Page 1

IREN RINMAD

Tiger Lily, tidig vĂĽrblomning


IREN RINMAD


Tiger Lily, tidig vårblomning Utgiven av Visto förlag www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Iren Rinmad © Illustration: Elin Andersson Formgivning: Nina Thako Sättning: Sandra Stridh, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2018 ISBN: 978-91-88769-02-2


1

E

n tidig vår och en sen kväll uppe på trettonde våningen, i hörnet av Central Park West och W 72 St … det var där det började. Början på slutet till allt det jag hade trott var sant. Jag ursäktar mig och reser mig från bordet. Armbanden skaver på handleden. Plockar upp den vita linneservetten som åker ned från mina ben till golvet. Stilettklackar vilar rastlöst med nyputsade herrskor på mattan under bordet. Det svartnar ett ögonblick när jag reser mig. Dimman från cigarröken känns kompakt, full av gift. Precis som mitt fullproppade sinne och min fullmatade kropp. Tomt prat kommer ur fulla munnar. Mobilen vibrerar i handväskan. Ljudlös men så full av oväsen. Diskussionen vid bordet har oväntat gått från Hussein Chalayans senaste kollektion till problematiken i Mellanöstern. Den är hetlevrad, aggressiv och fast i var och ens synpunkter och trosuppfattningar, ingen större skillnad mot det som sker i realtid på en annan kontinent. Någon till höger om mig drar ut min stol ytterligare och frågar om allt är ok. Jag nickar, försöker le och lägger servetten på bordet bredvid min tallrik.

5


Den kvalmiga storstadsluften känns frisk uppe på takterrassen. Tutor från bilar, sirener tjuter, hundar skäller någonstans nedanför. Ljuden på utsidan förefaller nästan vackra efter det oljud jag suttit i vid bordet. Vinden lyfter ett papper ifrån ett av borden, pennan rullar ned på stenplattorna. Pappret prasslar förbi mig, fastnar mellan bladen på den stora krukväxt som står mitt bland utemöblerna. Frigör sig med hjälp av vinden och landar i den tomma baren. Mitt champagneglas står kvar på bardisken där jag lämnat det. Till och med alkoholen känns renande i kroppen när jag tömmer det halvfulla glaset. Fyller på det igen från flaskan som står bredvid i ishinken. Vatten droppar på min handled från flaskan. Täckkrämen rinner av från mina ärr under armbanden. Det iskalla vattnet skär in i huden. Minnet som sinnet reproducerar får hela kroppen att rycka till. Jag sveper glaset och lutar mig fram över balkongräcket. Nedanför trängs gula taxibilar med varandra och andra. Kaos verkar råda. Ovanför observerar stjärnorna kaoset från ett objektivt perspektiv. Där rådet klarhet – rymd. Något avbryter pausen från sinnet och jag lutar mig än lägre ut. Håret luktar parfym, det fastnar i mina blöta ögon. Det blir luft mellan hälen och mina höga klackar på skorna. Musik spelas nedanför. Ljuden från nattstaden verkar tonas ned och det jag hör mycket tydligt är en strof från en känd sångerskas skivor. Den får mig att nyktra till, vakna upp och komma ur det destruktiva tillstånd som alldeles nyss fick mig att vilja släppa taget om balkongräcket och falla handlöst ned i kaoset nedanför. Jag sträcker ryggraden. En kraft, energi så mycket starkare och autentisk vibrerar genom kroppen.

6


Syret från Central Park på andra sidan åttonde avenyn genomsyrar kroppen och jag känner fukten från Hudson River. Mobilen vibrerar. Tre missade samtal och sex olästa meddelanden. Jag tar upp handspegeln jag köpte i Shanghai ur min lilla sminkväska som innehåller det jag anser mig behöva för att dölja de kroppsliga och emotionella ärr jag bär runt på. Per automatik målar handen på ansiktet och på handleden. Samma automatik får handen att leta runt efter en cigarett bland tändare, tuggummin, antidepressiva tabletter i min handbroderade väska jag köpte på Camden Market i London i somras. Förnimmer hur cigarettröken åker ned i strupen och blåses ut genom munnen. Förnimmer tomheten/rymden bortom denna kroppsliga förnimmelse. En upplevelse så kort, så genuin, så naturlig – en medveten närvaro. Början på mitt uppvaknande. Min första medvetna smakupplevelse av den gudomliga nektarn inuti. Dimman är fortfarande tjock i rummet när jag återvänder till bordet. De pratar i mun på varandra. Det är tänt i rummet och ljusen brinner på bordet, men ingen verkar vaken. Låttexten jag hörde från grannens balkong för en stund sedan passerar sinnet igen: ”ljusen är tända men ingen är hemma”. Det enda som saknas i mitt liv är Jag – det jag Är.

7


2

S

korna jag köpte i Soho i går, och endast har gått nedför en trappa med, gör ont i hälarna och de tunna skinnremmarna klämmer åt. Klockan är knappt åtta på morgonen och borden är redan fullsatta på kaféet bredvid min trappuppgång. Doften av nyrostade kaffebönor, bagels och cigarettrök är intensiv, trots att de stora glasdörrarna är vidöppna ut mot den lilla gatan i Greenwich Village. Jag ställer mig i kön, sträcker på mig, lyfter de redan höga klackarna en bit från marken och försöker se om min vän Jordan jobbar på kaféet i dag. Han har inte varit där de senaste dagarna, kanske rent av de senaste veckorna. Min tidsuppfattning försämras alltid när jag är i New York. Eller kanske är det så att jag är mer närvarande här och därmed känns den skapade, påhittade tiden inte lika relevant. Är det därför jag kanske älskar denna stad … – Hej, hur är det, det vanliga att ta med? Tjejen bakom disken skrattar till och fortsätter: Letar du efter Jordan? Han är fortfarande kvar i L.A. på jobb tror jag. – Ok. Ja, tack jag tar det vanliga fast gånger två, det är den veckan. Jag börjar gräva efter min plånbok. Hon går iväg för att hämta två caffe latte och två bagels med lax och cream cheese. – Jag älskar dina skor, är det Manolos? Damen vid bordet

8


intill ställer frågan samtidigt som hon tar en stor tugga från sin bagel. – Ja, tack. Har inte gått in dem än … Obekvämt i början, men brukar kännas bra efter en stund, som med det mesta som är nytt … Vilken härlig morgon, det känns att våren är på väg. Mitt artiga, inlärda ”småprat” avbryts genom att någon bakom mig visar med handen att min beställning är klar och säger att jag sinkar kön. Skorna sitter knappt kvar på fötterna när jag trippar uppför trappan till den lilla kyrkan som ligger inpressad intill kaféet. Jack är inte där. Jag ställer ned hans caffe latte och laxbagel intill högen med hans påsar och filtar som ligger under det lilla taket vid ingången till kyrkan. Vinglar ned igen och sätter mig som jag brukar på trappan utanför uppgången till min lägenhet med min frukost. Klassisk musik hörs ifrån ett av fönstren ovanför. Jack kommer ut från kaféet. Han brukar låna toaletten där. Jag håller upp min kaffemugg och bagel. – Frukosten är serverad hemma hos dig. – Å, tack! Jag älskar dig och jag älskar varannan vecka! Han bugar och lyfter på den trasiga hatten. – Jag är ledsen att jag inte har råd att köpa frukost till dig varje dag … måste ju ha råd att se fashionabel ut också. Han är den enda av oss som skrattar åt mitt skämt. Jag inser skamset tragiken, den pinsamma sanningen i ironin. Försöker tugga det sega bagelbrödet och tittar ned på mina nymålade tånaglar som sticker ut ur skorna. – Nya skor? Sean som jobbar i musik- och skivaffären bredvid passerar och sträcker fram sin tändare. Jag för cigaretten till munnen som jag haft mellan fingrarna. En gul taxi stannar framför oss på den lilla kvartersgatan. Hjärtat hoppar till när jag ser Jordans leende ansikte från baksätet.

9


En tidning blåser på mina fötter när jag reser mig och springer fram till taxin. Jag kramar om honom innan han hunnit helt ut ur bilen. Han plockar upp tidningen, trycker upp glasögonen mellan ögonen och tittar på mig och sedan på tidningen, scannar av första sidan medan vi går mot trappan. Han håller om mig. Lägger ut sin jacka och visar att jag kan sätta mig på den. – Kommer du direkt från L.A. nu? Jag tar bak hans långa mörkbruna hår bakom örat som skymmer hans ansikte. – Nej, jag kommer hemifrån … Han trycker upp glasögonen. Jag tittar på honom med höjda ögonbryn. – Ja, jag vet att jag bor runt hörnet. Jag vaknade och visste inte riktigt vilken dag det var. Fick för mig att jag var sen till en plåtning på Milk, så jag hoppade upp ur sängen och in i en taxi på gatan. Min agent ringde just som jag hoppade in i taxin och påminde om plåtningen på Milk i morgon bitti. Han pausar för ett ögonblick, för den långa luggen bakom örat igen och fortsätter: –Tur att det inte var i dag, de här mörka påsarna under ögonen skulle inte ens Amber klara av att dölja med sin ”makeuparsenal” till sminkväska … hon har verkligen allt där. – Ja, verkligen … Hur var L.A.? – Sömnigt, alltid skönt att vara tillbaka. Han fortsätter försöka få luggen att stanna bakom örat. – Klippte de håret på dig inför omslagsbilden? Han nickar och trycker upp glasögonen. – Jag måste kolla när jag ska jobba på kaféet, kanske är det i dag … jag känner mig förvirrad. – Vi är alla förvirrade min vän … Jag lägger min arm runt hans knotiga axlar. – Det finns undantag, de är få men de existerar … tro mig, jag har träffat en förkroppsligad sanningsbärare, en gåva sänd från ovan, ett sändebud från Gud. Hon finns här på Manhattan, i East

10


Village, en mystiker, magiker. Misströsta inte, än finns det hopp om oss människor. Vi sitter tysta och betraktar människorna som hastar förbi. En lång, smal figur med en hatt som skymmer ansiktet går sakta förbi. Hans slanka ben rör sig lätt, nästan graciöst. – Hon måste vara dansös, eller är det en kille … Nya skor, matchar din hårfärg, men det visste du så klart, säger han utan att titta på dem. – Ja, röda och fina men inte så sköna. Han skakar på huvudet utan att kommentera min korkade kommentar. En brandbil med tjutande sirener passerar Bleecker Street och fångar automatiskt vår uppmärksamhet. Vår uppmärksamhet byter snabbt fokus och ges till Aiko från tvätteriet längre ned på Carmine Street. Han hälsar artigt, kommenterar det trevliga vårvädret och förmedlar att klänningen jag lämnade in på kemtvätt för några dagar sedan är klar att hämta upp. – Visste du att Aiko betyder ”det älskade barnet”? frågar Jordan efter att vi suttit en lång eller kort stund och bara låtit vår uppmärksamhet vandra fritt. – Nej, det visste jag inte. Vad betyder Jordan? – Ingenting. Namnet kommer från en flod mellan Jordanien och Israel, men jag föredrar ingenting, det känns mycket friare än den judiska prägel namnet bär med sig. Han trycker upp sina runda glasögon mellan ögonen och fortsätter: Vet du vad TigerLily betyder? Jag skakar lite besvärat på huvudet. Jag hade aldrig riktigt gillat mitt namn, inte ens i vuxen ålder kunde jag förlika mig med det märkliga namn som mina föräldrar valt åt mig. Jag hade anammat alla möjliga smeknamn genom åren, varit på god väg att byta namn vid ett par tillfällen, men något fick mig alltid att bevara mitt namn.

11


Som om jag någonstans visste att namnet bar med sig ett budskap som jag en dag skulle vara mogen och tillräckligt öppen för att förstå. Han verkar förnimma mitt besvär men dock inte sympatisera, så han fortsätter: – Kan det vara så att du inte gillar ditt namn för att det påminner dig om det som du behöver stilla, komma bortom … kanske till och med helt transcendera för att din fulla potential ska kunna blomma ut. En stilla närvaro genomsyrar den hektiska New Yorkmorgonen när hans ord av visdom och sanning träffar hjärtat.

12


3

K

lacken bryts som så många gånger förr när den fastnar i golvfläkten på väg ned i tunnelbanan. Jag svär när jag drar upp den med ett ryck. Någon lägger sin välmenande hand på min axel och kommenterar att hon hatar när det händer. Jag försöker le tillbaka. Fläkten blåser upp lite extra och får några papper från min fullproppade handväska att fladdra iväg. Jag springer efter dem med en släpande klack på den högra hälen. Krockar med en man som säljer dagstidningar. Han muttrar något på ett främmande språk och vi hjälps åt att samla upp mina papper och hans tidningar. Uppmärksamheten dras av vana till texten på förstasidan: ”Fred är gratis, men priset är högt”. Rubriken får mig att stanna upp och söka efter svaret i tidningsförsäljarens ögon. Han frågar om jag har en cigarett att bjuda på. Jag gräver efter mitt cigarettpaket samtidigt som meningen på tidningen far runt i sinnet. En hund följer mina haltande steg, nosar och slickar på min trasiga sko. Jag förklarar för den att det inte är foten som är trasig, utan skon. Den förstår och lufsar vidare.

13


Möt TigerLily och låt dig inspireras av en energifylld tid i New York. Staden som sätter den unga kvinnans kropp i kontakt med hennes gamla själ. Staden som aldrig sover börjar väcka henne från dröm till vakenhet, från arrogans till medveten närvaro. Detta blir början på slutet av allt hon trott var sant. En yttre dynamisk historia som ofta pekar dig inåt. Bjuder dig in bakom kulissen, bortom historien – till essensen inuti där den tagit form. En bok fylld av visdom, insikter och humor. En bok som är skriven för att upplevas inte bara med sinnet, utan även med själen/hjärtat.

EVA RÖSE, Skådespelare/offentlig person

MATILDE WERGELAND, Frilansjournalist/Vogue

”Iren Rinmad är en av de coolaste personer jag känner, och utan att veta vad eller hur mycket som är självbiografiskt så är den detaljerade historien från New Yorks modevärld till yogan och självinsikterna en spännande resa att följa med på.”

”Tiger Lily är en unik historia och genre där både en spännande handling och intressanta tankar får dig att vilja läsa mer och mer. Boken är fylld av kloka budskap och lärdomar som får dig att stanna upp och refl ektera, vilket är en annan orsak till varför denna underbara bok är väldigt svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.”

K ARIN OSCARSSON, Yoga lärare och grundare av Iris Yoga Greece

KIA NADDERMIER, Yoga lärare och grundare av Mysore Yoga Paris

”En härlig, inspirerande story med en skön puls som väl illustrerar storstadsliv och ytligheten i modebranschen. Men som också vackert beskriver skönheten i det lilla, stillheten och den inre glädjen som vi alla längtar efter. En story som på ett personligt sätt beskriver ett uppvaknande från det ytliga, jäktade liv de fl esta av oss är alltför bekanta med.”

”Med en sann insiders blick fångar Iren Rinmad kontrasten mellan klichéerna i mode världens New York och den vilsna själens ständiga sökande efter mening och sammanhang. En historia att ryckas med och stanna up i.”

www.vistoforlag.se ISBN 978-91-88769-02-2

9 789188 769022

Profile for Smakprov Media AB

9789188769022  

9789188769022  

Profile for smakprov