Utgiven av Ekström & Garay 2024
© Anna Modig
Formgivning: Jovanna Mendes de Souza Tryckeri: BALTO print, Litauen
ISBN 978-91-89850-89-7
www.ekstromgaray.se
EKSTRÖM & GARAY
Sankt Petri Kyrkogata 15
222 21 LUND
Drottning Ommas krona
ANNA MODIG
Prolog
Händerna var iskalla och ngrarna på högerhanden började långsamt tappa greppet om stegpinnen. Föll hon nu var det slut. Vinden slet och drog i henne. Håret virvlade som sjögräs i ansiktet och gjorde det omöjligt att se, men hon hörde att Ugglan nu tagit sig upp på stegen. Hörde hur han pustade och ämtade bakom henne. Så fort hon saktade av farten kände hon ngrar som försökte greppa tag i byxbenen. Med sina sista krafter riktade hon en hård spark rakt nedåt.
”Försvinn! Släpp mig!” skrek hon.
Ugglan jämrade sig, men hon förstod att han skulle försöka klättra ifatt henne igen. Hon tog några steg. Och så kände hon något. Det fanns något där uppe som lockade på
henne, krävde att hon skulle orka den sista biten. Styrkan i armarna kom tillbaka.
Då hörde hon honom. Han var nära nu.
”Det är redan för sent för oss båda, du fattar väl det, din lilla lus?”
Han skrattade när han sa det. Som om han visste hur det här skulle sluta. Och för ett ögonblick trodde hon honom.
Regnet
Tre dagar tidigare
smattrade mot framrutan. Farfar satte vindrutetorkarna på högsta fart. De gnisslade och lämnade en irriterande liten äck, mitt framför Ville. Då och då kastade en mötande bil upp en vattenvåg över rutan och Ville spände kroppen lite extra. Han sneglade oroligt på sin farfar. Såg han verkligen tillräckligt bra för att köra i det här ovädret? Sist han frågat hade farfar sagt att han såg som en hök om natten. ”Som en hök, Ville!” Men Ville hade aldrig sett en hök med tjocka glasögon. Ingen annan fågel heller för den delen.
Ville skruvade på radioknapparna. Knaster blandades med brus. Det var knasigt, tyckte han, för man kunde skruva fram olika radiokanaler. Blåste det ck man ibland in norsk radio. Men det hade bara hänt en gång. Farfars bil var helt klart udda, eller så var alla gamla bilar så här. Han visste inte riktigt. Om temperaturen ute var lägre än tio grader behövde man ha ett fönster öppet, annars immade framrutan igen. Som i dag. Det blåste rakt in och Ville drog jackan hårdare om sig. I backspegeln såg han Filip titta ut genom rutan. Filips mormor bodde bara några hus bort från Villes familj hemma i stan och varje måndag efter skolan brukade hon steka pannkakor dränkta i smör och hemgjord körsbärssylt. Efter maten låg de ofta bara på golvet i Filips rum och jäste och pratade om saker de borde göra i stället för att göra ingenting.
Det var två år sedan de sist gjort det.
Varför trodde vuxna att bara för att man hängde förut så var man bästisar för alltid? Villes mamma kunde åtminstone ha frågat honom om det var okej att bjuda ner Filip till landet hela höstlovet. Och sedan började han tänka på Filips mamma, att något hänt henne. Han visste inte riktigt vad, bara att det var dåligt och att Filip behövde komma bort från stan ett tag.
”Så nu får ni vara tysta”, sa farfar och skruvade upp volymen, fastän varken Ville eller Filip sagt ett ord på hela resan.
Farfar lyckades på något vis alltid skruva bort bruset och en klar röst fyllde bilen.
”Till alla er som är trötta på regnet kan jag säga att vi kan se fram emot soligare väder nästa vecka. Hela väderprognosen för höstlovet kommer efter nyheterna.”
En kvinna tog över.
”Tack för det Håkan, och nu till senaste nytt om slottsstölden i Vadstena. En utbränd bil som tros ha med stölden att göra hittades tidigare i dag. Polisen är mycket tystlåten med hur det går i utredningen.”
Radiorösten harklade sig och gjorde paus.
”Det var i går morse som personalen upptäckte att någon brutit sig in under natten. Förutom ett antal mindre föremål saknades drottning Ommas krona. Enligt museichefen Karl Hird är personalen djupt chockad.”
”Förbaskade typer!”
Farfar vred ner volymen och skakade på huvudet.
”Inte nog med att de stjäl och förstör och håller på, tjuvarna gör det bara svårt för sig själva också. Det nns inte en enda människa som lyckats stjäla drottning Ommas
