__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

Gun-Britt Bergstrรถm Lindell Illustrationer av Tina Lundgren


Lillsvart och den magiska pärlan


LILLSVART och den magiska pärlan

Gun-Britt Bergström Lindell


Fler böcker av Gun-Britt Bergström Lindell Russintårtan på tjuvjakt, 2017 Mysteriet med den gamla kartongfabriken, 2018

Lillsvart och den magiska pärlan Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2019 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Gun-Britt Bergström Lindell © Illustratör: Tina Lundgren Omslag och sättning: Mattias Norén, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga 2019 ISBN: 978-91-89055-11-7


Innehåll Kapitel 1 Oväntat besök 9 Kapitel 2 Hotfullt möte

24

Kapitel 3 Grottan 31 Kapitel 4 Ett mystiskt förslag

44

Kapitel 6 Vem är Pålle Bark?

63

Kapitel 5 Spökhuset 50 Kapitel 7 Medaljongen 69

Kapitel 8 Pärlan 79 Kapitel 9 Tillbaka på hotellet

Kapitel 10 Något är fel

Kapitel 11 I hotellets mörka källare

95 101 118

Kapitel 12 Kusliga steg 125 Kapitel 13 Flykten 131

Kapitel 14 Avslöjade 138 Kapitel 15 Med hjärtat i halsgropen Kapitel 16 Lögn eller sanning?

151 161

Kapitel 17 Falsk trygghet 166 Kapitel 18 Båtfärden 170 Kapitel 19 Hisschock 174 Kapitel 20 Ensam med Lillsvart

186

Kapitel 21 Uppbrott 194

Kapitel 22 Brevet 201

Kapitel 23 Halskedjan 205


Lillsvart

Nelly

Janna

Emil


Kapitel 1 Oväntat besök Någon bultar hårt på ytterdörren. Jag sätter mig upp. Yrvaken. Hjärtat bankar. Vem vill oss något så här tidigt på morgonen? Tarzan är redan framme vid dörren och krafsar med tassarna på insidan. Ska jag väcka mamma och pappa – eller öppna för den som står utanför? Pappa kan bli sur om han vaknar för tidigt. Jag bestämmer mig för att öppna. Tarzan är visserligen bara en valp, men jag känner mig ändå trygg med honom. För säkerhets skull sätter jag på Tarzan kopplet. Det är tur, för han rusar rakt ut. Och tvärstannar. Det står en gris på gräsmattan. Den har sele på sig och är fastbunden med ett 9


10


rep i körsbärsträdet. Ögonen är stora och gula och de stirrar rakt på mig. Tarzan gnäller och drar i kopplet. Han vill springa in igen. Men jag kan inte flytta fötterna. Det är något med grisens ögon … de har liksom sugit tag i mig. I ögonvrån ser jag att det ligger ett vitt papper på trappsteget under mig, med en sten ovanpå. Papperet fladdrar till en aning i den svaga vinden. Grisen och jag fortsätter att stirra på varandra. Vi står som två statyer. Stela och orörliga. Min kropp känns brännhet. Så böjer grisen ner huvudet och vänder nacken åt mitt håll. Det sticker till i mina armar. Sedan benen. Förlamningen släpper. Jag lyfter upp Tarzan i famnen, puttar snabbt bort stenen med foten, sliter åt mig papperslappen, rusar in i huset och låser efter mig. Tarzan smiter in under kökssoffan. Jag drar ett djupt andetag, sedan läser jag det som står på papperslappen.

11


RÄDDA MIG! Jag heter Lillsvart och behöver ett nytt hem. Längst ner står det med mindre bokstäver vad Lillsvart tycker om att äta. Morötter, potatis, tomater, knäckebröd, filmjölk och äpplen. Ett tjut hörs utifrån följt av några dova grymtanden. Jag tror att hjärtat ska stanna i bröstet på mig. Tarzans skära nos sticker ut en bit under soffan. Sedan kravlar han fram. Jag knäpper av kopplet och smeker honom tröstande över ryggen. Varför har någon lämnat en gris utanför vårt sommarhus? Är det någon som skojar? Jag måste väcka mamma och pappa. De vill sova länge när de har semester, men nu är det katastrofläge. Jag skyndar bort till sovrummet, trycker ner handtaget och går in. – Det står en gris utanfö… Längre hinner jag inte förrän Tarzan 12


kommer flygande bakom mig och hoppar upp i sängen. Han landar på pappas mage. – Neeej! Vad är det frågan om? Mamma har slutat snarka. Hon blinkar några gånger innan hon tittar på klockan som står på byrån. – Men Nelly, vad gör du uppe redan? Klockan är bara tio i sex. – Det står en gris utanför vårt hus! – Du har drömt, säger mamma. – Jag drömmer inte alls! Grisen har stora gula ögon. Självlysande. När den stirrade på mig kunde jag inte röra mig. Mamma sätter sig upp. – Har du feber? Vad är det du har i handen? Jag håller upp lappen. – Läs själv, säger jag. Grisen heter Lillsvart. Den tycker om äpplen, potatis, knäckebröd och en massa annat. Mamma svänger benen över sängkanten, men pappa tar tag i hennes handled. – Lägg dig ner igen. Nelly har själv skrivit lappen. 13


– Det har jag visst inte! När jag äntligen lyckats få dem ur sängen känner mamma genast på min panna. – Ingen feber i alla fall, konstaterar hon. Ett högt skri tränger in i sovrummet. Mammas hand flyger upp till strupen. Tarzan försvinner under täcket. – Herregud! utbrister pappa. Vad var det? Han går med snabba steg mot ytterdörren. Mamma följer efter. Hennes tunna nattlinne fladdrar i luftdraget. – Herregud, upprepar pappa när han öppnat. Det står en gris på gräsmattan. – Jag sa ju det, säger jag. Mamma kikar ut genom dörrhålet och skakar på huvudet. – Det kan inte vara sant. – En gris! ryter pappa. Vem är det som försöker vara rolig? – Titta den inte i ögonen, säger jag. Gör man det blir man förstenad och kan inte röra sig. Ögonen är stora som klot och gula. – Nelly, jag har sett grisar förr, och det är 14


ingen skillnad på de här grisögonen mot andra jag stirrat in i. Jag tar några steg framåt och kastar en försiktig blick på grisen. Ögonen är små och brunsvarta. – De var gula förut. Självlysande. – Sluta skoja nu, Nelly. Pappa griper tag i trappräcket. – Så här kan man väl inte göra, fortsätter han. Någon har tröttnat på sin kelgris och tänker helt fräckt lämpa över problemet på oss. – Frågan är vad vi ska göra, säger mamma. Grisen står faktiskt på vår tomt. – Hrmf, svarar pappa. Något rör sig vid vedförrådet. En smal kille med mörkt hår. – Det är nog hans gris, säger jag och pekar. – Vilken han? frågar pappa. – Killen borta vid vedförrådet. – Du behöver glasögon, säger pappa. – Det är du som behöver glasögon. Han står ju där. Bakom skottkärran. – Spring ut och prata med honom då! 15


– Jag har bara tights och t-shirt på mig, svarar jag. – Vad spelar det för roll? Ingen ser att du har sovit i kläderna. Pappa tar mig i handen och leder mig ut på trappan. Jag tar några försiktiga steg. Grisen ligger helt stilla i gräset med ryggen åt mitt håll. Jag undviker att titta på den och går snabbt till förrådet. Killen är inte ensam. En tjej med samma mörkbruna hår står bredvid honom. – Är det er gris? frågar jag. Killen nickar. – Varför har ni bundit fast den vid vårt träd? – Han heter Lillsvart. – Ja, det stod på lappen, säger jag. Men det är inget svar på min fråga. Det blir tyst några sekunder. Så höjer killen blicken och tittar på mig. – Lillsvart behöver någonstans att bo. Och det är bråttom. Annars kommer han att råka illa ut. – Varför det? frågar jag. 16


Killen svarar inte direkt utan ritar en rund ring med skospetsen i gruset. – Lillsvart är en minigris och i början var han pytteliten, säger han när cirkeln är klar. Nu väger han ungefär trettiofem kilo och kommer inte att bli större. Han är trevlig och lätt att ta hand om. – Vad är problemet? frågar jag. – Något hemskt kommer att hända honom om han inte får ett nytt hem. Mer kan jag inte säga. – Varför kan ni inte behålla honom själva? Vilka är ni, förresten? – Jag heter Emil, svarar killen. Min syster heter Janna. Det syns att de är syskon. – Lillsvart är världens häftigaste gris, säger Emil. Häng med oss så får du lära känna honom. – Nej, det vill jag inte. Janna tar tag i min arm. – Du kan få hålla honom, säger hon ivrigt. Lillsvart är jättemysig. Som en hund. 17


Köksfönstret öppnas och mamma sticker ut huvudet. – Varför står du där borta, Nelly? Kom in så får vi prata om hur vi ska göra. – Jag måste gå, säger jag och drar åt mig armen. Glöm inte att ta grisen med er. – Snälla … du kan väl följa med? säger Janna. Du kommer inte att ångra dig. Jag svarar inte utan går bara därifrån. – Vi väntar på dig, ropar Emil. Tänk på att Lillsvart riskerar att dö om vi inte hittar ett hem åt honom. Han kanske blir julskinka. Emils ord får mig att rysa till. Lillsvart har rest sig upp. Han tuggar på någonting. Jag skyndar mig upp för trappan. *** – Vi funderar på att ringa till polisen, säger mamma. För att få hjälp med att hitta grisens ägare. – Det behövs inte. Jag har pratat med Emil och Janna. 18


– Va? Vilka är Emil och Janna? frågar mamma. – Två syskon. Det är deras gris. – Du hittade alltså den där killen? säger pappa. – Ja. Han och hans syster påstår att Lillsvart är världens snällaste gris. Att han är som en hund. – Jahaja, säger pappa och skrattar. Det finns någon i detta kök, jag avslöjar inte vem, som nyss påstod att just den grisen är utrustad med självlysande ögon. Dessutom förvrider de huvudet på folk som stirrar in i dem. Jag har lust att sparka honom hårt på smalbenet. – Tar de med sig grisen härifrån? frågar mamma. – Mm. De ville att jag skulle följa med. Lillsvart kommer kanske att bli julskinka om han inte får någonstans att bo. –  Men fy, säger mamma. Lillsvart är förmodligen en familjemedlem. Som Tarzan.

19


Jag hoppas verkligen att de hittar ett nytt hem åt honom. Pappa trummar med handflatorna mot bordsskivan. – Hur gamla är de där syskonen? – Som jag ungefär. Eller lite yngre. – Nelly, som sann djurvän borde du nog försöka hjälpa till att hitta ett hem åt grisen. Den har sele på sig och du är van vid hundar, så det kan inte vara några problem. Jag kastar en blick mot fönstret. Mamma har lämnat det öppet. Jag hoppas att Emil och Janna inte hört hur pappa retat mig. Emil håller på att knyta loss Lillsvart och sätta på honom ett koppel. Janna vinkar att jag ska komma. – Pappas förslag låter bra, säger mamma. Ni kan ju höra er för med bonden. Kristoffersson. Han har visserligen får, men vem vet, han kanske är intresserade av en gris. – Då blir väl Lillsvart garanterat uppäten till jul, säger jag. – Desto större anledning för dig att hjälpa 20


till, säger pappa. Under tiden går vi andra och knyter oss ett tag. Pappa är redan på väg mot sovrummet. Jag rusar in i badrummet och drar på mig kjol och en ren t-shirt. – Vi ses senare, ropar jag och rusar ut genom dörren med sandalerna i handen. På trappan knäpper jag på mig skorna. Syskonen och Lillsvart väntar vid grinden. – Jag kan inte hänga med särskilt länge, säger jag. Jag hann inte få i mig någon frukost. – Du kan äta hos oss, säger Janna. Emil räcker över kopplet till mig, men jag skakar på huvudet. – Det är bäst att du själv håller honom. Jag är mer van vid hundar. Vi går tysta en stund. När Lillsvart stannar för att böka i gräsmattan under en stor ek, ställer sig Emil framför mig. – Är det sant som din pappa sa, att du såg Lillsvarts självlysande ögon? Jag sväljer hårt. Retas han med mig? Vill han att jag ska känna mig dum? 21


– I så fall är du utvald, fortsätter Emil. Kände du något varmt rinna genom kroppen och att du inte kunde röra dig? Jag stirrar rakt in i hans ögon. – Det är så Lillsvart testar främmande varelser, säger Emil. – Jag är ingen främmande varelse … utan en människa! En helt vanlig människa. Lillsvart är otäck. Nu går jag hem. Emil ställer sig i vägen. – Lillsvart är inte otäck, bara lite annorlunda. Han är speciell. Och det har man rätt att vara när man har magiska krafter. Följ med, Nelly, så ska du få se. – Hur vet du att jag heter Nelly? Emil skrattar. – Därför att dina föräldrar sa det till dig. Men vi visste det redan innan. Vi vet allt om dig. – Som vadå? frågar jag. – Tja … som att du och din familj bor i Kalmar och har sommarstuga här på Öland.

22


Och att ni funderar på att sälja sommarstugan och köpa hus på ön där ni kan bo året om. – Hur kan ni veta …? – Kom nu, säger Janna.

23


Elvaåriga Nelly vaknar tidigt på morgonen av att det bultar på dörren. I trädgården står en svart gris med glödande ögon. På trappan ligger en lapp med texten:

RÄDDA MIG! Jag heter Lillsvart och behöver ett nytt hem. Grisen tillhör det mystiska syskonparet Emil och Janna. De berättar att deras gris har magiska egenskaper och påstår att Nelly är ”utvald”, att hon och Lillsvart hör ihop. Därefter blir ingenting sig likt. Det är inte bara Lillsvart som är magisk utan även den glänsande pärlan Nelly hittar. Vilka är egentligen Emil och Janna? Hur kan de bo i ett hus som är nerbrunnet och inte längre finns? Frågorna hopar sig men några svar får hon inte av de hemlighetsfulla syskonen. Nelly förstår snart att det är fler som är intresserade av Lillsvart och att hennes eget liv är i fara.

ISBN 978-91-89055-11-7

www.idusforlag.se

9 789189 055117

Profile for Smakprov Media AB

9789189055117  

9789189055117  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded