9789178857715

kärleken, sorgen och självmordet

Ö R JA N G RU D E N

Min son Love: kärleken, sorgen och självmordet Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2022 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se www.minsonlove.se © Text: Örjan Gruden © Omslagsbilder: Milena Gruden Grafisk form och sättning: Cornelia Nordlund, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Tartu, 2022 ISBN: 978-91-7885-771-5

kärleken, sorgen och självmordet

ÖRJAN GRUDEN

FÖRORD Det här är min berättelse. En berättelse som berör ett mycket svårt och känsligt ämne. I den här boken kommer jag att dela med mig av mina innersta tankar på ett så ärligt och uppriktigt sätt jag kan.

De är inte alltid okontroversiella.

Jag har tagit upp Loves liv och självmord i två sammanhang som är av mer officiell karaktär. Dels under den minnesstund som jag hade den 28:e juni 2020 tillsammans med Loves bästa vän, dels i en fredagsintervju i Kvartal1. Vid båda dessa tillfällen valde jag att begränsa mig, både i omfång och djup utifrån formatets begränsningar. I denna bok har jag möjlighet att ostört utveckla mina tankar, vilket minskar risken för missförstånd under förutsättning att jag formulerar mig på ett tillräckligt bra sätt. Därmed inte sagt att några av er inte kommer att tycka annorlunda och kanske även är av uppfattningen att vissa saker inte bör skrivas. Mitt svar är att vissa frågor är svåra och därmed kräver en fördjupad analys. Den som tror att existentiella frågor alltid har ett givet svar och tror att det i varje läge är möjligt att hitta en lösning eller ett förhållningssätt som inte har några negativa konsekvenser kommer med största sannolikhet bli provocerad.

Min avsikt är att ge en så komplett bild av Loves situation som jag kan utifrån mitt perspektiv, mina minnen och erfarenheter.

Det innebär att vissa delar är mindre smickrande, men det är min fasta övertygelse att alla människor har sina sidor. Det är av största respekt och kärlek till Love som jag gör det. Allt annat skulle bara vara en charad och det skulle bli uppenbart att berättelsen är friserad. Genom att måla upp en mer fullständig bild tänker jag att läsaren får ett större förtroende för att de mest positiva aspekterna 1 Kvartal, Fredagsintervjun: Han kände sig ensam på en existentiell nivå, 2020, https://kvartal.se/artiklar/han-kande-sig-ensam-pa-en-existentiell-niva/ [hämtad 2021-02-01]

5

också avspeglar den person Love var på ett rättvisande sätt. På så vis tänker jag att det blir lättare att förstå att Love var helt fantastisk utan att försköna verkligheten.

Love hade en mycket nära och kärleksfull relation med sin mamma och hennes sida av släkten. Deras perspektiv, åsikter, relationer och handlingar framgår inte i boken.

INNAN DU BÖRJAR LÄSA …

I efterhand ser jag att denna bok kan fylla många syften. Förutom att hjälpa mig att bearbeta förlusten och förhoppningsvis bidra till ökad förståelse för självmord har jag hittat en kärlek till skrivandet. Äntligen förstår jag det alla mina svensklärare sagt på olika sätt: ”Att skriva är inte bara ett sätt att förmedla en tanke, utan framför allt ett sätt att utveckla den.” Det är lätt att ha en vag idé om man vad man tycker eller vill säga, men det är inte förrän det formuleras som man testar skärpan. Som Tegnér uttryckte det är det dunkelt sagda, det dunkelt tänkta. Tiden då jag skrivit, ofta tidigt på morgonen när övriga familjen sover, har blivit värdefull. Jag uppfattar att jag respekterar mig själv och naturligtvis Love genom att avsätta tid för reflektion.

Men inget av de ovanstående skälen utgör den egentliga orsaken till att jag skriver denna bok, de är ovidkommande synergieffekter.

Mycket tidigt efter Loves död kände jag en stark inre motivation, kalla den gärna ursinnig. Tanken på att jag inte skulle förmå mig att göra det väckte en form av primalkraft och en känsla av att jag skulle vara beredd att göra vad som helst. Boken har varit min absolut högsta prioritet. När jag försöker förstå vad detta stenåldersvrål representerar ser jag att jag vill försvara Love och hans beslut. Jag ser framför mig att han inte kan möta alla de förenklingar och förminskningar som människor kan ha och har om självmord. Men framför allt förstod jag att något annat också riskerade att försvinna,

6

våra delade minnen. De saker som vi gjort tillsammans, de saker som bara han och jag upplevt, de minnen som bara vi delade. Nu är det bara jag som kan föra dem vidare och det känns oerhört viktigt.

Som ett sätt att hedra honom. Om jag inte skriver ner dem är det som att dessa händelser aldrig ägt rum, som det fenomenologiska fallande trädet i skogen. Om ingen hör det falla, har det då fallit?

Du som läser denna bok bidrar till att Love lever vidare. Om inte för evigt, åtminstone en kort tid till och det tackar jag dig för.

Varje gång jag tänker på Love och det är många gånger varje dag – det kan vara att jag går förbi bilderna på kylskåpet, eller bilderna vid vårt lilla altare på övervåningen, hör en låt som vi lyssnat på tillsammans, något som på det minsta sätt relaterar till handboll, paddling eller berg, så kommer jag på mig själv att skaka på huvudet. Jag skakar på huvudet för att jag inte tror att det är sant, att jag fortfarande hoppas på att Love kan komma tillbaka på något sätt. Jag skakar på huvudet för att jag inte får ihop pusslet, hur kan en pojke som har så goda förutsättningar ta livet av sig?

Jag skakar på huvudet för att jag, trots att mitt liv är ofantligt rikt, har en konstant smärta i bröstet.

Att skriva denna bok har varit att återuppleva all smärta än en gång. Jag har knappt skrivit en sida utan att gråta. Kanske kan det skänka mig läkning. Stephen King skriver att man som författare alltid har någon specifik åhörare som man skriver till. I hans fall är det hans fru och i mitt fall är det du, Love. Det är så många saker som jag gjort för att imponera på dig, för att få din bekräftelse. Jag hoppas att du tycker att denna bok gör dig rättvisa och att du är stolt över mig.

7

FÖRORD

5

PROLOG

11

DEL 1: LOVES LIV OCH DÖD

15

DEL 2: EFTERSPEL

171

DEL 3: REFLEKTIONER

197

DEL 4: TANKAR OM SORG

221

DEL 5: TANKAR OM SJÄLVMORD

255

DEL 6: ETT ÅR SENARE

325

REFERENSLISTA

333

DETALJERAD INNEHÅLLSFÖRTECKNING

337

PROLOG

Foto: Karin Celander

5:E JULI 2019 (-343 dagar) Vi är i Scandinavium strax innan klockan sju på kvällen och vi väntar på avkastet. Meningen var att min fru Milena skulle tagit med sig Leon och Lana på tåget hem för att det skulle bli för sent för barnen, som är 2 respektive 5 år gamla. Men både Milena och de båda barnen vill vara med och jag tycker att det är mysigt och roligt att de får se sin storebror spela. Under två års tid har han varit med i uttagningarna till ungdomslandslaget, en resa som började när han var 15 år och tvekade på om han skulle fortsätta med handbollen.

Nu går han på Riksidrottsgymnasiet i Göteborg och anses vara en av Sveriges mest lovande målvakter, något som uppmärksammats av Redbergslid och som bidrog till att han värvades och flyttade ner.

Nu spelar Sverige final mot ett sensationellt Färöarna i en turnering med 16 lag från Europa. Sverige har gått obesegrade genom alla matcher. Men som vanligt är jag ändå nervös och fokuserad när jag vet att Love ska spela. Jag ser mig själv som en förhållandevis lättsam person, men när det är match är jag stingslig och vill under inga omständigheter bli störd. Ett tydligt exempel på att det ofta är mer nervöst att sitta vid sidan än att själv spela. Som alltid är jag obeskrivligt stolt när hans namn ropas upp och han hälsar publiken.

13

DEL 1 LOVES LIV OCH DÖD

LÖRDAG 13:E JUNI 2020 KL. 23:00 (-15 minuter) Gästerna har nyligen gått, vi plockar undan och konstaterar att det har varit en bra kväll. Middagen funkade fint och återigen nickar jag belåtet för mig själv när jag tänker tillbaka på alla komplimanger.

Det är roligt när allt klaffar, smakerna, timingen och det sociala.

Jag säger till Milena, som så många gånger förut, att jag tycker om att ha gäster och att vi borde ha det oftare. Någonstans i det här läget får jag en impuls att slänga iväg ett sms till Love på samma sätt som jag gjort så många gånger tidigare: ”Hojta till om det är något, jag fiskar upp dig inom en halvtimme.” Men jag skickar det inte, något annat kommer emellan och mobilen blir liggande.

Kl. 23:13 ringer telefonen, det är Loves kompis Casper som säger att han är orolig för Love. Han har fått ett konstigt sms och jag ber honom läsa upp det, vilket han gör: Älskar dig bror. Du är min bästa vän och kommer alltid att vara. Lova mig att vara stark ♥ Jag säger att jag tror att han inte behöver vara orolig, Love har säkert bara dåligt samvete för att han åkt in till stan för att hänga med andra kompisar. Casper menar att han känner till dessa kompisar och att det absolut inte råder någon avundsjuka dem emellan.

Jag ber Casper att skicka en skärmdump och säger att jag ska försöka få tag i Love. Precis innan vi hinner lägga på hör jag att jag får ett meddelande, som innehåller två ljudfiler taggade med en adress, Östervägen och texten Jag älskar dig och Tack för allt.

Efter vi lagt på börjar jag spela upp den första ljudfilen och hör att den inte är till mig, varpå jag slutar lyssna och ringer till Love – ingen framgång, han svarar inte. Jag slänger snabbt iväg ett sms: Gör det inte Love samtidigt som jag går in till vardagsrummet och ber Milena ringa 112 och säger: ”Milena, vi behöver göra oss i ordning för att sticka. Jag är rädd att Love håller på att ta livet av sig.”

17

ÅTERBLICK – LOVE FÖDS (-18 år och 111 dagar) Det är tidig eftermiddag den 21:e februari 2002. Jag är på jobbet på Röllingby gymnasium och har precis avslutat sista lektionen.

Sedan en dryg månad tillbaka vikarierar jag i samhällskunskap och Geografi. Jag får ett samtal om att det är dags, varpå jag kastar mig in i bilen. Innan vi åker har vi kontakt med Danderyds sjukhus som meddelar att de är redo. Jag kör långt snabbare än vad är både lagligt och tillrådligt. Jag har inte något minne av att väglaget var utmanande utan det jag i första hand kommer ihåg av bilfärden är att vi kör mellan 160 och 180 km/h på E18 och att de bilar jag blinkar och tutar på kastar sig ur vägen. Det går utmärkt ända till Mörby centrum där någon anser sig ha civilkurage och vägrar flytta sig. Jag erinrar mig att jag kommer till sans samtidigt som jag är en smula imponerad av motorstyrkan i vår Saab 900 när vi närmar oss sjukhuset. Väl framme blir vi mycket väl mottagna och jag rappar på för att inte komma på efterkälken.

Förlossningen är utdragen, men när jag ser Loves svarta kalufs titta fram kl. 01:11 känner jag en våg av lycka. Han är så vacker och jag börjar omedelbart gråta av glädje samtidigt som jag stolt klipper av navelsträngen. Mycket snart är jag ensam med Love för första gången. Vi ligger på en sjukhusbrits med en gul landstingsfilt över oss. Han ligger naken sånär på en liten blöja på min bara överkropp, hans hud är så varm och skön. När han somnar på mig lovar jag mig själv att aldrig glömma detta ögonblick.

18

LÖRDAG 13:E JUNI 2020 KL. 16:00 (-7 timmar, 15 minuter) Jag förbereder maten inför middagen och Love är fortfarande borta.

Jag skickar ett sms och frågar vad han har för planer och han säger att han ska hem för att byta om och sedan åka in till stan. När jag undrar om han vill äta med oss säger han ja och jag blir glad. Den senaste tiden har jag uppfattat att han tycker att det är jobbigt att träffa folk och jag trodde att han inte skulle palla att snacka med mina kollegor. Jag fortsätter, nu på lite bättre humör, det blir några olika typer av sallader och grill – kyckling, kött och grönsaker.

På vägen från sin kompis går Love förbi Circle K och köper ett paket Camel Blue och en tändare kl. 17:49 och kommer strax därefter hem via den korta backe som leder hem från bensin­stationen.

Gästerna är på plats när han kommer och han hälsar artigt på alla och ger ett muntert intryck. När han duschat och gjort sig i ordning är han på bra humör och vi småsnackar på ett sätt som känns närvarande och bra.

Genom åren har Love aldrig varit särskilt förtjust i att stryka, även om jag visat hur man stryker en skjorta upprepade gånger var det inte ovanligt att det slutade med att han blev förbannad och jag tog över strykningen med blandade känslor. Å ena sidan är det, som varje förälder vet, mysigt att göra något för sina barn och å andra sidan känner man en viss frustration för att han inte lär sig. Denna gång är det helt annorlunda. Han stryker skjortan i ett huj med ett ypperligt resultat och sjunger till musiken han satt på i köket. Han hade fått stearin på sina byxor och frågar om jag har något förslag på hur man kan göra. Mycket nöjd delar jag med mig av ett klassiskt restaurangtips, att stryka fläcken med en servett emellan så att stearinet sugs upp. Det funkar perfekt.

När vi är i köket pratar Love och jag om vad han ska göra inne i stan och han berättar att han ska träffa handbollskompisarna som spelar i Tyresö. De ska träffas i Tantolunden och hänga innan det blir utgång. Vad jag inte får veta är att det blir ändrade planer strax

19

innan klockan sju. De han ska träffa skriver att de är trötta och att de skjuter upp festandet till midsommar. Till mig säger inte Love någonting om det, utan agerar som det fortfarande är aktuellt att träffa dem, medan han till dem skriver att det inte är några problem.

KG erbjuder sig att ändå träffas för att ta en öl, men Love skriver att det blir bra att köra på midsommar i stället.

Min bild är att Love inte var fåfäng i en klassisk mening, men att han var mån om att vara vårdad. Denna eftermiddag är han strålande fin och jag som inte brukar tänka på kläder registrerar vad han har på sig för ovanlighetens skull. Skinande vita Nike sneakers, mörkgrå jeans, en ljusgrön skjorta och när han går lite senare har han kompletterat med en mörk täckväst. Jag tänker att det kanske är lite för varmt.

Love åt otroligt mycket i perioder, nästan på ett sjukligt sätt. Han ville gå upp i vikt och åt ibland även utan att vara hungrig. Men när jag plockar bort hans tallrik efter han har gått noterar jag att han har lämnat den ingefärs- och citrongräsmarinerade kyckling som han vanligtvis älskade. Jag tänker inte mer på det då.

Jag har fullt upp med att vara värd och springer följaktligen fram och tillbaka med mat, dryck och porslin. Av den anledningen är jag inte fullt närvarande vid middagen som vi har på verandan på baksidan av vårt radhus denna fantastiska försommarkväll. Love sitter några platser bort från mig och jag har därför inte så många egna minnesbilder från kvällen. Men som vanligt gaddar Love ihop sig med Milena när de skulle skoja eller ville ha igenom något. Love berättar hur mysigt han hade haft det hos en kompis tidigare på dagen i deras pool och att det skulle vara trevligt att ha. De pekar ut en plats på vår baksida där de tycker att den ska vara placerad och jag är som brukligt avvisande till projekt som är mer eller mindre orealistiska. Milena retar Love för att han bränt sig och därmed är ordentligt röd, men Love kontrar: ”Allt som är rött blir brunt”. På det stora hela agerar Love som vanligt.

Johan, en av gästerna från jobbet, frågar honom hur han känner för handbollen och om han har några planer på att börja spela igen.

20

Jag låtsas inte lyssna, men mina öron är lika spetsiga som palissaden runt en by under attack från tjuvskyttar i valfritt Fantomenäventyr.

Han ger sitt politiska standardsvar, det vill säga att han är trött på handbollen nu, men att man inte vet vad som kan hända längre fram. Ett svar som han ger för att slippa följdfrågor, en strategi som han berättat för mig om tidigare.

Vid ett tillfälle är Milena och jag själva i köket, gästerna är med Love på uteplatsen. Jag berättar för henne att jag uppfattar att Love är gränslös, att han från att ha varit mycket självkontrollerande nu har släppt bromsen helt. Att han, när han slutat med handbollen, inte längre ser någon anledning till att ta hand om sig själv. Jag säger att det bara är en tidsfråga innan han kommer att prova droger. Vid samma tillfälle berättar Milena att hon uppfattar att Love spelar ett spel mot gästerna. Vi tolkar det båda som att det handlar om att han inte vill visa att han har en period i livet som är jobbig. Ingen av oss förstår vidden av spelet.

Strax efter klockan sju går Love. Innan han går svingar han upp Lana, hans sexåriga lillasyster, och håller henne på raka armar mot himlen varpå han ger henne en varm kram. Hon säger: ”Vi ses imorgon” och han svarar: ”Det gör vi”. Lana berättar stolt att hon ska sova över hos sin kompis, men att hon ser fram emot att träffa honom dagen efter. Love tar därefter avsked av de andra och släntrar ner över gräsmattan och genom den glesa häcken till gångbanan som leder ner mot centrum och stationen. Jelena, en annan gäst, får en impuls att säga att hon hoppas att han ska få en bra kväll när hon ser honom bakom häcken, men stoppar av någon anledning sig själv.

När jag kollar dagen efter ser jag att det saknas pengar i den lilla kopp i ett av köksskåpen som jag förvarar kontanter i. Jag uppskattar att det handlar om 1 200–1 400 kr.

21

Jag slänger snabbt iväg ett sms: Gör det inte Love samtidigt som jag går in till vardagsrummet och ber Milena ringa 112 och säger: ”Milena, vi behöver göra oss i ordning för att sticka. Jag är rädd att Love håller på att ta livet av sig.”

MIN SON LOVE är en berättelse författad av en pappa som har förlorat sitt barn. På ett närvarande och kärleksfullt vis berättar han om sina erfaren­heter, sina reflektioner och om vad som ledde fram till ögonblicket då han inte längre hade sin son i livet. Men framför allt är det en berättelse om odödlig kärlek, om vikten av att prata om sina upplevelser och om att bryta stigmat och tystnaden.

www.vistoforlag.se