Page 1

[red.] LarsOlov Eriksson och Åke Viberg

Gud och det utvalda folket vänder sig främst till teologi­ studerande, präster och pastorer.

Gud och det utvalda folket

Gud och det utvalda folket är en introduktionsbok med fokus på historiska, litterära och teologiska fråge­ ställningar i relation till Gamla testamentets enskilda böcker och deras tillkomst. Boken ger en bakgrund till Israels historia, geografi och samhälle och de enskilda bibelböckerna presenteras var för sig. Läsaren får en religionshistorisk bakgrund och en genomgång av de olika metoder som används inom den bibelvetenskapliga forskningen. Avslutnings­ vis följer en presentation av hur Gamla testamentets texter tolkas i vår samtid.

[red.] LarsOlov Eriksson och Åke Viberg

Gud och det utvalda folket inledning till Gamla testamentet

Författare är LarsOlov Eriksson (redaktör), Åke Viberg (redaktör), Göran Eidevall, Sten Hidal, Mikael Larsson, Stig Norin, Staffan Olofsson, Dag Oredsson, Blaženka Scheuer och Lina Sjöberg.

52630778_omslag_190923.indd 1

2019-09-24 17:12


9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 2

2012-11-22 16.38


LarsOlov Eriksson och Ă…ke Viberg [red.]

Gud och det utvalda folket Inledning till Gamla testamentet

52630778_001-240.indd 3

2019-09-23 13:44


Andra utgåvan, femte tryckningen © 2009 Författarna och Verbum AB isbn 978-91-526-3077-8 Omslagsfoto: Stig Norin Grafisk form, omslag: Jens Andersson Grafisk form, inlaga: Tomas Einarsson Tryck: Print Best, Estland 2019

9789152630778_2a utg-5e-tryck_tryckort.indd 1

Verbum AB Box 22543 104 22 Stockholm 08-743 65 00 www.verbum.se

2019-09-23 13:36


Innehåll 9 Förord

Kapitel 1 11

Inledning

11 13 14 15 16

Gamla testamentet Muntlig och skriftlig kultur Studiet av Gamla testamentet Bibelvetenskap Bokens disposition

Kapitel 2 17

Texten

17 Gamla testamentets text och skrivmaterial 20 Kanon och kanonbildning 23 Bibelöversättning

Kapitel 3 31

Bakgrunden

31 Landet 33 Från Medelhavets stränder till Arabiens öken 35 Handelsvägar

35 Landet där berg och dalar vattnas av himlens regn 35 Växter och djur 36 De andra folken 37 Det israelitiska samhället 38 Släktbaserade samhällssystem 38 Samhällen baserade på territoriella och ekonomiska intressen 39 Från klansamhälle till präststat 40 Patron och klient 41 De socialt utsatta 42 Samhälleliga institutioner 47 Historia 48 Källmaterialet 48 Från jägarsamhälle till stadsstater 50 Under egyptisk kontroll 51 Exodus och ”erövringen” av Kanaans land 54 Det enade kungariket 54 Nord och Syd 55 Statskupp och arameisk dominans 58 Israels uppgång och fall 59 Den gode Hiskia och den onde Manasse 60 Hjältekungen Josia 60 Babylons uppgång, Judas fall 61 Under exilen 5

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 5

2012-11-22 16.38


61 Åter till Jerusalem 62 Esra och Nehemja 63 Ett dunkelt århundrade 63 Den hellenistiska perioden 64 Hasmoneertiden

Kapitel 4 65

Religionen

65 66 67 68 70

Om Gud och Guds namn Kanaans religion Jahve och Kanaans religion Baal och Israels Gud Efter fångenskapen

Kapitel 5 73

Böckerna

73 Moseböckerna 73 Namn, innehåll och genre 74 Författarskap 75 Forskningsläge 80 Första Moseboken 83 Andra Moseboken 89 Tredje Moseboken 92 Fjärde Moseboken 94 Femte Moseboken 98 Det deuteronomistiska historieverket 98 Innehåll 98 Forskningsläge 100 Datering och författarskap 101 Josuaboken 103 Domarboken 106 Ruts bok 107 Samuelsböckerna 111 Kungaböckerna

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 6

115 Krönikeböckerna 118 Esraboken 120 Nehemjaboken 121 Esters bok 122 Poetisk litteratur och vishetslitteratur 122 Poesi i Gamla testamentet 124 Vishet i Gamla testamentet 124 Jobs bok 128 Psaltaren 133 Ordspråksboken 136 Predikaren 138 Höga visan 140 Profetskrifterna 140 Profetism och profetlitteratur 142 Jesajaboken 147 Jeremiaboken 151 Klagovisorna 152 Hesekiels bok 156 Daniels bok 159 Tolvprofetboken 159 Tolvprofetboken som samling 160 Hoseaboken 161 Joels bok 162 Amos bok 164 Obadjas bok 165 Jonaboken 166 Mikaboken 167 Nahums bok 168 Habackuks bok 169 Sefanjaboken 170 Haggajs bok 171 Sakarjaboken 172 Malakis bok 173 De apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna 173 Apokryfer som begrepp 174 Tobits bok 175 Judits bok

2012-11-22 16.38


176 Esters bok enligt den grekiska texten 177 Första Mackabeerboken 178 Andra Mackabeerboken 180 Salomos vishet 181 Jesus Syraks vishet 182 Baruks bok 183 Jeremias brev 184 Tillägg till Daniels bok 184 Manasses bön

Kapitel 7 211

Teologin

211 211 213 214

Inledning Olika alternativ Utvärdering En teologisk mångfald

Kapitel 8 Kapitel 6 187

Metoderna

187 Ett vetenskapligt studium av Gamla testamentet 187 Bibelvetenskapens mångfald 188 Ett vetenskapligt förhållningssätt till de bibliska texterna 189 Bibelvetenskapens metoder 190 En kort forskningshistorik 190 Hundra år av historisk-kritisk dominans 193 Det aktuella forskningsläget 194 Litterära metoder 196 Perspektiv med uttalad ideologisk anknytning 198 Ytterligare tendenser 199 Texttolkning i praktiken: några metoder och perspektiv 199 Exempel med utgångspunkt från psalm 22 i Psaltaren 204 Exempel utifrån kapitel 12, 20 och 26 i Första Moseboken

217

Verkningshistorien

218 Fornkyrkan 220 Medeltiden 221 Nya tiden 222 Upplysningstiden 223 Begynnande historisk-kritisk bibelforskning 224 Julius Wellhausen 225 Formhistoria och traditionshistoria 226 Gamla testamentet under 1930-talet 226 Senare delen av 1900-talet Kapitel 9

Gamla testamentet i samtidens kultur 229

230 231 231 233 234 236

En starkare dialog Vad, hur och varför? Parafras Paratextuella referenser Fragmentarisk intertextualitet Bibelvetenskapen och kulturen

238 Litteratur för vidare läsning 240 Bokens författare 7

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 7

2012-11-22 16.38


9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 8

2012-11-22 16.38


Förord

Varje bok har sin historia. Det gäller även den bok du nu håller i din hand. Under flera år har det för oss som undervisar i ämnet varit uppenbart att det finns behov av en ny grundläggande lärobok i Gamla testamentets exegetik. Med denna bok vill vi försöka möta det behovet. Boken är alltså i första hand tänkt för studenter som inte är närmare förtrogna med Gamla testamentet. Det hindrar inte att vi naturligtvis hoppas att även andra ska ha glädje av den. Alla de som bidragit till boken är eller har varit verksamma vid universitet och högskolor i Sverige, och de har alla längre eller kortare erfarenhet av undervisning på grundnivå. Författarna speglar genom sina skilda bakgrunder och inriktningar på flera sätt den bredd som i dag utmärker den gammaltestamentliga forskningen. Därför har det inte varit vår strävan att likrikta de olika bidragen, varken i stil eller i

åsikter. I stället får författarnas olikheter i uttryckssätt och inriktning belysa forskningens mångfald. Det betyder också att varje författare själv står för sina texter. Eftersom boken är tillkommen i en kontext som under århundraden präglats av den kristna traditionen använder vi oss av begreppen Gamla och Nya testamentet. Vi anger av samma skäl årtal med hänvisning till före och efter Kristus. Ofta är dock detta inte utsatt, utan det framgår av sammanhanget vad som avses. När det gäller bibelcitat och kronologiska uppgifter är dessa som regel hämtade från Bibel 2000.

Uppsala och Lidingö i december 2008 LarsOlov Eriksson och Åke Viberg redaktörer

förord

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 9

9

2012-11-22 16.38


9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 10

2012-11-22 16.38


kapitel 1

Inledning

Gamla testamentet Namnet Gamla testamentet betecknar i kristen tradition den första och mer omfattande delen av kristendomens heliga text. Den andra och kortare delen kallas följdriktigt Nya testamentet. Tillsammans bildar Gamla och Nya testamentet bibeln, ett namn som kommer av det latinska ordet biblia, alltså böcker. Det exakta omfånget av Gamla testamentet varierar något i olika kristna traditioner. I protestantiska kyrkor omfattar Gamla testamentet totalt 39 mindre skrifter, i romersk-katolsk tradition är omfånget större eftersom även de så kallade apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna – med undantag av Manasses bön – ingår. Det som i protestantisk kristenhet kallas Gamla testamentet benämns inom judendomen Tanak. Ordet är konstruerat och bygger på förs­ ta bokstaven i namnen på de tre skriftgrupperna i den judiska indelningen: Tora, Lagen, Neviim, Profeterna, och Ketuvim, Skrifterna. I judisk tradition står Lagen för de fem Moseböckerna. Profeterna avser i stort sett de så kallade historiska böckerna (utom Ruts bok, Esters bok, Esra och Nehemja samt Krönikeböckerna) och profetskrifterna (med undantag av Daniels bok).

Skrifterna är övriga böcker inklusive de som angetts inom parentes ovan. Gamla testamentet är helig text även inom islam, men det har inte samma status som Koranen. Ett modernt sätt att benämna Gamla testamentet i den vetenskapliga litteraturen utan att använda beteckningar som kan ge antydan om konfessionella hänsyn är Den hebreiska bibeln. När beteckningen Gamla testamentet används i denna bok ska det inte uppfattas som ett konfessionellt ställningstagande. I olika religiösa sammanhang beskrivs Gamla testamentet av tradition som Guds ord. Detta är visserligen ett konfessionellt ställningstagande och därför utanför ett vetenskapligt perspektiv, men det har sin historiska förklaring. Det började med att profeterna i det gamla Israel inledde sin förkunnelse med formuleringen ”Så säger Herren …” (till exempel Jes 10:24). Det innebar att profeterna framställde sig som Guds budbärare, eftersom budbärare vid den tiden började återgivningen av sitt budskap på ett likartat sätt (1 Kung 22:26–27). Profeterna tog alltså bilden av en sekulär budbärare för att framställa sig själva som Guds språkrör. Det hindrade dock inte var och en av dem att förkunna med sin personliga stil och teologi. inledning

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 11

11

2012-11-22 16.38


Gamla testamentet Första Moseboken (Genesis) Andra Moseboken (Exodus) Tredje Moseboken (Leviticus) Fjärde Moseboken (Numeri) Femte Moseboken (Deutero­ nomium) Josua Domarboken Rut Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Första Krönikeboken Andra Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga visan

Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggaj Sakarja Malaki

När en del profeters förkunnelse efter deras död med tiden samlades till sammanhängande texter blev det därför naturligt för dem som förordade profeternas budskap att fortsätta att beskriva detta som Guds ord, eftersom det var så profeterna hade formulerat sig. Så småningom utökades samlingarna av profeternas förkunnelser med andra samlingar av texter, till exempel Psaltaren och den berättande litteraturen. Till sist förelåg den samling skrifter som i den krist12

Apokryferna eller de deuterokanoniska skrifterna Tobit Judit Ester enligt den grekiska texten Första Mackabeerboken Andra Mackabeerboken Salomos vishet Jesus Syraks vishet Baruk Jeremias brev Tillägg till Daniel Manasses bön (tillägg enligt evangelisk-luthersk tradition)

na kyrkan fått namnet Gamla testamentet. Och denna beteckning kom att användas för hela samlingen av texter, även när det inte längre gällde enbart profeternas förkunnelse. Beteckningen ”Guds ord” blev därmed med tiden en mer konventionell och allmän beteckning, som stod för texternas status som heliga, centrala texter som kommit att bli normerande för uttolkningen av det judiska folkets tro.

inledning

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 12

2012-11-22 16.38


Tanak Lagen Första Moseboken (Genesis) Andra Moseboken (Exodus) Tredje Moseboken (Leviticus) Fjärde Moseboken (Numeri) Femte Moseboken (Deutero­ nomium)

Profeterna Josua Domarboken Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Jesaja Jeremia Hesekiel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggaj Sakarja Malaki

Muntlig och skriftlig kultur Gamla testamentet har kommit till i en kultur där skrivkonsten visserligen var känd och till en viss del använd, om än inte av gemene man. Det var i stället en huvudsakligen muntlig kultur, där det naturliga var att samla berättelser och uttalanden i muntlig form och sedan föra dessa vidare från generation till generation genom att återberätta och upprepa dem.

Skrifterna Psaltaren Ordspråksboken Job Höga visan Rut Klagovisorna Predikaren Ester Daniel Esra Nehemja Första Krönikeboken Andra Krönikeboken

Det var först så småningom som skrivkonsten kom att ta över och då huvudsakligen utförd av professionella skrivare. Begrepp som ”bok” och ”författare” är därför direkt missvisande när de används på en stor del av Gamla testamentets texter. De texter som skrevs ned var samlingar, och de skrevs på rullar av till exempel pergament eller läder (Jer 36:1–4). Det betyder att samlandet av berättelser och annat material ofta pågick under lång tid och att de bearbetades till inledning

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 13

13

2012-11-22 16.38


allt större samlingar. De som utförde detta redigeringsarbete förblir anonyma och kallas ofta inom forskningen bara för redaktörer. I vilken mån dessa varit kreativa i sitt redigeringsarbete är ett ständigt diskussionsämne bland forskare, liksom i vilken mån de arbetat muntligt respektive skriftligt.

Studiet av Gamla testamentet Den judiska uppdelningen i Lagen, Profeterna och Skrifterna är ett tidigt försök att dela in de gammaltestamentliga texterna. Lagen står, som redan nämnts, för de fem Moseböckerna och innefattar därför väldigt mycket mer än vad begreppet ”lag” står för i västerländsk kultur. Profeterna består av två underavdelningar, de förra och de senare profeterna. Till de förra räknas Josua, Domarboken, Samuels- och Kungaböckerna, alltså texter som normalt inte skulle beskrivas som profetiska utan snarare berättande eller historiska. Till de senare profeterna hör vad som i vanligt tal skulle beskrivas just som profetiska böcker, med namn efter profetgestalter: Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea och så vidare. Den tredje kategorin, Skrifterna, innehåller texter av mycket varierande slag, från Psaltarens religiösa poesi, Ordspråksbokens allmänmänsk­ liga sentenser om det goda och förståndiga livet, till Daniels dunkla apokalypser. Försöken att kategorisera och datera Gamla testamentets texter började långt innan de samlades i vad som skulle kunna kallas bokform. Tidigt ställdes frågor om när, var och hur de olika texterna tillkommit och hur de förhöll sig till varandra. Redan i texterna själva finns spår av en reflektion över dessa frågor. Vissa psaltarpsalmer har till exempel överskrifter som vill 14

förklara när och hur en viss psalm tillkom eller användes första gången. Ett exempel är rubriken till Psalm 51: ”För körledaren. En psalm av David när profeten Natan varit hos honom, sedan David varit tillsammans med Batseba.” Ett annat exempel är överskriften till Psalm 18: ”För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul.” Dessa notiser hör inte till psalmernas ursprungliga text, utan är försök av senare skrivare eller uttolkare att hitta en händelse där psalmen borde ha kunnat passa in. Under tidig kristen tid och under medeltiden var inte intresset särskilt stort för tillkomsthistoria eller datering av texter. Viktigare för de tidiga kristna var i stället att skapa ett säkert textunderlag inför dialogen med judendomen. Inte heller var historiska frågeställningar kring texterna aktuella inom bibeltolkningen under den här tiden. Ett par undantag finns dock. Den antiokenska skolan, med Theodoros av Mopsuestia (cirka 350–428) som främste företrädare, argumenterade för ett mer ordagrant och historiskt perspektiv på texterna. Själv kom han på sådana grunder till exempel att tvivla på psaltarpsalmernas författaruppgifter. Senare, och i en annan miljö, pekade den judiske lärde Ibn Ezra (1089–1164) på att vissa formuleringar i Moseböckerna antyder att Mose själv inte kan ha varit författaren, vilket var den vanliga tolkningen i hans tid och tradition. Humanismen och reformationstiden förde med sig ett nytt intresse för de bibliska texterna. Reformatorerna menade att bibeln var det enda nödvändiga för den kristna tron, varför det blev avgörande att förstå vad som verkligen stod i den. Därmed återupptogs – efter ett långt uppehåll under medeltiden – läsningen av Gamla

inledning

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 14

2012-11-22 16.38


testamentet på dess grundspråk hebreiska och arameiska. Reformatorerna Luther, Calvin, Zwingli och andra var alla sysselsatta med att studera grundtexten. Trots de nya översättningarna till nationalspråken som kom till under denna tid blev bibeln inte någon spridd bok. Det var dyrt att trycka och sprida böcker. I stället förmedlades dess innehåll till vanligt folk genom predikan, katekes och psalmbok. Mycket av studiet och tolkningen av Gamla testamentet styrdes under 1600-talet i praktiken av den kristna dogma­tiken. Under upplysningen och rationalismens tid började filosofer och teologer att med hjälp av språkvetenskap, historia och idéhistoria på ett mer metodiskt sätt försöka förstå de gammaltestamentliga texterna mot bakgrund av deras miljö i det gamla Israel och den främreorientaliska omvärlden. Av särskilt intresse blev frågor kring texternas ursprung och historia, frågor som inte kunnat ställas tidigare på grund av kyrkans dominans vad gäller tolkningen av bibeln. Föregångare och banbrytare var 1600talsfilosoferna Thomas Hobbes (1588–1679) och Baruch Spinoza (1632–1677). Hobbes hävdade att bibelböckernas tillkomst måste förstås genom kritisk analys av texterna, oberoende av traditionella uppfattningar. På samma sätt anförde Spinoza att ett strikt historiskt perspektiv skulle anläggas på de bibliska texterna. Under senare hälften av 1700-talet krävde dogmatikern Johann Salomo Semler (1725– 1791) att man skulle undersöka de bibliska texterna med samma historiska och kritiska metoder som man använde vid analysen av annan antik litteratur. Och åren 1780–1783 utkom den första systematiska framställningen av detta nya sätt att studera Gamla testamentet. Det var en lärobok i flera band författad av Johann Gott-

fried Eichhorn (1752–1827). Författaren ställer i sitt verk de tre frågor som sedan kommer att utgöra den historiska textanalysens grundfrågor: hur samlandet av Gamla testamentets texter har gått till (kanonhistoria), hur den hebreiska grundtexten har förändrats och utvecklats (texthistoria) och slutligen hur de enskilda böckerna har kommit till och formats (tillkomsthistoria).

Bibelvetenskap Gamla testamentet kan studeras ur många olika perspektiv. Det är en given del av Främre Orientens forntida litteraturhistoria, även om dess texter – i motsats till mycket annat främreorientaliskt material – inte återfunnits i samband med arkeologiska utgrävningar utan har bevarats, bearbetats och använts kontinuerligt sedan de kommit till. Samma sak gäller även dess roll för studiet av den gamla Främre Orientens kultur, religion och samhällsliv. Eftersom Gamla testamentet huvudsakligen är skrivet på hebreiska och till en mindre del på arameiska, som båda är semitiska språk, är det också relevant att studera Gamla testamentet ur språkvetenskapligt perspektiv. Det grundläggande perspektivet i denna lärobok utgår dock från det faktum att Gamla testamentet är en central religiös urkund och därför har en given plats i en religionsvetenskaplig och teologisk utbildning. Studiet av Gamla testamentet i akademiskt sammanhang kallas vanligen bibelvetenskap eller exegetik – ordet står för den vetenskapliga tolkningen eller utläggningen av (bibel)texter – och inkluderar då även studiet av Nya testamentet. Bibelvetenskap utgör i sin tur en självständig del av det övergripande ämnet religionsvetenskap eller teologi. inledning

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 15

15

2012-11-22 16.38


Bokens disposition Denna bok är i första hand avsedd att användas som läromedel i en högskolekurs som introducerar Gamla testamentet inom en teologisk eller religionsvetenskaplig utbildning. Det innebär att fokus ligger på historiska, litterära och teologiska frågeställningar i relation till Gamla testamentets enskilda böcker och deras tillkomst. Kapitel 2 tar bland annat upp frågor om det språk som används i Gamla testamentet, hur det har samlats till en sammanhållen skriftgrupp, hur det har översatts i senare tid och vilka medel som står till buds för att i dag kunna göra en så bra översättning som möjligt. Kapitel 3 behandlar det gamla Israels historia, geografi och samhälle, för att ge en bakgrund till den miljö i vilken texterna kom till. I kapitel 4 ges en kort sammanfattning av den religionshistoriska bakgrunden till religionsutövningen i det gamla Israel så som det framkommer i Gamla testamentet. De enskilda bibelböcker som ingår i Gamla testamentet presenteras sedan i tur och ordning i kapitel 5. De beskrivs med avseende på disposition, innehåll, genre, teologi och tema. Större samlingar har även sin egen inledning. I kapitel 6 följer en genomgång av olika metoder som används inom den bibelvetenskapliga forskningen för att närmare förstå och tolka Gamla testamentet. Kapitel 7 ger en kortare beskrivning av hur det är möjligt att tala om Gamla testamentets teologi, som ett sätt att sammanfatta det teologiska tänkande som genomsyrar dess texter. Hur Gamla testamentet har fortsatt att läsas, tolkas och användas genom tiderna behandlas i de två avslutande kapitlen 8 och 9. Det ena tar mer fasta på bruket inom kyrkan, det andra be16

lyser bruket av Gamla testamentet i samtidens kultur. Kapitel 1–4 behandlar därmed i vid mening bakgrunden till Gamla testamentet, kapitel 5–7 texterna med dess metoder och teologi, och slutligen kapitel 8–9 Gamla testamentets inverkan på senare tiders tänkande och kultur. Inget hindrar dock att varje kapitel kan läsas som ett självständigt avsnitt.

inledning

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 16

2012-11-22 16.38


kapitel 2

Texten

Gamla testamentets text och skrivmaterial Gamla testamentets grundtext är i huvudsak skriven på hebreiska. Detta språk använde sig av ett bokstavsalfabet, där varje bokstav från början formades som en förenklad avbildning av något föremål vars namn började på bokstaven ifråga. Sådana föremål går fortfarande igen i bokstävernas namn, så kallas till exempel den hebreiska bokstav som motsvarar vårt b för bet, som betyder hus, och den bokstav som motsvarar vårt d för dalet, som betyder dörr. Den här tidiga formen av bokstavsalfabet brukar kallas det fenikiskt-kanaaneiska alfabetet. Fenikier och israeliter skrev alltså med hjälp av ett bokstavsalfabet. I omkringliggande kulturer däremot var det vanligt med andra former för skrift. Egypterna skrev sina texter med hjälp av hieroglyfer. Det var från början en ren bildskrift som efterhand utvecklades till en stavelse- och bokstavsskrift. I Assyrien-Babylonien användes kilskrift, som var en stavelseskrift där varje tecken motsvarar en stavelse. Bokstavsalfabetet användes i Israel under hela kungatiden. Enskilda inskrifter i sten eller lera – den så kallade bondekalendern från

Gezer (900-talet f Kr), Meshastelen (800-talet), inskriften från Deir Alla (750/650-talet), Siloainskriften (700-talet) och lerskärvor från Lakish (600-talet) – visar att i stort sett samma alfabet användes under hela den tid Israel existerade som självständig stat. De texter som så småningom kom att ingå i Gamla testamentet nedtecknades dock på papyrus eller kalvskinn. Papyrus framställdes av papyrusväxtens märg som skars i tunna remsor som lades intill varandra, sedan lades ett annat lager ovanpå med fibrerna vinkelrätt i förhållande till det första lagret. Därefter fick det hela torka under press. Det material som blev resultatet var billigt och lätthanterligt och kunde enkelt fogas samman till större sammanhängande ark som även kunde rullas. När skrivmaterialet var läder syddes ofta läderbitarna samman och rullades ihop. Läder var visserligen dyrt men å andra sidan beständigt på ett helt annat sätt än papyrus. Böcker i dagens mening fanns inte på Gamla testamentets tid. På både papyrus och läder skrevs med bläck som framställdes av aska, gummi och vatten. Som pennor användes snedskurna vassrör. De allra äldsta handskrifterna har trots allt gått förlorade, eftersom papyrus och skinn är texten

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 17

17

2012-11-22 16.38


Qumrantexterna De äldsta kända handskrifterna till Gamla testa­ mentet hittades i Chirbet Qumran vid Döda havet i närheten av Jeriko från 1947 och framåt. Dessa handskrifter ingår i en större grupp texter – inte alls bara bibliska – som på svenska kallas Qumrantex­ terna eller Dödahavsrullarna. Texterna stammar från århundradena närmast före år 70 e Kr. Förmodligen utgör de undangömda texter från en trosriktning inom judendomen som stod i opposition mot de ledande religiösa kretsarna. Gruppen brukar kallas Qumransekten. Den var i full verksamhet från det sista århundradet före Kristus och in i nytestament­ lig tid. Bland de många textfynden från Qumran finns en stor mängd fragment av gammaltestamentliga böcker. Ofta innehåller dessa fragment bara en­ staka ord eller meningar, sällan finns gammaltes­ tamentliga skrifter i sin helhet, men de omfattar nästan alla Gamla testamentets böcker. En del av dessa fragment återger samma gammaltestament­ liga texter, men de är aldrig helt identiska. Variatio­ nerna är för det mesta små och betydelselösa, men det finns också exempel på större olikheter. Så är

förgängliga material. Det som finns kvar i dag är i några fall de sigill som suttit runt papyrusrullarna. När det gäller kilskriften är däremot läget ett annat, eftersom denna skrift trycktes in i lertavlor som sedan brändes och därför kunde bevaras betydligt bättre. Skillnaden mellan Israel och grannfolken i öster är därför stor när det gäller textfynd, också på grund av att kilskriften användes under en betydligt längre period än det tidiga bokstavsalfabetet. 18

exempelvis fallet i Samuelsböckerna och Jeremia­boken. Av de elva grottorna i Qumran där bibelmanu­ skript har hittats, är det den första och den fjärde grottan som har det rikaste handskriftsmaterialet. De äldsta Qumrantexterna härstammar från den fjärde grottan. Allra äldst är förmodligen ett manu­skript till Andra Moseboken (4QExf ) från någon gång mellan 275 och 225 f Kr. Andra texter från 200-talet f Kr är en text från Samuelsböckerna (4QSamb ) och en från Jeremiaboken (4QJer a ). Den mest berömda bibelhandskriften bland Qumranfynden är nog den stora Jesajarullen (1QIs a ) som omfattar Jesajaboken i dess helhet. Avvikelserna från den masoretiska texten är många, men mycket sällan påträffas någon variant som är att föredra framför den masoretiska texten. Den sto­ ra Jesajarullen härstammar från ungefär 100 f Kr. Förutom att de äldsta handskrifterna till Gamla testamentet finns bland Qumrantexterna, ger dessa också en inblick i skrivarnas verksamhet i Israel i för­ kristen tid och en uppfattning om hur manuskript till gammaltestamentliga texter har sett ut. För första

När Israel gick under som nation och Jerusalem förstördes år 587 f Kr deporterades stora delar av befolkningen till segrarnas hemland Babylonien. Denna katastrof ledde till stora teologiska och religiösa omprövningar, men också till att israeliterna övergav sitt gamla alfabet och övergick till det sätt att skriva som används för hebreiska än i dag, den så kallade kvadratskriften. Denna skrift är en vidareutveckling av det fenikiskt-kanaaneiska alfabetet via det ara-

texten

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 18

2012-11-22 16.38


gången i den gammaltestamentliga textforskning­ ens historia har hebreiska texter från förkristen tid blivit tillgängliga. Hebreiska bibeltexter från 200 f Kr till år 70 e Kr från Qumran visar att texter liknande den masoretiska texten var välkända vid denna tid; det är den dominerande texttypen bland bibeltex­ terna från Qumran, speciellt i de yngre handskrifter­ na. Men även andra texttyper finns representerade bland fynden. I förkristen tid fanns ett flertal olika textformer och texttyper. Tidigare har detta stadium i första hand speglats på ett indirekt sätt genom de äldsta översättningarna och inte minst Septuaginta. Genom att härstamma från en situation under det sista förkristna århundradet har Qumranfynden re­ volutionerat studiet av texten till Gamla testamen­ tet. Vanligen förutsätts att tre olika gammaltesta­ mentliga texttyper cirkulerade: en från Palestina, en från Egypten och en från Babylonien. Dessa tre är mer eller mindre identiska med den samaritanska Pentateuken, Septuaginta och den masoretiska tex­ ten. Denna uppfattning brukar kallas teorin om lo­ kala texttyper. De tre textfamiljerna eller texttyperna

meiska. Övergången var inte något som hände över en natt; i den samaritanska utgåvan av Moseböckerna – den så kallade Samaritanus – skriven några århundraden före Kristus används fortfarande en form av det fenikiskt-kanaaneiska alfabetet. Även i somliga andra texter finns exempel där gudsnamnet Jahve (JHWH) skrevs med de gamla skrivtecknen trots att texten i övrigt är avfattad med kvadratskrift. Det äldre alfabetet används också i några texter från

utvecklades gradvis under de sista århundradena före Kristus. Det kan inte heller uteslutas att ytter­ ligare texttraditioner en gång har existerat, men att de nu har försvunnit. De olika texttraditionerna be­ varades genom att de användes av olika religiösa grupperingar. Den masoretiska texten traderades främst i fariseiska kretsar, Septuaginta var den hel­ lenistiska judendomens bibel och den samaritan­ ska Pentateuken användes av den samaritanska gemenskapen. Vanligen anses en hebreisk urtext ha traderats i olika versioner. Men den uppfattningen är inte oom­ stridd. Teorin om lokala texttyper går att förena med tanken på en urtext till den hebreiska bibeln. Det kan ändå inte uteslutas att ett flertal versioner exis­ terade från allra första början. Från slutet av första århundradet efter Kristus fick dock den masoretiska texten sin dominerande ställning inom judendo­ men. En vanlig – om än diskutabel – uppfattning är att den masoretiska texten representerar urtexten medan andra texter betraktas som så kallade vul­ gärtexter, alltså texter som är dåligt traderade eller bearbetade på olika sätt.

Qumran, bland annat i fragment av texter från Moseböckerna. Flertalet Qumranhandskrifter är dock skrivna med kvadratskrift, men det faktum att ett antal texter är nedtecknade med det äldre alfabetet visar att motståndet mot att helt överge det gamla sättet att skriva var stort, åtminstone i vissa kretsar. Den klassiska hebreiska skriften var en ren konsonantskrift. Så var också fallet med många andra semitiska språk. Det här kunde bli betexten

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 19

19

2012-11-22 16.38


svärligt, eftersom ord kunde få olika innebörd beroende på vilka vokaler som lästes tillsammans med de givna konsonanterna. När regelbunden textläsning i synagogan infördes fanns uppenbarligen redan en viss uttalstradition, men för att kunna fastställa den exakta ordalydelsen behövde uttalstraditionen sättas på pränt. Därför påbörjades ett arbete med vokalisering av texterna för att bevara gängse uttal. Denna uppgift genomfördes av de så kallade masoreterna, judiska skriftlärde som ägnade sitt liv åt texternas rätta tradering. Från 400-talet efter Kristus och framåt arbetade dessa masoreter – ordet betyder ungefär traditionsförmedlare eller traditionsbevarare – med att bevara gängse uttalstraditioner inom den palestinensiska och babyloniska judendomen. Det vokaliseringssystem som används i dag initierades vid slutet av 700-talet och var färdigt omkring år 900. De äldsta fullständiga handskrifterna med den voka­liserade texten är från denna tid, däribland den masoretiska text som finns i Codex Leningradensis, som är den äldsta tillgängliga kompletta handskriften till Gamla testamentet. Den dateras till 1008. Indelningen i kapitel och versnumreringen i moderna biblar går inte tillbaka till de tidiga hebreiska handskrifterna utan har tillkommit betydligt senare. Nuvarande kapitelindelning stammar från 1200-talet och är från början ett verk av ärkebiskopen av Canterbury Stephen Langton (död 1228). I allmänt bruk kom den först under 1500-talet. Vid samma tid infördes även en versnumrering av texten för att underlätta hänvisningar till enskilda bibelställen. Detta skedde i samband med att bibelns texter började tryckas, men själva indelningen i verser byggde på äldre indelningar. Redan i Codex Leningradensis finns en indelning av texten i ver20

ser, och den motsvarar i stort den indelning som finns i moderna biblar.

Kanon och kanonbildning I förkristen tid fanns ingen enhetlig fastställd text till Gamla testamentet utan olika versioner förekom sida vid sida. Strävan efter att skapa en enhetlig gammaltestamentlig text hör nära samman med judendomens krisläge efter år 70 e Kr. När Jerusalem detta år förstördes av romarna, som en konsekvens av det judiska upproret 66–70, skakades judarnas tillvaro i grunden. Återigen miste det judiska folket sitt religiösa centrum. Den gamla ordningen var upplöst. Templet låg i ruiner, varken översteprästen eller Rådet fanns att tillgå. Judarna stod därför inför den svåra uppgiften att försöka bevara och förnya judendomen utan hjälp av traditionellt existerande institutioner. Kristendomens framväxt och expansion var ytterligare en faktor som tvingade fram en omorganisation inom judendomen mot slutet av första århundradet. Det är vid denna tid som den judiska kanon – ordet betyder rättesnöre – får sina gränser slutgiltigt utstakade, och det är i detta sammanhang som tankarna på en enhetlig, normativ konsonanttext hör hemma. De heliga skrifterna kom nu att avlösa templet och templets offerkult som det centrala i judendomen. Denna förändring innebar också att synagogtraditionen fick större inflytande – en tradition där den offentliga läsningen av de heliga texterna, tillsammans med bönen, var de dominerande inslagen. I spetsen för det nya reformarbetet stod fariseerna, som hörde till de kretsar som samlades i synagogan. Flera olika faktorer ledde till behovet av en tydlig avgränsning av vilka texter som uppfatta-

texten

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 20

2012-11-22 16.38


des som normerande och heliga. Kristendomens framväxt som en egen religion, och inte bara som en judisk religiös grupp, spelade en viktig roll. Av central betydelse var också att just fariseerna dominerade den judiska religiösa scenen i slutet av det första århundradet, vilket ledde till en marginalisering av konkurrerande judiska religiösa grupper. Behovet av en normerande text och en kanon ökade också på grund av den framväxande apokalyptiken med dess många texter av uppenbarelsekaraktär. Den historiska processen bakom kanonbildningen är inte helt klar, men sannolikt gick framväxten av en samling böcker med religiös auktoritet långsamt. Moseböckerna – Pentateuken – tycks tidigt ha haft en samlande funktion och en normerande karaktär för olika judiska religiösa grupper. Förmodligen hade Pentateuken på 400-talet f Kr en särställning, eftersom den persiska ockupationsmakten tycks ha gett den status av lag i religiösa frågor inom den judiska provinsens begränsade självstyre. De så kallade skriftprofeterna fick en auktoritativ ställning något senare än Pentateuken (åtminstone från 200-talet f Kr) och omnämns till exempel i avsnittet om ”Fädernas lov” i Jesus Syraks vishet 44–49. I företalet till översättningen av Jesus Syraks vishet från 130-talet f Kr nämns, för första gången, indelningen av de gammaltestamentliga texterna i tre huvudgrupper: Lagen, Profeterna och Skrifterna. Den sista gruppen får i Jesus Syraks vishet inte någon exakt avgränsning. Evangelierna i Nya testamentet speglar på ett indirekt sätt texternas normerande karaktär i judisk tradition genom olika sätt att hänvisa: ”det står skrivet”, ”så står det skrivet” eller ”för att det skulle uppfyllas som är skrivet”. Den unga kristna kyrkan tog också över den judiska tredelningen genom att de nytestamentliga förfat-

tarna hänvisar till ”Mose och alla profeterna” (Luk 24:27), till ”lagen och profeterna” (Matt 7:12) eller till ”Moses lag, … profeterna och … psalmerna” (Luk 24:44). Mot denna bakgrund brukar forskare räkna med att konturerna av en kanon med Pentateuken, profeterna och skrifterna förelåg under första århundradet efter Kristus, även om den exakta avgränsningen av den sista gruppen ännu var en öppen fråga. Den slutliga avgränsningen av kanon skedde först under det andra århundradet efter Kristus. Kanoniseringsprocessen i judisk tradition skulle då spegla ordningsföljden i den historiska framväxten av en auktoritativ skriftsamling: först Pentateuken, sedan profeterna, sist skrifterna. Den framväxande kristendomen övertog de judiska texterna i form av en grekisk översättning, Septuaginta. I Septuaginta fanns alla böcker med som senare kom att ingå i de palestinensiska judarnas heliga skrift, men där ingick också andra texter. Flera av dem var skrivna direkt på grekiska, andra har haft en hebreisk förlaga som gått förlorad, bland dem Mackabeerböckerna, Jesus Syraks vishet, Judits bok och Tobits bok. Dessa andra skrifter brukar – med en beteckning från Luther – kallas för apokryferna. Även om Septuaginta var en judisk översättning kom den i judiska kretsar så småningom att uppfattas som de kristnas version av de heliga skrifterna. Apokryferna ingick inte i den judiska normerande skriftsamlingen, bland annat för att de enligt dåtida uppfattning inte ursprungligen var skrivna på hebreiska eller arameiska. Synen på apokryferna har även skiftat inom kristenheten. Se kapitel 5. Vid sidan av de kanoniska skrifterna fanns inom judendomen en rad andra texter. Många av dessa brukar betecknas med ordet ”pseudepi­ texten

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 21

21

2012-11-22 16.38


Septuaginta Septuaginta är den äldsta och mest betydelsefulla av de antika bibelöversättningarna. Översättningen påbörjades 275–250 f Kr och avslutades först i kristen tid. Namnet Septuaginta – ofta förkortat med den latinska siffran LXX, det vill säga 70, som på latin heter just septuaginta – har översättningen fått genom traditionen att den utfördes av ett sjuttio­ tal översättare, sex från var och en av Israels stam­ mar, under 72 dagar. Denna tradition återfinns i det så kallade Aristeasbrevet, en legendär framställning som härstammar från 100-talet e Kr. Aristeasbrevet framhäver Septuaginta som den enda tillförlitliga översättningen, auktoriserad av översteprästen och de övriga religiösa ledarna, och översättarna som utvalda representanter för judendomen i Palestina. Arbetet skildras som ett typiskt kommissionsarbete. Så här beskrivs det: De grep sig an med arbetet, och de översatte allt på samma sätt genom att på varje punkt överläg­ ga med varandra. Av den text som blev resulta­ tet av deras gemensamma beslut lät Demetrios göra en vacker och värdig kopia. I Aristeasbrevet skildras bara översättningen av Pen­ tateuken, men namnet Septuaginta har åtminstone från andra århundradet efter Kristus kommit att ge

grafer”, det vill säga texter som tillskrivs någon annan än den verklige författaren. Ett stort antal av dessa skrifter tillhör den apokalyptiska traditionen och hämtar sin auktoritet från forntida kända personer som också tillskrivs författarskapet. Dessa texter är betydelsefulla bidrag till förståelsen av judisk tradition under århund22

namn åt översättningen av hela Gamla testamentet. För judarna i Egypten blev Septuaginta en hjälp att bevara det religiösa arvet i en ny kultur. Översätt­ ningen skapade förståelse för judisk religion och gjorde att judarna i Egypten och andra länder utan­ för Israel fick tillgång till de heliga skrifterna på sitt eget språk. Även om översättningen i första hand var avsedd för de judar som befann sig i Egypten, riktade den sig genom det grekiska språket även till övriga världen. De nytestamentliga författarna citerar oftast Gamla testamentet utifrån Septuagintas grekiska text. Översättningens särställning fram till Vulgatas tillkomst framgår av att den i stor utsträckning funge­ rade som den kristna kyrkans bibel under de fyra första århundradena efter Kristus. Septuagintas textkritiska betydelse beror bland annat på att den återger en hebreisk text som är äldre än den masoretiska standardtexten. I vissa fall återfinns den hebreiska texten bakom översättning­ en i Septuaginta bland de hebreiska manuskript som har hittats i Qumran. Den förnämsta handskriften till Septuaginta är Vaticanus (i textkritiska sammanhang förkortat B) från mitten av 300-talet. Andra viktiga handskrifter är Sinaiticus (S) från början av 300-talet och Alexandrinus (A) daterad till 400-talet.

radena före och efter vår tideräknings början. Tankegångarna i flertalet pseudepigrafiska skrif­ ter förutsätter en världsbild där Guds fiender har makten, men där Gud snart ska gripa in och upprätta sitt rike. Exempel på böcker av detta slag är Första, Andra och Tredje Henoksboken, Fjärde Esraboken, Esras visioner, Esras uppen-

texten

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 22

2012-11-22 16.38


barelse, Sefanja-, Abrahams-, Adams-, Danielsoch Hesekielapokalypsen, Andra och Tredje Baruksboken, Jubileerboken och De tolv patriar­ kernas testamenten.

Bibelöversättning Att översätta religiösa texter till ett annat språk är ett krävande arbete – av somliga har det rentav betecknats som ”det omöjligas konst”. Detta gäller inte minst översättningar av bibeln. Att det inte är lätt att översätta Gamla testamentet är ingen ny insikt, vilket framgår redan av företalet till den grekiska översättningen av Jesus Syraks vishet, där översättaren beklagande säger att ”denna bok, som ursprungligen avfattades på hebreiska, kan inte ge samma intryck när den översätts till ett annat språk”. Redan i den antika judendomen poängterades den hebreiska originaltextens unika karaktär. Det fanns en medvetenhet om att tolkningar till andra språk inte förmådde göra alla sidor av texten rättvisa. Därför fanns det en viss skepsis mot översättning av de heliga skrifterna. Rabbi Judah bar Ilai, en lärjunge till rabbi Akiba från slutet av första århundradet, har enligt Talmud sagt att ”den som översätter en vers ordagrant han är en lögnare och den som gör något tillägg han är en hädare”. Det finns en tydlig skillnad när det gäller översättning av Gamla respektive Nya testamentet. Medan de nytestamentliga översättarna inte lider någon brist på samtida grekiska texter har översättare av Gamla testamentet, utöver den hebreiska texten, bara tillgång till ett mindre antal inskrifter på klassisk hebreiska. Därför blir de hänvisade till den språkliga kontexten, de närliggande språken – bland andra ugaritiska,

arameiska och ackadiska – och/eller de äldsta översättningarna för att tolka svåra ord eller konstruktioner i bibelhebreiskan. Gamla testamentet rymmer också texter av många olika slag. Där finns ordlekar, assonanser och allitterationer, avancerad poesi och unika metaforer. Allt sådant är litterära fenomen som bara i begränsad utsträckning kan speglas i en översättning. Till detta kommer att de gammaltestamentliga skrifterna räknas som helig text inom både judendom och kristendom, vilket ibland kan ställa översättarna inför ytterligare svårigheter. När arameiskan efterhand ersatte hebreiskan som vardagsspråk i Palestina blev det naturligt att läsningen av texter ur Gamla testamentet i synagogan tolkades till arameiska. En sådan översättning till arameiska kallades för targum, det vill säga en tolkning. Ursprungligen avsågs med targum en rent muntlig simultantolkning av den hebreiska texten vid synagoggudstjänsten. Genom att översättningen skedde fritt kom ordalydelsen att variera från en plats till en annan, från ett tillfälle till ett annat; det cirkulerade alltså inte bara en tolkning till arameiska utan ett flertal. Först efterhand ägde en skriftlig fixering av sådana tolkningar rum. Targumerna är därför inte alltid översättningar i ordets egentliga mening. Deras syfte var också att utlägga texten, göra uppbyggliga til�lämpningar av den och förklara den utifrån sin egen tids synvinkel. Allt detta gör targumerna intressanta som uttryck för gammal judisk tolkningstradition. Utöver Septuaginta cirkulerade under de första århundradena efter Kristus flera andra översättningar av Gamla testamentet till grekiska. Det gäller till exempel Aquilas extremt ordagranna revision eller nyöversättning av texten

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 23

23

2012-11-22 16.38


Textkritik i praktiken Den gammaltestamentliga textkritikens uppgift är att med vetenskapligt beprövade och accepterade me­ toder försöka fastställa en så ursprunglig hebreisk grundtext som möjligt. Följande är några exempel på hur textkritiska resonemang har påverkat över­ sättningen i Bibel 2000. Det första exemplet är från berättelsen om Kain och Abel i Första Moseboken 4: Kain sade till sin bror Abel: ”Kom med ut på fäl­ ten.” Där överföll han sin bror Abel och dödade honom. Översättningen av Kains replik i Första Moseboken 4:8 i Bibel 2000 bygger inte på den masoretiska tex­ ten utan på Samaritanus och den version som finns i fyra antika översättningar: Septuaginta, Peshitta, targumen och Vulgata. En ordagrann översättning av den masoretiska texten måste bli ”Kain sade till sin bror Abel” utan att det framgår vad han sade. I många hebreiska handskrifter och utgåvor finns ett mellanrum i texten som tyder på att avskrivarna var medvetna om att något saknades. Översättningen i Svenska Folkbibeln, ”Kain talade med sin bror Abel; och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror Abel och dödade honom”, är densamma som i

Septuaginta från omkring 130 och Symmachos översättning från slutet av 100-talet eller början av 200-talet. Den senare utmärks både av trohet mot den hebreiska standardtexten och av en elegant grekisk stil. Till denna grupp hör också Theodotions översättning från slutet av 100-talet, som hade ambitionen att vara en revision av Septuaginta på läsbar grekiska. 24

1917 års översättning, men det är en tveksam åter­ givning av den hebreiska texten. Den nya judiska översättningen är rakare och skriver helt enkelt (i svensk översättning): ”Kain sade till sin bror Abel …” Samma sätt att översätta som i Bibel 2000 återfinns i nästan alla moderna översättningar. Bil­ den av Kain förändras delvis om repliken finns med; hans agerande uppfattas då snarare som ett över­ lagt mord än ett dråp i hastigt mod. Ett andra exempel är hämtat från Första Mose­ bokens andra kapitel: Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. I Första Moseboken 2:2 följer Bibel 2000 den ma­ soretiska texten, trots att det finns ett starkt yttre stöd för en annan text. Samaritanus, Septuaginta och Peshitta läser alla: ”Den sjätte dagen.” Av mo­ derna översättningar följer några denna senare läsart, men den inre kritiken – det vill säga en be­ dömning utifrån textens innehåll – talar emot den, eftersom den masoretiska texten också kan över­ sättas: ”Den sjunde dagen fullbordade Gud sitt verk.” Detta kan uppfattas så att Gud gjorde det

Den översättning av Gamla testamentet som återfinns i Septuaginta lästes också på latin, framför allt i form av den gammallatinska översättningen Vetus Latina, men den översattes också till andra språk, såsom etiopiska, armeniska och arabiska. Den syriska översättningen Peshitta – det betyder den enkla – är en annan gammal bibelversion. Det är okänt när den kom

texten

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 24

2012-11-22 16.38


allra sista i skapelseverket på den sjunde dagen. Det är troligen för att undanröja missuppfattningen att Gud bröt sabbaten samtidigt som den instifta­ des som flera antika textvittnen skriver ”den sjätte dagen”. Det finns således starka teologiska skäl för den läsning som finns i till exempel Septuaginta. Om lagstiftaren själv bröt mot sabbatsbudet skulle detta knappast vara möjligt att upprätthålla. Egent­ ligen är det ingen betydelseskillnad mellan de två läsarterna ”Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk” och ”Den sjätte dagen fullbordade Gud sitt verk”, men den sistnämnda läsningen omöjliggör en viss tolkning av den masoretiska texten och fram­ står därför som ett försvar för den judiska lagen. Ett tredje exempel kommer också det från Förs­ta Moseboken och är hämtat från skildringen av Abra­ ham: När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår. Skillnaden mellan den masoretiska texten och and­ra textvittnen i Första Moseboken 22:13 beror förmodligen på att skrivaren förväxlat två likartade bokstäver. I den masoretiska texten står ”fick han

till, men den tycks för den gammaltestamentliga delen bygga på en hebreisk förlaga. Aquilas, Symmachos och Theodotions översättningar finns bevarade i mindre brottstycken. Att de över huvud taget finns kvar är kyrkofadern Origenes (cirka 182–251) förtjänst. Hans polyglottbibel, det vill säga en bibel med flera parallella översättningar, Hexapla från omkring

bakom sig se en vädur”. I den text som återges i Bi­ bel 2000 står ”fick han se en bagge”. De hebreiska ord som översätts med ”bakom” och ”en” är näs­ tan identiska i handskrivna texter. Många hebreiska handskrifter har ”en”, liksom Samaritanus, Peshitta och en targumhandskrift. Ordet för ”bakom” kom­ mer lite oväntat i texten, men inte heller ”en” är självklart i sammanhanget. Även här har de flesta moderna översättningarna valt att läsa samma he­ breiska text som Bibel 2000. Ytterligare ett exempel på textkritik i praktiken kan hämtas från de två texterna Andra Kungaboken 19 och Jesajaboken 37. De är parallelltexter, det vill säga texter med samma innehåll, men Andra Kunga­ boken 19:9 och Jesajaboken 37:9 skiljer sig åt på en punkt. I Andra Kungaboken står ”återigen sände han budbärare” och i Jesajaboken ”när han hörde det sände han budbärare”. En av dessa två texter är sannolikt den ursprungliga, eller så är de båda ur­ sprungliga var och en i sitt sammanhang. Däremot kan inte den formulering som återfinns i den ena Jesajarullen från Qumran (1QIsa) och i Septuaginta – ”när han hörde det sände han återigen budbära­ re” – vara ursprunglig, eftersom den formuleringen förutsätter en kombination av den masoretiska tex­ ten i Andra Kungaboken och Jesajaboken.

år 230–250 återger sex, därav namnet, olika versioner av bibeltexten i parallella kolumner: den hebreiska texten, en transkription av den på grekiska, Aquilas och Symmachos översättningar tillsammans med Septuaginta och Theodotions översättning. Kyrkofadern Hieronymus (cirka 342–420) blev en banbrytare i bibelöversättningens histotexten

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 25

25

2012-11-22 16.38


ria genom att han gav sig i kast med den gigantiska uppgiften att översätta hela Gamla testamentet direkt från den hebreiska standardtexten till latin. Hans översättning förelåg i färdigt skick år 405. Det var inte självklart att kyrkan skulle acceptera den som en riktig bibeltolkning. Eftersom Septuaginta alltsedan urkyrkans tid varit de kristnas bibel blev striden hård mellan Vetus Latina och den nya översättningen. Hieronymus arbete segrade och blev den katolska kyrkans officiella översättning under namnet Vulgata, alltså den allmänna. Reformationen, med målsättningen att nå ut till folket med sin förkunnelse, blev en viktig inspirationskälla för många bibelöversättningar; den nya boktryckarkonsten gjorde det också lättare att sprida nya tryckta produkter. Den mest inflytelserika av reformationens översättningar, den så kallade Lutherbibeln, blev direkt avgörande för den svenska bibelöversättningstraditionen. Luther ställde läsarna i centrum – det väsentligaste för honom var att tankarna i bibeln kommunicerades, att de nådde fram till dem som läste eller lyssnade. Därför var det naturligt för Luther att skriva enkelt, för ”mannen på gatan” eller ”gumman på torget” som han själv uttryckte det. Martin Luther (1483–1546) hade en praktisk syn på översättningsarbete och ville minst av allt kanonisera sin egen version av bibeln; han slog sig aldrig till ro med vad han åstadkommit utan reviderade ständigt sin översättning. Reformationen inspirerade också till andra översättningsprojekt. Den förste engelske översättare som arbetade direkt med den hebreiska och grekiska grundtexten var William Tyndale (omkring 1490–1536). Hans översättning av Nya testamentet publicerades redan 1525, men han avrättades som irrlärare innan hans över26

sättning av Gamla testamentet var färdig. Trots att Tyndales version inte accepterades av kyrkan fick hans översättningsarbete ett avgörande inflytande på senare, och av kyrkliga och politiska makthavare godtagna, översättningar. Som höjdpunkten på reformationstidens engelska bibelöversättningsarbete räknas King James Bible eller Authorized Version från 1611 – en översättning som fortfarande används och som har ett inflytande utan motstycke i den engelskspråkiga världen. Engelska översättningar från slutet av 1800-talet och framåt var ofta revisioner av Authorized Version. Från 1950-talet och framåt har ett intensivt översättningsarbete pågått runt om i Europa och USA, något som avspeglar sig i många idiomatiska översättningar, det vill säga översättningar som i första hand tar hänsyn till målspråket och inte eftersträvar ordagrannhet. Dessa nyare översättningar bygger ofta på ett textkritiskt arbete med den hebreiska texten och försöker spegla utvecklingen inom den språkliga och exe­getiska forskningen. Även om masoreternas text är utgångspunkt vid översättningsarbetet försöker dagens översättare rekonstruera en äldre och ursprungligare text, bland annat med hjälp av de textvarianter som redovisas i olika utgåvor av den hebreiska bibeln. Som exempel på sådana nyare översättningar kan nämnas Jerusalembibeln, som finns både i franskt original och engelsk översättning, The New English Bible, Traduction Oecumenique de la Bible, Einheitsübersetzung der Heiligen Schrift, Good News Bible och New International Version. På judiskt område finns New Jewish Bible, en idiomatisk översättning som strikt håller sig till den masoretiska texten. I Norden har Norge, Finland, Danmark och Sverige de senaste 20 åren fått nya officiella bibelöversättningar.

texten

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 26

2012-11-22 16.38


Litteratur för vidare läsning Mängden litteratur till Gamla testamentet är mycket stor. Följande är därför ett starkt begränsat urval. I många av de angivna böckerna finns omfattande litteraturlistor för den som vill fördjupa sig ytterligare. 1. Inledning Friedman, Richard Elliott, Who Wrote the Bible?, San Francisco: Harper, andra upplagan, 1997. 2. Texten The Canon Debate, red Lee Martin McDonald & James A Sanders, Peabody: Hendrickson, 2002. Dödahavsrullarna: innehåll, bakgrund och betydelse, red Cecilia Wassén, Stockholm: Atlantis, 2011. Jobes, Karen H & Moisés Silva, Invitation to the Septuagint, Grand Rapids: Baker och Carlisle: Paternoster, 2000. Olsson, Birger, Från Birgitta till Bibel 2000: den svenska bibelns historia, Stockholm: Verbum, 2001. van der Toorn, Karel, Scribal Culture and the Making of the Hebrew Bible, Cambridge, Massachusetts och London: Harvard University Press, 2007. Tov, Emanuel, Textual Criticism of the Hebrew Bible, Minneapolis: Fortress, tredje upplagan, 2012. 3. Bakgrunden Dowley, Tim, Libris Atlas till Bibelns och kristenhetens historia, Örebro: Libris, andra upplagan, 2007.

Finkelstein, Israel & Amihai Mazar, The Quest for the Historical Israel: Debating Archaeology and the History of Early Israel (Archae­ ology and Biblical Studies 17), red Brian B Schmidt, Atlanta: Society of Biblical Literature, 2007. Kessler, Rainer, The Social History of Ancient Israel: An Introduction, Minneapolis: Fortress, 2008. McNutt, Paula M, Reconstructing the Society of Ancient Israel (Library of Ancient Israel), Louisville: Westminster John Knox, 1999. Middlemas, Jill Anne, The Templeless Age: An Introduction to the History, Literature, and Theology of the ”Exile”, Louisville och London: Westminster John Knox, 2007. Moore, Megan Bishop & Brad E Kelle, Biblical History and Israel’s Past: the Changing Study of the Bible and History, Grand Rapids och Cambridge: Eerdmans, 2011. 4. Religionen Albertz, Rainer, The History of Israelite Religion in the Old Testament Period I–II, London: SCM, 1994. Gordon, Robert P, The God of Israel (University of Cambridge Oriental Publications 64), Cambridge: Cambridge University Press, 2007. Keel, Othmar & Christoph Uehlinger, Gods, Goddesses, and Images of God in Ancient Israel, Edinburgh: T&T Clark, 1998. Miller, Patrick D, The Religion of Ancient Israel, Lousville: John Knox, 2000. Wikander, Ola, Enuma Elish: Det babyloniska skapelseeposet (Wahlström & Widstrands Klassikerserie), Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2005.

238

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 238

2012-11-22 16.39


Wikander, Ola, Kanaaneiska myter och legender (Wahlström & Widstrands Klassikerserie), Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2003. 5. Böckerna Berättarna: En guide till Gamla testamentets historiska böcker, Greger Andersson, Lennart Boström, LarsOlov Eriksson och Åke Viberg, red LarsOlov Eriksson, Örebro: Libris, 2006. Collins, John Joseph, Introduction to the Hebrew Bible, Minneapolis: Fortress, 2004. Coogan, Michael D, The Old Testament: A Historical and Literary Introduction to the Hebrew Scriptures, New York och Oxford: Oxford University Press, 2006. Eriksson, LarsOlov, De glömda böckerna: En guide till apokryferna, Örebro: Libris, 1999. Gottwald, Norman K, The Hebrew Bible: A Brief Socio-Literary Introduction, Minneapolis: Fortress, 2008. Poeterna: En guide till Gamla testamentets poetiska böcker, Greger Andersson, Lennart Boström, LarsOlov Eriksson och Åke Viberg, Örebro: Libris, 2004. Profeterna: En guide till Gamla testamentets profetiska böcker, Greger Andersson, Lennart Boström, LarsOlov Eriksson och Åke Viberg, Örebro: Libris, 2003. A Theological Introduction to the Old Testament, Bruce C Birch, Walter Brueggemann, Terence E Fretheim och David L Petersen, Nashville: Abingdon, andra upplagan, 2005.

Gorman, Michael J, Elements of Biblical Exegesis: A Basic Guide for Students and Ministers, Peabody: Hendrickson, andra upplagan, 2009. Hayes, John Haralson & Carl R Holladay, Biblical Exegesis: A Beginner’s Handbook, Louis­ ville och London: Westminster John Knox, tredje upplagan, 2007. 7. Teologin Biblical Theology: Introducing the Conversation (Library of Biblical Theology), Leo G Perdue, Robert Morgan och Benjamin D Sommer, Nashville: Abingdon, 2009. Brueggemann, Walter, Old Testament Theology: An Introduction (Library of Biblical Theology), Nashville: Abingdon, 2008. Childs, Brevard S, Biblical Theology: A Proposal (Facets), Minneapolis: Fortress, 2002. 8. Verkningshistorien Hebrew Bible/Old Testament: The History of Its Interpretation I–III, red Magne Sæbø, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 1996–. 9. Gamla testamentet i samtidens kultur The Bible and Literature: A Reader, red David Jasper och Stephen Prickett, Oxford och Malden: Blackwell, 1999. Film och religion: Livstolkning på vita duken, red Tomas Axelson och Ola Sigurdson, Örebro: Cordia, 2005. Speglingar: Svensk 1900-talslitteratur i möte med biblisk tradition, red Stefan Klint och Kari Syreeni, Skellefteå: Norma, 2001.

6. Metoderna Barton, John, The Nature of Biblical Criticism, Louisville och London: Westminster John Knox, 2007. 239

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 239

2012-11-22 16.39


Bokens författare Göran Eidevall, teol dr, professor i Gamla testamentets exe­getik, Uppsala universitet. Forskar om bibliska meta­ forer, fiendebilders funktion i profetlitteraturen, tolkning av texter om krig och våld samt om interaktion mellan gudsbild, fiendebild och självbild i Psaltaren. Har skrivit kapitel 6 tillsammans med Mikael Larsson.

Staffan Olofsson, teol dr, professor i Gamla testamentets exegetik, Göteborgs universitet. Forskar om bibelöversättning, Septuaginta med inriktning på översättningsteknik och teologisk exeges, om metaforer i Psaltaren och religionshistoriska perspektiv på bibliska texter. Har skrivit kapitel 2.

LarsOlov Eriksson, teol dr, docent, lektor i exegetisk teologi vid Johannelunds teologiska högskola. Forskar om Psaltaren, profetlitteraturen, bibelteologi, bibelkommentaren som genre och om förhållandet exe­getik-hermeneutik-homiletik. Har skrivit kapitel 1 tillsammans med Åke Viberg, dessutom avsnitten om Krönikeböckerna, Esraboken, Nehemjaboken, Esters visorna, Hesekiels bok, Tolvprofetboken bok, Klago­ (inklusive Hosea­boken–Malakis bok), Poetisk litteratur och vishetslitteratur, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren, Höga visan och De apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna (inklusive Tobits bok–Manasses bön) i kapitel 5.

Dag Oredsson, teol dr i Gamla testamentets exegetik. Forskar om den nya historieskrivningen kring 900talets kronologi och relationen mellan nord och syd under 700–600-talen samt den politiska och religiösa utvecklingen i Jerusalem under samma period. Utöver traditionell exegetik använder han sig av arkeologi och sociologi. Har skrivit kapitel 3.

Sten Hidal, teol dr, professor emeritus i bibelvetenskap vid Lunds universitet. Forskar om semitiska språk, särskilt hebreiska och syriska, gammaltestamentlig antropologi, biblisk utläggningshistoria samt om bibliska motiv i modern skönlitteratur. Har skrivit kapitel 8.

Lina Sjöberg, teol dr, högskolelektor vid institutionen för genus, kultur och historia vid Södertörns högskola. Forskar om bibeln i den moderna kulturen med särskilt fokus på teori- och metodfrågor och om de hermeneutiska möjligheterna när det gäller tolkningen av mellanmänskliga relationer så som de skildras i Gamla testamentets berättelser. Har skrivit kapitel 9.

Mikael Larsson, teol dr, universitetslektor i Gamla testamentets exegetik, Uppsala universitet. Forskar om bibelns reception i den moderna kulturen med fokus på frågor om våld, kön och sexualitet. Har skrivit kapitel 6 tillsammans med Göran Eidevall. Stig Norin, teol dr, professor emeritus i Gamla testamentets exegetik, Uppsala universitet. Forskar om hur personnamn kan avslöja något om religionen under israelitisk kungatid, om dialoger i Gamla testamentet samt om Dödahavstexterna och nordvästsemitiska språk. Har skrivit kapitel 4 och om Moseboken (inklusive Första–Femte Moseböckerna) i kapitel 5.

Blaženka Scheuer, teol dr, universitetslektor i Gamla testamentet, Lunds universitet. Forskar om centrala teologiska frågor i Jesajaboken samt om relationen mellan Guds handlingar och människans respons på dessa. Har skrivit avsnittet om Jesajaboken i kapitel 5.

Åke Viberg, teol dr, docent, lektor i exegetisk teologi med inriktning på Gamla testamentet vid Teologiska Högskolan Stockholm. Forskar om symbolhandlingar, förhållandet mellan teologi och exegetik och om redaktionskritik i de historiska böckerna med fokus på det deuteronomistiska historieverket. Har skrivit kapitel 1 tillsammans med LarsOlov Eriksson, avsnitten om Det deuteronomistiska historieverket (inklusive om Josuaboken–Andra Kungaboken), Ruts bok, Jobs bok, Profetism och profetlitteratur, Jeremiaboken och Daniels bok i kapitel 5 och dessutom kapitel 7.

240

9789152630778_2a-tryck_Inl.indd 240

2012-11-22 16.39


[red.] LarsOlov Eriksson och Åke Viberg

Gud och det utvalda folket vänder sig främst till teologi­ studerande, präster och pastorer.

Gud och det utvalda folket

Gud och det utvalda folket är en introduktionsbok med fokus på historiska, litterära och teologiska fråge­ ställningar i relation till Gamla testamentets enskilda böcker och deras tillkomst. Boken ger en bakgrund till Israels historia, geografi och samhälle och de enskilda bibelböckerna presenteras var för sig. Läsaren får en religionshistorisk bakgrund och en genomgång av de olika metoder som används inom den bibelvetenskapliga forskningen. Avslutnings­ vis följer en presentation av hur Gamla testamentets texter tolkas i vår samtid.

[red.] LarsOlov Eriksson och Åke Viberg

Gud och det utvalda folket inledning till Gamla testamentet

Författare är LarsOlov Eriksson (redaktör), Åke Viberg (redaktör), Göran Eidevall, Sten Hidal, Mikael Larsson, Stig Norin, Staffan Olofsson, Dag Oredsson, Blaženka Scheuer och Lina Sjöberg.

52630778_omslag_190923.indd 1

2019-09-24 17:12

Profile for Smakprov Media AB

9789152630778  

9789152630778  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded