Page 9

Inledning

Denna bok är ett försök att sammanställa och kategorisera praxis på ett för praktiker användbart sätt. Ambitionen är inte att ge en heltäckande överblick. Framställningen är koncentrerad till sådana frågor och tviste­ situationer som jag bedömer är mest frekvent förekommande. Samtidigt är förhoppningen att det som sägs nedan ska ge underlag för argumentering i bevisbördefrågor också i tvistesituationer som inte direkt berörs. Enligt min mening måste regler och principer om fördelning av bevisskyldigheten mellan parter i ett mål grundas på en underliggande tanke om vad man vill uppnå med en sådan fördelning. Det måste kunna anföras något skäl för att anse att det ligger närmare till hands att låta osäkerheten kring hur det verkligen förhåller sig med en viss omständighet drabba den ena parten framför den andra. Vilka ändamålsöverväganden som bör vara styrande för bevisbördans placering är i stor utsträckning beroende av måltyp. Jag behandlar därför frågan inledningsvis i de avsnitt som behandlar brottmål respektive tvistemål. Som redan har framkommit är dock syftet med bevisbörderegler detsamma oberoende av vilken rättsföljd som ett mål rör. Jag kommer i kapitel 1 att kortfattat beskriva detta. En riktig tillämpning av regler om bevisbörda och beviskrav förutsätter kunskap om den teoretiska grundstruktur som rättstillämpning bygger på. En helt avgörande grundsats är att bevisbörda tillämpas endast på rättsfakta. Från dessa ska skiljas andra kategorier av fakta, såsom bevisfakta, hjälpfakta och kringfakta. Det är också viktigt att göra en klar åtskillnad mellan sakfrågan och rättsfrågan, till vilken principen iura novit curia kan knytas. Dessa och ytterligare några bevisrättsliga utgångspunkter behandlas i kapitel 2. Den närmare innebörden av parts bevisskyldighet skiljer sig märkbart mellan brottmål och tvistemål. Av den anledningen har jag valt att efter de inledande kapitlen dela upp framställningen mellan måltyperna. Bevisbördans placering kan i förstone synas okomplicerad i brottmål. Den allmänna uppfattningen är att bevisskyldigheten odelat vilar på åklagaren. Det finns dock anledning att fundera över om detta verkligen gäller i alla hänseenden och om beviskravet alltid är detsamma. I kapitel 3 diskuteras frågan med särskild inriktning på åklagarens gärningspåstående, ansvarsfrihetsgrunder, faktorer av betydelse för brottets rubricering och omständigheter av betydelse för påföljdsbestämning och andra straffrättsliga sanktioner. 12

Profile for Smakprov Media AB

9789177370086  

9789177370086  

Profile for smakprov