Alfhild Agrell Nyss fått ditt bref. Och svarar så här! Brev till Ellen Key 1888-1922
ALF H I LD AG R E LL
Nyss fåt t dit t b r e f. Och svar ar så här! Brev till Ellen Key 1888-1922 Redaktörer: Lena Fries-Gedin och Karin Lidén Inledning och efterord: Claudia Lindén
Atrium
återutgivningar av alfhild agrells verk på atrium förlag Räddad: Interiör i två akter (2007) Guds drömmare (2009) Dramatiska arbeten (2012) Ensam (2016) Räddad (2019) Noveller (2019)
www.atriumforlag.se © Atrium Förlag, Umeå, 2023 © Inledning och efterord: Claudia Lindén © Redaktion: Lena Fries-Gedin, Karin Lidén © Omslagsformgivning: Jenny Berggren © Omslagsbilder: Alfhild Agrell fotograferad av Anna Edlund, april 1896, Stockholm (Nordiska Museet), samt illustrationer ur Nya Stockholm, 1890, föreställande Alfhild Agrell respektive Ellen Key Första utgåvan i denna version: Atrium Förlag, Umeå, 2023 Tryckt hos Bulls Graphics, Halmstad, 2023 Utgiven med stöd av Helge Ax:son Johnsons Stiftelse och Afhild Agrell-sällskapet. ISBN: 978-91-89456-08-2 Denna bok är tryckt på FSC-märkt papper, för miljöns skull.
innehåll
Inledning .................................................................................... 7 Redaktörernas förord .................................................................. 9 Breven ........................................................................................ 13 1888-1892 ............................................................................. 13 1893-1894 ............................................................................. 49 1894-1899 ............................................................................. 83 1899-1905 ............................................................................ 105 1906-1913 ............................................................................ 173 1913-1923 ............................................................................ 219 Efterord .................................................................................... 235 Noter till breven ...................................................................... 259 Personförteckning ................................................................... 275 Tryckta verk av Alfhild Agrell ................................................. 283
1893 12/7 Käraste Ella! Om tiga är silver och tala är guld, så är jag en riktig guldtunna! Tack ska du ha för ditt brev med allt intressant innehåll! Nu ska det besvaras, ehuru sent! Jag har med glädje läst om din bok om Ann Charlott! Vad jag sa på mitt kort, står jag vid – du har sällan lyckats bättre, ehuru jag nu har mina små tvivelsmål om lämpligheten av att uti detta arbete rycka in din varma utfyllning av S Ks bild. Den träder fram litet för skarpt på Ann Charlotts vägnar, men det är ju bara en formsak. För länge sedan rafsade jag ihop några rader till dig med blyertzpenna (ehuru jag sedan tyckte det var löjligt att skicka av dem) för att låta dig få alldeles varm den på en gång komiska och bedrövliga förnimmelse som kom över mig när jag läste dina skarpa ord mot kvinnosakskvinnorna. Bäst jag satt, så fick jag höra mig själv med en darrande gumröst säga ”oj, oj, oj”, och när jag kom till ordet: ”tantdogm” hoppade jag högt på stolen och släppte boken som om den hade brännt mig. Jag hade mig ovetande läst med fru Esseldes hjärna och hjärta och vet du, det gjorde så ont att jag hjärtligt önskar 62 | 12 juli 1893
att du aldrig sagt de orden, ty de voro icke behövliga för din boks klarhet. Det är nog sannt att de äro trånga och ensidiga, kvinnosakskvinnorna, men det är också sannt att Esselde dock varit den första som satt handen till plogen. Ja, med ett ord, jag hade inte nännts, jag, och i hög grad egen var min ”hallucination”, men det händer mig så ofta detta, att lida andras små och stora sorger, att någonting i den vägen inte borde förvåna mig. Tro nu inte att jag menar att vad du sa inte var duktigt och bra sagt – jag bara menar – ja, du förstår! Vad du berättade om Dagens Nyheter, som brutit med Dramatiskan för att fritt kunna få ”skälla” på tidningen för dess ”oförskämdhet” att inte anta Molander till regissör, höll på att göra mig ond, men så sparade jag mig. Kan man tänka sig något oförskämdare av Nyheterna än att så där nolens volens vilja tvinga på en institution en ledare utan att ta den minsta hänsyn till varken möjligheter – eller omöjligheter! Jag sätter inte Fredrikson högt som ledare, men i all världens tider, han är väl människa han med, och att vid några och femtio år, så fast i ett manér som han är, och övertygad som han är att detta manér är gott, kamrat till en trupp nästan lika gammal som han är själv – färdiga artister allesammans – kan man då undra på att han hisiterade att släppa in en person med Molanders skaplynne och arbetssätt. Det skulle ha blivit dagliga, muntliga schismer – för rakt ingenting – jag menar utan resultat. För övrigt undrar jag mycket om Dagens Nyheter skulle ha satt ”konstens fana” så högt om till exempel fru Hartman varit kvar och P S behövt ett organ för att uttrycka sin belåtenhet! Åh, människor äro så lumpna så de kväljer mig! Det är riktigt uppfriskande att
12 juli 1893 | 63
leva ”bondliv”, som jag nu gör. Då förkläder åtminstone inte lumpenheten sig till nobless – det tål jag inte. Att fordra, det är bra, men att t.ex. fordra att en uttjänad häst skall bli ung och dressyrmöjlig om man engagerar en stalldräng med en piska med 20 eller 100 snärtar, det är dumt. Käraste Ella, jag kommer att gräla hela det här brevet, men vad vill du, när man inte träffas så blir det så där galet ibland – och nu tycker jag någonting kolossalt, må du tro! Jag tycker att du har burit dig dumt åt! Har du hämtat dig nu ...? Ja, då fortsätter jag, då! Jag menar vis à vis fru Palme. Det har kanske förvånat mig litet att du kunnat fästa dig så pass allvarligt vid en så litet stor och enligt mina begrepp på det hela taget så betydelselös natur, men när du nu en gång gjort det, så skall du väl se henne och ta henne sådan hon är. Jag tycker det är riktigt litet ”roligt” att du begär att hon inte ska flirta?!! Kan du säga mig vad hon ska göra annat, med sin naturel? Att hon ”sa upp vänskapen” var så i följd med det övriga att jag skulle ha kännt mig riktigt sviken om hon inte gjort det. En banal utväg för en banal tankegång. Man måste försvara sig så att det både syns och höres, eljest lönar det inte mödan. Naturligtvis har fru P. många – eller åtminstone några – fördolda egenskaper, som tillika med hennes yttre charme förklarar din svaghet vänskap. Påminn dig dem – och tänk så gott du kan om henne, men begär bara inte att fjäriln skall bli ett vist bi, ty då är du orättvis – och – det där rysliga ordet ... s ___ ...! (Du kan väl inte läsa det). För att nu prata litet om mig själv, så har jag gjort en månads badkur vid Uriage, ett franskt bad. Av allt nervlugnande har detta varit det bästa jag försökt – och så var hotellet så lugnt. Det var inte saison ännu. Jag var den enda gästen i tre veckor – fick 64 | 12 juli 1893
tiga så mycket jag ville – och det gjorde mig gott. Läkaren där på platsen rådde mig att fara till en plats 5 timmars diligensresa från Grenobel, men där fann jag mig inte. Som jag alltid är lika kvick att utföra mina beslut, van att fatta dem n.b. när jag är övertygad att de inte kunna rubbas, så stannade jag endast två timmar, hörde mig om litet, tog skjuts och försökte i grannbyn som låg två timmar längre bort. Här har jag bott se´n dess och trivs mycket gott. 1,100 meter över havet, idel kossor, oxar och får (1000 bara i den här byn säges det), frisk god luft, primitivt och bra, god mat, hyggligt sällskap om jag vill ha, men det vill jag så sällan. Besynnerligt att jag inte tröttnar på den där Alfhild Agrell, men det gör jag inte – kanske skulle jag göra det om inte Lovisa fanns, men nu finns hon och hon roar mig till och med på min egen bekostnad ibland. Jag arbetar litet smått på ett drama. Började i medio av Juli. Får se vad det blir av. Det är ett känsligt och ömtåligt ämne – kanske fyller jag ut det till en roman – det beror på ... Måtte du och de dina ha tillbringat en god sommar, käraste Ella! Baby är väl kommen – och allt väl? Inte ett ord har jag läst om din bok! Vad säger tidningarna? Här stannar jag nog till början av Sep: sedan far jag till Uriage och tar ännu några bad, sedan vet jag ingenting. Har du läst Strindbergs sista bok? Har du läst Ola Hanssons panegyrik över Strindberg? Jag har ingenting läst av värde annat än ett par romaner av Gogol som gjort mig glad. Käraste vän, förlåt mitt grälbrev och skriv snart, ty nu är jag brevsnål, till din vän Alfhild
12 juli 1893 | 65
284 | Tryckta verk av Alfhild Agrell