Fler böcker av Anett Lindkvist:
Flyg Blåvinge flyg, Idus förlag, 2021
Begravningsboken
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2023 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Anett Lindkvist
Fotografier: Anett Lindkvist
Sättning: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2023
ISBN: 978-91-8073-426-4
Nordic Swan Ecolabel, printed matter, 3041 0971
Hur kommer det sig att jag skriver en bok om döden? Varför skriver jag om att det är bra om vi pratar om döden? I vårt samhälle har det funnits och finns fortfarande tabun. Kan man säga att prata om döden är tabu? Det kan vara så. Det kan också vara av rädsla för att dö som vi inte pratar om döden. Då kan den här boken vara ett sätt att närma sig att vi tar fram döden i ljuset så att säga. Det sägs att det finns ljus i mörkret. Det kan verkligen kännas mörkt med döden. Det är så slutgiltigt. Vi finns inte mer. Aldrig någonsin. Om vi inte tror på att vi fortfarande lever på annat sätt, som energier eller som man också kan tro, att vi kommer att återuppfödas. Men om vi inte tror det så är det slut. Slut på det fysiska planet. Vi lever så klart vidare för dem som tänker på oss framöver. Genom den här boken pratar jag om döden och om vi kan och vill planera hur vi vill ha det kring när vi har gått bort. Men också om livet för vi lever ju här och nu, vi har ju inte gått bort än. Jag hoppas att ni som läser boken kommer döden lite närmare, inte bokstavligt talat men känslomässigt.
Döden är på ett sätt alltid närvarande då vi alla vet att den dagen kommer. Men långt ifrån alla tänker på döden. En del ibland, kanske när man blir påmind om den om någon i ens närhet går bort, eller man hör talas om någon som gått bort. En del har ett arbete där man kommer i kontakt med döden på ett eller annat sätt. I sjukvården, inom äldreomsorgen eller andra yrken. Eller om man har en kollega i vilket yrke som helst som går bort. Några tänker nog aldrig på döden, kanske för att det känns väldigt avlägset eller för att man inte vågar tänka på det. Så klart om man är ung så tänker man oftast inte på döden och man tror nog oftast att man är odödlig när man är ung. Det tänkte jag i alla fall. Sedan på ett sätt så ska man kanske inte tänka på döden när man är ung för man ska ju leva. Men även yngre kan dö så det kanske kan finnas en poäng med det i alla fall.
”De sa en dag ska vi alla dö, jag sa alla andra dar ska vi inte det”, sjunger Lorentz bland andra.
Om du inte växer dör du, eller allt som inte växer dör, är ett uttryck som jag har hört från flera. Tråkigt eller inte så är det så att du dör ändå. Jag förstår vad de menar men rent krasst så dör du ändå, även om lite senare. Det här är inte en självledarskapsbok men jag skriver även lite om hur man kanske kan tänka medan man lever, om hur du vill leva ditt liv men även hur du vill ha det när du gått bort. Eller du kan se den som en hålla i handen-bok inför.
Det verkar enligt vad jag har läst och hört från undersökningar som att många människor är rädda för att dö. Det verkar även som att många hellre skulle vilja dö framför att stå och prata inför andra. Är det inte synd att man ska vara så rädd för att prata inför andra så man hellre uttrycker en sådan känsla som att välja att dö. Jag tänker att jag skriver den här boken för att vi ska bli lite mindre rädda för att dö. Att dö är naturligt så att prata om döden kanske borde kännas naturligt. Det kanske det är i många länder och världsdelar också men det verkar som att många inte vill prata om döden.
Jag skriver en hel del om ordet kanske i boken. Det beror på att jag inte äger någon sanning. Jag talar inte om för någon vad denne ska göra eller inte göra. Jag skriver utifrån egna erfarenheter och vad jag har läst mig till och hört talas om och det jag skriver om kan kanske vara någon till gagn. I det stora hela är syftet med boken att börja prata om döden då det verkar som att många inte vågar, orkar eller vill prata om den. Men den kommer till oss alla, om inte nu så senare. Jag vill avdramatisera döden och att vi faktiskt kan ta makten över vår död, på så sätt att vi kan planera och uttala hur vi vill ha övergången.
Jag är en person som planerar mycket. Då känns det ganska naturligt att jag planerar även för min död. Det gjorde jag redan för många år sedan. Jag har skrivit ner hur jag vill ha det med begravning och kring det och vilka sånger som jag vill ska spelas. Du kanske inte har gjort det och då kan den här boken vara lite hjälp på traven.
Livet lever på och jag tror att många gånger så skjuter man det framför sig, att tänka på ens död. Man kanske tänker att man ska ta tag i det men då det inte är det första i prioriteringslistan över vad som ska göras varje dag så blir det nog lätt så att man skjuter det framför sig. Så glömmer man och blir påmind ibland. Kanske när någon går bort, kanske när man läser om någon som gått bort.
Borde vi kunna ha som en studiecirkel eller ha träffar när man pratar om döden med andra? Då får man bolla och höra hur andra har tänkt och man kanske kommer på hur man själv vill ha det. Framför allt kanske man blir mindre rädd för döden om man får prata om den.
På min dödsbädd vill jag inte ångra att jag inte gjorde de saker jag hade velat gjort. Så har jag sagt i många år. Även om man inte har en årsplanering med sig själv så kanske man kan ta avstamp då och då och fundera över vad man vill göra med sitt liv medan man är här. Vill jag att det rullar på dag efter dag, fine. Vill jag göra ett medvetet val att göra något, fine. Hur man vill leva sitt liv är ju upp till var och en.
Det här vill jag göra medan jag lever
Begravningsboken vänder sig till alla som är intresserade av att prata om hur man vill ha sin begravning. Hur man kan påverka och underlätta för efterlevande. Det är också en bok som kan öppna upp för diskussion om döden och vilka känslor man har inför det. En hålla i handen-bok inför allt det oundvikliga som kan verka så läskigt och ogripbart.
Boken kan även användas till att fundera över hur man vill leva sitt liv nu medan tid finns. Det är dags att sätta ljus på samtalet om döden.
Anett Lindkvist arbetar som rektor och har mångårig erfarenhet av att arbeta med människor. Hon har arbetat som förskollärare och tidigare även inom vården i många år. Ledarskap, organisationsutveckling och medarbetarskap har följt henne under hela yrkeslivet. Anett arbetar med tillit som grund och strävar hela tiden efter att skapa goda förutsättningar för medarbetare och att där hon befinner sig utveckla verksamheten till det bästa. Anett har tidigare skrivit en barnbok och skrivit om ledarskap i en antologi.
