Page 1

Lennart Rappe

Friherrinnans avsked

En berättelse om familjen på en herrgård i början av 1900-talet


Lennart Rappe FRIHERRINNANS AVSKED En berättelse om familjen på en herrgård i början av 1900-talet.


© 2020 Lennart Rappe Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7969-780-8 Första utgåvan


FÖRORD

Denna bok bygger på brev som bokens Hanna en gång skrev till sin mamma. Hannas brev omfattar några händelserika år i hennes liv med början det året då hon träffade sin blivande make. I breven skildrar Hanna sin egen familj och de människor hon möter i sin nya familj. Beskrivningen av många av berättelsens personer och händelser har sin grund i brevens innehåll, men de har av författaren omskapats, så att dessa blivit berättelsens egna personer. Hanna och alla familjemedlemmar har givits andra namn. Brevens historiska personer har fått behålla sina riktiga namn, då de tillhör berättelsens samtid. Andra personer vilka inte omnämns i breven är skapade av författaren. Mycket av vad som händer bokens personer har författaren förändrat eller helt hittat på.


INNEHÅLL

Inledning. 1909. Ny chans, Mariana, En lätt yrsel, Poltava, Linskörden, Hemresan, Nödhjälp 1910. Ett lyckat vågspel, En annorlunda värld, En vanlig skola, Olga 1911. En tid tar slut, Kvinnoklubben, Ett pärlhalsband, Ovädersmoln, Flykten till friheten, Bouppteckningen 1912. Barnlängtan, Vägledning, En riktig hästkarl, Ulrikelund 1913. Vilken Bernhard, Den siste biskopen, Gilbert, Ensam jul, Den bästa julklappen 1914. Uppbrottet, Flytten, Fler felsteg, Gravid, De köper allt 1915. Cykelhandlaren, Hemligheter, Arvtagarna 1916. Ett hyrt rum 1917. Avslöjandet, Sista festen, Tillbaka 1930. Sista gången


FAMILJERNA FAMILJEN VON RITZOW Oskar gift med Emelie Deras barn, ingifta och barnbarn Johan gift med Hanna Denlinck, barn Magdalena, Filip, Christian, Axel Ludvig gift med Gunhild Ericsson, tre barn Elin gift med Malcolm Kotter, barn Emmy Maja gift med Gabriel Tamar, inga barn Tomas gift med Mariana, barn Katja Mikael gift med Ingrid, inga barn Signe, ogift Christina gift med Bernhard, tre barn FAMILJEN DENLINCK Edvard gift med Lovisa Deras barn Karin Robert Hanna gift med Johan Elsa Maud

7


INLEDNING

Hanna reste sig med möda från sin fåtölj. Hon skulle aldrig bli av med värken i sina knän. Hon suckade när hon tog de första stegen. Sedan blev det lättare. Hon gick fram till fönstret. På gatan nedanför passerade några bilar. På trottoaren gick en kvinna med en barnvagn. Med det allmänna barnbidraget hade det blivit fler kvinnor som sköt sina barnvagnar på gatan nedanför hennes fönster. Det gamla skåpet stod intill fönstret. Det var från deras första gemensamma bostad. Hon vred om den stora nyckeln. Ett svagt gnissel hördes från gångjärnen. Hon sträckte sin hand till det innersta hörnet på den översta hyllan. Där brukade ingen leta. Det gamla fotots ram var i lackerat trä med en sträng av guld i kanten. Själv stod hon i mitten av fotot iförd sin brudklänning med en myrtenkrona fäst i håret. Hennes ansikte med de välskurna dragen var riktat rakt fram. Johan stod på hennes vänstra sida. Han var aningen kortare än hon. Med sin strama hållning, mittbena och tunna mustasch såg han ut som en adelsman skulle på den tiden. På hennes högra sida stod hennes föräldrar till synes upprymda av den högtidliga dagen. Hennes omtänksamme pappa och hennes älskade mamma som

8


alltid hade kommit till hennes hjälp. Bakom föräldrarna stod hennes syskon. På Johans sida stod hennes nya familj. Den skulle bli en del av hennes liv de närmaste tjugo åren. Bredvid Johan stod hans föräldrar. Hennes svärfar som genast hade tagit henne till sitt varma hjärta. Bredvid honom hennes svärmor som tydligt var tärd av sjukdom. Bakom Johans föräldrar stod hans tre bröder till utseendet lika sin storebror. Johans två äldsta systrar stod mellan bröderna. De hade varit tunna redan då. De två små systrarna hade fortfarande varit barn. De stod framför sina föräldrar. Hon hade varit fylld av förhoppningar som nybliven hustru till familjens äldste son. Hanna kunde inom sig fortfarande höra Johans viskning när han hade kysst henne inför de hurrande bröllopsgästerna. ”Jag kommer alltid att älska dig.” Trots allt som hade hänt trodde hon fortfarande att det var sant.

9


1909 NY CHANS

Om vi ändå inte bodde så långt borta, tänkte Hanna de dagar då alla tre barnen låg i influensan. Tänk om mamma kunde komma och ge oss sina goda råd och lite uppmuntran. Det var Christian som hon mest oroade sig för. Han hostade våldsamt och var mycket svag. När influensan hade släppt för Magdalena och Filip kunde de åka skidor flera timmar om dagen i backen ner mot vägen. Hanna stod i fönstret med Christian på armen och titta på när de åkte. Hon såg med en känsla av saknad hur det gladde Anneli att springa med barnen upp och ner i backen. Ett nytt hopp tändes hos Johan, då hans pappa en dag mitt i vintern, frågade om han hade tid att hjälpa honom med hans fabrik. Oskar hade en möbelfabrik som gick dåligt. För att ta till vara all sin björkskog hade Oskar beslutat att ställa om fabriken till att tillverka träskivor för möbler. Han var mycket optimistisk. Han hade lyckats få order på en hel årsproduktion till en möbelfabrik i England. För att fabriken skulle komma igång behövdes en press installeras och plåtar inköpas

10


för pressning av trämassan. Därtill skulle en torkugn byggas i fabriken. Johan berättade för Hanna att han tänkte ta sig an fabriken. ”Är du säker på att du klarar det? Du har inga kunskaper i att sköta en fabrik. Du behöver få ett arbete som du klarar att sköta och kan försörja oss. Vi har tre barn att tänka på.” Johan lät sig inte nedslås. Han skulle inte behöva göra allt själv. Det fanns ju andra i fabriken. ”Det skall säkert gå. Pappa sa att jag kunde få en lön på två tusen kronor. Mer kunde inte företaget bära. Vi behöver ju pengarna.” Hanna funderade på varför Oskar valt att be Johan ta hand om fabriken. En dag tog hon mod till sig och frågade honom. ”Försäljningen är säkrad och råvaran har jag. Det vi behöver är att få igång fabriken. Nog skall Johan klara det med mina medhjälpare. Jag vill ju så gärna hjälpa honom till något nytt. Jag är skyldig Johan det.” Hanna undrade vad Oskar hade menat med det sista. Då Hanna fick höra att kunden fanns i England valde hon att läsa en bok av Oscar Wilde. Boken skulle hon läsa tillsammans med Johan så att han klarade engelskan. Det var ett sätt att stötta honom. Det blev en snabb förändring för Johan. Han for varje dag till fabriken i Broholm några kilometer från Allhem. Han steg upp tidigt. Johan kom hem en kort stund för middagen och sedan inte förrän på kvällen. Många

11


kvällar fortsatte han med att telefonera och skriva. Hanna kände igen Johan. Han var som han varit de första åren på Boktomta. Hon fick hopp om att den lyckliga tiden kanske kunde komma tillbaka. Efter några veckors arbete på fabriken berättade Johan att han trodde att fabriken hade större svårigheter än vad hans pappa tänkt sig. ”Jag tror att jag är rätt man att klara upp det. Det finns en duktig förman som jag kommer bra överens med. Han är inte alls som Holm.” En kväll när Hanna som vanligt höll på att skriva brev till sin mamma bad Johan att få skicka med en hälsning till Edvard. Kära Pappa Edvard. Jag skäms över att jag så sällan har hört av mig det sista året. Jag arbetar nu med att ställa om en möbelfabrik till en träskivefabrik. Det är en intressant men svår uppgift. Vi håller på att montera en hydraulisk press för den nya fabriken. Det är ganska besvärligt att handskas med dylika tyngder men vi har anordningar för att klara det. Bottenplattan som vi nu är sysselsatta med att montera väger ensam tolv ton. Då vi kommer igång skulle det kanske roa Pappa Edvard att komma och se den första riktiga träskivefabriken i Sverige. Så får jag varmt tacka för allt stöd jag och min familj får från Pappa Edvard och Mamma Lovisa. Tillgivne Johan.” En dag kom Oskar och hälsade på för att diskutera med Johan om fabriken. Eftersom Johan inte var hemma fick Hanna tillfälle att visa honom runt på gården. Hon berättade om sin lilla rörelse och att den gav extra

12


pengar. Oskar nickade belåtet när han såg hennes gäss och ankor. Till extra glädje för Hanna tog Oskar upp barnen i sitt knä och berättade jakthistorier för dem. Hon var mycket nöjd när Johan kom hem. Han var angelägen att få ett ord med sin pappa. Oskar lyssnade uppmärksamt på honom. ”Jag hör vad du säger. Du har en skarp blick. Vi behöver kalla in någon som kan hjälpa oss att få upp kvaliteten i fabriken. Jag skall söka efter någon lämplig.” Till skillnad från föregående år blev det nu en glad födelsedag för Johan. Från Hildaslund kom en hel koffert med presenter till Johan, Magdalena och Filip. Hanna ordnade med en födelsedagsfest för Johan och ett antal herrar. Hon köpte en stor gädda som en fiskargubbe kom och sålde vid dörren. Strax innan gästerna anlände hade Johan berättat att han blivit invald i styrelsen för brandstodsbolaget i Kalmar. ”Där är pappa ordförande. Jag skall få ett arvode.” ”Det tycks ljusna för oss”, sa Hanna när gästerna gått. ”Men allt kommer från det stöd vi får från din pappa och min. De är båda mycket generösa mot oss. Har du tänkt på det, Johan?” Johan nickade till svar. Han undvek möta Hannas blick.

13


MARIANA

Tomas hade mött Mariana på den årliga vårbalen vid krigsskolan Karlberg i Stockholm. Han hade just blivit löjtnant och var mycket elegant i sin nya uniform. Chef för krigsskolan var överste Emil von Ritzow som var kusin till Oskar. Tomas hade råkat gå förbi översten i folkvimlet under dansen och stannat för att hälsa. Vid överstens sida stod en robust rysk officer och bredvid honom en ung kvinna. Hon bar en röd klänning med hög hals och bara ärmar. Hon hade kolsvart hår som var uppsatt i ett böljande svall med två nedfallande slingor. Den kvinnan var Mariana von Tezanow. Mariana var dotter till en rysk adelsman som hade ett vidsträckt gods utanför Poltava i Ryssland. Mariana var på besök i Stockholm tillsammans med sin kusin Tatjana som rest från Sankt Petersburg för att visa upp sin nyfödde son för sina föräldrar. Den ryske officeren var Marianas farbror Aljosja som tjänstgjorde på den ryska ambassaden. Kvinnan var så vacker att Tomas hade kommit att tänka på en rysk furstinna. Den kvällen hade Tomas blivit djupt förälskad i den främmande och så vackra kvinnan från Ryssland.

14


Tomas var tacksam mot sin lärare i tyska, som inte hade gett sig innan hans elever kunde föra en konversation på språket. Mariana blandade ihop sin tyska med sin ryska, men ändå inte mer än att de tyckte att de förstod varandra. Under de dagar Mariana hade haft i Stockholm innan återresan till Sankt Petersburg, hade mycket hänt mellan dem. Tomas hade känt att det var nu eller aldrig. Det hade även Mariana. På hans fråga om hon ville gifta sig med honom hade hon svarat ja, om de fick hennes pappas välsignelse. ”Du måste skriva ett brev till min pappa och anhålla om min hand”, hade hon sagt. ”Jag skriver brevet och du får skriva under med ditt namn. Jag ber honom skicka sitt svar till mig och sedan skriver jag till dig.” Tomas hade avslutat sin kurs på Karlberg och rest tillbaka till sitt regemente i Ystad. Mariana hade tillsammans med sin kusin Tatjana och hennes lille son återvänt till Sankt Petersburg. Under flera dagar hade Mariana väntat på brevet från sin pappa. Tomas i sin tur hade väntat otåligt på ett brev från Mariana. I sitt svar till Mariana hade hennes pappa skrivit att de önskade få se henne och Tomas hemma på sin gård Tereshky i Poltava.

15


När Tomas mottog det efterlängtade brevet från Mariana bestämde han sig för att begära tjänstledigt för att fara till Poltava. Han skulle berätta om sina planer för föräldrarna och be om pengar till resan. Det tog Tomas en hel månad innan allt var klart för resan till Ryssland. Under tiden hade han skrivit flera brev till Mariana och förklarat sitt dröjsmål. Hon hade lugnt svarat att de kunde resa när som helst eftersom hennes föräldrar alltid skulle vara hemma. De bestämde att mötas i Kiev. Mariana skulle fara via Moskva och Tomas via Berlin. Mariana föreslog att de skulle ta in på ett hotell, som hon kände till inte långt från järnvägsstationen. Du behöver bara säga vem du väntar på, så är de vänliga och hjälpsamma mot dig. Alla kan lite tyska, skrev Mariana. Tomas sov oroligt om nätterna innan sin resa. Han hade köpt nya reskläder och en ny resväska. Innan avresan for han hem. Tomas berättade för sina föräldrar om Mariana och om sin resa till Ryssland. Han beskrev Mariana som den glittrande kvinna han upplevt henne vid balen på Karlberg. När han sett sina föräldrars reaktion vågade han ta upp frågan om pengar till resan. Med sin pappa gjorde han upp om hur mycket som saknades. Ur ett kuvert räknade Oskar upp sedlar till det avtalade beloppet. Han lade till en hundrakronorssedel. ”Man skall alltid ha en reserv för det oväntade. Jag räknar med att du lämnar tillbaka det som blir över.” Tomas tackade hövligt.

16


I Friherrinnans avsked fortsätter berättelsen om livet för Hanna och Johan och den stora herrgårdsfamiljen. Hanna har upptäckt att hennes framtidsdröm är i fara. Ett hopp tänds när Johan får en ny chans. Lycka och motgångar fortsätter att möta familjen på Malverum. In i överklassmiljön tränger tidens omvälvande händelser. Ute i Europa rasar ett världskrig. Lantbruket får ge plats för den framväxande industrin. Hanna upplever hur pigor och drängar strävar upp i samhället och bort från livet på en gård. Hon har svårt att anpassa sig till tidens förändringar. Släktgården får på ett oväntat vis sina arvtagare. När Johans svek uppenbaras bryter Hanna upp för att ta sig själv och sina barn vidare. Många år senare får Hanna höra en bekant röst. Det är Johan. Hannas ord att hon till slut lagt allt bakom sig skänker ro för dem båda.

www.bod.se

Profile for Smakprov Media AB

9789179697808  

9789179697808  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded