9789188999894

för porten stannade i samma ögonblick en stor, ljusgrå bil, prydd med flaggduk och nyutsprucket, nu lätt svartnat björklöv kring karosseriet. Inuti var den alldeles vit av flickor och flygblad.

Hon sökte med blicken först sina egna två döttrar bland de skrattande och högljudda flickorna, som viftade med näsdukarna och inte alls gjorde sig någon brådska med att stiga ned från sin bil och sin politiska plattform. Varför viftade de?

En blick utåt torget gav genast svaret. Där kom borgmästarparet från rådhuset, medan rektorskan och landssekreterarns fru döko upp från ett annat håll. En ung man, vars utseende föreföll välbekant, var redan framme vid bilen och hälsade.

Nu tog han en av flickorna med sig, och de gingo bort arm i arm. En skara småpojkar började svärma fram ur gatmynningar och portvalv, och i deras spår skulle följa den namnlösa massan. Landshövdingskans min var på en gång road och missnöjd, och hon drog ihop ögonbrynen, ett ögonblick oviss. Därpå ringde hon och gav betjänten order att skynda ner och ”be fröken Agneta från mig att låta bilen köra undan och komma upp så fort som möjligt tillsammans med sina väninnor. Och Karlson hälsar och frågar om inte borgmästarns och rektorskan och den andra, fru – Karlson vet – också vill stiga upp.”

Medan hon omsorgsfullt pudrade över sitt ansikte och dämpade ner dess klara färg till en ton, som stämde med hennes blekt rödblonda hår, förorsakade hennes bud en hastig sänkning av högljuddheten nere vid porten. Flickorna fingo bråttom, samlade ihop sina papper och skyndade med dem in i valvet, de fyra äldre följde dem efter på landshövdingskans bud, bilen körde undan och folkmassan, som efter Gustavsfors villkor redan hunnit bli ganska stor, skingrades.

4