DET MEST MAGISKA
Sofia Dorotea Svensson Mikaela Nordlund
1
Var snäll, alltid. Utgiven av NA Förlag AB, Malmö www.naforlag.se © NA Förlag AB Första upplagan, första tryckningen Produktion: NA Förlag Författare: Sofia Dorotea Svensson Redaktör: Johan Eriksson Grafisk form & layout: Nikki Schmidt Illustratör: Mikaela Nordlund Omslagsillustration: Mikaela Nordlund ISBN: 978-91-88229-86-1 Tryck: Print Best, Estland 2021
2
NOR DI
Printed matter 4041 0982
BEL
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk, är förbjuden.
N SWA ECO LA
C
INNEHÅLL 1. MORMOR ÄR FÖRSVUNNEN 4 2. SKRIKET 12 3. SPÖKGARN 19 4. DOPP I MÖRKA GRAVEN 24 5. NATTVALENS GÅTA 34 6. DET MEST MAGISKA 42 7. VÅFFLOR 51 8. BYTET MED DRAKEN 58 9. TÅRARNAS Ö 67 10. SJÖJUNGFRUJÄGAREN AREM 74 11. MIN FÖRSTA TATUERING 82 12. SJÖMANSDOP 86
3
MORMOR ÄR FÖRSVUNNEN
Kapitel 1
”Inte nu igen!” gormar jag och sparkar på bordsbenet. På bordet ligger en lapp. På lappen har mormor skrivit:
”HEJ SNÄCKAN! JAG HAR ÄNNU EN GÅNG GETT MIG AV FÖR ATT LETA EFTER DET MEST MAGISKA. NATTVALEN I MÖRKA GRAVEN HAR KANSKE SVARET. VAD DU ÄN GÖR: FÖLJ INTE EFTER.” Min mormor är sjöman. Hon har överläppen fullproppad med snus och väskan full med fiskpinnar. Mormor och jag bor i en grå fiskebod på Vårö. Vi har varsin hängmatta, en spis, ett bord och ett badrum. Jag brukar låtsas att badrummet är mitt eget rum. Jag har limmat dit snäckor på väggarna. 4
5
6
Varje gång som mormor drar ut på havet måste jag stanna hemma i fiskeboden. Hon är som en hal sill, mormor. När man minst anar det glider hon ur händerna på en och smiter iväg. Jag blänger på lappen och stirrar på mormors stora slarviga bokstäver. ”Hur kunde hon?” muttrar jag. Jag trycker ned lappen i fickan och springer ut i den vildvuxna trädgården. Sommaren luktar regn och jord. Över mig seglar fiskmåsar på himlen. De skränar. Jag rycker upp stora gröna tuvor från marken och fyller händerna med gräs. Sen svingar jag iväg stråna det hårdaste jag kan mot fiskmåsarna. ”Tyst med er!” skriker jag. Jag kastar igen. Jag vill att gräsregnet ska se stort och ilsket ut, som när mormor upptäckte att ett sjötroll snott vår finaste torsk. Hon drog näven i bordet så saltkaret flög i taket. Men gräset bara fladdrar i luften, de gröna smala stråna skimrar som konfetti, innan det faller ned igen. Fiskmåsarna fortsätter att skräna, 7
skrattar åt mig. Jag suckar och borstar bort gräset från håret. Med släpande fötter går jag och lägger mig jämte fläderbusken. Marken är daggfuktig och glänser. Det är för att älvorna har dansat under natten. Deras svettdroppar brukar blänka ”god morgon” i gräset. Nu har de smitit ned under jorden. Jag trycker örat mot marken och håller andan. Om jag är tyst kan jag höra älvornas musik. De spelar bas på fläderbuskens rötter. Jag vänder blicken mot fläderns vita blommor.
8
Jag känner mig så illamående och yr att de snurrar runt och runt. Jag känner mig liksom sjösjuk av saknad, fast mormor precis har åkt. När mormor är borta riktigt länge flyter dagar och nätter ihop. Då får mjölken konstiga klumpar och knäckebrödet tar slut. Jag tar upp lappen ur fickan. Vänder på den. På baksidan står det:
”P.S. HÅLL ETT ÖGA PÅ KÖTTIS SÅ ATT HON INTE KÄKAR UPP FISKEBODEN. (NÄR JAG KOM HEM FÖRRA GÅNGEN HADE HON JU GNAGT I SIG HALVA FLAGGSTÅNGEN OCH JAG VAR TVUNGEN ATT DRA UPP DEN KLETIGA FLAGGAN UR HENNES MAGE…) PUSS MIN SJÖGURKA.” Köttis är vårt husdjur. Stjälken är lika lång som jag och munnen ser ut som en grön mussla med tänder. Köttis är en köttätande växt, men ibland får hon för sig att hon är en hund. Hon är sjukt störig, som ett småsyskon som man inte har bett om. Just nu är hon säkert i badrummet och tuggar på en toaborste. Hon tror väl att det är en korv. 9
Fläderblommornas karusell stannar med ett ryck. Vad var det? Ett dunsande ljud dansar fram från fiskeboden, i riktning mot busken där jag ligger. Det är Köttis som har hoppat efter mig i krukan. ”Vad vill du?” muttrar jag. I nästa stund spottar Köttis ut något silvrigt och slemmigt. Det är mormors magiska munspel! Mormor har sagt att hon alltid måste ha munspelet med sig på sina äventyr. Det är viktigare än att packa metspö och mättkaka. En gång glömde mormor mättkaka och då var hon tvungen att gnaga på tånaglarna för att inte svälta ihjäl ute på havet.
10
Tänk om något kommer att hända mormor? Jag torkar det dregelkletiga munspelet mot byxorna. Sen lägger jag munspelet i fickan. Köttis tittar nyfiket på mig. ”Vi ska följa efter mormor!” Jag fattar tag i Köttis kruka och lyfter upp henne. Krukan är tung, men jag är stark. Det blir man av att bryta arm och ro ekor. Med Köttis i famnen springer jag till bryggan som ligger gömd mellan högt vajande vass. Segelbåten som annars brukar vara där är borta, men ekan ligger kvar och guppar. Den gamla bryggan knakar när vi kliver ut. Här och var är det hål i träplankorna, ungefär som tandgluggarna i min mun. Jag sätter Köttis i aktern och hoppar i. Min blick sveper över havet, en spegelbild av den blå himlen. Om det inte vore för solen hade jag inte kunnat gissa vad som är upp och vad som är ned. Jag fattar tag i årorna. Håll ut mormor, tänker jag. Vi är på väg. 11