9789179710132

Page 1

Niklas Natt och Dag

DET ÄR HÖSTEN 1793 I STOCKHOLM. Det är en tid när facklor fladdrar, hästhovar klapprar mot gatstenarna och folk tömmer pottan rakt ut från fönstret. Vissa människor lever det goda livet, men många andra är sjuka och går hungriga. Ett lik hittas i sjön Fatburen på Södermalm. Polispalten Mickel Cardell och juristen Cecil Winge får i uppdrag att lösa det grymma mordet. Cardell lever på krogen och super för att glömma händelser från kriget. Winge har lungsot och hostar blod. Han har inte mycket tid kvar att leva. Det udda detektivparet vill få svar på vem mannen i sjön var och vem som har mördat honom. Svaren finns bland fattiga och rika människor som utnyttjar varandra för att överleva i en ovänlig stad. Mördarens plan är mycket större än vad Mickel och Cecil kan ana.

Niklas Natt och Dag

Detta är en bearbetad lättläst version av Niklas Natt och Dags hyllade spänningsroman.

ISBN 978-91-7971-013-2

9 789179 710132

O_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 3

2020-07-07 14:45:45


1. En sak man ska veta om Mickel Cardell är att hans vänsterarm är gjord i trä från armbågen och neråt. Den riktiga armen blev han av med i Sveriges krig mot Ryssland för tre år sedan. Mickel var sjösoldat i marinen. Armen slets bort av en glödande kanonkula från ett ryskt skepp. Många i Stockholm kallar honom Mickel Palt. Palt är ett annat ord för separationsvakt. Det är ett vanligt yrke i staden vid den här tiden. Paltarna är ett slags vakter eller poliser som ska se till att lösdrivare, tiggare och horor sätts i finkan. Men Mickel Cardell är inte en sådan palt. Han gör lite som han själv tycker. Och han tycker inte att man ska sätta fattiga människor i finkan, därför låter han bli. Ändå får han behålla sin lön och sin uniform. Det är för att han var så modig i kriget, och för att 11

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 11

2020-07-07 12:32:32


cheferna är rädda för Mickel. Han är mycket stor och blir lätt arg. Han är också en mästare på att slåss med sin hårda träarm om det skulle behövas. Nu har Mickel kommit fram till källaren Hamburg. Lukten av utspilld öl och gammal spya känns ända ut på gatan. Innan han öppnar dörren till den lilla krogen känner han efter att träarmen är ordentligt fastspänd vid armbågen. Det kan behövas om det skulle bli bråk. Av någon anledning blir det ofta bråk när Mickel är ute och super. När morgonen kommer, många timmar senare, är Mickel kvar på krogen. Han sover med kinden mot det klibbiga bordet. På golvet snarkar andra fyllon som inte har gått hem. Mickel är en grov karl. Axlarna är breda, benen är som timmerstockar och högernäven är stor som ett dasslock. Hans hatt har rullat in under bordet. Peruken är lortig. Trähanden dinglar i läderremmarna från vänsterarmens stump. Mickel drömmer sin vanliga mardröm 12

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 12

2020-07-07 12:32:32


om kriget. Den är alltid likadan. Han ligger i iskallt vatten. Bredvid honom flyter hans vän Johan. Plötsligt kommer en våg och sliter med sig Johan. Mickel försöker vråla, men det kommer inget ljud. Johan sjunker snabbt. Mickel försöker simma efter, men han kommer inte ikapp. Johan försvinner i djupet. Det är inte bara en dröm. Det är ett minne. – Mickel Palt! Vakna! Någon knuffar på honom. Det hör inte till drömmen. Han känner hur kinden klibbar mot bordet. När han rätar på sig fastnar peruken i kletet. Det är två smutsiga, trasiga rännstensungar som har väckt honom. De ser skräckslagna ut. – Mickel måste komma! Det ligger en död i sjön Fatburen! Mickel gnider sig i ögonen, han är fortfarande full. – Vad fan händer? Flickan svarar. Hon verkar vara storasyster. Hennes lillebror gömmer sig bakom henne. – Det är en döding i vattnet, alldeles vid stranden. – Varför är det mitt bekymmer? 13

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 13

2020-07-07 12:32:32


– Snälla Mickel, vi hittade ingen annan och vi visste att du var här. Mickel suckar och snubblar efter rännstensungarna ut på gatan. Flickan berättar att liket upptäcktes när en kossa skulle dricka ur sjön. Kossan ryggade och sprang därifrån. – Hon kom åt kroppen med mulen och den snurrade ett helt varv. Nere vid sjön klafsar Mickel fram i leran med rännstensungarna efter sig. Det luktar starkt från verkstäderna. De häller sina utsläpp rakt ut i vattnet, och många människor tömmer sina pottor här. – Det är nog bara rester från slaktaren, säger Mickel surt. Ni har väckt mig för ben från ett svin. – Vi såg ett ansikte, säger flickan. Mickel fnyser och tittar ut över Fatburen. Rännstensungarna har rätt, där ute flyter något ruttet. Ett mörkt bylte. Men det är väl för litet för att vara en människa? Mickel blir osäker. Han suckar. – Som ni vill, säger han. Nu vadar jag ut i Fatburens otäcka vatten och bevisar att jag 14

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 14

2020-07-07 12:32:32


har rätt. Har jag det kan ni räkna med stryk när jag kommer upp. Han tar av sig jackan, drar ett djupt andetag och kliver ut i leran. Stöveln sugs fast och blir kvar i gyttjan när han tar ett par steg ut i det slemmiga vattnet. Snart bottnar han inte utan måste simma. Han andas långsamt för att inte mardrömmen om kriget ska börja igen. Han kommer fram till kroppen och får tag i den. Nedre delen är inlindad i ett tygstycke. Först tänker Mickel att han hade rätt. Det är ingen människa. Det är ett dött djur som slaktaren har slängt i vattnet och som har flutit upp till ytan. Så vrider han på byltet och ser det rätt i ansiktet. Det är en människa. Eller det har varit en människa. Som någon har haft sönder. Tomma ögonhålor stirrar tillbaka. Under de trasiga läpparna finns inga tänder kvar. Mickel mår illa. Han måste blunda en stund innan han kan titta igen. Det är en hemsk syn. Likets ögon är utpetade, läpparna är avskurna och tänderna utdragna. Det enda som inte är förstört är det långa, blonda håret. Rännstensungarna står tysta medan Mickel 15

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 15

2020-07-07 12:32:32


släpar upp den döda kroppen på stranden. De backar skrämt uppåt land. Mickel lägger sig på rygg i leran och flåsar. – Spring till Slussen och hämta stadsvakten, säger han åt flickan och pojken. Sedan lutar han sig åt sidan och kräks. Han sätter sig upp och stirrar framför sig. De blöta kläderna är kalla mot kroppen. Han önskar att han hade haft massor med brännvin. Då hade han kunnat dricka och glömma. Till slut kommer stadsvakten Kalle Solberg med blåjacka och gevär. Mickel ser att han också har druckit. – Mickel Cardell minsann, säger Kalle Solberg. Är du ute på simtur i stadens skitvatten? – Håll käften. Jag kanske luktar skit, men du stinker brännvin lång väg. Och jag har något åt dig. Mickel reser sig och pekar på den stympade kroppen. – Där. Kalle Solberg ryggar tillbaka. – Fy helvete. – Ja, säger Mickel. Nu får du ta över. 16

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 16

2020-07-07 12:32:32


Mickel klafsar tillbaka ut i leran för att hämta sin stövel. Han drar upp den ur gyttjan med ett slurp. Så sätter han på sig den, tar sin jacka och klafsar bort från liket och Kalle Solberg. Mickels kusin bor alldeles i närheten. Han har brunn med vatten och säkert också såpa så att Mickel kan tvätta av sig Fatburens lort.

17

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 17

2020-07-07 12:32:32


2. Hela dagen försöker Mickel Cardell låta bli att tänka på den döda kroppen. Men det går inte. Sent på kvällen bestämmer han sig för att ta reda på vad som har hänt med liket. Han lånar en skjorta av kusinen och går ut på gatan. Där stöter han ihop med Kalle Solberg. Mickel frågar om han hört något. – Den döde ligger i benhuset vid Maria kyrka tills vidare. Fy fan. Värre har jag aldrig sett. Jag ska precis till polishuset och rapportera. Mickel går genom den smutsiga staden till Maria kyrka. Precis när han ska öppna grinden till kyrkogården hörs ett otäckt läte. Det låter som en skällande hund under jord, en spökhund. Så ser han en skugga bland gravarna: en man som hostar i en näsduk. Hans kläder är finare än Mickels. Svart rock 18

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 18

2020-07-07 12:32:32


och hög krage. Svarta sammetsbyxor med spännen vid knäna och broderad väst. Hans hud är så blek att den lyser i mörkret. Hostattacken fortsätter länge. Det låter som om mannen ska hosta upp lungorna. När det till slut går över vänder han sig mot Mickel och säger med hes röst: – Jag gissar att vi är här i samma ärende. Var det du som fann den döde? – Ja. Jag heter Mickel Cardell. Mannen kliver fram i ljuset. – Mitt namn är Cecil Winge. Polismästaren har skickat mig. Varför har du kommit hit till kyrkogården mitt i natten? – Jag saknar min penningbörs, ljuger Mickel. Kanske fastnade den på liket när jag bar kroppen iland. Winge är tyst en stund. – Jag är här för att undersöka den döde, säger han sedan. Dödgrävaren förbereder liket. Jag skulle just tala med honom. Följ mig, Cardell, så får vi se om vi hittar din penningbörs. De knackar på en liten dörr i huset intill kyrkogårdsmuren. Dödgrävaren öppnar. Han har puckelrygg. 19

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 19

2020-07-07 12:32:32


– Är det herr Winge? Har ni kommit för den döde? – Ja, visa oss vägen. Dödgrävaren tänder två lyktor och räcker den ena åt Mickel. Sedan haltar han fram till en dörr och låser upp den. Inne i det svala stenrummet luktar det död. I hörnen står gravstenar, spadar och spett. Liket ligger under ett vitt skynke på en bänk i mitten. Bredvid liket ligger ett fuktigt tygbylte. Mickel ser att det är tyget som kroppen var inlindad i när han fiskade upp den. Han hänger upp lyktan i en krok i taket. Winge går fram till liket. Dödgrävaren står kvar och trampar oroligt. Det är som om han vill säga något. – Ville du något mer? frågar Winge. Vi har mycket att göra. Dödgrävaren tittar ner i jordgolvet och säger: – Den som ligger här är ilsken. Han får inte begravas utan namn, då blir han en gengångare, en vålnad. Kan ni ge honom ett namn? Tills ni får reda på hans riktiga namn? Winge funderar en stund. – Vad sägs om Karl? 20

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 20

2020-07-07 12:32:32


Mickel nickar. – Ja. Karl. Karl Johan. Dödgrävaren ler. – Gott! Med det önskar jag er en god natt. Alldeles innan dödgrävaren lämnar rummet vänder han sig och bugar mot bänken: – God natt, herr Karl Johan. Winge vänder och vrider på det fuktiga tyget som Karl Johan var inlindad i. Sedan lyfter han på ett hörn av den vita svepningen och tittar på kroppens ena ben. Det är bara en stump, precis som Mickels arm. Han pekar och säger åt Mickel: – Berätta vad du ser. – En avskuren benstump? Inte mycket att säga om det. – Jag ser att Cardell själv saknar en arm. Mickel fnyser. – Jag är inte här för att du ska tycka synd om mig, jag letar efter min penningbörs. – Jag menar bara att du nog vet mer om amputation än jag gör. Vad ser du? Hur blev han av med sin arm? Mickel tittar igen. Han ser något som han borde ha sett direkt. 21

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 21

2020-07-07 12:32:32


– Såret är inte nytt, säger han. Skadan är helt läkt. – Ja, säger Winge. Eftersom det är läkt var det inte det som dödade honom. Vi ser efter om de andra stumparna är likadana. De ställer sig på varsin sida och lyfter av hela svepningen. Kroppen har en lukt som får Winge att hålla för näsan. Karl Johan har inga armar och inga ben. Allt är avskuret nära kroppen. Ansiktet har inga ögon: de är borta ur sina hålor. Det som finns kvar är bara skinn och ben. Bröstet är magert. Höftbenen och revbenen sticker ut. Kinderna är insjunkna. Det ljusa, långa håret är det enda som inte är förstört. Det hade Mickel sett redan när han drog upp den döde. Winge tar ner lyktan från kroken och lyser på liket. – Cardell kanske vet något om vattensjuka kroppar också? Mickel nickar. – Ja. Jag såg många vattenlik i kriget mot ryssarna. Soldater som drunknat i strid i Finska viken. Flera månader efteråt dök de upp igen. De låg och flöt nedanför Sveaborgs murar. 22

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 22

2020-07-07 12:32:32


Vi andra var tvungna att dra upp dem ur vattnet. Det värsta var när de döda började röra sig. Det kom läten ur dem, rapar och stön. Kropparna var fulla av ålar som ätit sig feta där inuti. – Hur länge tror du Karl Johan har legat i Fatburens vatten jämfört med dem? – Inte länge alls. Kanske bara några timmar. – Hur lång tid tog det för din arm att läka? Mickel tittar på Winge. Så bestämmer han sig för att visa honom. – Här ska du få se, säger han. Mickel rullar upp jackan för att komma åt remmarna som håller fast träarmen. Han tar loss träarmen och visar fram den nakna stumpen. – Har du sett en människas kött skäras? frågar han. – Nej, svarar Winge. – Man spänner fast patienten med kedjor så att han ska ligga helt still när man skär i honom. Musklerna skär man med kniv, benpipan sågas med såg. Finns det brännvin kan det dämpa smärtan lite, men jag var helt nykter. De stora ådrorna måste klämmas ihop snabbt, annars sprutar blodet genom hela 23

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 23

2020-07-07 12:32:32


rummet. Man sparar en flik av huden att vika över stumpen och syr ihop med nål och tråd. Titta, här är stygnen. – Du har ju sett läkningen på nära håll, säger Winge. Kan du säga när Karl Johans lemmar kapades? Mickel tar lyktan och lyser på varje arm- och benstump. – Högerarmen skars bort först. Sedan vänsterbenet, vänsterarmen och högerbenet, i den ordningen. Högerarmen har varit borta i tre månader. Högerbenet kanske en månad. Det hade precis läkt när mördaren dumpade Karl Johan i vattnet. Winge funderar en stund. – Karl Johan har alltså fått armar och ben bortskurna i tur och ordning. Varje skada har fått läka innan nästa lem har tagits bort. Ögonen är förblindade, tänderna utslagna, tungan utskuren. Detta startade i början av sommaren och slutade för några veckor sedan. Sedan dog han för bara någon dag sedan. Mickel får ont i magen när han förstår vad Karl Johan har varit med om. Winge fortsätter: – Nu vet vi mer om hur Karl Johan dog och 24

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 24

2020-07-07 12:32:32


när det hände. Frågan är bara vem som gjorde det, och varför. Kan Cardell se något som kan hjälpa oss att finna svar på det? Mickel funderar. – Ofta var vattenliken så uppsvällda att de inte gick att känna igen. Ibland kunde tänderna ge ledtrådar om vilka de var. Men Karl Johans tänder är utslagna, se här, alldeles tomt. Mickel öppnar likets mun, det är som ett svart hål. Mycket riktigt finns där inga tänder. Men något glimmar långt där inne i svalget. Något av metall sitter fast i strupen. Han får tag i det och lirkar försiktigt ut det. – Vad har du där? säger Winge. – En ring? svarar Mickel förvånat. Winge nickar. – Ja, med adlig vapensköld. Han studerar ringen en stund. – Men den här vapenskölden tillhör ingen äkta adelssläkt. Jag har sett sådana här ringar förut, de är billiga förfalskningar. Den här ringen är gjord för maskerader, för någon som vill låtsas vara adlig en stund. Winge ger ringen till Mickel. – Kanske var det ringen som kvävde 25

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 25

2020-07-07 12:32:32


Karl Johan. Men den kan nog inte ge oss så många svar om varför Karl Johan mötte ett sådant grymt öde. Mickel torkar av ringen och lägger den i fickan på sin paltrock. Winge tar tygbyltet under armen. Sedan lägger han svepningen tillrätta över liket och tittar på Mickel. – Jag tackar dig för all hjälp, Mickel Cardell. Jag har också en glad nyhet: din penningbörs är inte borta. Du är nog bara glömsk. Börsen hänger där under din jacka. Mickel skäms för att han försökte lura Winge, men blir samtidigt arg. – Helvete, du är en otäck typ, Cecil Winge. Inte konstigt att du trivs så bra med döda människor. Du ser själv nästan död ut. Jag ska ge dig ett råd: Du äter för lite. Om jag vore du skulle jag sitta mer vid matbordet. – Då kom du alltså inte hit för börsens skull, säger Winge. Det var något annat som drog dig hit, till Karl Johan. Vet du, jag tror att du vill samma sak som jag. Du vill ha rättvisa. Du vill veta vem som har dödat den här stackaren och straffa den personen. Jag skulle vara tacksam om du ville hjälpa mig, och jag vill betala för det. 26

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 26

2020-07-07 12:32:32


Mickel vet inte vad han ska säga. Han ser något i Winges ögon, något han känner igen. Winge fortsätter: – Du behöver inte svara genast. Jag går till polishuset för att rapportera. Jag vet redan hur det kommer att sluta. Polismästaren har fullt upp med annat. Han kommer inte att hinna hjälpa till att hitta mördaren. Den trasiga kroppen kommer att kastas i en grop på kyrkogården. Ingen kommer att sörja honom. Om inte vi hjälps åt. Jag klarar det inte ensam. Mickel ser att Winge menar allvar. Han tittar på Karl Johan. Så bestämmer han sig. – Ja. Jag ska hjälpa dig. Ett leende sprider sig i Cecil Winges bleka ansikte. – Det är bra, Mickel Cardell. Vi har ett tungt arbete framför oss. Låt oss börja med att äta, som du föreslog.

27

I_Natt och Dag_1793_9789179710132_KART.indd 27

2020-07-07 12:32:33