9789177412823

LARS LÖWENBORG & BJÖRN GÍSLASON

Jag & vi – känslor, samspel och empati

UNDERVISNINGSMATERIAL FÖR FÖRSKOLAN

77412823.1.1_jag och vi omslag.indd 1

2021-05-21 08:07

Inledning Den viktigaste grunden till barns sociala och emotionella utveckling läggs i familjen, men när barnen kommer till förskolan blir de vuxna och de andra barnen där viktiga läromästare. Genom att ge barnen en god start från början av förskoletiden kan de utveckla olika färdigheter som hjälper dem att möta livets utmaningar och utveckla goda relationer.

Jag & Vi är ett strukturerat material som kan under­lätta och systematisera förskolans arbete med barnens sociala och emotionella lärande. Vi har velat skapa ett material som med fördel kan användas i arbetet med alla barn i förskolan – även de allra yngsta. Genom att arbeta med Jag & Vi kan förskolan tidigt skapa möjligheter för barnen att utveckla socioemotionella färdigheter såsom att förstå känslor och sätta ord på dem, kunna samspela med andra, kunna uttrycka sina behov och ingå i sammanhang med kamrater.

Innehåll och arbetssätt i Jag & Vi överensstämmer dessutom väl med läroplanen för förskolan som bland annat slår fast att:

Genom att arbeta med materialet kan ni utveckla ett medvetet förhållningssätt och ett sätt att tänka om hur barn utvecklas i relation till sig själva, till varandra och till vuxna. Jag & Vi fungerar även som ett språkutvecklande arbetssätt.

Jag & Vi består av en teoridel och en praktisk del med 20 teman att använda tillsammans med bar­ nen. Teoridelen är till för att ge en grundläggande förståelse för syftet bakom olika teman och arbetssätt.

Temadelen består av tre olika delar: Förstå känslor, Social förståelse och Färdigheter för samspel. För varje delområde finns olika övningar att samla barnen kring. Övningarna syftar till att introducera och uppmärksamma barnen på olika färdigheter. Den huvudsakliga träningen i de olika färdigheterna får barnen sedan i vardagslivets olika situationer i förskolan, där ni som pedagoger påminner om och bekräftande förstärker de olika färdigheter som presenterats i temana.

Genom att fortlöpande berätta om det pågående arbetet för barnens föräldrar kan förskolan även ge dem idéer om hur de kan stötta barnen i det socioemotionella lärandet. I förskolan används omväxlande begreppen vårdnadshavare och föräldrar. Vi har för enkelhetens skull valt att använda föräldrar i den fortsatta texten.

Verksamheten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors

Lycka till i ert viktiga arbete!

uppfattningar och levnadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas.

Maj 2021 Lars Löwenborg och Björn Gíslason

L PF Ö 18

4

77412823.1.1_Inlaga.indd 4

2021-05-21 08:01

Socialt och emotionellt lärande • Färdigheter för att kunna styra sig själv

Socialt och emotionellt lärande är ett relativt nytt begrepp i Sverige, men det har använts i andra länder under många år. Begreppet förkortas ofta SEL och definieras av organisationen CASEL (internationellt ledande organisation inom området SEL) som:

Exempelvis att fokusera uppmärksamhet, följa en instruktion, kontrollera en impuls, vänta samt lugna ner en stark känsla.

• Färdigheter för social förståelse Exempelvis att känna empati och kunna mentali­ sera, förstå andra och respektera olikheter, ha medkänsla samt visa omsorg.

Socialt och emotionellt lärande är en integrerad del av utbildning och mänsklig utveckling. SEL är den process genom vilken barn och vuxna erhåller och

• Färdigheter för att hantera relationer och

tillämpar kunskaper, färdigheter och attityder för sund identitetsutveckling och för att kunna hantera

samspela

känslor och uppnå personliga och kollektiva mål,

Exempelvis att kommunicera, känna samhörighet, använda turtagning, se till allas bästa, hälsa och välkomna, hävda sig själv positivt, ta initiativ samt lösa sociala problem.

känna och visa empati för andra, etablera och behålla goda relationer och ta omsorgsfulla beslut.

CASEL (2 0 2 1 A, EGEN ÖV ERS Ä T T N I N G )

• Färdigheter för ansvarsfullt beslut­sfat­t ande

Socialt och emotionellt lärande innebär att tilllägna sig färdigheter. En färdighet kan definieras som något som man kan utföra för att uppnå något.

Ibland talar man om förmågor eller funktioner, men begreppet färdigheter visar tydligare att det handlar om sådant som kan läras. Förutom sociala och emotionella färdigheter finns till exempel akademiska, språkliga, motoriska och kognitiva färdigheter. I varje konkret vardagssituation i livet behöver vi människor alltid använda en mix av olika färdigheter.

De sociala och emotionella färdigheterna är många och behöver grupperas för att skapa överskådlighet.

Olika organisationer och forskningsinstitut grupperar färdigheterna på lite olika sätt, men de ingående färdigheterna är oftast desamma. En vitt spridd gruppering är den som gjorts av organisationen CASEL (2021b), som delar in de sociala och emotionella färdigheterna i fem huvudkategorier:

Exempelvis att göra goda val, hålla överenskommelser samt ta ansvar.

Betydelsen av det sociala och emotionella lärandet har under senare år uppmärksammats alltmer. Stora internationella organisationer som exempelvis OECD (organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling i 37 länder) uppmärksammar vad de kallar ”den avgörande betydelsen av sociala och emotionella färdigheter” (2015, egen översättning). Det syftar då inte bara på betydelsen för individer utan också för att utveckla mänskliga och hållbara samhällen. Enligt forskningen inverkar de sociala och emotionella färdigheterna positivt på allt lärande, psykisk och fysisk hälsa, relationsbyggande samt framgång i privatliv och arbetsliv.

Socialt och emotionellt lärande i förskolan

• Färdigheter för att förstå sig själv Exempelvis att känna igen sina känslor, känna självförtroende, uppnå en positiv och realistisk självuppfattning, förmå vara uthållig samt känna optimism och hoppfullhet.

Utvecklingen och lärandet börjar med stormsteg från födelseögonblicket. Barnens sociala och emotionella lärande har med andra ord pågått ett tag innan de kommer till förskolan. Under förskoleåren är fönstret vidöppet för det sociala och emotionella

5

77412823.1.1_Inlaga.indd 5

2021-05-21 08:01

lärandet. Då är barnen mottagliga och utvecklas i snabb takt i samspel med sin omgivning.

Ni som arbetar i förskolan har stor inverkan på barnen genom ni själva i ert förhållningssätt är förebilder när ni visar olika färdigheter, sätter ord på vad ni gör, lyssnar, visar omsorg, lugnar ner, fokuserar, uppmuntrar turtagning och så vidare. Stort fokus bör också läggas på att bygga förutsättningarna för barnens lärande. Dessa förutsättningar utgörs exempelvis av anknytning, tillit, känsla av sammanhang, rutiner, språk och lek. Att redan från början få uppleva den delade glädjen av att ha roligt tillsammans med andra är en viktig känsla.

Som pedagoger behöver ni vara medvetna om vilka färdigheter barnen behöver hjälp att utveckla vidare. Ni behöver även kunna anpassa detta lärande till barnens ålder. De yngsta barnen befinner sig i en sensomotorisk fas i sin utveckling, vilket innebär att de undersöker med sina sinnen hur saker känns, hur de ser ut om man vrider och vänder på dem, hur de låter om man bankar på dem och vad som händer om man häller ut dem eller tuggar på dem. De testar också hur motoriken fungerar, vad kroppen kan användas till och vad kroppen har för möjligheter. De yngre barnen skiljer sig från de äldre bland annat genom att de kommunicerar och uttrycker sig främst med kroppen. I förskolan behöver ni använda er skicklighet för att läsa av deras kroppsspråk, och även själva se till att använda er av tydligt kroppsspråk i relation till och i kommunikation med barnen.

Ansikts­uttryck behöver ofta göras extra tydliga. Det räcker inte med ett litet leende i mungipan – det behövs ett soligt sken över hela ansiktet.

Barnens verbala språk utvecklas alltmer genom att vuxna eller andra barn sätter ord på det som sker.

Efter hand utvecklas barnens förmåga att tänka abstrakt, att låtsas och att symbolisera. En leksakshäst övergår från att vara ett föremål att undersöka till att bli en riktig häst att rida på i låtsashagen. Fantasin öppnar en ny värld, och barnen börjar kunna leka låtsaslekar. Barnen utvecklar alltmer förmågan till lek och socialt samspel genom att tillsammans med andra bygga upp låtsasscenarier där de kan utforska roller och regler.

Utveckling och lärande kan skilja sig åt mellan barn inom samma åldersgrupp. Det innebär att en del äldre barn ibland kan behöva fångas upp med en pedagogik som är anpassad för de yngre barnen.

De små barnens formbara och plastiska hjärnor Människobarnet föds med en stor hjärna. Trots det är det i början hjälplöst och beroende jämfört med andra varelser – många däggdjur är ju på benen direkt efter födseln. I nära kontakt med de närmaste vårdarna startar en neuropsykologisk utvecklingsprocess hos barnet som går i svindlande fart. I barnhjärnan bildas upp till 1 000 nya kopplingar mellan hjärnceller varje sekund under det första levnadsåret. Den plastiska och formbara hjärnan fortsätter sedan att byggas i intensivt samspel med omgivningen. Den omsorg och pedagogik som barnet möter under de första levnadsåren blir av avgörande betydelse för den socioemotionella utvecklingen. Under denna period är barnet oerhört mottagligt för intryck och lärande. Den initiala hjälplösheten och beroendet kompenseras av den enorma beredskapen och förmågan att lära.

Innan vi går in på bokens olika teman ska vi beskriva några viktiga förutsättningar för barnens sociala och emotionella lärande.

Skapa goda förutsättningar för utveckling och lärande För att effektivisera lärandet av de sociala och emotionella färdigheterna behöver vi, liksom i allt lärande, rikta uppmärksamheten mot vissa grundförutsättningar för lärande. Vi ska här fokusera på förutsättningar som anknytning, struktur och förutsägbarhet, förebilder, språk och lek. Även om grundförutsättningar gäller för alla barn är det viktigt att komma ihåg att utvecklingstakten skiljer mellan olika barn. Färdigheterna och målsättningarna får inte bli normer för vad ett enskilt barn ska kunna just nu.

Den viktiga anknytningen

Anknytning är, liksom sömn och föda, nödvändigt för överlevnaden. Det goda samspelet med föräldrar och pedagoger utgör den trygga basen för barnen.

När barn känner sig trygga tar nyfikenheten över. På motsvarande sätt sjunker intresset för att utforska världen om barn är otrygga. För att barn i förskolan ska känna sig trygga behöver de möta stabila vuxna som har ett empatiskt förhållningssätt.

6

77412823.1.1_Inlaga.indd 6

2021-05-21 08:01

Bokens områden och teman Det finns tre områden i Jag & Vi. Varje område har ett antal teman som behandlar olika färdigheter:

av känslorna i stället för att bli styrda av känslorna.

Vi kan också lära oss att nyansera känslor. Här kan språket tydliggöra de olika nyanser som finns. Alla känslor kan beskrivas i grader. Ta ilska till exempel – vi kan vara allt från småirriterade till ursinniga.

En viktig aspekt av det sociala och emotionella lärandet är att medvetandegöra olika känslor och sätta ord på dem. Detta lärande blir en del av förskolebarnens utvecklingsprocess i att lära känna sig själva bättre – att förstå det som händer inuti kroppen för att sedan kunna tolka det som händer i samspelet med omgivningen. Denna utveckling pågår hela livet. En del av detta lärande är att barnen får sina känslor bekräftade. På så sätt kan deras egen empatiska förmåga utvecklas. Positiva känslor förstärks medan obehagliga känslor klingar av när vi får dela dem med andra. Barnen lär sig att förstå både sig själva och andra bättre. Det vardagliga känslomässiga samspelet utvecklar deras självkänsla, sociala kompetens och empati.

A. Förstå känslor: Det första området handlar om känslokunskap och syftar till att göra barnen medvetna om och förstå sju viktiga grundkänslor (grundaffekter).

B. Social förståelse: Det andra området handlar om social förståelse och innehåller färdigheter som hjälper barnen att tolka och förstå andra bättre.

C. Färdigheter för samspel: Det tredje området handlar om färdigheter som är till hjälp i samspelet med andra.

Enligt vår erfarenhet är de områden och teman som vi valt sådana som förskolan ser som särskilt angelägna i arbetet med barnen. De olika områdena går in i och överlappar varandra.

A. Förstå känslor Känslor är både biologiska och psykologiska fenomen.

De uppstår som fysiska reaktioner i kroppen, triggade av neurologiska reaktioner i hjärnans känslocentra med amygdala i spetsen. Amygdala är en mandelformad hjärnstruktur med central funktion för känslor som ilska och rädsla. Bakom varje känsla finns en handlingsberedskap. Rädsla kan göra oss beredda på att fly och bakom ledsnad kan det finnas behov av närhet och tröst. Känslor kan stimuleras av sådant som händer utanför men också påverkas av signaler som kommer inifrån. Tankar kan till exempel sätta i gång känslor.

Inom psykologin kallas de fysiska reaktionerna för affekter. Det är när affekterna blir medvetna och kläs i ord som de blir till känslor med olika namn. En stor vinst med att medvetandegöra affekterna, och sätta ord på dem, är att vi då kan skilja mellan olika känslor och använda dem i vår tjänst. Det innebär att känslorna kan hjälpa oss att förstå oss själva och andra och därmed bidra till att vi kan uppfylla våra behov och nå våra mål. Vi kan styra oss med hjälp

Förstå hur känslorna känns i kroppen

För att utveckla empati och självmedvetenhet behöver barnen lära sig att känna igen och förstå känslor. Inte minst handlar det om att förstå hur känslorna känns i kroppen. Att bli medveten om sin kropp är en viktig del av utvecklingen i förskoleåldern. I läroplanen står det att ”varje barn ska utveckla sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsupp­ fattning samt vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande (Lpfö 18).

Genom att barn blir mer medvetna om känslor, kan sätta ord på dem och vet hur de känns i kroppen, kan de också lära sig att skilja på känslor som är obehagliga och känslor som är mer behagliga. Då kan de be om hjälp och med tiden styra/lugna sig själva när negativa känslor dominerar. Barnen kan då också känna igen hur det är att vara lugn och avslappnad och med tiden själva söka sig till situationer som stimulerar känslor som glädje och nyfikenhet. Yngre barn som ska lära sig om känslor behöver få använda

10

77412823.1.1_Inlaga.indd 10

2021-05-21 08:01

sin kropp, exempelvis genom lekar och rörelseaktiviteter och genom att använda gester och mimik.

Ansiktet är den del av kroppen som är allra viktigast för att kunna läsa av och förstå känslor.

Barnen har redan från födelsen förmåga att läsa av andras ansiktsuttryck och påverkas av andras känslouttryck. Den ömsesidiga känslokommunikationen kommer i gång redan när barnen föds. De smittas av de vuxnas känslor – och de vuxna smittas av barnens känslor. Vuxna som uttrycker och förmedlar känslor som lugn, glädje, ledsnad, rädsla och ilska påverkar barnen att känna på motsvarande sätt. I allt de vuxna gör i kontakten med barnen finns känslor som förs vidare till barnen. Denna utveckling fortsätter med nya vuxna och med andra barn när barnen kommer till förskolan. I förskolan ges rika möjligheter och tillfällen till träning i att förstå känslor och känslouttryck, såväl egna som andras.

logen John Gottman (1999) beskriver fyra olika typer av förhållningssätt som vuxna kan ha till barns känslor, speciellt i förhållande till de negativa känslorna: Avisande förhållningssätt: Det första förhållnings­ sättet innebär att den vuxne avvisar ett barns känslor genom att ignorera, förringa, skämta bort eller avleda känslor som man tänker sig kan vara skadliga för barnet att känna. Man vill, i all välmening, att barnet ska vara glatt och positivt och att de negativa känslorna ska försvinna så fort som möjligt – annars blir saker bara värre. Den vuxne kan säga saker som: ”Inte ska du vara ledsen” eller ”Kom så ska du få något gott i stället.”

Fördömande förhållningssätt: Det andra förhåll­ nings­sättet innebär att den vuxne ser negativa känslor som tecken på dåliga karaktärsdrag. Barnet kan då komma att bestraffas för uppvisande av negativa känslor. I stället för att leva sig in i känslorna fokuse­rar den vuxne på det yttre uppträdandet och fördömer det. Negativa känslor ses här som tecken på oönskad svaghet, bortskämdhet eller manipulation. Typiska saker att tänka när man har det förhållningssättet är: ”Vi lever i en hård värld och man måste lära sig att vara hårdhudad”, ”Det där är väl ingenting att gråta för” eller ”Fortsätter du sura så blir du utan.”

Ibland säger man att ”barn är sin kropp”.

Det innebär att de lär med hjälp av sin kropp och uttrycker sig med hela sin kropp genom mimik och rörelser. Det gäller vare sig de är glada, ledsna, rädda, arga, nyfikna eller oroliga.

Vuxnas förhållningssätt till barnens känslor

Låt gå: Det tredje förhållningssättet innebär att den vuxne låter barnet ha sina känslouttryck. Hen fäster inte så stor uppmärksamhet vid dem och tänker att de snart går över. Den vuxne har en föreställning om att det är nyttigt för barn att få ur sig sina känslor för att sedan kunna lugna ner sig och återgå till något mer positivt. Känslor är som ett övertryck som måste ut. I detta förhållningssätt ges dock ingen vägledning till barnet om hur hen ska hantera känslan eller hur hen kan gå vidare med sitt problem.

I arbetet med social och emotionell utveckling behöver ni som pedagoger vara lyhörda för olika känslor hos barnen. Speciellt de negativa känslorna som ilska, rädsla, ledsnad och avsmak, som ofta kan vara svårare att hantera, men som är så viktiga för växande och utveckling. Vuxna som ska hjälpa barn att utveckla sina känslomässiga färdigheter kan ha hjälp av att först utforska hur de själva handskas med olika känslor och hur det kan påverka barnen.

För att hjälpa barn med den känslomässiga utvecklingen behöver de vuxna kunna bära (och ibland stå ut med) barnens känslor. Inom psykologin används ofta begreppet härbärgera, i betydelsen att bära känslan utan att själv agera ut den. För att barnen ska ”lära känna” känslan behöver dessutom de vuxna kunna härbärgera den tillräckligt länge. Då kan barnen hinna registrera och förstå känslan.

Både föräldrar och pedagoger behöver kunna förhålla sig till barnens känslor och känslouttryck.

Barnen behöver vägledning, men de vuxna är inte alltid de goda vägledare som de helst vill vara. Psyko-

Den goda vägledaren: Det fjärde förhållningssättet innebär att den vuxne är lyhörd för barnets känslor, är nära barnet och bekräftar känslan, frågar vidare och hjälper barnet med problemlösning.

En användbar strategi i arbetet med barnen som inkluderar känslor, anknytning och samspel/problem­ lösning är John Gottmans förslag till emotionell vägledning (1999). En fördel med denna strategi är att den knyter ihop de tre områdena som kännetecknar det fjärde förhållningssättet, det vill säga närhet, bekräftande och problemlösning. Den emotionella vägledningen följer fem steg:

11

77412823.1.1_Inlaga.indd 11

2021-05-21 08:01

1. Uppmärksamma barnets känsla (utveckling av känslor)

Om vuxna har för bråttom att lösa problemet kan de missa tillfällen till lärande, eller i värsta fall förmedla att känslan är farlig eller inte önskvärd.

I det pedagogiska ledarskapet handlar det förstås inte bara om hur ni kan hjälpa barnen med sina be­ svärliga känslor. Det gäller också att fundera över hur ni kan skapa positiva känslor som hjälper barnen i sitt lärande. Exempel på goda känslor för lärande är glädje, intresse, nyfikenhet och positiv överraskning. Det är viktigt att lyfta dessa positivt laddade känslor – utan att blunda för de mer besvärliga känslorna, som är lika viktiga.

2. Låt barnets känsla bli ett tillfälle till närhet och väg­ledning (utveckling av anknytning) 3. Lyssna inkännande och bekräfta barnets känslor (utveckling av känslor) 4. Hjälp barnet att sätta ord på sina känslor (utveckling av språket) 5. Sätt gränser och hjälp barnet att hitta lösningar på problemet (utveckling av samspel och problemlösning)

Fyra råd för att hjälpa barnen förstå vad de känner: • Lär barnen förstå känslor genom att sätta ord på känslor och visa med ditt ansiktsuttryck att du förstår dem. Ett vanligt sätt att visa barnen att du förstår deras känslor är att du med ditt eget ansikte eller röst tonar in deras känslor. Möter du ledsnad hos ett barn så tonar du in och speglar barnet genom att du själv ser lite ledsen ut. Barnets känsla bekräftas och hen förstår att du förstår.

I exemplet nedan använder pedagogen alla fem stegen i emotionell vägledning: uppmärksammar känslan (1), knyter kontakt (2), lyssnar inkännande (3), hjälper till att sätta ord på känslan (4) och hjälper barnet att problemlösa (5).

En pedagog upptäcker Karim, 3 år, som står ute på gården med sänkt huvud och butter min. (1) Pedagogen närmar sig Karim, sätter sig på huk och frågar:

• Visa att alla känslor är tillåtna (däremot inte allt beteende) genom att bekräfta känslan utan att avfärda eller förneka den.

”Vad är det Karim? Har det hänt något? Är du ledsen för något?” (2)

• Bekräfta när barnen visar positiva känslor som glad, nöjd, stolt, nyfiken, överraskad eller upprymd.

Hjälp barnen att sätta ord på dessa känslor och visa att du delar känslorna med barnen.

• Visa barnen att känslor kan förändras. Benämn känslor och förstärk positiva känslor utan att negligera de negativa, genom att säga till exempel: ”Förut var du ledsen men nu känner du dig gladare.”

”Jag får inte vara med”, svarar Karim. ”Ja, då förstår jag att du är besviken. Det kan man bli om man inte får vara med. Jag kan se att du är besviken.” (3) ”Kim och Ali är dumma, de ska cykla hela tiden.

Jag vill också cykla!” säger Karim. ”Jaha, då kan det hända att du är arg på Kim och Ali för att de ska bestämma och du får inte cykla.

(4) Vad kan du göra då, Karim?” (5) ”Jag kanske kan hämta en egen cykel.”

Känslor hos pedagogerna

”Ja, vilket bra förslag. Jag kan följa med dig och se om det finns fler cyklar i förrådet.”

Det kan vara intressant för er pedagoger att fundera över hur olika känslor kommer till uttryck hos vuxna i förskolan. Vilka känslor premieras och eftertraktas där? I en förskola frågade de vuxna barnen vilka känslor barnen såg hos dem. Barnen svarade

Ett annat scenario hade kunnat varit att pedagogen sagt: ”Inte ska du stå här och vara ledsen, kom så går vi och pratar med Kim och Ali. Alla måste få vara med! Ali och Kim! Ni måste låta Karim få vara med också!” Då missar pedagogen att stanna upp, bekräfta och hjälpa Karim att lära sig att förstå vad han känner och sedan använda en strategi för att ta sig ur dilemmat. Man brukar säga, att för att lära sig förstå en känsla behöver man få vara i den ett litet tag.

samstämmigt: ”Glad och arg.” Hur är det med de andra känslorna? Hur är det med ledsnad, rädsla och avsmak till exempel? Och hur är det med känslan skam? Det kan också vara intressant att fundera på hur det var med känslor under er barndom och uppväxt. Vilka känslor skulle fram? Fanns det känslor som helst inte skulle visas för mycket? Hur kan det påverka er i ert arbete med barnen?

12

77412823.1.1_Inlaga.indd 12

2021-05-21 08:01

A. Förstå känslor (tema 1–7) Detta första område behandlar sju grundläggande känslor och syftar till att lära barnen att förstå och känna igen dessa känslor hos sig själva och hos andra.

Tema 1 Glädje Förslag till dialog

Tillsammans med barnen

– Här sitter barnen vid bordet och äter apelsiner.

Vad tror ni, är de ledsna? Hur känner de sig tror ni?

Delta i leken med barnen – i rollekar, docklekar och liknande. För in känslorna i leken, att någon är glad.

Varför är personen glad? Hur kan man se att någon är glad?

När någon är glad, benämn känslan. Visa också hur glädje kan delas genom att göra barnen upp­ märksamma på den som är glad: ”Titta på Emil, han är glad nu, han skrattar.” Använd emotionell vägledning (se sidan 11). Prata om känslan, känslouttrycken och anledningen till glädjen.

Ni kan också fotografera glada miner och måla glädje med färger.

– Barnen är glada. Hur kan vi se på barnen att de är glada? (på deras munnar, ögon och ögonbryn) – Barnen är glada för att de har fått apelsiner och för att de har roligt tillsammans. De tycker mycket om apelsiner.

– Jag brukar bli glad när ... (ge exempel) – När brukar ni bli glada?

Försök bredda känslan till andra saker eller situationer än i bildens exempel.

Målsättning

– Hur känns det inom er när ni är glada?

– Här är en spegel. Nu ska vi titta hur ni ser ut när ni är glada.

Lära barnen känna igen, förstå och hantera känslan glädje hos sig själva och hos andra.

Ta fram en spegel och låt barnen turas om att se på sig själva när de uttrycker glädje.

Språkliga begrepp

känna, glad, skratta, le, roligt, nöjd, kul, skoj, upp­ rymd, sprallig samt ord för olika grader av känslan glädje

Glädje Glädje är en känsla som ofta, men inte alltid, ut-

Olika grader av känslan glädje: Ibland är man till exempel lite glad (nöjd) och ler kanske för sig själv.

Andra gånger är man så glad så man skrattar högt och skriker och hoppar (jätteglad, upprymd, sprallig).

trycks tydligt genom leenden eller skratt. Mungiporna kan dras uppåt, tänderna visas, det blir rynkor runt ögonen som glittrar och så vidare.

Detta sker kanske när favoritmaten serveras, eller när barnen leker och har kul tillsammans med andra barn.

Boktips

Glädje är en viktig känsla när det gäller att kunna knyta positiva band till andra människor.

Glad – Lotta Olsson och Emma Adbåge

Att kunna ha roligt tillsammans stärker banden

Glädje på olika sätt – Linda Palm och Johanna Lundqvist Björn

och skapar en positiv vi-känsla. Glädjen leder till viljan att stanna kvar och till att framöver söka andra liknande situationer.

En speciell form av glädje är ”kompetensglädjen”, som kommer när barnen klarar av att bemästra olika situationer och utmaningar.

Denna glädje motiverar dem att sträva vidare och lära sig nya saker.

24

77412823.1.1_Inlaga.indd 24

2021-05-21 08:02

25

77412823.1.1_Inlaga.indd 25

2021-05-21 08:02

B. Social förståelse (tema 8–13) Denna del består av färdigheter för att förstå andra, vad som sker i samspelet, och för att kunna anpassa sitt beteende utifrån detta.

Tema 8 Se andra Förslag till dialog

Tillsammans med barnen

– Här är Elias. (peka) Vad gör Elias?

Stanna upp ibland och fråga vilka som är med i leken. Ni kan medvetandegöra barnen om varandra genom att när ni vänder er till ett barn ställa en fråga om barnet bredvid eller säga något om det barnet.

Uppmärksamma barnen på varandra i olika vardagssituationer. Ställ frågor vid maten. Be dem se om alla har kommit, om någon fattas, vilka kläder kamraterna har och vad någon annan gör.

Berätta saker som involverar andra när ni pratar med barnen. Vid hämtning kan ni till exempel säga högt till en förälder, så att barnet hör: ”Idag har Sanna lekt med Navid och de har plockat smultron.

Sedan har hon och Andrea hjälpt till att städa.”

I en förskola fick föräldrarna färdigställa små dockor som symboliserade deras barn. Under samlingarna tog barnen fram dockorna som deras föräldrar gjort och om något barn var sjukt fick dockan vila i en ficka på väggen, där alla kunde se den.

– Han står på stubben och tittar på de andra barnen.

– Vad ser Elias? Han ser på Amir. (peka) – Vad ser Amir? Hur ser han ut? Vad gör han? Är han glad?

– Nej, Amir är ledsen.

– Sen tittar Elias på Emma. (peka) – Vad ser han? Hur ser hon ut? Är hon ledsen?

– Nej, Emma är arg.

– Det är bra att titta på varandra, då kan vi se hur andra ser ut och vad de gör.

– Nu ska vi titta på varandra.

– Titta på mig. Vad kan ni se? Vad gör jag? Ser jag glad ut?

– Nu tittar vi på … (ett av barnen i gruppen) Vad ser vi?

– Hur ser … ut? Vad gör …?

Fortsätt med nästa barn och så vidare.

Målsättning

Sjung gärna en namnsång för att uppmärksamma barnen på varandra.

Lära barnen att uppmärksamma andra för att förstå dem bättre och då behöver de använda både ögon och öron.

Se andra Det är viktigt att kunna se andra, tolka vad man ser

Språkliga begrepp

och få ord för det man ser. Barnen behöver kunna

titta på, hur ser hon ut?, vad gör han?

stanna upp och använda sina sinnen, se och lyssna till andra. På så vis kan de orientera sig och förstå

Boktips

vad som rör sig i andras huvuden. Genom att stanna upp och betrakta andras aktiviteter kan de också lära

Alla räknas – Kristin Roskifte

sig nya färdigheter och saker som de kan försöka ta efter. Genom att se andra kan de också lära känna

Jag och alla – Ylva Karlsson och Sara Lundberg

dem bättre. Barn ägnar en stor del av att betrakta

Kedjan – Sanna Borell

andra, undersöka beteenden och ansiktsuttryck för att förstå det sociala skeendet och för att lära av andra. Ni kan hjälpa barnen att se varandra tydligare genom att ställa frågor som: ”Titta på Sara, hur ser hon ut? Titta på Ali, hur ser han ut?”

38

77412823.1.1_Inlaga.indd 38

2021-05-21 08:02

77412823.1.1_Inlaga.indd 39

2021-05-21 08:02

C. Färdigheter för samspel (tema 14–20) Denna del består av färdigheter som är till hjälp i det dagliga konkreta samspelet tillsammans med andra.

Tema 14 Att samsas tillsammans

Tillsammans med barnen

Var nära barnen i leken, samtala och kommentera om att turas om. Arrangera situationer och lekar där barnen får turas om. Fråga vems tur det är och prata om det: ”Förra gången satt Emilia närmast, nu är det Farahs tur att sitta bredvid”, ”Vems tur är det nästa gång att hjälpa mig med matvagnen?”

Nämn och bekräfta när ni ser att barnen turas om.

Kom ihåg att turas om inte bara innebär att dela med sig, utan också att kunna hävda sig själv genom att säga: ”Det är min tur nu.”

Kommentera och bekräfta barnen när de delar på saker och leker tillsammans med dem: ”Vad fint ni leker med alla djuren! Ni har dem tillsammans, pratar med varandra och ser så nöjda ut båda två!” Hjälp barnen att dela på sakerna så att alla blir nöjda. Arrangera situationer så att barnen får lära sig dela och byta, och kommentera och bekräfta det som händer.

Barnen kanske måste dela på utrymmet vid vilan eller dela på maten så att alla blir nöjda. Det är allas ansvar, inte bara de vuxnas, att det ska kännas bra för alla i förskolan.

Förslag till dialog

– Här är Max och här är Nils. (peka) Vad gör de?

– De leker med bilar. Här är en liten bil och här är en fin stor brandbil.

– Både Max och Nils vill ha den stora brandbilen.

Hur ska de göra?

– Max och Nils turas om. Först har Nils den stora brandbilen en stund och sen får Max ha brandbilen en stund. Sen byter de igen. Då kan båda vara glada.

Det går mycket bättre att leka när man kan turas om.

– Har ni turats om någon gång?

Ge exempel från vardagen på saker där barnen brukar turas om.

– Vi turas om så att alla ska bli glada. Det blir rättvist.

Visa hur du och handdockan turas om., exempelvis om en penna när båda ska rita.

Att samsas tillsammans

Målsättning

I samspelet med andra behöver barnen lära sig att

Lära barnen att de kan samsas, dela, byta och turas om för att alla ska bli nöjda när de är tillsammans och när de leker.

samsas tillsammans. De behöver färdigheter för att samspela och för att lösa olika sociala situationer som exempelvis när två eller flera vill ha samma sak.

Detta innefattar en rad olika färdigheter som att kunna turas om, byta saker med varandra, ha saker

Språkliga begrepp

tillsammans – och i allt detta kunna hävda sig själv på

dela, båda, tillsammans, hjälpas åt, glada, rättvist, visa, berätta, byta, turas om, min tur, din tur, alla blir glada, rättvist

ett tydligt och vänligt sätt. Positiv självhävdelse innefattar också att se till att det blir bra för andra. Många av dessa färdigheter tränas i leken.

Boktips

Alla utom Allis – Eva Staaf och Clara Dackenberg Dela! – Stina Wirsén Leka tre – Carin Wirsén och Stina Wirsén Otis tröstar – Åsa Mendel-Hartvig Slottet – Emma Adbåge

50

77412823.1.1_Inlaga.indd 50

2021-05-21 08:03

77412823.1.1_Inlaga.indd 51

2021-05-21 08:03

P

å ett roligt och kreativt sätt kan du hjälpa barn att förstå

sig själva och andra genom att träna sina sociala och empatiska för­ mågor. Det är ett viktigt hälsofrämjande arbete för att bli fungerande vuxna. Att kunna identifiera, förstå och sätta ord på sina känslor hjälper barnen i sina relationer och förbereder dem för livet.

Det här pedagogiska utbildningsmaterialet syftar till utveckling av barns sociala och emotionella kompetens, som är den viktigaste för­ utsättningen för att barn ska trivas och utvecklas socialt och kunskaps­ mässigt. Vi vet att utvecklingen av de viktiga sociala och emotionella färdigheterna startar tidigt och ger barnen möjlighet att på ett positivt sätt samspela med omvärlden och grunda sina egna identiteter.

Boken är indelad i två delar – del ett ger en teoretisk grund och hand­ ledning till materialet. Del två är praktiskt undervisningsmaterial med härliga illustrerade bildkort om känslor och färdigheter att samtala utifrån tillsammans med barnen. Till vart och ett av de 20 bildkorten finns vägledning till dig som pedagog med förslag på samtal i samlingen, i leken och i vardagssituationerna samt målsättningar och språkliga begrepp som kan läras i varje tema.

Boken är förankrad i förskolans läroplan, aktuell forskning och barn­ konventionen. Barnen ges möjlighet att lära sig förstå både sig själva och andra. Det vardagliga känslomässiga samspelet utvecklar barnens självkänsla, sociala kompetens och empati.

Kortfattat handlar det om grundläggande livskunskap: Anknytning Samspel Emotionell vägledning Att känna igen grundläggande känslor Att förhålla sig till sina känslor Att vara tillsammans med andra Att göra saker tillsammans med andra Att dela upplevelser med andra Att ha kompisar

• • • • • • • • •

Lars Löwenborg är leg. psykolog, familjeterapeut, föreläsare, handledare och författare och har bland annat arbetat som lärare och som förskoleoch skolpsykolog.

Björn Gíslason är leg. psykolog, föreläsare och författare som under lång tid arbetat med handledning, konsultation och utbildning inom förskola och skola.

ISBN 9789177412823

9 789177 412823

77412823.1.1_jag och vi omslag.indd 2

2021-05-21 08:07