John Lawrence Reynolds
anklagad för mord Ett max Benson-fall
L ÄT
L
L Ä STN
I VÅ
Lix: 19 Lättlästnivå: Large
T
ARGE
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 44436 ISBN 978-91-7949-392-9 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Vilja förlag 2022 Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se Studentlitteratur AB, Lund Titel: Anklagad för mord Originalets titel: Murder Among the Pines Författare: John Lawrence Reynolds Översättning: Catharina Andersson 2022 Omslagslayout: Gerilee McBride Omslagsfoto: Creative Market/PhotoCosmo Text copyright © John Lawrence Reynolds, 2018 Publicerad enligt överenskommelse med Orca Book Publishers, Victoria, Canada. Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av denna bok får reproduceras, lagras eller överföras i någon form eller på något sätt: elektroniskt, mekaniskt, via fotokopiering eller ljudinspelning eller på annat sätt utan skriftligt tillstånd från Vilja Förlag, Studentlitteratur. Tryckt av Adverts, Lettland 2022
John Lawrence Reynolds
Anklagad för mord Ett Max Benson-fall
Översättning: Catharina Andersson
I denna bok möter du: Maxine Benson, kommissarie i Port Ainslie Henry Wojak, polisassistent som jobbar med Maxine Margie Burns, jobbar på polisstationen Geegee, granne till Maxine Jim Benson, Maxines ex-man Lana Parker, flickvän till Jim Martin Zeyer, vän till Lana Greg Stanton, polis i Cranston Pam Rosart, hotellchef
1 Henry Wojak vände upp spelkortet och sa till Margie Burns: – Är detta kortet du tänker på? Margie skakade på huvudet. Hon var inte ett dugg road av Henrys kortkonster. – Då måste det vara det här, sa Henry. Han stack in handen bakom Margies dator och höll upp ett kort. – Jaja, suckade hon. Det var hjärter knekt jag tänkte på. 3
– Såg du att jag inte tog kortet från kortleken? sa Henry. Det kallas fingerfärdighet. Han log nöjt. – Jaså du, sa Margie. – Man måste vara en bra skådis också, sa Henry. Jag var med i en teatergrupp när jag var ung och ... – Jag vet, suckade Margie. Nu kom Maxine Benson in på stationen. – Hallå, chefen, ropade Henry. Nu ska du få se mitt nya trick. – Nej, det ska jag inte, sa Max surt. Hon gick raka vägen in på sitt kontor, men kom snart ut igen. – Men du ska ut och patrullera, sa hon till Henry. Nu! 4
Hon slängde igen dörren till kontoret. Henry lämnade stationen utan ett ord. Margie hällde upp en kopp kaffe till Max. Sedan gick hon in på kontoret utan att knacka först. – Härligt sommarväder idag, sa Margie. – Mmm. Max lyfte inte blicken från sina papper. – Har det hänt något? sa Margie. Hon satte sig på stolen mittemot Max. – Det är min ex-man. Han är här i Port Ainslie. – Hur såg han ut? undrade Margie. – Vad har det med saken att göra? 5
Men innan Margie hann svara gjorde Max en grimas och sa: – Han såg självbelåten ut. Nöjd med sig själv. En riktig idiot. Det är bara att välja. – Berätta mer! Och det gjorde Max. Max hade glidit runt med polisbilen på stan, hälsat på folk och hjälpt turister. Men så fick hon syn på en man som gick med armen om en mycket yngre kvinna. – Det var Jim, sa Max. James Benson. Mannen jag slösade bort tolv år av mitt liv med. – Det där lät lite väl hårt, sa Margie. 6
– Inte alls. Det var slöseri. Han var otrogen under alla år vi var gifta. – Har du något gott att säga om honom? – Han var charmig. Och snygg. Och det är han tyvärr fortfarande. – Vad hände mer? – Han såg mig. Så han kom fram med den där ... tjejen. Minst femton år yngre än han. Långt mörkt hår, stora bruna ögon och en figur som ... Max skakade på huvudet. – En ex-frus mardröm alltså, sa Margie. – Han ville presentera mig för ... ja vad hon nu hette. Jag hade bilar bakom så jag körde in på hotellets parkering. 7
Max berättade för Margie att båda var klädda i jeans och tajta t-shirts. Tjejen bar massor av smycken. Stora örhängen, flera armband och en diamantring i en kedja runt halsen. Max själv var klädd i sin illasittande uniform och hade inte fixat håret. – Han presenterade oss, sa Max. Jag höll fram handen för att hälsa, men hon tog den inte. Hon bara fnittrade, såg på Jim och sa: ”Har du varit gift med henne?” – Vad sa din man då? undrade Margie. – Jag tror att han tyckte det var pinsamt. – Okej. Och sedan? 8
– Jag körde därifrån. Han ropade efter mig, men jag bara körde. – Och nu är du här och är arg på honom. – Nej, jag är arg på mig själv. För att jag bryr mig. – Ja, det är klart, sa Margie och reste sig för att lämna rummet. Vid dörren vände hon sig om och såg på Max. – Du sa inte vad hon hette, sa hon. – Lana Jewel Laverne Parker. – Lana Jewel Laverne? sa Margie. Oj då. På kvällen berättade Max för sin granne Geegee om mötet med sin ex-man. 9
– Han vill göra dig svartsjuk, sa Geegee. – Jag vet. – För att han fortfarande är kär i dig. – Skulle inte tro det. Max tyckte om Geegee och sitt liv i Port Ainslie. Men hon hatade att Jim och hans flickvän fick henne att må dåligt. Plötsligt hörde de en bil komma ute på vägen. Geegee spanade genom det öppna fönstret. – Känner du någon som kör en röd sportbil? frågade hon. – Nej, sa Max. – Om jag säger att det är en lång man med tjockt mörkt hår och en grop i hakan? 10
Nu tittade Max upp. – Vad gör han här? sa hon. Så gick hon ut på trappan och ställde sig med armarna i kors. – Vad vill du? sa Max till Jim Benson när han klev ur den röda bilen. Han hade bytt om till kavaj och vit skjorta. Max tänkte att han var snyggare än någonsin. – Jag ville be om ursäkt, sa han. För det där med Lana tidigare idag. – Hur hittade du mig? – Jag frågade en polis på stan. En kul kille med mustasch. Han menade Henry så klart. – Han har ingen rätt att ge dig min adress. Stick härifrån. – Jag sa att jag var din man. 11
– Precis. Du var min man. Jim svarade inte. Han såg ut mot sjön. – Vad fint du bor, sa han. – Ja, särskilt som jag slipper dig, sa Max. Stick nu ... till den där barnungen. – Hon är inte så hemsk om man lär känna henne, sa han. Bara lite ... Han ryckte på axlarna. – ... lite omogen, fortsatte han. Vi ska bo på Ainslie Inn över helgen. Du kan väl komma över och ta en öl med oss? – Aldrig i livet, sa Max och vände sig mot dörren. Stick innan jag ordnar med besöksförbud. – Jag tänker på dig, sa Jim. Jag bryr mig faktiskt om dig. 12
Max sa inget, utan gick in och slängde igen dörren. – Den där mannen är fortfarande kär i dig, sa Geegee. – Så du hörde vad han sa? – Det behövdes inte. Jag såg det på honom. – Han har alltid varit bra på att ljuga, sa Max. Klockan fem på morgonen ringde Max mobil. När polisstationen var stängd kopplades alla samtal över till henne. Det var en kvinna som ringde. Hennes röst darrade. – Jag ringer från Ainslie Inn. Det ligger en kropp här i sjön. En av våra gäster såg den. 13
– Var i sjön? sa Max och klev upp ur sängen. – Vid stranden där det växer så många tallar. Det är tydligen en ung kvinna. Max ringde Henry och sa åt honom att möta henne vid tallarna. Sedan körde hon mot stan. Hon undrade vem den döda kvinnan var. Tänk om det var en kvinna med långt mörkt hår och en massa smycken ... Nej, det kunde vara vem som helst utom den där Lana Parker. En stund senare fick hon skuldkänslor för sina tankar. Och det var inte så konstigt.
14
2 Max parkerade bilen och klev ur. Klockan var 5.37 och hon skrev tidpunkten i sin anteckningsbok. En stengång ledde ner till sjön, som låg ungefär tio minuters promenad från hotellet Ainslie Inn. Solen var på väg upp bakom bergen, men hotellet låg fortfarande i skugga. I det svaga ljuset såg Max att kroppen flöt en bit ut från stranden. Hon tittade på personerna som stod i närheten. 15
Max Bensons lugna tillvaro som polis i en liten stad lunkar på. Men så blir hennes ex-man anklagad för mord. Max tror inte att han är skyldig, så nu måste hon hitta mördaren. Detta är tredje delen i serien om Max Benson.