9789163869778

Det är bara snäppet bättre än det andra ordet som förföljde mig i flera år efter mammas död, ett böljande, ormlikt väsande som dröp av gift: Självmord. Ett ord som slinker fram, ett ord som folk viskar och muttrar och spottar ur sig, ett ord som måste pressas fram bakom kupade handflator eller mumlas bakom stängda dörrar. Det var bara i drömmen som jag hörde ordet ropas och skrikas rakt ut.

Jag tar ett djupt andetag, böjer mig sedan ner för att dra fram plastlådan under sängen så att min moster inte ska se att jag darrar. ”Ska Lena gifta sig idag?” frågar Jenny min moster.

Hennes röst har alltid påmint mig om bin som surrar monotont i värmen. ”Var inte dum”, säger min moster, men utan irritation. ”Du vet att hon inte kan gifta sig förrän hon är botad.”

Jag tar upp handduken ur lådan och rätar på mig. De där orden – gifta sig – får mig att bli torr i munnen. Alla gifter sig direkt när de är klara med sin utbildning. Det är så det fungerar. ”Äktenskapet är liktydigt med ordning och stabilitet, och utmärkande för ett välmående samhälle.” (Se Schhh-handboken, ”Samhällets grundprinciper”, sid. 114). Men tanken på det får fortfarande mitt hjärta att fladdra förtvivlat, som en insekt bakom en glasruta. Jag har naturligtvis aldrig rört vid en pojke – fysisk kontakt mellan obotade av olika kön är förbjuden. Ärligt talat har jag aldrig ens pratat med en pojke i mer än fem minuter, om man inte räknar mina kusiner och min morbror, och Andrew Marcus som jobbar hos min morbror 17