mot den låga vintersolen. Hennes bror försöker jonglera med två clementiner. – Ska vi åka dit igen ? – Vart då ? frågar hennes bror och tappar en clementin. – Bakom solen så klart. – Jaha, säger han och börjar jonglera igen. – Nästa sommar ska vi ro ut med båten igen. – Lovar du ? Jag lyfter upp henne i knäet och lovar. Hon lutar sig bakåt, upptagen av huden på min underarm. – Ditt skinn passar perfekt, pappa. Snön ligger i drivor mot det varma huset i skärgården, spaghettivattnet kokar i en kastrull bakom oss, och jag anar ingenting. Vi lagar en bolognese av lammfärs som jag har köpt med mig hem från Island och en konferens om ”Fram tidens utmaningar för upplevelseturismen”. När jag hade hämtat dem i skolan hittade vi en tom parkeringsplats där snön hade röjts undan. Jag har börjat lära dem cykla, alla tre är vi entusiastiska över de dagliga framstegen. Det är en kamp med snön och det tidiga mörkret, men vi låter oss inte hindras av det. Medan jag sprang bakom min dotter, och höll i ett kvastskaft fäst vid sadeln, vände hon sig mot mig. – Pappa, jag lär dig springa. Hon föreslår att vi ska äta spaghettin med skruvmejsel. Hennes bror, som inte lyckas rulla upp pastan på sin gaffel, funderar lite. – Det är faktiskt en bra idé, utbrister han. Jag går ut i redskapsboden, letar fram tre skruvmejslar och sköljer av spindelväven. – Gillar ni lammet ? 12
19-22 Polaris Jag väntar 29 apr.indd 12
2019-04-29 08:02