma om det. Gör i ordning alla papper både angående huset samt lägenheten så kan vi ses senare i eftermiddag på ditt kontor. Nu ska vi ha oss ett skrovmål. Finns det någon restaurang inne i Bålsta med husmanskost?” Mäklaren upplyste om tre restauranger med god husmanskost, men en av dem fick ibland besök av en stor odräglig man som gick runt och gjorde alla gästerna rädda. ”Vad heter den restaurangen?” undrade Lea. ”Den tar vi.” Mäklaren blev allt mer förundrad över sin nya kund. Sökte hon bråk? Den där lilla tanten? ”Kom flickor, nu åker vi och träffar en odräglig slusk.” Efter en stund kom de fram till en enkel lunchrestaurang i Bålsta. Många gick dit för att äta sin


dagliga lunch, men det hände ibland att det kom in en man som spred en olustig stämning. Han var stor nästan två meter lång och såg stark ut, betedde sig hotfullt och lutade sig över bord med gäster och uttalade otydbara meningar som gjorde att folk blev rädda. Personalen, som bara bestod av kvinnor, visste inte vad de skulle göra med honom. Lea och flickorna satt och åt kokt potatis med stekt fläsk och löksås. Det var ordentlig mat som mättade, tyckte Lea. Hennes lilla kropp behövde extra mat som fyllde upp. Stämningen var god och de skämtade om allt möjligt. Lisa älskade att få gå ut med Lea. Då kände hon sig trygg. Dörren till restaurangen öppnades och en lång man hasade sig sävligt in i lokalen. Han såg sig om och rapade. Hade han nyss ätit? Nä, han stod där och var hungrig, kände i sina byxfickor, men där fanns inga pengar. Det visste han så väl. Han gick fram till närmaste bord med ett äldre par och hukade sig över mannen. ”Har´u en slant till en fattig och hungrig stackare?” Han satte fram sin stora labb framför mannen och tittade honom i ögonen. Kvinnan blev rädd och flämtade till så att hon nästan blev svimfärdig. Hennes man blev likblek och stum. En kvinna från personalen försökte ingripa. Övriga gäster satt tysta och sa inget.

Profile for Smakprov Media AB

9789198270754  

9789198270754  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded