__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

Hopp och ruiner

p p o h r e n i u r och ANNA FRÖDING


p p o h r e n i u r och ANNA FRÖDING


Tidigare böcker utgivna av Anna Fröding: En värld att vinna, 2015

Hopp och ruiner Utgiven av Visto förlag www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Anna Fröding © Omslagsfoto: Ina Agency Press Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2018 ISBN:978-91-87523-93-9


Namn och förkortningar

Abwehr: Enheten inom den nazityska militärmakten som var ansvarig för kontraspionage. Apparatjik: Uttryck på ryska betecknande person som arbetar inom ”apparaten” (stats- partibyråkratin etc). CDU: Christ-Demokratische Union, det kristdemokratiska partiet i Tyskland. Folkstormen: Paramilitär enhet som upprättades av Hitller-Tyskland i slutet av kriget för attförstärka de reguljära styrkorna. Den bestod mest av äldre män och unga tonårspojkar. Hauptmann: Officersbenämning motsvarande ”kapten” på svenska. KPD: Kommunistische Partei Deutschlands, det tyska kommunistiska partiet.


Kz: Konzentrationslager, koncentrationsläger. LKW: Lastkraftwagen, lastbil. Milorg: Enheten inom den norska motståndsrörelsen som var särskilt ansvarig för det rent väpnade motståndet. NKP: Norsk Kommunistiske Parti, det norska kommunistpartiet. NKVD: Kommisariatet för inrikes ärenden, Sovjetunionens kombinerade säkerhetstjänst 1934 – 46, föregångare till KGB. NS: Nasjonal Samling, det norska nazistpartiet. OKW: Oberkommando des Wehrmachts, överkommandot för nazitysklands samlade militärstyrkor. Schumacher: Kurt Schumacher, socialdemokratisk ledare i västzonerna, uttalat antikommunistisk och starkt kritisk till Sovjet och de landavträdelser Tyskland tvingats till vid kapitulationen. Genom sina krav och kritiken mot kapitulationsvillkoren blev han mycket populär också bland f d nazister och mycket avskydd bland kommunisterna, speciellt i östzonen.


Sipo: Sicherheitspolizei, eg Sip und SD, Sicherheitspolizei und sicherheitsdienst, Säkerhetspolisen och säkerhetstjänsten. Samordnande myndighet för Kripo (kriminalpolisen), Gestapo (hemliga statspolisen) och SD (säkerhetstjänsten). Gestapo var den absolut största av de tre ingående avdelningarna och blev till slut i folkmedvetandet nästan liktydigt med hela myndigheten. Stalinorglar: Tysk benämning på ett ryskt raketartillerisystem som var särskilt fruktat både för sin effektivitet och ett karaktäristiska ylande ljud vid avskjutning. Av ryssarna kallades det Katjusharaketer efter en populär krigssång (Katjusha – lilla Katarina), möjligen på grund av att namnet var hemligt och vapnet bara betecknades med tillverkningsbokstaven K. Stapo: Norska statspolisen under den tyska ockupationen.


Det här har hänt:

Karl Frisch, som hösten 1999 är 80 år, är pensionerad läkare och bor i en villa på Lidingö utanför Stockholm, nås plötsligt av beskedet att hans dotterson har misshandlats till döds av nynazister. Chocken och sorgen kastar honom tillbaka i egna minnen från tjugo- och trettiotalets Berlin och den framväxande nazismen. Karl är född 1919 i en arbetarfamilj i Berlin. Hemmet är fattigt men kärleksfullt. Karls föräldrar är kommunister och han går själv med i det kommunistiska ungdomsförbundet, när han är tretton år. Han hinner bara vara med ett halvår, innan Hitler tar makten i Tyskland, partiet upplöses och båda hans föräldrar fängslas. Karl och hans lillasyster Leni kommer först till ett barnhem men kan så småningom flytta hem till hans farföräldrar. Han har fått reda på att hans pappa har dött i något som kallas koncentrationsläger men mamman lever fortfarande och kan skriva brev ibland. Han har till en början tappat kontakten med sina gamla vänner i partiet och vågar inte försöka söka upp dem. Under barnhemstiden har han tvingats gå med i det förhatliga Hitlerjugend. Men när han senare råkar få kontakt med några gamla kamrater som lever mer eller mindre gömda och fortsätter en underjordisk verksamhet, känner han ändå att han vill gå med dem. Han blir övertalad att stanna kvar i Hitlerjugend, som en täckmantel, och under tiden arbetar han med den lilla underjordiska gruppen, sprider hemliga flygblad, hjälper till att smuggla ut illegalt material till utlandet osv. Under tiden blir Leni alltmer dragen till och influerad av den nazistiska rörelsen och vet ingenting om vad han håller på med. 9


1936, strax före sin sjuttonde födelsedag och mitt under Berlinolympiaden, blir Karl fängslad. Han förhörs och torteras av Gestapo och döms först till döden – eftersom han talat med en utländsk journalist under spelen. Men straffet blir omvandlat till koncentrationsläger på obestämd tid. Sjutton år gammal kommer han till koncentrationslägret Sachsenhausen utanför Berlin. Till en början blir Karl utfryst av andra politiska fångar i lägret. Eftersom han fått ett dödsstraff mildrat, tror man att han har sålt sig och blivit agent åt SS. Men det lättar och Karl släpps in i lägrets illegala motståndsgrupp som mest består av andra kommunistiska politiska fångar. Livet blir en liten smula drägligare. Men förutom det ständigt närvarande våldet och förnedringen i lägret möts han också av andra påfrestningar, som inre konflikter och förtryck mellan fångar, svårbegripliga politiska händelser som pakten mellan Hitler och Stalin och fångar som tidigare varit i Stalins Sovjet och kan berätta om liknande förtryck där. Men han gör sitt bästa för att hitta en mening och inte tappa tron på den ideologi han gett upp så mycket för. Hösten 1943, när Karl och hans vänner börjar få visst hopp om ett tyskt nederlag i kriget, ställs han inför ett svårt dilemma. Han arbetar nu på Schreibstube, ett slags lägerkontor, och har av SS fått order om att sammanställa en transport av unga, tonåriga fångar som ska forslas till ett läger längre österut, som det går skrämmande rykten om. Karl och en annan fånge, Erwin som har ett kriminellt förflutet men sympatiserar med Karl och hans kamrater, är tillsammans ansvariga för en barack med enbart unga, tonåriga fångar, mest från andra länder. De är rädda för att ungdomarna kommer att tas ut för att användas i medicinska experiment. Sådana vet man att det förekommer, både i Sachsenhausen och i andra läger. Karl fattar ett vansinnigt beslut. Han kan inte tillåta att ungdomarna sänds iväg på transporten österut och trots att de vet att det är hopplöst, bestämmer sig han och Erwin för att försöka förhindra det. Under förevändning att baracken är tyfussmittad, låter de SS isolera den och under tiden smider de planer på att ge ungdomarna nya identiteter. Men planen avslöjas, vilket leder till en öppen konfron-

10


tation, där några SS-vakter och ännu fler fångar dödas och Karl hamnar i isoleringscell och räknar med att dödas som anstiftare av upploppet. Men den SS-man han anförtros åt råkar vara en gammal barndomsvän till honom. Det verkar först inte ha någon betydelse men till Karls stora chock och skam lyckas denne ge händelserna en ny beskrivning, så att det var Erwin som ledde upploppet och blev avrättad. Han lyckas till och med få Karl frigiven ur lägret och inskriven i armén som nu börjar trängas tillbaka på östfronten. Men Karl skickas först till Norge, där han bland annat ska hjälpa till som tolk. Norska har han lärt sig av en norsk medfånge, Olav, som han arbetat med på Schreibstube.

11


början

Ibland står man och ser ut genom en regnvåt vindruta, där vattnet dallrande och tvekande ritar rännilar mot svärtan utanför. Varför gör man det? Vad väntar man att få se? Mörkret har återvänt efter sommaruppehållet och man urskiljer knappt någonting, ibland något tänt ljus från grannhuset. Det känns på något sätt tryggt att se att någon är där, att man inte är ensam. Men det är bara om det inte är alltför sent. Senare på natten är inga ljus tända utom en och annan gatlykta. Det borde vara ett tryggt, välkänt mörker. Men det är det inte längre. Mina egna lampor speglas i rutan. Jag kan se en vag reflektion av mitt eget ansikte. mycket tunn och halvt genomskinlig mot natten. Något har rivits bort, trasats sönder bit för bit under de senaste åren och allra mest de två sista år som gått sedan Mikael, mitt barnbarn, misshandlades ihjäl av nynazister, när han var på väg till mig. Jag undrar om hans andra anhöriga känner likadant. Vi talar sällan om det. Hans mördare blev aldrig gripna. De finns kvar där ute någonstans. Ibland känns glaset väldigt tunt mot mörkret. Ibland får jag lust att gå ut i natten, som jag ibland gjorde förr, när jag vaknat ur någon mardröm. Men jag gör det inte. Jag nöjer mig med att stirra ut i den. Natten stirrar tillbaka. Som den alltid gjort. Men ändå inte. Jag vet inte vilka de är. Men de finns där ute.

12


Typ revolt

Felicia ler mot mig och ger mig en snabb kram, när jag möter henne på stationen till Lidingöbanan. – Hej, farfar. Vad kul att vara här! – Hej, hjärtat. Fint att se dig. Jag har inte sett henne på länge, inte sedan Mikaels begravning för snart två år sedan. Då var hon sjutton, en liten värmlandstjej med en lång, blond hårman och nyfikna ögon. Idag är håret kortare, tätt slickat kring huvudet och har fått en röd ton. Blicken som möter mig är ännu glad och nyfiken men har också fått något annat i botten, ett slags hårdhet eller vaksamhet som inte funnits där förut. Eller kanske jag bara inbillar mig. Ända sedan Mikaels död har jag nog inte varit fullt mig själv. Eller är det kanske det jag återigen har blivit? Jag tar hastigt tag i handtaget till hennes resväska och vi börjar gå upp mot Linneavägen. Jag säger att jag förstås gärna hade velat möta henne på Centralen och köra henne hem men sista tiden har jag inte känt mig så pass bra att jag vågat lita på min bilkörning. Hon ler igen. – Det är helt okej. Det var ju inte svårt att åka hit. Hon låter lite avmätt stolt, som om hon vill betona att hon minsann kan klara sig i storstaden. Det betvivlar jag inte men jag hade ändå gärna hämtat henne och kört henne ut till Lidingö, som jag alltid gjort, när jag fått långväga gäster. Men det är väl bara att inse att den tiden är förbi nu. Ända sedan Mikaels död är det som att jag inte haft samma ork längre. Nej, nu är jag där igen. Jag är ändå nyss fyllda åttiotvå år. Vad är det för märkligt med att sluta med bilkörning i den åldern? 13


-D

u ska dö. En skrovlig mansröst hotar Karl, mitt i den svenska tryggheten. Karl Frisch har överlevt koncentrationsläger, tortyr och svält, många år har gått sedan dess, men mordet på hans barnbarn rullar upp minnena. Har de mörka krafterna bara bidat sin tid i den skenbara tryggheten? Efter åren i koncentrationsläger får Karl Frisch uppleva det ockuperade Norge, både som ockupationssoldat och motståndsman. I Norge, så annorlunda mot smutsens och ruinernas Berlin, möter han kärleken. Men har kärleken alls någon chans efter alla krigstrauman? Hopp och ruiner är andra delen av Anna Frödings trilogi om arbetarpojken från Berlin som nu blivit vuxen och i förtid åldrad, men som inte fått göra de mest elementära tonårserfarenheter. Det är en drabbande skildring av tiden vid andra världskrigets slut, om det hopp som spirade i ruinerna, om det Östtyskland som kanske kunde ha blivit något annat än den polisstat den blev, och om hur svårt det är att se sina drömmar korrumperas. Det är en skildring av det brutala 1900-talet, men också om att bli äldre och ifrågasätta det som varit, om livets villkor överallt och alltid. Med grund i en omfattande forskning gestaltar Anna Fröding en värld som fanns alldeles nyss, och en värld som hade kunnat bli.

Skrivet om En Värld att Vinna: ”Anna Fröding skriver enkelt men ändå engagerande. Romanen är lättläst samtidigt som den fångar många komplexa frågor både i historien och i vår egen samtid.” Jakob Carlander, Östgöta-Correspondenten ”Alla de plågsamma fakta som finns att tillgå om Nazityskland får genom Anna Frödings lysande roman en mänsklig klangbotten. Läs!” BTJ, nr 14/2015, lektör Anders Palm ”Det är som en inifrånskildring av en som varit med. Bättre betyg än så kan knappast ges åt en författare.” Gregor Flakierski, Norrskensflamman

www.vistoforlag.se ISBN 978-91-87523-93-9

9 789187 523939

Profile for Smakprov Media AB

9789187523939  

9789187523939  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded