Page 1

CEMENTHISTORIA

med tre generationer de Jounge och lite gotländsk kalkindustrihistoria

Dick de Jounge


Tidigare titlar: Dear Grandkids, the Future is Yours Framtiden tillhör våra barn och barnbarn Lite historia - från Big Bang till Higgs Bits of History - from the Big Bang to Now Krig - där och här

2011 2013 2013 2016 2020

ISBN 9 789179 696603 ©

2020 -Dick de Jounge

Grafisk formgivning Björn Zachrisson, Officina Fraterna Förlag och tryck BoD 2020 www.bod.se


Cementhistoria – med tre generationer de Jounge och lite gotländsk kalkindustrihistoria

Dick de Jounge


INNEHÅLL

Sidan

Förord Utdrag ur boken ”Cement i 100 år” När tiden var mogen Cementförsäljningen organiseras Förvärvet av de gotländska cementfabrikerna Den stora expansionen

17 23

Den tredje generationen de Jounge

29

Kalkindustrin på Gotland Utdrag ”Om kalkindustrin på Gotland” Utdrag ur boken ”Cement i 100 år” Kalksten, kalk och tegel Utdrag ur boken ”Gotlands Kalkpatroner” Mårten Fries på Länna Pavalds och Barläst

7 9 11

35 43 49 56

För lång och trogen tjänst

59

Vad hände sedan med Cementbolaget? Utdrag ur boken ”Kalksten”

81

Namn- och Personregister

87

Bilaga: Persondata och porträtt av: Allon de Jounge Arendt de Jounge

92 94


Förord Våren 2020 hade jag, på uppmaning av mina två syskon i USA, sammanställt en fotobok om Familjen de Jounge på Länna Gård i Slite. Under åren 1935 – 1965 var vår far, Arendt de Jounge, disponent och chef för cementfabriken i Slite med privilegiet att få använda Länna Gård som bostad.

Infarten till Länna Gård ca 1965 När jag gjorde fotoboken ville jag även få med lite cementhistoria eftersom, förutom min far Arendt de Jounge, både min farfar, Allon de Jounge, och jag själv även hade varit verksamma inom cementindustrin. Vid tillfället hade jag dock inte tillgång till mina gamla papper eftersom de låg, mer eller mindre, bortglömda i ett skåp i min fa7


miljs sommarhus i Torekov, Skåne. När sommaren kom, och det var corona-tider, hade jag gott om tid att fördjupa mig i sparade pärmar med material, som jag till minnes, inte hade sett på sedan jag lämnade Cementbolaget 1978, för 42 år sedan. Som alltid när man studerar historia finner man intressanta fakta. Jag kunde finna information om både min farfar och far som jag inte kände till, och även min egen insats i cementbolagets utveckling överraskade mig. Cementhistoria var målsättningen, men kalkindustri i olika former, och framförallt på Gotland, var även intressant att studera. Både min farfar och far hade haft avgörande inflytande på utvecklingen av denna för Gotland så viktiga industri, som pågick i flera hundra år men som nu är på väg att upphöra. De källor som jag använt är böckerna: CEMENT I 100 ÅR av Alf Åberg, 1972, OM KALKINDUSTRIN PÅ GOTLAND av Henr. Munthe, L. Way Matthiesen och Hans Hansson, 1945 GOTLANDS KALKPATRONER av Arvid Ohlsson, 1964, samt KALKSTEN Händelser och personer kring kalkstenen i Limhamn under 100 år av Ingemar Wickström, 2020 För övrigt har jag en 160 sidor tjock rapport om PRODUKTIONSUTREDNINGEN 1971, vilken jag som sammanhållande i utredningen själv var skyldig till. Dessutom hade jag mina gamla sparade papper, fotoalbum, m. m. Augusti 2020 Dick de Jounge

8


Utdrag ur boken

Cement i 100 år

En krönika om Skånska Cementaktiebolaget -AB Cementa Av Alf Åberg, 1972

”När tiden var mogen Vad som nu menas med cement, alltså portlandscement, började framställas i England under förra hälften av 1800-talet. Långt dessförinnan hade man experimenterat med byggnadsmaterial, som hårdnar efter tillsats av vatten. Redan romarna använde för sina stora byggnadsverk ett hydrauliskt murbruk, som bestod av kalk tillsatt med sådana vulkaniska ämnen som puzzolan, santorin och trass. Metoden hade de lärt sig på experimentell väg. Anledningen till att dessa bergarter bildade ett så ypperligt bindemedel var att de innehöll löslig kiselsyra. Den dröjde långt in i den nyare tiden, innan man kom underfund med att framställa cement utan tillsats av vulkaniska bergarter. I Sverige arbetad Christoffer Polhem med att framställa ett hållbart cement av enbart svenska råvaror. När han byggde Trollhätte slussar år 1718, använde han alunskiffer – bränd och malen – som tillsats till murbruket. Hans experiment fortsattes av Sven Rinman vid Garphyttans alunverk, där man framställde cement genom en blandning av bergkalk och mjöl av bränd och slagen alunskiffer. --------Under tiden hade man i England kommit fram till en annan metod att framställa hydrauliskt murbruk utan att tillsätta några vulkaniska bergarter. Den som kom på idén var den engelske ingenjören John Smeaton. När han år 1759 byggde fyren på Eddystone, använde han kalk bränd av kalksten från grevskapet Glamorgan, som gav ett ypperligt murbruk. Det hårdnade kraftigare än kalk och var motståndskraftigt mot vatten. När han närmare undersökte stenen, visade den sig innehålla kiselsand och lera. Smeaton insåg att det var dessa ämnen, som gav murbruket egenskapen att hårdna under vatten. Smeaton 9


drog därför slutsatsen att det inte var den rena kalkstenen som gav det starkaste murbruket. Sådant fick man istället av kalksten med lägre kalkhalt och med vissa procent kiselsyra och lerjord. Sedan denna upptäckt vara gjord, återstod det att komma på en metod att på konstgjord väg åstadkomma ett lika fullgott cement. Efter ett långt experimenterande lyckades muraren Joseph Aspdin i Leeds år 1824 framställa ett hållfast och motståndskraftigt cement genom att bränna en blandning av kalk och lera i särskilda proportioner och vid mycket hög temperatur. Den nya produkten kallades portlandcement efter den förträffliga byggnadsstenen på halvön Portland i Engelska kanalen. -------År 1869 begav sig den då nyutexaminerade civilingenjören Otto Fahnehjelm till Gotland för att undersöka möjligheterna att grunda en cementfabrik på denna svensk kalkindustris klassiska mark. Han under sökte kalksten och märgel vid Klintehamn några mil söder om Visby, men resultaten var nedslående. Därefter kastade han sina blickar mot själva Visby. ”Ingen plats kunde äga företräde framför Visby”, tyckte han. ------Otto Fahnehjelm var den förste i vårt land, som på allvar studerade cementfrågan. Efter dessa lyckligt avslutade förundersökningar begav ha sig utomlands för att studera cementfabriker i England och Frankrike. Hans arbete fortsattes av civilingenjör A. W. Lundberg som varit byggmästare i Falun och nu satt som länsarkitekt i Visby. ------Den gotländska kalkstenen och märgeln kunde erhållas nästan utan kostnad och fanns i tillräcklig mängd för många århundraden framåt. ”så måste tvivelsutan en cementfabrik på Gotland bli i hög grad vinstgivande, om den sköts med omsorg och av en person som är förtrogen med behandlingen av råmaterielen”, slutade Lundberg sitt utlåtande. Nu var tiden mogen att sätta igång cementtillverkning i Sverige, menade Lundberg och anvisade också platsen för en sådan vid Visby. Men det skulle dröja många år innan hans utredning följdes av handling på Gotland. Den första cementfabriken i vårt land skulle inte komma att anläggas här utan i Skåne. --------

10


Profile for Smakprov Media AB

9789179696603  

9789179696603  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded