__MAIN_TEXT__

Page 1

N E T Ö M E J D Ä L A G S K V I L R & STUNADAR FÖR HÄLSA H

JENNY WIBÄCK


© Jenny Wibäck, text, 2019 Illustrationer: Jessika Gyllström Redaktör: Emma Wahlén Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-804 70 www.settern.se Tryckt vid Italgrafmedia 2019 ISBN 978-91-7586-672-7


INNEHÅLL Tack och sekretess

5

Inledning 7 Det viktiga inifrånperspektivet

11

Tunga ryggsäckar, som lämnas utanför

15

Hunden som livräddare

19

Samverkande hjälpinsatser

25

Ett klimat där arbetsmoralen växer

33

I och utanför boxen

37

Chansen att inta tränarrollen

45

Hundar som tar – och ger – tid

53

Förtroendet att ta hand om någon annans hund

59

Hunden som källa för kompetensutveckling

67

Att ha svaren istället för frågorna

75

Förebilder och spegelbilder

79

Enkelhet och tillgänglighet

87

Känslan av att lyckas

93

Att bli sedd – och att se andra

99

Unika kompetenser

103

Ett sammanhang som blir meningsfullt nu och sedan

109

Utmaningar i en hundassisterad yrkesroll

115

Lenas tankar till dig som läsare

121

Slutord 127


INLEDNING

Mitt liv innan hunddagiset var inte speciellt innehållsrikt. Jag var arbetslös sedan ett halvår tillbaka och mådde inte bra. Jag hade mycket ångest, i alla dess former. Främst en rädsla för att prestera dåligt och över att komma tillbaka till verkligheten igen. Jag hade sedan länge haft en önskan om att få jobba med djur, främst hundar. Jag sökte till alla verksamheter som arbetade med hundar och som fanns inom ett rimligt avstånd ifrån mig. Jag fick avslag från allihop och började ge upp hoppet. Men sedan kom jag i kontakt med Utbildnings- och arbetsmarknadsenheten och fick efter lite bönande ett möte med föreståndaren Lena. Kravet för att jag skulle kunna få ett aktivitetsstöd var att jag jobbade heltid med start måndagen veckan därpå. Och när man precis har kommit från en sexmånadersperiod i sängen fylld med antidepressiva och ångestdämpande så var det en extrem skräckupplevelse. Jag var tveksam till att jag skulle orka överhuvudtaget. Men jag blev så varmt omhändertagen från mitt första stapplande steg över tröskeln att jag nästan kunde glömma allt annat som skedde i mitt liv för stunden. Vardagen var fortfarande fylld av extrem prestationsångest och osäkerhet, men där jag tidigare hade förväntat mig utskällningar kom enbart positivitet och berömmande. Plötsligt blev jag sedd som en individ och inte enbart en del i en verksamhet. Detta innebar att jag snabbt fick en önskan att utvecklas och bli bättre inom hundträningen. I takt med detta så fick jag även större ansvar och frihet. Min självkänsla steg för varje dag och jag


8

STARKA MÖTEN

började sakta må bättre. Jag fick både två- och fyrbenta vänner. Och jag kan inte helt säkert säga vilka som hade mest positiv påverkan på min hälsa, även om jag misstänker att det var de sistnämnda. Idag har jag varit på dagiset i åtta månader och varje dag har varit underbar. Jag har nu flera bollar i luften (på gott och ont) och jag har börjat studera till hundskötare på halvtid med planer att utveckla detta längre fram. Jag har börjat planera för en framtid som jag inte kunde se tidigare. Lena utgår ifrån att hjälpa hundar, men medvetet eller inte, så hjälper hon människorna lika mycket. Varje dag går ut på att utvecklas som individ, att öka självkänslan och finna sig själv. Alla på dagiset – både människor och hundar – har sin bakgrund med sina bekymmer och problem, men här är det enbart hundens som lyfts fram. Resten är inte viktigt eftersom det inte är det som definierar dig. Vi fokuserar på hur vi kan hjälpa hunden och utan att inse det så har hunden hjälpt oss.

”Vi fokuserar på hur vi kan hjälpa hunden och utan att inse det så har hunden hjälpt oss.” – DELTAGARE, ALESKOGEN

Dagiset är inte som en vanlig arbetsplats dit man kommer för att göra samma arbete i åtta timmar som man gjorde igår – i åtta timmar. Dessa fyra, sex eller åtta timmar är dina. Du gör vad du känner att du behöver göra för att må bra. Vardagen kan anpassas efter ditt mående. Det var en helt annan frihet än vad jag tidigare hade sett i mitt arbetsliv. Lena och jag kom gemensamt fram till de arbetsuppgifter jag skulle göra för att utvecklas. Inte de arbetsuppgifter som tvunget måste göras, men sådant som på något sätt gynnar mig och framförallt hundarna. Gruppdynamiken är optimal. Alla lyssnar på och respekterar varandras åsikter. Fikastunder fylls med givande och intresseväckande diskussioner där allas röster hörs lika. Är du inte intresserad utav hundar, så blir du det snart! Alla ser alla. Till och med de som kanske inte vill bli sedda. Alla har sina skräddarsydda uppgifter och får hjälp i att genomföra dessa på bästa möjliga sätt, så att ”hunden” kan må bättre och utvecklas. Jag har fortfarande ångest och jag går fortfarande på mediciner. Jag vet inte om jag kommer att bli bra. Men tack vare dagiset så har jag blivit så mycket bättre.


INLEDNING

Psykisk ohälsa kretsar mycket kring det mentala tillståndet för stunden. En hjärna som inte aktiveras aktiverar sig själv och detta slutar aldrig i något positivt. Men när du har ett liv att ansvara för innanför dörrarna, när någon väntar med spänning på att få höra dina fotsteg på golvet, då har du inte tid att vara sjuk. Det är inte längre viktigt. Allt som betyder något är att få sätta sig på golvet så att den här lilla varelsen kan få överösa dig med pussar och slickande. Hundar har en otrolig förmåga att förmedla sina känslor utan ett ord, sprida sin glädje i ett nafs och läsa av ditt mående på några sekunder för att sedan ge dig den bästa medicinen som naturen har skapat… Kärlek. För människor är detta inte självklart. För oss är känslor jobbigt och vi väljer istället att stänga in oss i vårt eget huvud. Det som fascinerade mig mest när jag kom till dagiset är att hundarna har samma invecklade känslospel som vi männi­ skor. De är klumpfotade, osäkra, de har sina rädslor, önskemål och favoritsysslor. De har ångest, depressioner och stress. De har bra dagar och dåliga dagar. Och de behöver oss för att överkomma sina hinder. Så varför skulle inte vi behöva dem lika mycket för att överkomma våra? – DELTAGARE, ALESKOGEN

9


TUNGA RYGGSÄCKAR, SOM LÄMNAS UTANFÖR

Det finns flera hunddagis runt om i landet där specifika målgrupper har möjlighet att arbetsträna eller få daglig sysselsättning. På landsbygden erbjuder alltfler gårdar gröna välfärdstjänster och även inom dessa kan hundar och hundrelaterade aktiviteter fylla en viktig funktion. Initiativtagare och betalande kunder kan vara en kommun, Kriminalvården, Försäkringskassan, ett landsting eller Arbetsförmedlingen. En gemensam nämnare som övergriper alla dessa verksamheter är att djur och natur används som en resurs, där den personliga utvecklingen och hälsofrämjande insatser är i fokus. Det finns också exempel på läkare som ordinerat hundassisterade insatser på recept. De personer som får chans att arbetsträna på Aleskogens hunddagis, befinner sig i många fall långt ifrån arbete och studier och de har svårt att lösa detta för egen maskin. För en del kan det ex-


16

STARKA MÖTEN

empelvis handla om en uppväxt med svåra hemförhållanden, en tuff skolgång eller traumatiska händelser som satt sina spår. För andra kan det handla om psykisk ohälsa, misshandel, sjukdom, missbruk, eller en funktionsnedsättning som gör att man behöver särskilt stöd för att klara samma saker som andra. Många av deltagarna har en psykisk ohälsa och i en del fall har kuratorn på Arbetsmarknads­ enheten remitterat till en neuropsykiatrisk utredning. I intervjuerna inför denna bok uttrycker flera tacksamhet över att ha fått möjlighet till bedömning och eventuell utredning. För en del innebär det att de fått en diagnos. Alla vet att de andra är i verksamheten av en anledning och mer information än så behöver deltagarna inte dela med sig av, om de inte själva vill. Lena sätter ett stort värde i att innanför dagisets väggar fokusera på nuet och framtiden. I detta arbete använder hon hundarna som viktiga inspiratörer. Istället för att fastna i ältande, uppmanas deltagarna att kopiera hundarnas beteenden genom att tillvarata det som sker i stunden. För en av deltagarna har detta förhållningssätt resulterat i egenhändigt utformade övningar med hundarna, som hon fått inspiration till genom att själv träna mindfulness. Du återfinner några av dessa övningar på sida 123-125.

LENAS TANKAR På vårt dagis har alla massor av olika saker med sig i bagaget, men när vi arbetar med varandra är det vad som finns ”där inne” – själva jaget – som vi plockar fram och arbetar med. De mer privata erfarenheterna behöver vi inte ta del av för att verksamheten ska fungera. Detta fokus har vi även med hundarna, för de kan ju själva inte berätta sin historia. Vi arbetar i nuet och för framtiden. Vi utvecklar och hittar lösningar till hur vi alla ska må bättre. Jag brukar säga till deltagarna att vi lämnar de negativa tankarna utanför dagisets väggar, för att istället lägga vårt fokus på att kunna ta hand om hundarna.


TUNGA RYGGSÄCKAR, SOM LÄMNAS UTANFÖR

17


HUNDEN SOM LIVRÄDDARE

Begreppet ”hund som resurs” för ofta tankarna till hundar som används för människor med en viss sjukdom eller funktionsvariation, som exempelvis diabetes, epilepsi eller rörelsehinder. Dessa hundar är tränade för ett specifikt ändamål och ofta tillsammans med en specifik person. De kan exempelvis varna för förändringar i blodsockret, förvarna om anfall eller bistå rent fysiskt genom att hämta saker, stänga lådor och dra av klädesplagg. Dessa hundar börjar bli alltmer kända för allmänheten, tillsammans med de mer välkända ledarhundarna vars nyttofunktion finns dokumenterad ända sedan medeltiden. Utgrävningar av gamla gravar visar att hunden funnits vid människans sida i årtusenden. Sedan dess har hunden fyllt våra olika behov av hjälp, exempelvis genom att identifiera dofter, höra ljud, valla in boskap och jaga vilt. En av de större utmaningarna i dagens samhälle är den psykiska ohälsan och hundar kan bistå med fantastiska insatser även på det området. Rent av livräddande. De exempel vi lyfter fram i denna bok rör inte specialtränade hundar på något sätt, utan det handlar om helt vanliga sällskapshundar vars ägare har behov av en dagis­plats. Hundar som bara genom sina speciella egenskaper eller personlighetsdrag, kan vara precis vad en viss människa behöver möta i stunden. Vi som har haft förmånen att ha egna hundar i vår vardag förstår andras extrema smärta och saknad när de förlorar en fyrbent kamrat. Andra kan säga ”det är ju bara en hund”, men den vän som nyss fanns vid vår sida var ju så mycket mer. Denna fråga är intressant att stanna vid och den är på ett sätt väldigt central i


20

STARKA MÖTEN

bokens innehåll. Vad är det egentligen hunden kan vara för oss, utöver det vi vanligtvis lägger i begreppet ”en hund”? Berättelserna du möter i denna bok visar att ”bara en hund” kan vara skillnaden som gör skillnaden när livet är som svårast. Det som händer i mötet människa-hund kan vara lika diffust och svårt att ta på, som den psykiska ohälsan i sig. Osynligheten i en sjukdom eller funktionsvariation beskrivs av många drabbade som oerhört påfrestande. Dels för att det uppfattas av omgivningen i ett alltför sent skede och dels för den besvikelse eller oförståelse som uppvisas, när ens eget beteende inte överensstämmer med förväntningar och gängse normer. Det är inte ovanligt med tolkningar som förmedlar att personen ifråga är lat, nonchalant eller egoistisk, när det i själva verket handlar om ren oförmåga. Dessa tolkningar är även vanliga i beskrivningar av hundindivider och förhoppningsvis är det så att ju mer vi lär oss om att förstå och ta hand om våra medmänniskor, desto bättre kommer vi också bli på att förstå och vara inkännande med våra djur. En synergieffekt som kan verka ömsesidigt; genom att förstå och vara inkännande med en hund kan vi också stärka vår förmåga att förstå och vara inkännande med oss själva, såväl som med andra. Hundarna möter oss i regel förutsättningslöst, även om de förstås kan ha vissa ”fördomar” utifrån tidigare erfarenheter de har gjort. Har de till exempel blivit illa behandlade av en skäggig man i hatt, så kan minnet göra att de möter andra skäggiga män i hattar med viss skepsis eller stor rädsla. Men de tenderar samtidigt att vara så mycket duktigare än oss människor på att vara och tolka utifrån nuet. De mest intressanta berättelserna i boken är, på ett sätt, de berättelser som vittnar om hur det som vi vanligtvis ser som en svaghet – ”eller oönskat beteende” hos en hund – kan utgöra den livsviktiga resursen för en människa. I mötet med hundarna händer något med oss själva och vad som händer beror på


HUNDEN SOM LIVRÄDDARE

vilken hund vi möter. En hund som beskrivs som skällig och otålig, kanske blir precis den trigger som en viss person behöver för att ta initiativ, eller för att kunna kliva ut ur sitt skal och lyfta blicken från sig själv, till någon annan.

Det sista decenniet har djur inom omsorgen ökat enormt. Nu finns djur på många håll inom vården, skolan och i olika terapi- och pedagogiska verksamheter. När djur och människor möts på det sättet finns stora möjligheter för att empatiska och ömsesidiga relationer utvecklas. Alla arbeten som hunden under århundraden gjort för oss människor har mer eller mindre med vår relation att göra. När vi arbetar tillsammans kan vi välja att ge hunden så stor frihet som möjligt eller att styra den i minsta detalj och rörelse. Ur boken Tänk om jag kunde lyssna, av Kerstin Malm, sidan 198

21


22

STARKA MÖTEN

I hundassisterad verksamhet, där vi vill låta deltagaren ha stort inflytande över aktivitetens planering och genomförande är själva matchningen ett långt mycket viktigare verktyg än intränade färdigheter hos medverkande hundar. Träningen kan vara en resurs i sig, men då genom att också överlåta själva tränarrollen. Istället för att hunden introduceras som en färdig produkt eller som ett objekt, kan den få vara en individ att samspela och interagera med. Själva relationen i sig kan rymma stora möjligheter och den enda som fullt ut kan avgöra om en viss hund är en resurs i ett visst sammanhang, är till syvende och sist den person som är i fokus för den hundassisterade insatsen. Att kunna välja en hund bland flera som passar i sammanhanget ger även utrymme för hunden att vara just en hund, med både artspecifika och individuella behov och egenheter. Begreppet att ”anställa” en hund är därför inget som förespråkas inom resurshundförarkonceptet. En hund saknar ju förmåga att såväl söka en tjänst, som att säga upp sig! Bakom alla medverkande hundar finns alltid en person som väljer – och har ansvar för – vilka situationer hunden ska möta och när vi kommer till anställningar, avtal och uppdrag är det förstås kompetensen hos människan som ska stå i centrum.


HUNDEN SOM LIVRÄDDARE

”Jobbet på Hunddagis innebär ett jobb med mycket känslor. Högt och lågt. Upp och ner.” DELTAGARE, ALESKOGEN

Under ett av samtalen med deltagarna, ställer jag följande fråga: Om politikerna hade beslutat sig för att lägga ner hunddagiset; vad hade du då haft för mot­ argu­ment? – Jag hade bokat ett möte och berättat hela min livshistoria för den här männi­ skan och sagt vad jag tycker. Hur mycket detta hjälper människor på olika sätt. Jag hade inte suttit här idag om det inte hade varit för den här verksamheten. Jag var så dålig kroppsligt, fysiskt och psykiskt. Min kropp hade inte klarat av det. Att behöva åka upp till sjukhuset varje månad som jag gjorde, för att kroppen helt enkelt inte pallade (…) När jag kom hit så var jag på rätt väg fysiskt med tio kilos skillnad, men jag var fortfarande inte bra. Jag såg det inte riktigt själv, men visste att något inte stämde. Man var så egoistisk och inne i något riktigt skit. Hundarna hjälpte en så himla mycket och Lena som varit stöttande, ärlig och verkligen haft viljan att hjälpa. Med henne har det inte känts påklistrat, som med andra människor jag mött. Här kändes det äkta.

Du säger att ”hundarna hjälpte en”. Hur menar du då? – De lyssnade utan att jag behövde säga något. Det fanns en förståelse redan i blicken. Det behövdes inte mer än det. De accepterade en.

23


Vårdhundar, terapihundar, resurshundar, läshundar – under de senaste åren har det vuxit fram en rad nya benämningar för hundar som används i arbete med människor. Men vad är det egentligen som händer i mötet mellan människa och hund? I denna unika bok får du ta del av erfarenheter från deltagare och personal vid Aleskogens Hunddagis, en kommunal verksamhet där ungdomar som hamnat långt från studier eller arbete får chans att inta rollen som hundskötare och hundtränare. En av deltagarna – Jessika Gyllström – är bokens illustratör. Hennes starka och talande bilder ger ett viktigt inifrånperspektiv. Med hundarnas hjälp vänds känslor av hopplöshet och otillräcklighet till målmedvetenhet och utveckling av de förmågor som krävs för att klara arbetslivet. Materialet är sammanställt av handikappvetaren och pedagogen Jenny Wibäck, som också väver in sina erfarenheter av att utbilda resurshundförare. Boken vänder sig såväl till dig som är intresserad av hur du kan må och fungera bättre i hundars sällskap, liksom till dig som kommer i kontakt med området i rollen som anhörig, verksamhetsutvecklare, beslutsfattare eller anställd. Genom Lena Holm, som framgångsrikt drivit Aleskogen i mer än 20 år, finns även intressanta inslag för dig som är entreprenör och vill utveckla nya verksamheter där människor och hundar kan må bra tillsammans.

ISBN 978-91-7586-672-7

BOKFÖRLAGET

SETTERN

9 789175

866727

Profile for Smakprov Media AB

9789175866727  

9789175866727  

Profile for smakprov