en D magiska
bokskrivaren Maria Johansson
Denmagiska
bokskrivaren Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2020 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Författare: Maria Johansson © Illustratör: Linda Romlin Första upplagan Tryckt i Tartu, 2020 ISBN: 978-91-7885-285-7
en D magiska
bokskrivaren Maria Johansson
Prolog Den söta och fräna lukten av förruttnelse slog emot henne med en sådan kraft att hon höll på att tappa fotfästet när hon öppnade dörren till källaren och började gå nedåt. Av de uråldriga väggarna fanns inte så mycket kvar. De hade smulats sönder och rötterna från trädet hade letat sig in och flätat ihop sig och bildat nya väggar. Där nere levde det som dött och lukten verkade komma från de många ruttnade bytena som låg spridda över golvet där nere. Det var svårt i det dunkla ljuset att urskilja vad för slags djur det handlade om och det fick henne att rysa och stelna till i kroppen. Hennes blick sökte efter det hon kommit för men förgäves. Det enda som fanns nu, i mitten av rummet, var ett svart 5
bottenlöst hål. Det var enormt, orimligt i storlek. Hon blickade nedåt och det var omöjligt att se slutet av hålet. Istället kunde hon höra små viskningar, lockelser som gjorde att hon kände hur hon sakta drogs mot öppningen men i sista sekunden fann hon sig och var tillbaka i verkligheten. Hon vände sig om och med beslutsamma steg rusade hon mot utgången och stängde dörrarna med en rejäl smäll. Beslutet om att dörrarna för evigt skulle hållas stängda togs i detta ögonblick, ty dessa ledde till ondskans värld.
6
1 Högt, högt uppe, på den blåsigaste platsen du kan tänka dig, bodde den gamla damen Agatha. Hennes förfallna hus syntes tydligt på kullen där det stod. En bit bort ifrån huset stod ett gammalt träd. Linden, som hade stått där sedan urminnes tider. Agatha höll sig för sig själv och gillade inte sällskap. I byn tisslades och tasslades det om henne, att hon var konstig, rentav galen kanske. Vissa sa att hon var i förbund med Djävulen själv medan andra menade att hon bara var en gammal toka. Det var inte många som kände henne eller ens hade pratat med henne men byborna berättade den ena historien efter den andra och det var inga snälla saker som sades om den gamla damen. 7
I stort sett ingen vågade komma upp till henne, hon var van vid det och det var heller inget hon direkt funderade över eller ens saknade. Hon hade sig själv och sin katt Smoll och de höll varandra sällskap. Smoll var fet och lat och gjorde inte så mycket väsen av sig. Han värmde hennes fötter på kvällarna där hon satt i sin gungstol och skrev. Han hade strukit kring hennes hus en längre tid och en dag hade dörren öppnats och bjudit in honom i huset. Och så förblev det. Han stannade kvar. Släktingarna, de få som fanns, skickade något brev då och då för att förvissa sig om att hon fortfarande levde. I sinom tid skulle tanten gå döden till mötes och efterlämna en förmögenhet, trodde de, men de få människor som hade vågat sig upp till henne kunde berätta om ett ruckel till hus, en frän lukt som låg kompakt i luften när man klev in och en trädgård fylld med vildvuxna buskar och andra mystiska växter. Man hittade på alla möjliga historier kring vad det kunde vara som luktade. Hon kanske hade en 8
massa ruttnade råttor i huset som hon använde som ingredienser i sin matlagning. Eller värre, vad det nu kunde vara. Den gamla damen själv hade sett oförskämt pigg ut för sin ålder, sa man, och verkade trivas där uppe på kullen i sitt lilla hus. Bokhyllorna klädde väggarna i huset och vissa av dem var fyllda med böcker som Agatha själv hade skrivit. Hon skrev berättelser för barn. Som ung hade hon arbetat i byns bibliotek och ordnat med sagokvällar för barn. I början hade det gått trögt och nästan inga barn hade dykt upp. Men så en dag hade Agatha med sig en medhjälpare och då hade människorna i byn känt att det kändes bättre att lämna barnen till sagokvällarna – de ville inte att den gamla damen skulle vara ensam med deras barn. Vem visste vad hon lurade i dem i så fall. Efter det blev sagokvällarna fullbokade. Det visade sig att hon var en sann berätterska och fängslade barnen med sina historier om äventyr och inspirerade också många till eget berättande. Det var en blåsig kväll, sent på timmen. 9
Agatha satt i sin gungstol med fotogenlampan tänd på bordet bredvid. Det knakade i det gamla huset när vindarna tog i. Hon satt och skrev i sin bok, en berättelse som skulle slå världen med häpnad. Det visste hon, det hade hon sett i sina drömmar, men det verkade som om berättelsen ville ta nya vägar hela tiden och det var svårt att få ihop den till slutet. Orden skrevs på darrig hand och den gamla Agatha började känna sig trött och gnuggade sig i ögonen. Vinden tog ett fastare grepp om huset och Smoll reste sig snabbt upp. Agatha la boken åt sidan och gick mot fönstret och tittade ut. ”Hon är arg på människorna, Smoll. Hon vill blåsa liv i allt elände här i världen”, sa Agatha, tittandes mot fjärran och skakade på huvudet. Hon stod kvar en stund och tyckte att trädet plötsligt stod närmare huset. Smoll gick av och an och jamade, som om han ville säga något. ”Vad är det med dig ikväll? Du verkar ha nerverna utanpå”, sa Agatha och satte sig i sin gungstol igen. ”Kom och värm mina fötter!” 10
Katten tittade på henne med något underligt i blicken och la sig tillrätta. ”Du är gammal och tokig, kattskrälle, precis som jag”, skrockade hon och slog upp boken igen och fortsatte att skriva. Hon var mitt inne i en spännande del av berättelsen och märkte inte mörkret som närmade sig. Det smög sig på, in i huset som en tjock dimma av ondska. Plötsligt blev det alldeles tyst utanför och rummet blev isande kallt. Agatha kände hur pennan inte lydde henne längre utan hur något slingrade sig runt den och hennes hand och höll fast ordentligt. Den skrev … tiden är kommen, du kan ingenting göra – du har inget val. Jag är starkare än du … Rummet lystes upp för ett kort ögonblick för att sedan bli mörkt igen. Kvar i rummet fanns bara den gamla gungstolen, svagt gungandes som om någon just lämnat.
11
Ingen visste vad som hände den där natten för länge sedan. Det var natten då Agatha, byns egna lilla häxa, försvann från sin stuga bredvid den gamla linden. Allt man hittade var Agathas kläder, katten Smoll och naturligtvis boken. Den enorma boken, fylld utav Agathas sagor. Men som så många andra mysterier, så glömdes det bort allt eftersom tiden gick. Ända tills ”De hemliga” fick nys om det. De hemliga- Mirry, Leo och Jossan- bestämmer sig för att ta reda på vad som hände Agatha. Men det som de från början trodde kunde bli ett kul äventyr visar sig vara långt mycket mer fantastiskt än de någonsin kunnat drömma om. Deras efterforskningar tar in dem i en värld av sagor och magi men också av ondska, en ondska som hotar att förgöra dem alla.
www.vistoforlag.se www.vistoforlag.se