Möss och människor
———
JOHN STEINBECK
Möss och människor
Cecilia Davidsson har bearbetat nobelpristagaren John Steinbecks klassiker till lättläst. Berättelsen har filmats och dramatiserats för teaterscenen många gånger.
JOHN STEINBECK
Vännerna George och Lennie är lantarbetare som tar tillfälliga arbeten på olika gårdar i Kalifornien. Tillsammans drömmer de om ett bättre liv. De vill köpa en egen stuga med mark och ha egna djur. Det ska bli en plats där ingen bestämmer över dem. För Lennie är det viktigaste att där finns kaniner att klappa och sköta om. Mjuka saker är det bästa han vet. Lennie är snäll och kraftig, men beter sig som ett litet barn. George kan bli arg på Lennie men skyddar honom alltid. Det som ställer till problem har med Lennies styrka att göra. Lennie vill inte göra någon illa, men när han blir rädd kan han bli farlig. Och när världen är grym kan drömmar krossas på ett fruktansvärt sätt.
ISBN 978-91-7971-278-5
9 789179 712785
MössOchMänniskor.indd 1
2022-01-07 11:06
1 Det var en varm kväll vid Salinasfloden i norra Kalifornien. På ett ställe bildade floden en djup damm med klargrönt vatten. Hit kom djur för att dricka i skymningen. Även människor sökte sig till dammen. Pojkar från gårdarna runt omkring kom dit för att bada, och det hände att luffare övernattade på stranden. En hög med aska låg kvar i sanden efter många eldar. Buskar och träd växte på ena sidan av floden. Sanden under träden var täckt av löv, som prasslade när ödlorna kilade fram. På andra sidan floden reste sig höga berg. Några kaniner hade kommit fram ur buskarna för att sitta i sanden. De satt tysta och stilla som skulpturer. Plötsligt hördes ljud av fotsteg. Kaninerna flydde för att söka skydd. Två män klev ut ur 9
rp_I_Möss och människor.indd 9
2022-01-12 10:47
buskarna. De hade lämnat landsvägen och tagit stigen ner till floden. Männen var lantarbetare, på väg till en gård i närheten. Båda var klädda i blåa arbetskläder och svarta, slokande hattar. De bar varsin hoprullad filt på ryggen. Den ena mannen var kortväxt och snabb i rörelserna. Hans händer var små och starka. Den andra mannen var lång och kraftig, med stora, bleka ögon och breda, sluttande axlar. Han gick tungt, med hängande armar. Männen var varma och törstiga. Den stora mannen satte sig genast på knä vid floden och började dricka från vattenytan. Han sörplade som en häst. Den lilla mannen blev nervös, för han visste att vattnet kunde vara förgiftat. – Lennie! sa han med hård röst. Lennie, för Guds skull, drick inte så mycket! Du kan bli sjuk. Lennie stoppade hela huvudet under vattnet, med hatt och allt. Sedan satte han sig upp på stranden. Det rann vatten från hatten ner på hans kläder. – Drick du också, George. Det är gott. Han log lyckligt. – Jag är inte säker på att det där vattnet går att dricka, sa George. Det ser löddrigt ut. 10
rp_I_Möss och människor.indd 10
2022-01-12 10:47
Lennie stoppade sin stora hand i vattnet och plaskade. Stänken gjorde ringar på vattnet. – Titta, George! sa han. Titta vad jag gör! George tog av sig hatten, satte sig ner på huk vid floden och drack ur handen. – Verkar vara okej, sa han. Han sköljde av ansiktet och nacken. Sedan tog han på sig hatten igen och satte sig ner. Han var på dåligt humör, för busschauffören hade släppt av honom och Lennie för tidigt. De hade varit tvungna att gå i mer än en halvmil. – George? sa Lennie lite försiktigt. – Vad vill du? – Vart är vi på väg, George? George blängde irriterat på Lennie. – Har du redan glömt det? Herregud, du är verkligen dum i huvet. – Jag glömde, sa Lennie mjukt. Jag försökte komma ihåg, jag lovar. – Jag talar om saker för dig och så glömmer du dem, och så talar jag om dem för dig igen, sa George. – Jag kommer ihåg om kaninerna. – Åt helvete med kaninerna! De är det enda du inte glömmer. Lyssna nu, för den här gången måste du komma ihåg vad jag säger. 11
rp_I_Möss och människor.indd 11
2022-01-12 10:47
Annars får vi problem igen. Kommer du ihåg att vi var inne på det där kontoret och fick arbetskort och bussbiljetter? – Javisst, George. Det kommer jag ihåg. Lennie började leta i sina fickor. Han såg orolig ut. – George … Jag har inte mitt kort. Jag måste ha tappat det. Han stirrade förtvivlat i marken. – Du har aldrig haft nåt arbetskort i fickan, din dumme fan, sa George. Jag har båda här. Tror du att jag skulle låta dig ha arbetskortet? Lennie flinade av lättnad. – Jag trodde jag hade stoppat det i fickan, sa han och gled ner med handen i fickan igen. George såg strängt på honom. – Vad har du där? – Finns inget i fickan, sa Lennie och såg listig ut. – Jag vet att du inte har nåt i fickan. Du har det i handen. Vad är det du gömmer där? – Inget alls, George, jag lovar. – Visa mig! Lennie gömde handen bakom ryggen. – Det är bara en mus. – En mus? En levande mus? 12
rp_I_Möss och människor.indd 12
2022-01-12 10:47
– Bara en död mus, George. Jag dödade den inte. Jag lovar! Jag hittade den. Snälla, låt mig ha den, George. Den är så mjuk. – Ge hit! Lennie sträckte fram handen, öppnade den långsamt. George tog musen och kastade den över dammen till andra sidan, in i buskarna. – Hör på nu – vi ska jobba på en gård som den i Weed. Vi ska gå dit och tala med chefen. Jag ska ge honom arbetskorten, och du ska inte säga nåt. Om han märker hur korkad du är får vi inget jobb. Därför ska du hålla käften. När han får se hur bra du arbetar så är det lugnt. Då kommer han att vilja ha dig kvar. Fattar du? – Javisst, George. Jag fattar. – Okej, vad ska du göra när vi träffar chefen? – Eh, jag … Lennie tänkte efter, spände hela ansiktet för att komma ihåg. Till slut sa han: – Jag ska inte säga nånting. – Bra. Säg det tre gånger så att du inte glömmer bort det, sa George. Lennie mumlade för sig själv: – Jag ska inte säga nånting … Jag ska inte säga nånting … Jag ska inte säga nånting … 13
rp_I_Möss och människor.indd 13
2022-01-12 10:47
– Okej, sa George. Och så får du inte göra nåt dumt, som du gjorde i Weed. – Som jag gjorde i Weed? frågade Lennie. – Jaha, så du har glömt det också, suckade George. Vi var tvungna att fly från stället i Weed. De letade efter oss, men de fick inte tag i oss. Lennie fnittrade. – Det har jag inte glömt! George lade sig på rygg i sanden, med händerna bakom nacken. Lennie gjorde samma sak: lade sig på rygg och stack händerna bakom nacken. Sedan lyfte han på huvudet och tittade på George för att se om han hade gjort rätt. Timmarna gick, det började skymma. En vattensnok simmade i dammen, med huvudet högt över ytan. Röster hördes på avstånd och det prasslade lätt i löven när en vindpust drog förbi. Lennie reste sig på knäna och tittade ner på George. – Ska vi inte få nån kvällsmat? frågade han. – Visst ska vi det. Gå du och samla ihop några torra grenar till en eld. Jag har tre burkar med bönor. Dem ska vi värma och ha till kvällsmat. 14
rp_I_Möss och människor.indd 14
2022-01-12 10:47
– Jag tycker om bönor med ketchup. – Ja, men vi har ingen ketchup. Hämta grenar nu. Och gå inte vilse. Det blir snart mörkt, sa George. Lennie kravlade sig upp och gick in i buskarna. George låg kvar och visslade sakta för sig själv. Efter en stund hörde han plaskande ljud neråt floden. George slutade vissla och lyssnade. Plötsligt brakade Lennie fram. George reste sig upp. – Okej, sa han med hård röst. Ge mig musen! Lennie försökte se oskyldig ut. – Vilken mus? Jag har ingen mus. George sträckte fram handen. – Ge hit den! Lennie stirrade vilt omkring sig, som om han funderade på att springa sin väg. – Ge mig musen, annars får du stryk! sa George. Lennie stack ner handen i fickan. – Jag förstår inte varför jag inte kan få ha den, sa han med darrande röst. Jag stal den inte. Den bara låg vid vägkanten. George knäppte hårt med fingrarna, och då lade Lennie musen i hans hand. 15
rp_I_Möss och människor.indd 15
2022-01-12 10:47
– Jag har inte gjort nåt dåligt med den, George. Bara klappat den. George kastade in musen bland träden. – Din dumme fan. Trodde du att jag inte skulle märka att du gick över till andra sidan för att hämta musen? Du är ju blöt om benen. Lennie började snyfta och jämra sig. – Och nu lipar du som en barnunge! Herregud! utbrast George. Lennies läppar darrade och ögonen fylldes av tårar. George gick fram och lade handen på Lennies axel. – Jag tog inte musen för att vara elak, det förstår du väl. Den var rutten, Lennie. Du ska få en annan mus i stället. Lennie hängde med huvudet. – Jag kommer ihåg en tant som brukade ge mig möss, sa han. – Kommer du inte ihåg vad det var för tant? Det var ju din egen moster Clara. Och hon slutade ge möss till dig. Du dödade dem alltid. Lennie tittade sorgset på George. – De var så små, sa han. När jag klappade dem bet de mig i fingret och då tryckte jag bara lite på deras huvuden och så var de döda. Jag 16
rp_I_Möss och människor.indd 16
2022-01-12 10:47
önskar att vi kunde få kaninerna snart, George. De är inte så små. – Åt helvete med kaninerna, sa George. Hämta veden nu så att vi kan göra en brasa. Lennie gick bakom ett träd och kom tillbaka med en hög med torra löv och grenar. Han lade ner allt på den gamla askhögen i sanden. George tände brasan. Sedan tog han fram burkarna med bönor och ställde dem nära elden. – Jag tycker om bönor med ketchup, sa Lennie igen. – Men nu har vi ingen ketchup! fräste George. Du vill alltid ha precis det som vi inte har. Gud i himmelen vad bra jag skulle ha det om jag inte behövde släpa på dig. Jag skulle vara fri, inte behöva tänka på nånting. Varje gång jag fick lön kunde jag åka in till stan och roa mig. Jag kunde dricka whisky och spela kort och bo på ett horhus hela nätterna. Varenda jävla månad. George var rasande. Lennie stirrade på honom över elden, skräckslagen. – Och vad har jag fått i stället? fortsatte George. Jag har fått dig! Du ställer alltid till 17
rp_I_Möss och människor.indd 17
2022-01-12 10:47
med en jävla massa problem, som i Weed. Hur i helvete skulle flickan kunna fatta att du bara ville känna på klänningen? Det var klart att hon blev rädd och började skrika. Och sen måste vi gömma oss i ett dike hela dan, medan männen letade efter oss. Och smyga därifrån när det blev mörkt. Förbannade idiot! Aldrig får jag en lugn stund med dig. Ilskan rann plötsligt av honom. Han såg på Lennies ängsliga ansikte, och sedan tittade han ner i elden. Han skämdes. Efter en stund kröp Lennie försiktigt runt elden fram till George. Han satte sig på knä tätt intill honom. George vände på konservburkarna för att värma dem på andra sidan. – George, sa Lennie med låg röst. Jag skojade bara. Jag vill inte ha nån ketchup. George stirrade in i elden. – Aldrig en lugn stund, muttrade han. Lennie tittade ut över floden, in i mörkret på andra sidan. – George, vill du att jag ska gå min väg? frågade han. – Vart i helvete skulle du ta vägen? sa George. 18
rp_I_Möss och människor.indd 18
2022-01-12 10:47
– Ja, jag kunde gå uppför de där bergen, sa Lennie och pekade. Det finns kanske en grotta som jag kunde bo i. – Jaha. Och hur skulle du klara dig? Du är för dum för att skaffa dig mat. – Jag hittar nog nåt, George. Jag behöver ingen fin mat med ketchup. Jag skulle ligga i solskenet och ingen skulle vara dum mot mig. Och om jag hittar en mus så får jag behålla den. Ingen skulle ta den ifrån mig. George tittade på Lennie. – Jag har varit taskig mot dig, inte sant? – Om du vill kan jag gå med en gång. – Nej, lyssna nu! Jag skojade bara, Lennie. Det är klart jag vill att du ska stanna. Vet du, jag ska ge dig en hundvalp så fort jag får tag i en. Det är bättre än möss. Den kan du klappa hårdare. Lennie såg nöjd ut. – Berätta för mig – som du gjorde förut, George! – Berätta vad då? frågade George. – Om kaninerna, sa Lennie. – Nä, inte igen, sa George. – Jo, berätta för mig, snälla. Som du gjorde förut. 19
rp_I_Möss och människor.indd 19
2022-01-12 10:47
– Jaja, jag ska berätta, och sen ska vi äta kvällsmat. George började berätta, med djup röst: – Folk som vi, som går omkring och arbetar på gårdarna, är de ensammaste människorna i världen. De har ingen familj, inget hem. De kommer till en gård och arbetar ihop lite pengar och sen åker de till stan och slösar bort pengarna på krogen. Sen drar de vidare till nästa gård, och nästa. De har inget att se fram emot. Lennie lyssnade förtjust. – Så är det! Berätta om oss nu. – Men för oss är det inte så, sa George. Vi har nån att prata med och nån som bryr sig om oss. Vi behöver inte sitta på krogen och supa upp pengarna. Vi har en framtid, för vi har varandra. Lennie fortsatte: – Jag har dig som tar hand om mig, och du har mig som tar hand om dig! Han skrattade lyckligt. Dessa ord hade George lärt honom. Han hade sagt dem många gånger. – Mera, George! bad han. Berätta hur det kommer att bli. 20
rp_I_Möss och människor.indd 20
2022-01-12 10:47
– Okej, sa Lennie. En vacker dag ska vi bo i en liten stuga och ha en bit mark. Vi ska ha en ko och några grisar och … – Och leva av jordens rikedom! ropade Lennie. Och ha kaniner! Fortsätt, George! Berätta om vad vi ska ha i trädgården och om kaninerna i burarna och regnet på vintern och värmen från spisen, och hur tjock grädden är på mjölken. Berätta om det, George! – Varför gör du inte det själv? Du vet allt om det. – Nej, du ska göra det. Det är inte samma sak om jag säger det. Fortsätt, George! – Okej, sa George. Vi ska ha ett stort grönsaksland och en kaninbur och höns. Och när det regnar på vintern säger vi till varandra: vi skiter i att arbeta, och går in och tänder en brasa i spisen och sitter där och hör hur det regnar … George tystnade och tog fram sin fickkniv. – Jag hinner inte med såna dumheter nu, sa han och körde ner kniven i en av burkarna. Han skar upp locket och räckte burken till Lennie. Så öppnade han en annan åt sig själv. Ur innerfickan tog han fram två skedar och gav Lennie den ena. 21
rp_I_Möss och människor.indd 21
2022-01-12 10:47
Sedan satt de vid elden och fyllde munnarna med bönor. De tuggade taktfast. Efter en stund viftade George med skeden åt Lennie. – Lyssna nu, Lennie. Jag vill att du ser dig omkring, så att du kommer ihåg den här platsen. Om du hamnar i trubbel vill jag att du går tillbaka hit och gömmer dig i buskarna. – Gömma mig i buskarna, sa Lennie mycket långsamt. – Ja, gömma dig i buskarna tills jag kommer hit. Kan du komma ihåg det? – Jadå, George, det kan jag. Gömma mig i buskarna tills du kommer. – Men du låter bli att ställa till med problem, hör du det? Om du gör det får du inte sköta om kaninerna, sa George. Han kastade den tomma konservburken in bland snåren. – Jag ska inte ställa till med problem, sa Lennie. – Bra, sa George. De rullade ut filtarna på sanden och lade sig ner på rygg och tittade på stjärnorna. Efter en stund sa Lennie: – George, sover du? 22
rp_I_Möss och människor.indd 22
2022-01-12 10:47
– Nej, vad vill du? – Kan vi inte ha olika färger på kaninerna, George? – Jovisst, sa George sömnigt. Röda och blåa och gröna. Miljoner.
23
rp_I_Möss och människor.indd 23
2022-01-12 10:47
Möss och människor
———
JOHN STEINBECK
Möss och människor
Cecilia Davidsson har bearbetat nobelpristagaren John Steinbecks klassiker till lättläst. Berättelsen har filmats och dramatiserats för teaterscenen många gånger.
JOHN STEINBECK
Vännerna George och Lennie är lantarbetare som tar tillfälliga arbeten på olika gårdar i Kalifornien. Tillsammans drömmer de om ett bättre liv. De vill köpa en egen stuga med mark och ha egna djur. Det ska bli en plats där ingen bestämmer över dem. För Lennie är det viktigaste att där finns kaniner att klappa och sköta om. Mjuka saker är det bästa han vet. Lennie är snäll och kraftig, men beter sig som ett litet barn. George kan bli arg på Lennie men skyddar honom alltid. Det som ställer till problem har med Lennies styrka att göra. Lennie vill inte göra någon illa, men när han blir rädd kan han bli farlig. Och när världen är grym kan drömmar krossas på ett fruktansvärt sätt.
ISBN 978-91-7971-278-5
9 789179 712785
MössOchMänniskor.indd 1
2022-01-07 11:06