9789189055599

Page 1

Mari Kleman

Sara rider langritt



Sara rider langritt Mari Kleman


Fler böcker av Mari Kleman:

Sara och Galahad, 2018 Sara och Salina, 2019

Sara rider langritt Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2019 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Mari Kleman Grafisk design och sättning: Ulrika Slottner Första upplagan Tryckt i Tartu 2019 ISBN: 978-91-89055-59-9


Kapitel 1 Solen värmer skönt och Sara vänder upp ansiktet mot ljuset. Vintern har varit lång och kall men nu syns äntligen de första spåren av vår. Snön har smält undan till och med från de skuggigaste vrårna och i dikeskanten tittar modiga små tussilagor fram. De vänder sina runda ansikten mot solen och lyser upp bland fjolårets bruna strån. Vårfåglarna kvittrar i trädtopparna. De bruna kvistarna har fått ljusgröna musöron och stigen, som är mjuk efter regnet, sviktar under hästarnas hovar. Salina skrittar med långa, mjuka steg först i ledet. Bakom henne kommer Ida och Nikita och sist Matilda och Pharos. 5


Sara tänker att de ser ut som tripp-trapptrull. Först kommer stora Salina, nästan 170 centimeter i manken och så mörk att hon nästan är svart. Sedan fullblodet Nikita, brun och kanske 160 centimeter i manken. Sist kommer hennes son Pharos som har fått både den ljusgrå skimmelfärgen och storleken efter sin ponnypappa. Matilda skrittar upp jämsides med Ida när de rider ut på grusvägen som leder upp till stallet. De småpratar om allt möjligt den sista biten upp. Sara hör inte riktigt vad de pratar om, men det gör inget. Hon är nöjd och myser bara av att få sitta här på härliga Salina och rida ut med två av sina bästa vänner. ”Men Sara! Hör du inte?” skrattar Ida när hon svänger benet över sadeln och sitter av. ”Ehh, nej. Vad var det?” frågar Sara frånvarande. Hon drar upp stigbyglarna på stiglädren och gör sitt bästa för att undvika att Salina skrubbar pannan mot hennes axel. ”Ska du med på bio i morgon? Jag och Tom 6


ska gå. Matilda kanske hänger med. Vi kan ju fråga Jonatan också?” Sara funderar en stund. Bio en fredagkväll är ju inte så dumt. ”Låter bra. Jag är med. Jag kan ringa Jonatan på vägen hem och kolla om han ska med.” Sara trampar med friska tag vägen fram. Den svarta asfalten rinner undan under däcken på cykeln. Konditionen har blivit bättre. Trots den långa ridturen är hon inte trött i benen när hon svänger ut på landsvägen som leder hemåt. ”Hej Jonatan! Det är Sara.” Sladden från hörlurarna slår från sida till sida över bröstet på henne när hon trampar. ”Vad gör du?” undrar Jonatan. ”Det brusar.” ”Jag är på väg hem från stallet. Sitter på cykeln.” Sara hör hur Jonatan skrattar till i andra änden. ”Ja, det förklarar ju en del. Du låter lite ansträngd tycker jag, dålig kondis?” Sara kan riktigt se hur småleendet lurar på Jonatan när han retas med henne. 7


”Ha ha, jättekul”, säger hon. ”Är du inte snäll får du inte veta varför jag ringer.” ”Mmhm, då måste det vara något riktigt bra.” ”Det är något riktigt bra”, försäkrar Sara. ”Lika bra som att gå på bio?” undrar Jonatan. ”Säg, i morgon kväll till exempel? Du, jag och några kompisar. Kanske Ida och Tom?” Sara blir alldeles tyst. Hur kan Jonatan veta det, hon fick ju själv reda på det alldeles nyss? Typiskt Ida! Trots att Sara sa att hon skulle ringa och fråga Jonatan så kunde hon inte vänta lite. ”Jaha, så Ida hann före mig?” frågar Sara surt. ”Nejdå”, lugnar Jonatan. ”Men din bror ringde mig och frågade om jag skulle hänga med.” ”Ringde Tom dig?” frågar Sara snopet. ”Brukar ni ringa varandra?” Sara hör hur gnälligt och fånigt det låter, men hon kan inte låta bli att fråga ändå. ”Njae”, drar Jonatan på svaret. ”Brukar, brukar vi väl inte. Men det händer.” ”Jaha, vad säger du då? Ska du med?” Sara 8


ställer sig upp och trampar häftigt i den sista uppförsbacken. ”Ja, det är klart”, svarar Jonatan entusiastiskt. ”Det blir jättekul, jag har velat se den nya filmen med han Johnsson ett bra tag.” Sara pustar ut och låter cykeln rulla. Hon sträcker lite på sig och svänger in på den smala och skumpiga vägen som leder hem. ”Toppen, då ses vi i morgon.” Handen letar upp längs sladden och hon trycker av samtalet innan Jonatan hinner svara. ”Tjena syrran.” Tom tittar upp ur tidningen och flinar mot henne. Så lägger han huvudet på sned och granskar henne noggrant. Något är det hon surar över. ”Hur var stallet?” Sara uppfattar den lismande tonen. ”Finfint”, svarar hon kort och fortsätter fram till vattenkokaren. Den brusar hemtrevligt när vattnet blir varmt och hon slamrar fram sin favoritmugg och lägger i en stor sked med honung. 9


”Hörde att vi ska gå på bio i morgon”, säger hon och glider ner på en stol mitt emot Tom. ”Mm, det blir väl kul?” ”Jag hörde det från Jonatan. Pratar ni ofta?” Den anklagande tonen är svår att missa. ”Vänta nu Sara, är du sur för att jag pratar med Jonatan? Det är ju inte riktigt klokt!” Egentligen har han rätt. Sara vet det, men ändå känns det som att hon blir lämnad utanför allt som är viktigt. En suck slipper ur henne och hon ser fundersamt på sin bror innan hon svarar. ”Nej, det är klart att jag inte är sur för att ni pratar med varandra. Det är bara det att det känns som om jag inte vet någonting. Och alla andra vet allting långt före mig.” ”Sorry, jag tänkte inte på det. Jag tänkte bara att det skulle vara kul om vi gick allihop.” Tom rycker på axlarna och ser ångerfull ut. Sara mjuknar, hon kan inte vara arg på honom. ”Det ska bli kul! Det är ju en jättebra idé. Matilda kanske hänger med också.” 10


Tom skiner upp. ”Se där! Det var något som du visste och inte jag.” Sara bara skrattar när hon tar med sig den rykande varma koppen upp på sitt rum. Den söta doften av smöriga popcorn strålar mot dem gott och väl ett kvarter från biografen. Kvällsluften är en aning kylig och Sara drar jackan tätare omkring kroppen. Hon sneglar på Jonatan som går bredvid med långa kliv. Han ser inte ut att frysa det minsta. Jackan är uppknäppt en bra bit och det verkar som om han bara har T-shirt under. Bakom dem går Tom och Ida och tisslar och fnissar. Hade någon sagt till Sara för ett halvår sedan att hennes bror skulle gå och fnissa med hennes bästa kompis så hade hon nog trott att personen i fråga hade slagit i huvudet. Hårt. ”Mmm, känner du?” frågar Jonatan och vädrar i luften. ”Det bådar gott. Vad ska du ha för filmfika?” ”Dricka och popcorn tror jag.” ”Vi kan dela på en stor om du vill? Eller 11


är du en sån som roffar åt sig alla popcorn i reklamen och så finns det inga kvar när filmen börjar?” Sara har inga problem med att se att Jonatan retas med henne. ”Så dum du är! Klart att jag gör!” Hon knuffar till honom i sidan just som de rundar huset och svänger in mot bion. Stadens biograf känns som en magisk plats. Det har Sara tyckt ända sedan hon var liten. Den stora skylten med röda bokstäver bjuder in till ett par timmar i ett annat land, eller en annan värld. Glasporten är tung och kräver lite kraft att få upp. Värmen där innanför blandas med skratt och doften av popcorn. Resultatet blir att hela bions atmosfär landar rakt i ansiktet när man skjuter upp dörren och kliver in.

12


Kapitel 2 ”Du, jag har tänkt på en grej.” Salinas ägare Petra stoppar Sara på väg ut från stallet. Hjärtat slår ett extra slag. Varför låter Petra så allvarlig? Är det något som är fel? ”Det gäller Salina”, börjar Petra tveksamt. ”Hon är ju ändå tolv år i år.” Petra verkar nervös, hon drar ut på det och irritationen stiger i Sara. Ska hon inte få rida mer är det väl bara att säga det! Hon blänger på Petra. ”Ja, det är så att Salina har aldrig haft något föl och jag tänkte att det kanske är dags för henne nu.” Petra tittar tveksamt på Sara. ”Jag kommer att betäcka Salina nu i vår.”

13


Irritationen byter snabbt plats med förvirring. Ska Salina ha föl? ”Du säger ingenting?” undrar Petra. ”Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.” Sara letar efter rätt ord. ”Jag var rädd att du inte ville att jag skulle rida mer. Är det så?” ”Nej! Absolut inte! Du har gjort ett jättefint jobb med Salina.” Petra funderar ett slag. ”Sedan är det ju såklart så att just runt betäckningen och fölningen så behöver Salina ta det lite lugnare.” Sakta går det upp för Sara vad det är som Petra faktiskt berättar. Salina ska få ett föl! Hon ska bli mamma. En fölunge ska födas på gården och Sara kommer att få vara med från allra första början när en ny liten hästvarelse ska upptäcka världen. Ett leende smyger fram över ansiktet. ”Men Petra. Vad roligt! Vad är det för pappa?” Nyfikenheten får grepp om henne och bilder och hingstnamn flimrar förbi i hjärnan. ”Det har jag inte bestämt än. Jag tänkte att du kanske ville hjälpa till att välja?” 14


”Såklart att jag vill!” Petra ler stort mot Sara. ”Perfekt! Hon brunstade ju förra veckan så vi har några veckor på oss att bestämma oss innan vi måste boka upp tid på stationen.” ”Stationen?” frågar Sara dumt. ”Seminstationen. Det är dit vi måste köra Salina för att betäcka henne. Man beställer semin av hingsten som skickas till seminstationen och så åker man dit med sitt sto. Stationens veterinär sköter insemineringen där”, förklarar Petra. ”Jaha. Jag har aldrig tänkt på hur det går till”, säger Sara ursäktande. Petra lägger armen om Sara och de går tillsammans ut ur stallet. ”Det blir ju toppen, nu får du vara med om allting. Från seminering till fölning.” Glädjen landar i magen på Sara. Tänk, ett litet föl! Sara kan inte låta bli att fantisera om hingstar och fölungar under vägen hem. Tänk om det föds en liten kolsvart skapelse? Kanske med en 15


liten stjärn i pannan? Eller ännu hellre, en smal bläs? Hon bara måste prata med Jonatan om detta i morgon. Nej, hon ringer honom direkt när hon kommer hem! Sara parkerar cykeln och tar yttertrappan i tre stora kliv. Hon ska just dra upp ytterdörren när den slås upp rakt i ansiktet på henne. Pannan bultar och hon tar några stapplande steg bakåt. ”Oj då!” hörs Idas oroliga röst. ”Hur gick det?” Sara biter ihop om smärtan och gnuggar sig i pannan. Det kommer bli en bula. Hon blinkar snabbt bort tårarna som trängs bakom ögonlocken. ”Det gick okej tror jag”, mumlar hon och sätter sig på översta trappsteget. Ida stänger tyst dörren och slår sig ner bredvid henne. ”Träffat Tom?” undrar Sara. ”Mmm. Alltså, jag vet ju att han är din bror och så”, börjar Ida och puffar till Sara i sidan. ”Men, vilken kille!” 16


Sara kan inte låta bli att le när Ida flinar stort och dumt mot henne. ”Hur gick det i stallet då?” frågar Ida och blir allvarlig igen. Med ens minns Sara samtalet med Petra. ”Ida! Nu ska du få höra något helt fantastiskt!” Sara strålar med hela ansiktet och glömmer bort den annalkande bulan. ”Säg då!” säger Ida otåligt. ”Petra har bestämt sig för att betäcka Salina. Salina ska få ett föl!” Ida ger ifrån sig ett litet tjut och kramar om Sara så hårt att hon känner hur det knakar i revbenen. Hon skrattar högt när Ida gör en liten trumvirvel med skosulorna mot trappan. Det är omöjligt att inte dras med när Ida blir glad. Ibland tänker Sara att man skulle kunna slänga in Ida som ett vapen för att få stopp på krig. Ingen kan fortsätta vara på dåligt humör när hon är i närheten. De sitter länge kvar på trappan och pratar i den tilltagande kylan innan de skiljs åt. När Sara väl går in känns det inte lika viktigt 17


Vintern har övergått i vår och snart väntar sommarlovet runt hörnet. För Sara har året kretsat kring hästar och ridning. En särskild plats i hjärtat har så klart härliga Salina. Ida kommer på den fantastiska idéen att de ska rida långritt på sommarlovet. Snart fylls dagarna av planering och packning inför det stora äventyret. Dessutom kommer Petra med en överraskning som ger Sara mycket att fundera över. Och så är det ju Jonatan … är den tredje och fristående boken om Sara. Missa inte de tidigare böckerna: SARA OCH GALAHAD och SARA OCH SALINA. SARA RIDER LÅNGRITT

Sagt om Sara och Galahad: ”En lite annorlunda historia som bygger mycket på arbetet med att skapa tillit mellan människa och häst.” BTJ-häftet nr 14, 2018. Lektör Ewa Wendt Sagt om Sara och Salina: ”För den som rider eller har ridit är igenkänningsfaktorn hög och författaren är så skicklig; man minns såväl nervositeten, dofter, ja alla känslor då man umgås med hästar och hästfolk.” BTJ-häftet nr 13, 2019. Lektör Ewa Wendt

ISBN 978-91-89055-59-9

www.idusforlag.se

9 789189 055599