Page 11

var som om kärleken var förgiftad, som om varje kärleksuttryck formade honom skörare, som varje tendens till godhet gav motsatt effekt. Inte för att han själv blev ond, snarare sluten. Ondskan han upplevde kring sig: mobbningen från jämnåriga, sarkasmerna från lärarna, den döda valpen i hans rum, bekom honom inte alls på samma sätt. Det var så han själv såg på saken. Till slut gick det så långt att man fick koppla in barn- och ungdomspsykiatrin. Psykologer, kuratorer och psykiatriker lade sina pannor i djupa veck för att hjälpa ynglingen. Nu hade de inte så värst många metoder att ta till. Trots långa och avancerade universitetsutbildningar visste man inte hur man skulle hantera en sådan skör ungdom som Pascal. Han fick titta på bilder och fritt associera vad han tyckte dessa handlade om. Ofta sa han ingenting. När, talade han om rädsla men också om frihet. Pascal menade att i alla landskap och färger fanns det en bit av båda, rädsla och frihet hängde ihop på något konstigt vis. När sedan personalen vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken talade med honom, i synnerhet psykologen och senare psykiatrikern, handlade det alltid om rädslan och friheten. Man menade att det var just det som var den springande punkten. Ynglingen, sa man, var så rädd att han liksom blev fånge i sig själv. Och psykologen sa, att Pascal måste söka formulera sina rädslor i ord, uttrycka hur sådant hängde samman med hans frihetstörst, vilka knutar han behövde lösgöra sig från och därmed bli starkare och våga ta för sig mer av livet. Psykologen sa att det var dylikt man var bra på. Att det var här deras professionalitet kom till sin rätt. Man påtalade att man visste hur man löser upp knutar utan vassa naglar. Gör sig fri från besvärande låsningar. Finner en livsväg som passar ens kynne och ens genomtänkta val. Idel lyckliga (be)slut av rosenrött skimmer som uppvisad statistik pekade på. 10

Profile for Smakprov Media AB

9789176991879  

9789176991879  

Profile for smakprov