__MAIN_TEXT__

Page 1

Jim Jidhed Bild: ร…se Bergstrรถm


Brunte – hästen som bajsar på barn


Brunte – hästen som bajsar på barn Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2020 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Jim Jidhed © Illustrationer: Åse Bergström Formgivning & sättning: Mattias Norén, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2020 ISBN: 978-91-89147-92-8


Jim Jidhed Bild: ร…se Bergstrรถm


Till min älskade Robin


Till boken hör tre låtar. Bruntes sång, Trädkojelåten och Tårtdagslåten. När du ser en stjärna* i texten så betyder det att där finns det en sång att lyssna på. För att hitta låtarna så söker du på Imse Sagor på Spotify.


INLEDNINGEN Den här berättelsen utspelar sig på en plats som heter Billdal. Denna vackra ort ligger två mil söder om Göteborg. Här finns mycket skog och ängar. Havet ligger alldeles intill med båthamn och badplats. Mitt i Billdal ligger bostadsområdet Skintebo. Där bor Emanuel med sin familj. I samma område bor även Gita och Freddan som är hans bästa vänner. Det var en solig och vacker morgon den nionde juni när Emanuel vaknade upp till sitt livs andra sommarlov. Han kände sig både glad och upprymd. Tänk, nu skulle han få sova ut så länge han behövde på morgnarna och vara upp så sent han ville. Ja, nästan i alla fall. Emanuel tyckte om att gå i skolan men nu skulle det bli skönt med ledighet. Han skulle få mer tid till musiken. Att spela gitarr och sjunga

9


var något som han verkligen älskade. I sommar skulle han också, tillsammans med Freddan och Gita, bygga trädkojan som de pratat om hela våren. Glad som en iller hoppade Emanuel upp ur sängen och fort i kläderna redo att ta sig an dagen. Vad Emanuel inte visste var att just denna sommar skulle bli den märkligaste sommaren i hela Billdals historia.

10


Vandringen – Halloj! Ropade Emanuel när han närmade sig Freddans altan. Freddan bor på gården jämte Emanuel och satt nu på familjens altan, kisande mot solen, medan han väntade på sin kamrat. – Jag är redo! Har packat ner smörgåsar, kakor, bananer, choklad, tuggummi och saft. – Du är rolig! Klarar du dig med BARA det? skrattade Emanuel. Freddan och Emanuel hade känt varandra sedan de var två år gamla. När de först lärde känna varandra så kallade Freddan Emanuel för ”Imme” och det har liksom hängt kvar. Freddan älskade att äta och att spela fotboll. Han var en mycket lovande talang som lade mycket tid på att öva in finter som han sett sina idoler Zlatan och Messi göra. Freddan hängde på sig sin ryggsäck och

11


sedan gick de bort till garaget alldeles intill där de skulle möta upp Gita. De hade väl väntat tio minuter innan de hörde klapprande sandaler som snabbt närmade sig bakom dem. – Förlåt att jag är lite sen! ropade Gita när hon likt en gasell kom springande i full fart med andan i halsen och ryggsäcken i handen. När hon lugnat ner sig berättade hon att det hade blivit sent kvällen innan. Hon hade glömt bort tiden när hon arbetade på en ny uppfinning och hade därför försovit sig. – Det är lugnt! Vad är det du uppfinner? frågade Emanuel nyfiket. – Det blir en överraskning … sa Gita hemlighetsfullt. Gita flyttade till Sverige för tre år sedan. Hon kommer från Indien. Hennes mamma är professor i matte och kemi. Hennes pappa är konstnär och målar tavlor. Trots att Gita bara är nio år är hon bäst i hela Nygårdsskolan på matte, fysik och kemi. Emanuel och Freddan tycker att det är kul att ha en vän som jämt

12


hittar lösningar på saker och ting, som hur man bäst bygger en gunga i skogen eller ett perfekt landhockeymål. Emanuel slängde på sig sin ryggsäck. – Men då sticker vi. – Vad spännande det ska bli! kvittrade Gita. – Verkligen! instämde Freddan. – Men en sak först … Emanuel lyfte upp sina händer i luften sedan sa han: – En för alla! – Alla för en! svarade Freddan och Gita som mötte Emanuels händer så att de bildade en ring. Detta var barnens alldeles egna och hemliga sätt att visa varandra kamratskap, och att de alltid ställer upp för varandra. Att de skulle gå på vandring var något som Emanuel hittat på. Att vandra var att söka äventyr, och ibland kunde man hamna riktigt långt hemifrån. På vandringarna kunde de hitta de mest konstiga saker. Det kunde vara

13


ett par gamla stövlar i en buske, en bortskjuten fotboll eller som den gången de hittade en hel spis i en skogsdunge. Målet för dagens vandring var att hitta saker de kunde använda till trädkojan men också det perfekta trädet att bygga kojan i. – Titta Imme! En gammal cykel! – Vad coolt! Vi tar upp den! Freddan hoppade ner i diket och ryckte tag i det rostiga styret. Cykeln måste ha legat där länge för den hade nästan vuxit ihop med gräset. Freddan fick ta i för att få loss den. – Äh, den är ju helt kvaddad … Kolla, bakhjulet är vikt på mitten! – Var inte negativ nu! Framhjulet och ramen ser helt okej ut. Vi tar med den. Gita kommer säkert på något vi kan ha den till. Gita log när blicken vandrade över cykeln. Hon noterade att däcket var brett. – Okej, men vill du ha med den så får du också bära den! sa Freddan och ställde cykeln intill Emanuel. – Är det dags att äta snart förresten?

14


– Vi har ju bara vart ute en timma, kan vi inte vänta lite? Sa Emanuel. – Okej, Men då tar jag en kaka så länge! svarade Freddan och tog fram en chokladfylld sommardröm som hans mamma hade bakat. Emanuel tog upp cykeln och började sjungandes att gå. – Jag ska bli sångare som min pappa när jag blir stor! Och göra skivor och åka på turné. Pappan har sagt att Emanuel har den mest klara och höga stämma han någonsin hört. En gång när Emanuel tog i så det stod härliga till sprack ett glas som stod på vardagsrumsbordet. Båda hans föräldrar häpnade så att deras hakor nästan ramlade ner i golvet. – Måste du alltid sjunga? Och så högt … sa Gita med glimten i ögat. – Musik är det bästa som finns! Förutom att vara med er förstås. Barnen hade börjat närma sig Billdals park från den norra sidan. På vägen hade de hittat en jättefin gammal trasmatta som låg intill en

15


återvinningscentral, ett nästan nytt paraply, två plaststolar och tre långa rep. När de just skulle till att gå in i parken hördes en massa väsen en bit bort. Det hade samlats jättemycket folk och bilar på gårdsplanen vid stallet. – Ska vi gå bort och titta? sa Gita. Hon tittade smålurigt på sina kamrater samtidigt som hon tog av sig sina sandaler. Grabbarna förstod direkt vad som var på gång och Emanuel hann precis ställa ner cykeln innan Gita ropade: – Sisten bort är en morsgris! De tre kombattanterna började springa i kapp. Likt vinden flög de fram. – Jag vinner lätt! ropade Freddan över axeln. Swiish! Så var Emanuel i kapp honom med Gita en bit efter sig. Killarna låg nu exakt i linje med varandra men Gita började knappa in. – Jag vinner! flåsade Emanuel. – Nej, jag vinner! skrek Freddan. Swoosh! lät det när Gita flög förbi dem båda som vinnare med Emanuel tätt efter på andra plats. Sist kom en mycket besviken Freddan.

16


Han var ju ändå fotbollsspelare och hade väntat sig en självklar vinst mot sina vänner. – Tack för en god match grabbar! sa Gita med ett leende. – Grymt jobbat! sa en flåsande Emanuel som stod framåtlutad med händerna vilande mot sina knän. –  Äh, springa i kapp är ju löjligt … sa Freddan. – Hade det vart match, mer på riktigt, hade

17


ni inte haft en chans. Mina skosnören höll dessutom på att gå upp! – Var inte en dålig förlorare nu. Gita vann rättvist. – Okej, grattis då. Men jag vill ha revansch. Dessutom är jag hungrig, ska vi äta snart? – Snart Freddan, snart … pustade Emanuel. När de hämtat sig och närmade sig parkeringsplatsen vid stallet så kunde de se fyra hästvagnar varav en som var jättestor. Det var säkert ett hundratal människor som trängdes och sträckte på sig för att kunna se bättre. De förstod att folksamlingen väntade på något speciellt. – Just det, det måste vara de nya hästarna som mamma har berättat om. Freddans mamma jobbade nämligen i stallet och hade pratat mycket om detta hemma. Hästarna började stega ut en efter en på gårdsplanen. Men en häst dröjde, den som var i den jättelika vagnen. Var den kanske rädd för något? Kanske skrämde den nya miljön hästen? Så hördes ett högt mullrande inifrån vagnen.

18


Den skakade till som om den skulle gå sönder och sedan hördes ett fasansfullt högljutt gnäggande. Ur vagnen klev en gigantisk, glänsande svart häst. Den var ofattbart stor. Det var utan tvekan den största häst som människorna i Billdal någonsin hade sett. Han hade vita kraftiga tofsar nertill på benen och en vågig svart man som föll majestätiskt ner på hans vänstra sida. Hans genomträngande bruna ögon spände blicken i den stora folkmassan, som med förskräckelse ryggade tillbaka. Det gjorde även vårt lilla gäng. – Det var det största jag sett! gapade Emanuel. – Eller hur! fyllde Gita och Freddan i. Hästen utstrålade stor självsäkerhet och hade en tuff illmarig blick när han såg sig omkring på gårdsplanen. Människorna gapade hänfört. De tyckte att det var rysligt spännande att denna magnifika häst kommit till just deras ridklubb. Än så länge hade de ingen aning om att han hette Brunte och vad han skulle ställa till med. Om de vetat det hade de förmodligen sprungit därifrån i en faslig fart och aldrig mer kommit tillbaka.

19


20


21


Innan Brunte blev degraderad till en vanlig ridskolehäst så var han en känd och omtalad paradhäst i Stockholm. När det var viktiga evenemang med kungen och Brunte drottningen Den firade paradhästen har som gäster viktiga statsbesök från andra världsblivit eller degraderad till ridskolehäst och ledare så var Brunte alltid med. Då travade gör nu livet surt för barnen i Billdal.han stoltEmanuel, längst fram med högburet huvud genom Gita och Freddan tar upp stadens gator. Allt medan ryttaren på hans kampen mot hästen. rygg trummade på sina pukor som hängde på var sida om hans mage. En berättelse om sommar,trädkojsbygge, Bakom honom gick ett hundratal musiker tårtor, kamratskap och en hel del bajs. och spelade olika instrument iklädda färgglada kläder med höga hattar på sina huvuden. Allt var väldigt högtidligt och såg oerhört flott ut. Som paradhäst fick Brunte alltid den bästa maten och skönaste sovplatsen i det kungliga hovstallet. Men så kom dagen då Brunte gjorde bort sig fullständigt. Det var just under en kunglig parad. Han hade nämligen börjat tröttna på trumslagaren han hade på ryggen eftersom ISBN 978-91-89147-92-8 han spelade i otakt hela tiden. Det var tusentals människor på gatorna som stod och vinkade 9 789189 147928

Profile for Smakprov Media AB

9789189147928  

9789189147928  

Profile for smakprov