Page 1


neutral, avtrubbad och likgiltig

glad, hetsig och energisk

lugn, fridfull och observant glad, nöjd och balanserad

irriterad, arg och nedstämd

energilös, sorgsen och kall

deprimerad, nere och förtvivlad

Varje gång du ser den här symbolen kan du gå tillbaka till den här

vad vi känner för dagen medan vi skyndar oss igenom uppgifterna

sidan och sätta en prick i den färg som motsvarar dina känslor.

som väntar. Denna reflektionsregnbåge kan hjälpa er att registrera

Sedan kan du titta tillbaka och se efter var på lyckoskalan du har

var ni befinner er emotionellt över en viss tidsperiod.

varit under olika perioder. Vi tar oss inte alltid tid att uppmärksamma


I n t e GL AD

Inte

M INA T URER I MÖRK RET

GL AD

Jag vill börja här eftersom det är den absoluta nollpunkten. Det är förklaringen till att lyckan är ett så viktigt ämne för mig, och jag hoppas att det tilltalar er som kämpar för att finna glädje just nu. Det här är det kapitel jag har bävat mest för att skriva. Jag ryggar fysiskt tillbaka inför denna period av mitt liv, som jag nu med viss övertygelse kan hänvisa till som »min mörka period«. När jag tänker på den tiden känner jag en tyngd över bröstet, och min strupe stramas åt så att jag knappt kan andas. Jag har velat förtränga den och låtsas som om den aldrig har funnits, vilket är oförenligt med att acceptera och försona sig med den. Som ni ska få se i fortsättningen tror jag att acceptansen är en stor del i att väcka den där inre glädjen. Så det är vad jag kommer att fortsätta sträva efter varje dag. Jag vill inte att denna mörka period ska vara en del av min historia, men det är den, så jag ska försöka bli vän med »acceptansen« och kämpa vidare.

Depression. Knappast ett ord jag brukar säga högt. Om jag ignorerade den perioden i mitt liv och inte gav den luft genom att nämna den kanske den bara skulle försvinna – lösas upp till aska som skingrades i atmosfären. Men förnekar man en viss del av sitt förflutna blir det bara värre när något annat i livet plötsligt påminner om den tiden. Då måste man plötsligt hantera hela den känslomässiga rekylen utan förvarning eller förberedelse. Att förlika sig med sin bakgrund och acceptera att allt inte har varit bra är väldigt viktigt. Halkar man då tillbaka in i ett minne eller en känsla från förr kan reaktionen komma från en lugn utgångspunkt och en trygghet i att man kan hantera det. Jag har inte riktigt kommit dit än, men det gör inget. Jag har ingen brådska, för jag är säker på att jag är på väg i rätt riktning oavsett hur snabbt jag rör mig. Kanske är det också en av orsakerna till att jag skriver den här boken. Det är definitivt en av orsakerna till att jag har bestämt mig för att vara uppriktig om den delen av mitt liv. Att skriva ner sanningen kan blåsa liv i ämnet, vilket är skrämmande, men det ger mig också möjlighet att förstå det mycket bättre och inte hålla det inlåst som ett hemskt, otåligt monster. Att vara ärlig är inte alltid det lättaste, för man blottar sig genast för andras kritiska omdömen. Det kräver ett visst mod, och det finns stunder i livet då det känns som en stor uppoffring, vilket är ytterligare en anledning

11


FE ARNE COT TON

I n t e GL AD

till att jag inte har berättat om någonting av detta förrän nu. Jag har inte haft energin att se och bearbeta alla olika möjliga reaktioner. Men genom att vara ärlig har jag också fått chansen att berätta min historia, som jag hoppas ska kunna hjälpa några av er och få ämnet depression att sluta vara så tabubelagt. Kanske har ni upplevt liknande situationer i era liv. Kanske roar det er helt enkelt att krafsa ner era egna anteckningar och idéer på de här sidorna. Kanske kan mina ord hjälpa er att hitta era, och i sin tur ing juta mod att berätta er historia för andra. Det skulle kännas som ett väldigt speciellt utbyte.

Depressionen har många ansikten och kan smyga sig på i vilken hastighet som helst. För vissa är den ärftlig och något de blivit förvarnade om sedan de var små. Både min mamma och min mormor led av depression i varierande utsträckning, så jag har alltid vetat hur den kan påverka livets glädjeämnen. Ibland kan man sjunka ner i depression efter en händelse som g jort att man känner sig vilsen eller maktlös, ibland kanske det inte finns någon logisk anledning alls. Till mig kom depressionen som en virvelvind med alla dessa inslag, och den kaotiska blandningen fick den att komma i snabba stötar.

Jag visste inte ens riktigt vad det var jag gick igenom då. Det kändes bara som om jag rörde mig i tjock lera som g jorde mig mer utmattad och svag för varje steg jag tog. Det kan vara svårt att veta när man passerat gränsen från lite nedstämdhet till depression. Hela perioden mellan tjugo och trettio hörde mina vemodiga stunder oftast samman med det som alla mellan tjugo och trettio brukar gå igenom: brustna förhållanden, olycklig kärlek, dåligt självförtroende och en allmän känsla av vilsenhet. Jag hade ingen tidigare referens för att avgöra om jag börjat sjunka ner i depression eller om jag bara var lite nere. Till slut var det den långa tid jag satt fast som fick varningsklockorna att ringa, och att det kändes fullkomligt hopplöst att hitta ut igen. Alla har sina olika fysiska och mentala varianter av depression, men för mig var den som ett moln. Ett mörkt, olycksbådande berg till moln som skickade upp hjärtat i halsgropen när jag tittade på det. Det inre ljus som brukade lysa så starkt inom mig hade bleknat tills det blivit nästan osynligt. Det optimistiska solskenet i blicken hade bytts mot en tyngd och min hud matchade den dystra grå färgen i det jättelika molnet. Jag brukade alltid se fram emot det som väntade, till och med så enkla saker som morgonkaffet, men under den perioden fanns inget som verkade inge hopp. Det var jobbigt att gå hemifrån under den perioden, men jag behövdes fortfarande på jobbet varje dag. På grund av arbetets natur klistrade jag

12

13

MOLNET


FE ARNE COT TON

på ett falskt leende, klev ut genom dörren, satte mig själv i robotläge och tog mig igenom det som måste göras. För det mesta var det som en utomkroppslig upplevelse. Det var någon annan som tryckte på knapparna och fick saker att hända, för jag var definitivt inte kapabel att göra det. När jag var klar med jobbet och ingen såg kunde jag ta av mig masken och falla ihop. Tårarna strömmade, sedan kom en känsla av absolut tomhet.

AV T RUBBAD Varje gång jag kände den där avtrubbade känslan visste jag att jag hade åkt dit. Har ni tänkt på att det naturliga flödet i livet är att vara i ständig rörelse? Vi rör oss alltid från den ena erfarenheten eller känslan till den andra. Vi kan inte hålla kvar ren lycka eller sorg i långa tidsintervaller utan minsta lilla episod av något annat. Den där avtrubbade känslan uppmärksammade mig på att jag satt fast, och att jag satt fast på ett riktigt värdelöst ställe, fången i en tät dimma utan någon utväg. Det var som en intetsägande, tom sida av ingenting.

14

HE J T ILL… M A M M A

»

Tack vare att jag skriver den har boken har en dialog uppstått mellan mig och min mamma. Vi har alltid stått varandra väldigt nära, men av någon anledning har vi aldrig haft något uppriktigt samtal om depression förut. Den här boken fick mig att våga ta det där samtalet som jag undermedvetet dragit mig för, och vetskapen om att depressioner har gått som en röd tråd genom flera generationer i min familj har gett mig möjlighet att reda ut min erfarenhet mer klarsynt och insiktsfullt. Min mammas uppriktighet har varit till enorm hjälp. Nu över till henne… Jag tror att det var Churchill som kallade sin depression för »svarta hunden«. Jag skulle kalla min för »svarta avgrunden«. Det är så det känns: att vara i ett svart hål utan att kunna ta sig ur det. Det är inte bara vemod, utan mer än så. Det är känslan av att allt är värdelöst, känslan av att »vad ska det tjäna till?« att man inte kan koncentrera sig, att tankarna far i väg i en negativ spiral som man inte kan kontrollera osv. Min mamma led av depression och ångest och jag vet inte om det är något som har förts vidare genom generationerna. Men jag vet att en av de utlösande faktorerna för mig är att läsa för mycket dåliga nyheter – vi får höra dåliga nyheter från hela världen ögonblickligen och jag antar att man känner sig bombarderad och oförmögen att hjälpa till, och medierna verkar hellre gotta sig åt de dåliga nyheterna än de goda. Jag hamnar i en nedåtgående spiral när jag ser hur grymma människor är mot försvarslösa djur – jag stöder många djurrättsorganisationer och några av historierna jag får höra är förkrossande. Jag hamnar i en nedåtgående spiral när jag ser hur vår planet exploateras – allt skulle kunna vara så annorlunda. Min försvarsmekanism är att utestänga mig från det då och då och låta min hjärna vila. Jag tror inte vi är skapta för att veta och hantera allt som händer i världen hela tiden. Jag försöker vara snäll mot mig själv, komma ut i naturen, promenera, sova, äta bra och låta livet vara så enkelt som möjligt. Att försöka hjälpa andra (såväl människor som djur) kan också rycka upp mig. Jag säger liksom till mig själv: »Du har varit här förut, det kommer att gå över… i morgon är en annan dag.«

«


FE ARNE COT TON

I n t e GL AD

Till och med min naturliga fallenhet för att finna glädje i nostalgi hade gröpts ur. Allt kändes som ett skal, helt dött och uttömt. Det enda som kunde ta mig ur det tillståndet var den chockerande känslan av panik. Mitt hjärta började slå snabbare och galla sköt upp i halsen. Det var som att vakna ur nattsömnen till att springa ett maratonlopp. Det var förvirrande och skrämmande.

Den sväljer det och spottar ut de söndertuggade resterna av alla ens drömmar och förhoppningar. Rädslan lägger sig som en plastfilm runt kroppen och kväver allt självförtroende man hade i sig. Och rädslan har en medbrottsling, en skränig röst som gapar: »Vad löjlig du är som trodde att du kunde förverkliga dina drömmar! Hur självisk och arrogant får man vara?« Denna dödliga kombination pressar ut allt det oskuldsfulla i ditt drömmande och får dig att tvärstanna. Den har makt att dra fram tryggt undanstoppade minnen som du drar dig för att väcka till liv. Minnen som du har kategoriserat som »hemska«, »pinsamma« och »skamfyllda«. Den drar fram dem, projicerar dem mot främre delen av dina tankar och lyser upp dem på en vägg som är lika stor som en bioduk. Denna rädsla får dig att tro att det är de här ögonblicken som avgör vem du är och tillåter dig inte att förlåta dig själv för misstag du g jort och mörka stunder du upplevt. Denna svarta känsla är indränkt i likgiltighet och apati men har en inre elektrisk laddning som gör att du aldrig kan slappna av. Kroppen är nedsövd, men hjärnan är på helspänn – en farlig kombination utan någon balans över huvud taget. Du befinner dig långt nere i kaninhålet utan några instruktioner om hur du ska ta dig upp eller finna ljuset igen.

HUR K Ä NNS SVART? Alla har vi någon gång känt oss B L Å . Det är oundvikligt. Det kan börja med ett litet frö av oro eller att man känner sig lite ledsen och växa ut till en stor del av ens liv. Det kan förvandlas till ens standardkänsla, eftersom den känns trygg och tröstande. Ingen kan väl skada en om man redan känner sig nere? Hur skulle det kunna bli värre än det redan är? Det är verkligen inte den bästa trygghetszonen att glida in i, vilket jag många gånger har fått erfara. Man drar bara till sig mer av samma sorts energi eftersom det är det budskapet man sänder till andra – och är man mottaglig för det kan det leda en till att känna sig S VA RT . Enligt min erfarenhet finns det ett nära samband mellan att känna sig »svart« och att känna rädsla. Inte den sortens rädsla som får en att vara alert och på sin vakt, utan den som kan sluka allt hopp i en enda munsbit.

16

17


HE J T ILL… M IND Jag har känt till Minds fantastiska arbete länge och g jorde ett besök på deras huvudkontor för några år sedan. De är en källa till kunskap om psykisk ohälsa och ett stabilt stödnätverk för många. Jag är väldigt tacksam över den uppmuntran jag fått från dem att skriva den här boken samt för denna lilla pratstund som jag fick med V D :n Paul Farmer.

sex, sova för mycket eller för lite och inte känna någon glädje över saker som man tyckt om förut. De som går igenom en depression kan ofta känna brist på samhörighet med andra människor och dra sig undan från vänner och familj. I allvarligare fall kan de tycka att framtiden känns meningslös, eller så kan de – i vissa fall – fundera på självmord. Så det är väldigt viktigt att uppmärksamma symtomen så tidigt som möjligt och söka hjälp för att undvika detta. F: Vad är det första man bör göra om man vill ha hjälp?

F: Vad tycker du att man ska hålla utkik efter om man tror att man kan ha drabbats av depression? Vilka tecken kan tyda på att det rör sig om ett psykiskt sjukdomstillstånd? P: Tja, vi är många som känner oss nere då och då, men under något skede i livet kan man märka att man faktiskt har känt sig låg i ett par veckor eller mer, eller att den där känslan att vara nere kommer tillbaka gång på gång, vilket möjligen kan betyda att man upplever en depression. Symtomen på psykiska problem varierar från person till person, men det finns några vanliga depressionssymtom att hålla utkik efter. Man kan känna sig rastlös, avtrubbad eller hjälplös, ointresserad av

18

P: Att söka hjälp är absolut en av de viktigaste sakerna att göra om man känner att man har psykiska problem. Det första steget är att tala med någon – det kan vara en vän eller någon i familjen som man litar på, eller så pratar man med sin läkare, som kan upplysa om vilka former av stöd som finns. F: Hur viktigt är det att berätta om sin oro och rädsla för andra människor? P: Det är väldigt viktigt att tala med närstående om hur man mår, för det kan vara en enorm hjälp att ha ett stödsystem på plats, till exempel en vän eller någon i familjen.

19


Har man pratat igenom sina psykiska problem med någon förut blir det dessutom lättare för omgivningen att lägga märke till ändrade beteendemönster och stötta en om det skulle behövas igen. Att prata om sin oro, rädsla eller psykiska hälsa är också det mest effektiva sättet att bryta ner det stigma som ibland fortfarande finns kring frågor om psykisk hälsa. Psykisk hälsa är någonting som alla har, så för oss är det viktigt att se till att problem inte betraktas som något att skämmas över. På Mind är vi övertygade om att den nya generationen kan vara mer öppen med problem som rör psykisk hälsa än någon generation förut.

man själv tar upp ämnet. Ibland behöver man inte tala uttryckligen om psykisk ohälsa för att få reda på hur någon mår – det kan vara så enkelt som att man skickar ett SM S och talar om att man tänker på personen, föreslår att man ska ta en fika eller äta middag ihop eller gå på promenad. Det kan ofta vara de små sakerna som gör stor skillnad för någons psykiska hälsa. Mind är en välgörenhetsorganisation med syfte att hjälpa alla som på något sätt upplever problem med psykisk ohälsa. Webbsida: mind.se

F: Varför tror du att vissa väljer att sluta sig och inte tala om att de har problem? P: De är rädda att folk ska ha förutfattade meningar eller att de ska bli isolerade. Det sätt som vissa eventuellt reagerar på psykisk ohälsa kan få människor att hålla tyst just då de som allra mest behöver stöd. Det är viktigt att alla känner att de kan prata om sina psykiska problem utan att behöva vara rädda för vad folk tycker. Om någon ni känner inte verkar vara sitt vanliga jag och ni är oroliga, till exempel om personen har börjat undvika social kontakt, så är det bästa att fråga hur han eller hon mår. Det krävs mycket för att någon ska säga »Jag behöver hjälp«, men det skadar inte att

20

21


FE ARNE COT TON

I n t e GL AD

PR ATA . PR ATA . PR ATA .

magkänsla. En gång g jorde jag misstaget att välja någon med en stark personlighet och ett självförtroende som kändes betryggande, men personen i fråga avbröt genast en dialog som jag hade trott kunde vara en utväg för mig. Jag kände mig dum en lång tid efteråt, men nu inser jag att jag kanske inte borde ha lagt den bördan på någon som jag inte haft en långvarig relation med. Spara de stora samtalen och uppriktiga orden till människor som du vet alltid bär dig i ditt hjärta. Oavsett om det är en vän som kan prata med dig eller en yrkesperson som kan erbjuda hjälp. Tala ut och var ärlig. Släpp in dem och låt dem hjälpa dig. Att prata med folk, rätt folk, är en gåva – en gåva som man bör använda när man vet att man behöver den. Det är avgörande för att man ska kunna bestiga detta branta och förrädiska berg.

Jag var för uppslukad i den här spiralen av sorg och panik för att lägga märke till vad som egentligen pågick, men en nära vän bad mig ganska enträget att gå till en läkare. Eftersom jag insåg att andra kunde se att något inte var som det skulle satte jag mig bara tyst i hennes bil och åkte till läkaren, som förstod med en gång vad som var fel. Det kändes nästan som en lättnad att ge det ett namn – kanske var det inte bara jag och mina tankar, kanske var det så att depressionen hade valt mig och att jag inte hade mycket att säga till om i frågan. Det g jorde saker och ting en liten aning lättare. Att ge det ett namn fick det att kännas som om jag lämnats till låns till depressionen och nu kunde göra allt som stod i min makt för att komma tillbaka till att känna mig som mig själv igen. Jag är lyckligt lottad som älskar att kommunicera med folk, och det har jag alltid g jort, men nu kände jag märkligt nog att det aktuella ämnet var för tungt att tala om. Men jag visste innerst inne att det skulle hjälpa för att lindra smärtan och skammen över alltihop, så till slut tog jag mod till mig och berättade om vad jag upplevt. Några få väldigt speciella personer i mitt liv var otroligt bra på att lyssna och hjälpte mig att känna att det skulle finnas en tid då allt detta skulle vara förbi. Deras tro på mig och deras stöd gav mig en känsla av trygghet, och det var en väldigt bra början. Mitt råd är att vara väldigt noga med vem du pratar med. Gå på din

22

FINN V ERK T YGEN Nästa lämpliga hjälpmedel jag råddes att pröva för att ta mig upp ur avgrunden var medicinering. Jag tog inte medicinen särskilt länge, men under den korta period jag tog den lyckades jag lyfta mitt huvud tillräckligt högt för att se ljuset igen. Den där avtrubbade känslan var fortfarande kvar, men jag kunde känna lycka i liten skala och le och mena det. När man väl sätter i gång kan man komma in i flödet, och det var precis vad jag g jorde.

23


FE ARNE COT TON

I n t e GL AD

Alla har sin egen åsikt om hur man lever med depression och sin egen personliga uppfattning om hur man bör hantera den. För min del var medicinering en sista utväg och bara en tillfällig lösning, men jag är tacksam för den uppväxling som medicinen gav så att jag sedan kunde se klarsynt efter andra långsiktiga alternativ. Vad som än känns rätt för dig är rätt väg. Lita på magkänslan. Mitt nya uppdrag var nu att komma på andra sätt att hantera det jag var rädd för i mitt liv och att uppfatta min historia. Först såg jag över mitt liv och funderade ut vad jag behövde göra mig av med. Jag hade skaffat vissa uppfattningar om mig själv, om andra omkring mig och om hur världen fungerade som inte främjade ett sunt psyke på lång sikt. Det behövde förändras. Den uppgraderingen tog tid och kändes märklig till att börja med, men den har tagit mig till ett stadium där jag kan lägga tid och energi på de saker som jag verkligen bryr mig om. Att vara omgiven av positiva människor och upplyftande aktiviteter som får mig att känna att jag lever är väldigt viktigt för att hindra mina tankar från att vandra in på mörka platser. Jag lärde mig också att känna igen tänkesätt som kan få mig nedstämd. Numera försöker jag fästa betydligt mindre vikt vid vad alla andra tänker och säger och i stället fokusera på vad jag tror är sant. Och det är något jag fortfarande måste kämpa obevekligt med. Ibland känns det som om jag har en historia att leva upp till. Jag fastnar i grubblerier om hur jag

ska passa in i denna historia och glömmer att det faktiskt är jag själv som skriver den. I stället för att bara sitta lycklig i N U E T och veta att jag klarar mig bra lutar jag mer åt att bekymra mig över misstag jag g jort i det förflutna och saker jag kunde ha g jort annorlunda. Jag måste hantera dessa tänkesätt – jag kan inte kämpa emot dem, för då växer de sig bara starkare. Jag måste ersätta dem med nya sätt att se på livet. Då och då kommer jag fortfarande att hoppa från högsta trampolinen och upp i det blå, och därifrån kan jag se mörkret precis på andra sidan vattnet, men sedan mina nya tänkesätt etablerades är det betydligt mindre sannolikt att jag dras ner av strömmarna. Det är viktigt att bli medveten om vad man triggas av och vad som är ens svagheter, för då kan man undvika vissa situationer eller tankegångar som man vet kommer att leda mot en mörk och dyster väg.

24

25

F LY DET SVARTA När man befinner sig i det svarta känns det ändlöst. Hur ska detta väldiga moln någonsin kunna dra förbi, och hur ska jag kunna undvika att påverkas av minnet av det? Det är här hårt arbete och disciplin kommer in i bilden. Så fort jag ser minsta ljusstrimma och minns att allt har varit bra förut, och förstår att jag kan uppleva lycka igen, så kan jag börja ta mig ut. Det


FE ARNE COT TON

behövs en tanke, en sekund, ett ögonblick eller ett positivt minne som katalysator för att ljuset gradvis ska börja sippra in igen. Former förändras, humör svänger, lungor fylls, fötter trippar och moln börjar skingras. Hopp, glädje, kärlek och skratt – allt detta går att ta för sig av så fort man får ordning på tankarna. Nästa steg är att inte alltför snabbt kasta sig med huvudet före in i nästa laddade känsla. Att rusa med full fart in i något spännande eller dramatiskt skulle kunna vara lika skadligt, så jag försöker komma ihåg att ta det varsamt och inte döva den »svarta« känslan genom att skyla över den med en annan förhöjd känsla. Jag låter det flöda naturligt, hur lång tid det än tar, och använder byggstenar av saker jag älskar för att försöka klättra uppför de hala trappstegen.

ALLT FÅR PL ATS Min vän Gerad Kite använder sig av en underbar »pendelteori«. Gerad är en otroligt skicklig akupunktör som har bedrivit akupunktur enligt de fem elementen i över tjugo år. Teorin hjälper en att uppfatta de egna känslornas naturliga svängningar. Snarare än att svinga sig med stor kraft från den ena känslan till den andra kan man sitta ovanför alltsammans, uppe på pendeln, och se hur den rör sig. Men man bör inte heller försöka stanna kvar på mitten av pendeln och utestänga extrema känslor. Vi kan

26

»

HE J T ILL… GER AD Jag har jobbat som akupunktör enligt de fem elementen i nästan trettio år och min verksamhet går ut på att hjälpa människor att finna balans i sina liv. När vi pendlar ur balans framträder symtom – vänliga budbärare – som talar om för oss att vi har tappat fotfästet och håller på att bli sjuka. Under hela min karriär har jag märkt att oavsett vilket fysiskt symtom en person tar med sig in i rummet följer känslan av olycka tätt därefter. Utifrån perspektivet som ges av de fem elementens akupunktur är alla symtom indikationer på att vår inre balans har rubbats. I början av min utbildning till psykoterapeut hörde jag talas om ett terapeutiskt verktyg som kallades för »pendeln«. Denna enkla men kraftfulla bild var ett hjälpmedel för människor att finna balansen. Alltid när vi talar om att finna balans brukar vi jämföra ett tillstånd med ett annat. »Jobbar jag för hårt eller är jag lat?« »Festar jag för mycket eller är mitt liv dötrist?« Alternativet som finns är mittpunkten, eller jämvikten, dvs. att vara måttfull – gå hem från festen klockan elva på kvällen för att försäkra sig om en god natts sömn. Även om det ärligt talat låter mindre tilltalande än ytterligheterna i ändarna av pendelrörelsen. Men vill vi finna verklig och varaktig lycka måste vi överge vår besatthet av att jaga topparna och kämpa emot dalarna och upptäcka de förborgade hemligheterna i det »lugna«. »Lugnet« är den naturliga balanspunkten i pendelns svängningar. Det borde vara vårt naturliga tillstånd. Livets toppar och dalar är platser vi kan besöka – men aldrig stanna kvar i. När vi börjar lida eller känna oss olyckliga är det för att vi sitter fast i antingen topparna eller dalarna eller pendlar som dårar mellan båda två. Den blygsamma medelvägen är vägen till tillfredsställelse och sinnesfrid. Fokusera din uppmärksamhet där så kommer ditt humör och din kropp följa samma exempel.

27

«


FE ARNE COT TON

F R ISK T VÅG AT, HÄLF T EN V UNNET Innan jag går vidare med min historia och berättar om de små saker som har hjälpt och fortfarande hjälper mig i mitt sökande efter lycka, ta en titt i ditt inre och gå grundligt igenom vad som händer med dig just nu. Var inte rädd att vara ärlig. Gör en känsloinven­

alla känna att det är skrämmande att bli alltför lycklig, då det ofta slukas av känslan att det ögonblicket eller den fina saken ska upphöra. Sjunk in i de goda tiderna med en trygg känsla, men naturligtvis med vetskapen att de kommer att få ett naturligt slut. Samma sak med de mörkare tiderna. De ska också gå mot sitt slut. Om det »blå« eller »svarta« är ett av dina standardtillstånd, precis som det är för mig, låt det då komma och gå naturligt. Fastna inte i det för länge och känn inget desperat behov att utestänga det eller döva det med andra känslor. Allt får plats.

Sammanfattning

tering – först då kan du förstå åt vilket håll du vill gå.

Hur mår du i dag?

hemskt dåligt okej bra toppen

Hur är din balans mellan fritid och arbete?

hemskt dåligt okej bra toppen

Hur känns det att tänka på det förflutna?

hemskt dåligt okej bra toppen

Hur känns det att tänka på framtiden?

hemskt dåligt okej bra toppen

Hur bra är du på att lägga undan telefonen?

hemskt dåligt okej bra toppen

Hur känns din hjärna?

hemskt dåligt okej bra toppen

PRATA.

FINN VERKTYGEN.

ALLT FÅR PLATS.

Hur är ditt stresspåslag?

hemskt dåligt okej bra toppen

Om du glider in i ett

Ta reda på vad det

Få inte panik om du

Hur känns din hälsa?

hemskt dåligt okej bra toppen

blått eller rent av svart

är som ger olyckliga

känner dig olycklig.

tillstånd, håll inte inne

känslor möjlighet att

Låt det komma och

Hur bra är du på att träna?

hemskt dåligt okej bra toppen

med det. Hitta någon

leta sig in i ditt liv och

gå. Kom ihåg att även

Hur bra är du på att vara positiv?

hemskt dåligt okej bra toppen

du litar på – en vän el­

fundera på hur du

detta får ett slut.

ler yrkesperson – och

skulle kunna göra dig

Hur bra är du på att kommunicera?

hemskt dåligt okej bra toppen

berätta om det.

av med alla strukturer

Hur bra är du på att vara tacksam?

hemskt dåligt okej bra toppen

Hur är det med din familj?

hemskt dåligt okej bra toppen

Hur är det med dina vänskapsrelationer?

hemskt dåligt okej bra toppen

Hur är din allmänna lyckonivå?

hemskt dåligt okej bra toppen

som tillåter dem att smyga in.

28


GL AD bal a ns

GL AD

balans

För mig är »glad balans« tillfredsställelsens viktigaste grund. Balans är inget som omedelbart för tankarna till glädje och upprymdhet, men för mig är det inte heller det som LYCK A handlar om. Det är inget sockersött tummen-upp. Det är en lugn och stilla övervägd, väl förankrad sinnesfrid. Balans kan man uppnå genom att göra tillräckligt många saker som man går i gång på. Livet är fullt av ansvar och potentiell stress, så det är viktigt att vi hittar en balans mitt i allt sådant. Personligen behöver jag se till att balansera mammarollen, arbetet och mina kreativa behov. Först då kan jag känna att jag ger allt jag har till mina barn, min man, mitt arbete och mig själv i likvärdiga mängder. Då kan jag dessutom njuta av alltsammans, eftersom jag vet att det är en balans och ett system som funkar för mig. Din balans lär se annorlunda ut än min. Allt handlar om att identifiera D IN balans och kämpa för att uppnå den.

VAR IHÄRDIG Att hitta en balans är inte nödvändigtvis enkelt, och särskilt svårt kan det vara när man stöter på oväntade bakslag. Precis som många andra har jag varit med om sorg, bedrövelse, chock och trauma. En del av erfarenheterna är kvar hos mig för alltid och det krävs stora ansträngningar för att ignorera det negativa och fokusera på livets ljuspunkter, särskilt som trauman kan kännas i varenda cell i kroppen, suga sig fast som iglar och vägrar släppa taget. Alla hanterar detta på olika sätt, men för mig är det viktigaste att skapa balans i livet. Att tillåta sig själv att stanna upp och inventera är nyckeln för läkande och återhämtning, sedan kan det där greppet långsamt släppa och man kan börja se solskenet igen. Jag är en allt-eller-inget-person. Om jag blir förälskad är det fritt fall utan fallskärm. Har jag ett mål i sikte blir jag blind för mycket annat som finns omkring mig. Känner jag en känsla tenderar den att vara i yttersta änden av skalan. Så att uppnå balans i livet är inte något som alltid kommer naturligt för mig. Det är något jag måste kämpa för och vara vaksam på. Men jag antar att det är okej att inte ha knäckt nöten fullständigt, för det tar tid och kräver en fundamental förändring av hur man förhåller sig till livet. Man måste nästan formulera om det man trodde att man visste, och det går knappast i en handvändning.

31


FE ARNE COT TON

Här är din inre väckarklocka. Sätt ett kryss där du känner att du är i dag. I synnerhet om du befinner dig nära larmklockan i »stressad« bör du ta dig ut därifrån till den del du skulle vilja vara i. Vad finns det för liten förändring du kan göra just nu som kan hjälpa dig att komma dit?

VÅR INRE VÄCK ARK LOCK A Ibland blir jag alldeles utmattad av pressen jag sätter på mig själv, av att jag försöker göra så mycket på en gång och alltid ställer så höga krav. Jag är ständigt rädd att jag inte gör tillräckligt, eller att jag slår mig till ro inom vissa områden. Jag känner mig extremt lyckligt lottad som älskar att vara mamma och brinner galet mycket för mitt jobb, så att göra för mycket är faktiskt för det mesta kul. Att skriva den här boken får mig exempelvis att spinna och spricka av lycka, för jag älskar att ha ett mål och ett projekt och att skriva helt uppriktigt har visat sig ha en katarsiseffekt. Efter en dag med barnen, eller på en fotografering, skriver, skriver, skriver jag tills ögonen blir dimmiga och min make leder mig till sängen, där jag sedan får mig en kortare nattsömn än önskvärt med tanke på hur tidigt våra små barn vaknar. Jag gillar den här livsstilen, för jag påminner mig ständigt om att »man lever bara en gång«. Jag vill pressa mig själv, men jag vet samtidigt att vågen någon gång oundvikligen kommer att börja tippa över och min kropp och själ kommer att börja skrika efter lite lugn, och att min inre väckarklocka varnar mig att jag behöver återfå balansen. I den tid vi lever i är det väldigt svårt att IN T E bränna ut sig. Det finns så många möjligheter som väntar och så mycket press på en att göra allt möjligt. Vi kanske vill eller behöver jobba hårt, eller känner att vi borde jobba hårdare. Kanske älskar vi att umgås med folk och försöker klämma

32

Stressad

Lycklig och tillfreds

Lite orolig

Lugn och balanserad


FE ARNE COT TON

GL AD bal a ns

in det i en redan fulltecknad kalender. Kanske vill vi hjälpa andra omkring oss och glömmer att känna efter hur vi själva klarar oss. Det verkar alltid som om det helt enkelt inte finns tillräckligt många timmar på dygnet, och att vi inte har energi nog att göra allt vi behöver eller vill.

dig med din arbetskamrat. Ta reda på dina egna behov och vad som får dig att må riktigt bra. Om jag tar mig själv som exempel går jag sällan ut och umgås med folk nu för tiden. Högst upp på listan över vad som får mig att må bra står nämligen att vara med mina barn och min man – och att jobba. Nästa punkt på listan ägnas åt vänner och aktiviteter som sker på dagtid. Att gå ut på kvällarna som jag g jorde innan jag fyllde trettio har åkt ut från prioritetslistan helt och hållet. Jag har inte energi till det. Eller rättare sagt, jag har VA LT att inte lägga den begränsade mängd energi jag har på det. Det kanske kommer att förändras igen senare i livet, men just nu känns det som det bästa sättet att bevara energi till det jag prioriterar högst. Det valet har jag g jort, och jag har g jort det med glädje. Ibland drabbas jag av »FOMO « (»fear of missing out«, rädslan att gå miste om något), men betydligt mer sällan numera, för jag får ut så mycket balans och glädje ur mitt dagliga liv. Det är en utmaning, men om du lyssnar på din inre röst kommer du att veta vad du verkligen vill, så förhoppningsvis kan du snart börja ta farväl av några B O R D EN .

»BORDE GÖR A« OCH »V ILL« Varje gång jag hamnar i detta utmattade sinnestillstånd försöker jag särskilja mellan sakerna jag känner att jag borde göra och sakerna jag vill göra. Oftast har även det mest urtrista »B O R D E « ett underliggande inslag av »V IL L « om man har målet man försöker uppnå i åtanke. »Jag B O R D E gå till gymmet« skulle kunna betyda »Jag V IL L må bra«. Om det kommer från ett ställe där man vet att ens inre glädje ligger och där den kan uppnås i slutänden, då är det bara att göra det. Om V IL L kommer av rädsla och dålig självkänsla och får en att må hemskt, då är det dags att skippa det målet och fundera igenom vad som verkligen driver en. Att finna balans i livet måste vara ett personligt projekt. Jag tror verkligen att man inte kan jämföra sitt eget liv med andras. Man måste bestämma sig för vad man ska vika sin egen tid och energi åt och inte låta sig påverkas av vad andra gör. Det måste kännas bra för en själv. Du kanske har en kollega som jobbar mycket hårdare än du. Om det inte känns rätt för dig att låta jobbet ta upp så mycket tid, försök då inte mäta

34

35


FE ARNE COT TON

GL AD bal a ns

HUR K Ä NNS OBAL A NS?

G Å PÅ M AGK Ä NSL A N

Då har du din lista över V IL L och den känns jättebra. Hur ska du nu veta när du kommit fram till vägskylten där det står FÖ R MYCKE T ? Jag tror att de flesta hamnar i obalans för att de är rädda för vad som ska hända om de ändrar sina vanor – eller så inser de inte hur mycket skada en vana gör dem. En del människor är ur balans fysiskt, som jag var tidigare i livet. Jag åt på stående fot, brydde mig inte om vilken näring jag fick i mig och lät bristen på sömn och vila bryta ner min kropp. En del människor kanske äter för mycket eller för lite för att känna att de har kontroll, och bortser från att det knappast leder till känslan av balans eller lycka. En del är obalanserade med sin tid – jobbar för mycket eller fokuserar för mycket på en enda sak – och därför missar något annat som de hade kunnat tycka om att göra. Om jag känner att balansen tippar över i mitt liv och korgen blir för full skriker jag och gnäller att det är för mycket och att jag inte klarar av det – precis som jag tror att vi alla gör ibland. Jag håller på att lära mig att ta ett steg tillbaka, samtidigt som jag är medveten att det är jag själv som har makten att förändra min situation och hur jag reagerar på alltsammans.

Det enda vi egentligen kan göra är att vara medvetna om vår inre baro­ meter (se nästa sida!). Den ser olika ut för alla, men i princip handlar det om att gå efter magkänslan och vad man vill göra med sin tid. Det är så mycket lättare sagt än g jort, men ju mer inställd man blir på det, desto enklare blir det. När jag var yngre jagade jag spänning och äventyr och åsidosatte allt annat. Jag hade inte mycket till övers för vila eller sinnesfrid, så jag klampade igenom alla situationer med stora kliv utan att se mig omkring. Jag jobbade tills jag glömde bort att jag själv hade valt att göra det och beklagade mig över att jag var för trött eller överansträngd. Jag hade valt att leva i den takten och hade inte skapat utrymme för något annat tempo. Nu inser jag att det finns ett annat sätt.

36

37

TA T ID AT T STA NNA UPP Något vi alla ibland glömmer är självbevarelsedriften. När vi glömmer att se till att vi mår bra kan vi inte visa oss från vår bästa sida för dem vi bryr oss om. Att finna tid till det kan ibland verka omöjligt, men det är avgörande för att uppnå den så behövliga balansen i livet.


Här är min lyckobarometer. Det ger stor styrka att skriva ner vad som driver en och hur man kan komma tillbaka till det – eller i alla fall försöka – när livet känns tungt. Då har man ständigt koll på hur man ligger till med lyckan och vet vad man ska göra och gå tillbaka till när man inte mår så bra. Fyll i din egen barometer på nästa sida.

Vara med familjen, känna mig Lycklig, tillfreds och

vältränad och sund, äta bra.

balanserad

Enkla saker. Äta god mat. Skratta med mina

Fylld av glädje och energi

vänner. Ha ett kreativt flöde med konst, matlagning och musik. Vara utomhus. Gå på yoga

Känna lugn och sinnesro

och sova bra.

Lyssnar på andra. Neutral och observant Jämför mig själv med andra. Bryr mig om andras åsikter om mig. Energifattig och blasé

Oroar mig över min hälsa. Får inte till balansen mellan arbete och fritid. Tillbringar inte tillräckligt

Ledsen och nedstämd

mycket tid med barnen. Försätter mig i situationer som får mig att känna att jag inte duger.

Deprimerad

Lyssnar på mina demoner och tappar självrespekten.


E N AV Å R E T S S T O R A S U C C É E R I S T O R B R I TA N N I E N : LIAM ARTHUR

D IN N YCKE L TILL E T T

Över 250.000 sålda exemplar!

Mer av Fearne Cotton på MiMa:

M E R G L Ä D J E F Y L LT L I V ! Att hitta lyckan handlar inte om att bestiga några enorma mentala berg, utan om små steg som gör stor skillnad.

[ f. 1981 ] är en brittisk författare och en av Englands största tv-profiler, som medverkat i såväl Disneyklubben som i Top of the Pops, Oscarsgalan och B B C Music Awards. Hon är rankad som en av världens 250 mest inflytelserika twittrare och har sammanlagt över nio miljoner (!) följare på sociala medier. Glad: Finn lycka i vardagen och släpp kraven på perfektion är hennes andra bok, som blev en av årets stora succé­ böcker i Storbritannien och har sålt i över en kvarts miljon exemplar. Fearne Cotton bor i London med sin familj. FEARNE COTTON

Den brittiska författaren och tv-stjärnan Fearne Cottons Glad: Finn lycka i vardagen och släpp kraven på perfektion är fullspäckad med kunskap hämtad från legitimerad expertis, såväl som enkla kom-ihåg-tips. Boken innehåller också en mängd praktiska övningar och en smart utformad arbetsbok som hjälper dig att starta dagen på bästa sätt.

UTKOMMER I JUNI 2019

En lättillgänglig och inspirerande guide för dig som vill låsa upp nyckeln till ditt inre välmående!

‘ Fearne Cottons Glad må se ut att vara fylld av ljus och sötma av omslaget att döma, men inuti hittar du ett förvånansvärt rättframt porträtt av hennes egna erfarenheter av depression, samt praktiska tips för att hitta glädjen i vardagen.’  I R I S H I N D E P E N D E N T

isbn 978 - 91 - 8868 - 196 - 6

9 789188 681966

UTKOMMER I AUGUS TI 2019

Profile for Smakprov Media AB

9789188681966  

9789188681966  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded