Page 1

ALLY OCH HENNES SYSTRAR samlas i

STORMSYSTERN

Stormsystern är andra delen i Lucinda Rileys succéserie. Hanna Wallsten har gjort bearbetningen till lättläst.

LU C I N D A R I L E Y

barndomshemmet Atlantis, ett slott vid Genèvesjön. Deras älskade adoptivfar är död. Systrarna har aldrig vetat var de kommer ifrån. Men nu får de alla varsitt brev med ledtrådar. Allys ledtråd tar henne till Norge och den klassiska musikens värld. Hon är systrarnas praktiska ledare. Men i sökandet efter sitt ursprung förlorar Ally kontrollen över det som händer. Samtidigt kämpar hon för att komma över Theo, hennes seglingspartner och mannen i hennes liv.

LUCINDA RILEY

STORMSYSTERN Allys bok

ISBN 978-91-7971-106-1

9 789179 711061

O__Riley_Stormsystern_9789179711061_KART.indd 3

23/03/2021 17:49


Ally 2007 Medelhavet


1 Jag kommer alltid att minnas exakt var jag var när jag fick veta att min far hade dött. Jag låg i solen, på däcket på Theos segelbåt. Theo låg bredvid mig. Han höll sin hand på min mage. Vi hade haft ett par underbara dagar tillsammans, efter flera veckors hård träning. Snart skulle vi tävla i Kykladernas regatta, en stor och svår kappsegling. Theo som kapten och jag som en del av besättningen. Den professionella seglarvärlden är liten. Både jag och Theo var respekterade seglare. * När Theo och jag träffades första gången hade min besättning just besegrat hans. Theo gratulerade mig till segern. 6


– Så du är den berömda Ally D’Aplièse, sa han med tydlig brittisk accent. För att vara seglare var han ovanligt kort och smal. Han hade runda glasögon och rufsigt hår. Han såg mer ut som en student än en kapten. – Vill du tävla med mig i Kykladernas regatta i juni? frågade han. Jag kunde omöjligt säga nej. Theos smeknamn var Havets kung. Han var verkligen speciell. Alla ville segla med honom. Han var också känd för att vara kontrollfreak och hård mot sin besättning. Men han var ännu hårdare mot sig själv. När träningen satte igång var jag nervös. Jag var den enda tjejen ombord och jag ville så gärna imponera på Theo. Redan första dagen förstod jag att han var en ovanlig kapten. Jag var van vid kaptener som skrek order och svordomar. Men Theo var tystlåten, artig och korrekt. Han talade inte ofta, men när han gjorde det lyssnade alla. Under träningen bodde vi på ett hotell nära hamnen i Naxos. Efter träningspassen brukade 7


killarna i besättningen gå till någon krog. Jag följde sällan med. Det gjorde inte Theo heller. En kväll kom vi samtidigt tillbaka till hotellets lobby. – Du har bra instinkt som seglare, sa Theo. Vem har lärt dig att segla? – Min far, svarade jag. Han seglade med mig på Genèvesjön när jag var liten. – Din far måste ha varit en väldigt duktig sjöman, sa Theo. Jag ville inte visa hur glad jag blev för hans komplimang. Men nästa dag kämpade jag för att visa att jag förtjänade berömmet. Det gjorde mig okoncentrerad och jag gjorde ovanligt många misstag. Jag skämdes och satt på mitt hotellrum hela kvällen. Jag drack vin och tyckte synd om mig själv. Sent på kvällen knackade det på dörren. Det var Theo som kom för att se hur jag mådde. – Jag mår utmärkt, sa jag men hörde själv hur jag sluddrade på rösten. Hur mycket vin hade jag druckit egentligen? En hel del, visade det sig. Theo stannade hos mig och hjälpte mig. Han höll om mig när jag 8


kräktes och baddade min panna med en fuktig handduk. Nästa morgon vaknade jag med en bultande huvudvärk och skämdes ännu mer än kvällen innan. Jag mindes ingenting av vad jag hade sagt och gjort. Men jag kunde inte gömma mig på rummet. Jag kom ner till frukosten och var beredd på en elak kommentar från Theo. Men han bara nickade mot mig och sa till de andra: – Ally var magsjuk i natt, ta det lugnt med henne i dag. Jag log och tog emot de andras medkänsla samtidigt som jag försökte få i mig lite frukost. Under seglingen arbetade jag hårt och fokuserat. Resten av träningsperioden undvek jag att tala med Theo så gott jag kunde. Men min blick drogs till honom. Jag såg på när han talade med andra. Jag la märke till hans lugn, hans nyfikna ögon som aldrig missade något, hans rufsiga hår. Sista kvällen åt vi alla middag tillsammans. Efter maten tog Theo mig åt sidan. Han hade 9


en bunt papper med sig och sa med hög röst att han ville att jag skulle bli ansvarig för första hjälpen ombord. – Jag kan inget om första hjälpen, sa jag. – Det spelar ingen roll, svarade Theo och föste mig till ett bord en bit ifrån de andra. Han la upp pappren framför sig och låtsades läsa samtidigt som han talade. – Den där natten sa du att du älskar mig. Jag ville sjunka genom golvet. Jag hade anat att jag sagt något opassande. Men inte så opassande. – Saken är den att jag har kommit att … känna likadant för dig, fortsatte Theo och såg upp ett ögonblick från pappren på bordet. Jag satt tyst och bara stirrade. – Jag skulle vilja att du och jag tog en liten tur med min segelbåt. Så vi får lära känna varandra. Jag blev stum av hans raka och sakliga sätt att tala om känslor. – Bara du och jag? fick jag fram och kände genast hur fånig min fråga var.

10


2 De där dagarna ute på Medelhavet med Theo var de bästa dagarna i mitt liv. Vi seglade i min fars favoritvatten, det Egeiska havet mellan Grekland och Turkiet. Vi älskade och åt under stjärnorna. Vi berättade om våra liv och våra drömmar. – Var kommer du ifrån? frågade jag. Du låter brittisk, men visst har du studerat i USA? – Ja, jag läste psykologi på Yale University. Min far Peter är amerikan och min mor Celia är engelska. Jag växte upp i England. Mina föräldrar skilde sig när jag var elva år. Min far flyttade tillbaka till USA. Jag var där på loven men han arbetade så mycket att vi inte hann vara tillsammans. När jag läste på universitetet kom han och hälsade på ibland, men jag kan inte påstå att jag känner min far.

11


Theo gned sig om hakan när han talade. Han verkade inte gilla att prata om sig själv. – Du då? frågade han strax. Vad har du gjort mer än att segla? – Jag gick på musikhögskolan i Genève och ville bli professionell flöjtist. Men så tog seglingen över. Jag ska träna med schweiziska seglingslandslaget i slutet av sommaren och hoppas på att kvalificera mig för OS i Peking. Den andra kvällen berättade jag för Theo om Pa Salt och mina fem systrar. Theo lyssnade fascinerat när jag förklarade att Pa Salt adopterat oss alla och att vi växt upp på ett slott utanför Genève. Han gav oss namn efter stjärnorna i stjärnbilden De sju systrarna. – Så du heter egentligen Alcyone? sa Theo med ett litet skratt. – Ingen kallar mig så. Utom Ma när hon är arg. Du kan kalla mig Ally, sa jag. Jag berättade om Marina, eller Ma, som vi kallade henne. Hon som tagit hand om oss och varit som en mor.

12


Theo log och smekte min kind. – Men det är sju stjärnor i De sju systrarna: Maia, Alcyone, Asterope, Celaeno, Taygete, Electra och Merope. Ni är bara sex systrar. – Ja, svarade jag, lite förvånad över att han var så insatt i stjärnbilder. – Vi trodde att Pa skulle adoptera en sjunde syster. Men det gjorde han aldrig. Kanske lika bra med tanke på hur besvärlig Electra var som liten, la jag till. – Är det den världsberömda fotomodellen? frågade Theo med ett skratt. Alla män jag träffat hade reagerat likadant när de insåg att Electra var min syster. Jag hoppades att Theo inte skulle sätta igång med ”Den stora utfrågningen”. – Ja, svarade jag med en suck. Theo undvek att fråga mer om Electra, vilket gjorde mig förvånad men mycket nöjd. Istället ville han veta mer om Pa. – Hans segelbåt Titan är en Benetti, började jag för att förklara Pas rikedom på ett sätt som Theo skulle förstå. – Wow! utropade Theo. I jämförelse med den är min båt bara en liten jolle.

13


3 Nästa morgon såg Theo väldigt nöjd ut när jag kom upp på däck. – Gissa vad jag har hört, sa han ivrigt. Jag skakade på huvudet. – Jag pratade med min kompis Andy via komradion. Han ville att vi skulle komma över till Delosviken på en drink. Och han sa att det låg en jättestor segelbåt i viken, som hette Titan. – Titan? Är du säker? – Ja, en Benetti. Andy sa att det låg två stora båtar i viken! Så han kände sig riktigt inklämd. Vad tycker du, skulle det inte vara roligt att besöka din far? Så kan vi hälsa på Andy sedan. Jag gapade. – Pa har inte sagt något om att han skulle segla. 14


Pa brukade ofta segla här, men det var ändå oväntat att vi var så nära varandra utan att vi visste om det. Vi drog upp ankaret och satte kurs mot Delosviken. Jag hade aldrig presenterat någon pojkvän för min familj. När vi närmade oss viken blev jag nervös. Jag använde kikaren och såg Pas båt på långt håll. Den låg ankrad mitt i viken. Theo hörde av sig via radion men fick inget svar. Han ropade ett par gånger till utan att få svar. – Märkligt, sa jag. Pas skeppare brukar alltid svara. När vi kommit ännu närmare såg jag att den andra stora båten var Olympus, som tillhörde Kreeg Eszu. En mycket känd affärsman. – Han har sponsrat några tävlingar jag gjort. Jag har träffat honom ett par gånger, sa Theo. – Aha, sa jag. Hur är han? – Jag gillar honom inte. Han pratar bara om sig själv och om sina framgångar. Och hans son, Zed, är ännu värre. Theos röst lät upprörd. Det var första gången jag såg honom arg. 15


– Är han så hemsk? frågade jag. – Ja, det är han. En tjej som jag känner var tillsammans med Zed. Han behandlade henne som skit. Theo tog av sig glasögonen och putsade dem med skjortan. Då såg vi plötsligt hur Titans segel åkte upp och båten satte kurs bort från oss, i hög fart. Vi hann inte i kapp. – Pröva att ringa honom, sa Theo. Jag hade lagt undan mobilen första dagen när jag och Theo seglade i väg. Jag ville inte bli störd av någon. Nu kände jag mig dum som helt hade glömt bort den. Jag hade haft annat att tänka på. Telefonen var stendöd. Jag satte den på laddning och gick upp på däck igen. – Min mobil är urladdad, sa jag. – Låna min, sa Theo. Jag knappade in Pas nummer och kom direkt till hans röstbrevlåda. Vi stirrade efter Titan en lång stund innan den försvann ur sikte. Jag förstod ingenting.

16


Theo ryckte på axlarna och vände båten. – Vi kan i alla fall ta den där drinken hos Andy, sa han. – Ja, jag går bara ner och ser om jag fått några meddelanden, sa jag. När telefonen blinkade igång såg jag att jag hade flera missade samtal och meddelanden. Jag gick upp på däck och la mig i solen, medan båten sakta tog oss tillbaka till viken. Det var då, när jag lyssnade på meddelandena från Ma och mina systrar, som jag fick höra vad som hade hänt. Pa Salt var död. CeCe var den som faktiskt sa det rakt ut. Typiskt henne att inte tveka. Alla andra bad mig bara att ringa tillbaka. Theo kom upp bredvid mig och la handen på min axel. – Vad har hänt? Du ser ut som om du sett ett spöke. – Pa är död, viskade jag. – Herregud! utropade Theo. Men, vi såg ju hans båt. Jag förstår inte, fortsatte han. – Mina systrar … de hade försökt ringa mig. Men jag hörde inte deras meddelanden 17


eftersom jag bara tänkte på mig själv och njöt av solen och dig, fick jag fram. Jag började gråta. Hela kroppen skakade och jag hulkade som ett barn. Theo höll om mig. – Du måste ringa hem och höra vad som har hänt, sa han lugnt. – Nej, skrek jag. Jag måste hem. Nu! – Jag förstår att du är chockad och ledsen, viskade han. Om det är någon tröst så vill jag att du ska veta att jag älskar dig. – Jag älskar dig, svarade jag med svag röst. Tårarna rann nerför mina kinder.

18


ALLY OCH HENNES SYSTRAR samlas i

STORMSYSTERN

Stormsystern är andra delen i Lucinda Rileys succéserie. Hanna Wallsten har gjort bearbetningen till lättläst.

LU C I N D A R I L E Y

barndomshemmet Atlantis, ett slott vid Genèvesjön. Deras älskade adoptivfar är död. Systrarna har aldrig vetat var de kommer ifrån. Men nu får de alla varsitt brev med ledtrådar. Allys ledtråd tar henne till Norge och den klassiska musikens värld. Hon är systrarnas praktiska ledare. Men i sökandet efter sitt ursprung förlorar Ally kontrollen över det som händer. Samtidigt kämpar hon för att komma över Theo, hennes seglingspartner och mannen i hennes liv.

LUCINDA RILEY

STORMSYSTERN Allys bok

ISBN 978-91-7971-106-1

9 789179 711061

O__Riley_Stormsystern_9789179711061_KART.indd 3

23/03/2021 17:49

Profile for Smakprov Media AB

9789179711061  

9789179711061  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded