9789152353295

Schh, en hemlis! är en högläsningsbok för förskoleklassen. De humoristiska bilderna till texten finns också i Robin Lärarstöd Digital, för samtidig visning.

Till varje kapitel finns en lyssningskod där man även kan lyssna till den inlästa texten.

Robinböckerna

Schh, en hemlis! Förskoleklass

Molly och Nikko är bästa vänner och går i samma förskoleklass. Men en dag flyttar Nikko. Molly tycker inte att det går bra att leka med den nya grannen Elton. De tänker så olika! Hon önskar sig en riktig robot, som kan vara som en kompis. Vilken tur att hennes pappa är uppfinnare!

PERNILLA GESÉN MILLIS SARRI

Schh, en hemlis!

F

Innehåll 1. Vilse i centrum 6

14. En ny granne 76

2. Skolstart! 12

15. Elton får nya kompisar 80

3. Den ska heta Robin 18

16. Ett pinsamt bus 84

4. En dum nyhet 24

17. Spöket Robin 90

5. Tvillingkull 30

18. Bråk! 94

6. En bra lördag 36

19. En olycka 99

7. Ett spännande möte 42

20. Nästan avslöjad 104

8. Den hemliga uppfinningen 48

21. Picknick med klassen 110

9. En busig plan 54

22. Robin letar efter kompisar 116

10. Avslöjade 58

23. Hälsa på hos Nikko 122

11. Du är en robot! 62

24. Kompis! 128

12. Hej, jag är Elton! 68

25. Skolavslutning! 132

13. Ett mysigt jullov 72

Den här boken handlar om oss!

Molly

Mollys farmor och farfar

Elton

Judit

Jonny, Mollys pappa

Nikko

Lara, Eltons mamma

Danilo

Sanna

Ines

Robin

Peter, Nikkos pappa

Tamika, Nikkos mamma

Ali, Eltons pappa

Omar

Vida

Sandor

Karin

KAPITEL 1

Vilse i centrum Molly har fjärilar i magen. Det är inga riktiga fjärilar, såklart, men det känns så. Imorgon ska hon börja skolan.

– Fast det är inte riktiga skolan, säger Ines.

Ines är Mollys storasyster och hon kan vara ganska irriterande, tycker Molly. Förskoleklass är visst riktiga skolan, det har pappa sagt.

Molly och Ines sitter i trädgården. Det är en härlig dag! Gräset killar under fötterna och en sömnig humla surrar runt bordet. Pappa kommer ut från radhuset. Han bär på en bricka med smörgåsar och mjölk. Runt pappas ben kör en gräsklippare omkring. Den har pappa byggt helt själv. Han är bra på att bygga saker, faktiskt bäst i världen, tror Molly. Pappa ställer ner brickan. Molly har aldrig sett så konstiga smörgåsar förut. De är fulla av tårtljus och ser väldigt geggiga ut.

– Varför har du tryckt ner tårtljus i smörgåsarna? frågar Molly.

Pappa suckar.

– Det är inte jag. Det är min nya uppfinning som jag har byggt. Jag tänkte att den skulle hjälpa till i köket.

Molly tar en tugga av smörgåsen och spottar ut. Usch! Kaviar och marmelad är inte så gott ihop.

– Men alltså, det här kan man faktiskt inte äta, säger Ines.

Molly och pappa går in i köket för att göra nya smörgåsar.

På köksbordet står pappas nya uppfinning och kastar jordgubbar omkring sig. Molly får ducka för här kommer det en jordgubbe flygande. Pappa stänger av. Molly går fram och petar lite på en av armarna.

– Hur har du gjort den här? frågar hon.

– Enkelt! Jag tog en leksaksgrävmaskin och monterade ihop med några leksakslyftkranar. Sen behövde jag bara programmera den.

6

Pappa babblar på medan han visar. Molly har lärt sig att programmera är en viktig del i hans jobb. Det är då han lär roboten hur den ska göra. Men det är just den delen som brukar vara svår. Som med den här uppfinningen. Pappa sjunker ner på köksstolen.

– Jag som hade hoppats på att den skulle hjälpa till, suckar han. Jag hinner inte med allt.

– Du borde uppfinna en riktig robot, säger Molly. Inte en som bara kan göra konstiga mackor, utan en som är som oss.

– Som en människa, menar du? frågar pappa.

– Ja, fast en robot. Som både är rolig och bra, föreslår Molly.

Mollys bästa vän i hela världen är Nikko. Det är perfekt, för de bor grannar. Molly och Nikko har känt varandra sen de var bebisar. Men då kröp de mest omkring och tog varandras leksaker. Nu leker de jättebra ihop! De har en fantasivärld som bara de känner till och de kan bygga med lego i timmar. Idag ska Molly följa med Nikko och hans mamma för att köpa skolväska. Nikkos mamma, Tamika, har kläder i glada färger och en stor mun som ler hela tiden. Molly älskar att vara med henne, allt blir liksom extra glittrigt när hon är med.

De har åkt till Österviks centrum. Östervik är en ganska liten stad, men här finns en riktig galleria med många butiker. Nikko och Molly vill titta på allt utom på väskor. De drar i Tamika och tjatar om att de vill gå till leksaksaffären.

– Sen, säger Tamika. Först väskorna.

Det är en liten butik som luktar läder. Här finns många väskor och hattar. Molly väljer snabbt en lila ryggsäck och Nikko vill ha en likadan, men grön. Så fort Tamika har betalat springer de ut. Molly får syn på en fin nalle i ett skyltfönster och tvärstannar.

– Titta! säger hon och vips har de gått in i butiken.

Här är fullt av bebissaker. Molly och Nikko tittar på varandra med stora ögon.

– Vi är väl inga bebisar heller, skrattar Nikko.

– Nej, skrattar Molly. Vi gick fel.

8

9

De lämnar butiken och springer in i leksaksaffären istället. Här finns så många roliga saker! De stannar länge och tittar på allt lego. Nikko pekar på en buss.

– Den har inte jag. Den ska jag önska mig av mamma.

Men var är Nikkos mamma? Molly och Nikko ser sig omkring, men hyllorna är många och höga. Här är det fullt av vuxna och barn, men de kan inte se Tamika någonstans.

– Mamma! ropar Nikko.

– Tamika! ropar Molly.

Men ingen Tamika svarar. Molly känner sig orolig. Hon vet att hon inte får springa bort i affärer.

– Hon kanske är kvar i väskaffären, föreslår Molly.

Men där är hon inte heller. Nikkos ögon är blanka, han ser rädd ut.

Molly försöker tänka hur de ska göra.

– Om man går vilse ska man stanna så fort man vet att man har tappat bort sig, säger hon till Nikko.

– Och ställa sig på en hög plats så man blir upptäckt, säger Nikko.

Han får syn på en stege som de klättrar upp på och spanar ut i butiken. Och där kommer en kvinna inspringande med fint hår och glittriga, oroliga ögon.

– Mamma! ropar Nikko och vevar med armarna.

– Vi är här! ropar Molly.

När Tamika får syn på dem ser det ut som om hon ska börja gråta.

Men det gör hon inte. Istället skyndar hon fram och tar Nikko och Molly i sin famn.

– Herregud, ungar! säger hon och kramar om dem så Molly inte får luft. Ni får inte springa bort så där!

– Vi trodde att du var med, säger Nikko.

– Trodde ja, men det var jag inte, säger Tamika. När jag hade betalat var ni redan borta. Nästa gång måste ni lova att inte försvinna iväg.

Molly och Nikko lovar.

– Vi kommer nog börja tänka lite klokare nu när vi börjar i skolan, säger Molly.

10

Tamikas mun spricker upp i ett stort skratt.

– Det är bra det! Från och med imorgon kommer ni att bli väldigt kloka.

– Klokare än dig, retas Nikko.

– Det kan ni glömma, skrattar Tamika.

Hon hänger ryggsäckarna på Molly och Nikko.

– Så där ja, nu ser ni ut som riktiga skolbarn.

Molly och Nikko går fram och tillbaka framför en stor spegel. Här kommer två skolbarn! Molly längtar till nästa dag.

11

KAPITEL 2

Skolstart!

Molly står i hallen och väntar på pappa. Hon trampar otåligt med fötterna.

– Kom då! ropar hon.

I den lila ryggsäcken ligger ett pennskrin, glasögonfodralet och ett äpple. Molly känner efter att ryggsäcken är stängd och hänger den på ryggen. Pappa jäktar ut från köket och kliver i sina skor, i nästa sekund är de ute.

Nikko och Tamika väntar på gatan framför radhusen. De börjar promenera mot skolan medan de pratar i mun på varandra. Eller promenerar? Molly och Nikko måste studsa fram.

De håller varandra i händerna och sjunger en sång. Det luktar blöt asfalt och himlen är grå. Molly har gått den här vägen många gånger förut. Först är det bara förbi radhusen och lekplatsen. Sen kan de se kiosken längre bort. Dit går Molly ofta för att handla lördagsgodis.

Den sista biten fram till skolan har Molly bara gått några gånger och hon känner hur det pirrar i kroppen när de närmar sig.

– Där är den! säger Nikko och pekar.

– Jag vet inte om jag vågar, säger Molly.

Fast det är inte sant. Molly vågar visst. Hon tycker ofta att det är härligt med nya, lagom läskiga saker. Som att åka lilla bergochdalbanan på tivoli, det här känns lite så.

12

Förskoleklasserna håller till i en annan byggnad som ligger bakom skolan. Men de har samma skolgård som de stora barnen. Pappa öppnar ytterdörren och de kliver in i en hall. Här står många skor uppställda på rad.

En kvinna som ser snäll ut kommer fram.

– Välkommen säger hon och ler stort. Jag heter Karin.

Karin hälsar först på pappa och Tamika, sen vill hon veta vilka Molly och Nikko är.

– Jag ska visa var ni har era hyllor, fortsätter hon. Följ med in!

Molly, Nikko, pappa och Tamika tar av sig skorna och följer efter.

Karin pekar på två hyllor. Det står Molly på den ena och Nikko på den andra.

– Bredvid varandra! säger Molly glatt och tittar på sin kompis.

– Jag fick en sköldpadda på min hylla, säger Nikko och petar på klisterlappen som sitter vid krokarna.

– Och jag en krabba, säger Molly.

– Vad fint, djur som både trivs i vatten och på land, säger Karin.

– Lite som vi, säger Molly. Visst, Nikko?

Nikko nickar ivrigt. För det är ju sant. De har badat hela sommaren och snart ska de börja på simskola. Men det hinner Molly inte berätta nu för Karin har bråttom att visa dem runt innan det är samling.

Först går de in i ett stort rum där det finns hyllor längs väggarna och en rund matta mitt på golvet där några barn bygger med klossar.

– Här ska vi snart ha samling, säger Karin.

Sen visar hon några mindre rum där man kan mysa, pyssla, leka med bilar, dockor och spela spel. En trappa upp finns ett annat stort rum med många bord och stolar.

– Här brukar vi både äta och ha lite lektioner, säger Karin.

Snart är det dags för samling. Några av barnen vill att föräldrarna ska stanna över samlingen. Men det vill inte Molly och Nikko. De har ju varandra!

14

De sätter sig i en ring runt den fina gröna mattan. Molly tittar på de vuxna som verkar jobba här. En heter Omar, han är ung och ser snäll ut och han skrattar mycket, precis som Nikkos mamma. Sen finns det en som heter Sanna och som ser allvarlig ut. Sanna kommer ha nästan alla lektioner med barnen. När de vuxna har berättat lite om sig själva är det barnens tur. Molly har svårt att lyssna på de andra, hon är pirrig och ivrig att få berätta om sig själv. Och när det väl blir Mollys tur kan hon aldrig sluta. Det är som om orden bara flyger ut av sig själva.

Rätt som det är så sitter hon inte ens på mattan, hon har ställt sig upp medan hon berättar om pappas uppfinningar och om hans verkstad som de har på tomten.

– Jag får aldrig gå in där för pappa uppfinner jättehemliga saker. Nu uppfann han en ny köksgrej som kastar jordgubbar, säger hon högt.

Den kastade nästan en på mig, så jag fick bara …

Molly duckar för att visa hur det gick till.

– … ducka. Så här!

15

Många barn skrattar när Molly pratar. Karin nickar åt henne att sätta sig, men nu är Molly riktigt igång. Hon har inte berättat om alla pappas uppfinningar.

– Och så har han uppfunnit en diskbalja som diskar av sig själv och en arm som kammar håret åt en.

En flicka med tofs lägger sig ner på mattan och gäspar.

– Man kan inte uppfinna allt det där, säger hon.

– Min pappa kan uppfinna allt! säger Molly.

– Vadå? Kan han uppfinna en robot, kanske? fnyser flickan.

– Min pappa har redan uppfunnit en robot. Så det så! säger Molly och sätter sig argt ner på rumpan igen.

När alla har berättat lite om sig själva leker de några namnlekar, sen är samlingen slut. Molly och Nikko går runt mellan rummen, osäkra på vad de ska hitta på. I det mindre rummet har några börjat leka affär och i rummet där de hade samling har Karin satt på musik så att man kan dansa. Till sist hamnar Molly och Nikko på övervåningen.

Sanna visar dem en stor låda med lego och snart är de i full gång med att bygga en hemlig stad.

– Vad heter roboten?

Molly snor runt och får syn på flickan med tofs. Hon hade helt glömt bort att hon råkade ljuga förut.

– Eh … R… Molly försöker tänka men det står still. Robot. R. – Den kan väl inte heta R, heller? säger flickan.

– Eh … Rrr... Rrumprulle? provar hon.

– Rumprulle? skrattar flickan. Den borde heta något fint, som ett hästnamn, kanske. Jag älskar hästar!

– Rr... Rauoo… Robotin… Robin! säger Molly.

16

Det bränner på hennes kinder. Hon märker att Nikko tittar på henne.

– Robin? frågar flickan.

Molly nickar ivrigt.

– Jag heter Judit, säger flickan.

– Det vet jag väl, skrattar Molly.

Men det visste hon inte alls.

17

KAPITEL 3

Den ska heta Robin Mollys pappa har ofta bråttom. Det är för att han glömmer bort tiden när han jobbar med en ny uppfinning. Och då blir det ju stressigt, som idag. Molly och Ines knackar på till verkstan. Pappa Jonny rycker upp dörren och ser vild ut.

– Klockan, pappa! Skola, säger Ines.

Nu blir det bråttom. De måste halvspringa.

18

– Vad uppfinner du? ropar Molly efter pappa.

– Jag ritar på något … pustar pappa andfått. Äh, det där tar vi sen.

Molly vill fråga mer, men det är svårt att ställa frågor när man springer. Så fort de kommer in i skolan får Molly en puss och i nästa sekund skyndar pappa ut för att hinna med bussen. Nikko kommer fram.

– Vi kunde inte vänta på er längre för då skulle vi komma försent, säger han.

De tittar ut genom fönstret och ser hur Jonny försvinner bort mot busshållplatsen.

– Jag vet, pappa var i verkstan, säger Molly.

– Han jobbar säkert med en ny uppfinning, säger Nikko.

Molly nickar och tar av sig skorna. De går in i stora rummet där samlingen snart ska börja.

– Du vet det där du sa till Judit … börjar Nikko.

– Va? Vem är det? frågar Molly fast hon vet.

Nu har de gått i skolan i två veckor. Molly kan namnen på alla klasskompisar. Judit är flickan som frågade om roboten.

– Om att din pappa har uppfunnit en robot, fortsätter Nikko.

– Han uppfinner ju robotar, skrattar Molly. Den som hjälper till i köket är en robot. Diskbaljan som diskar av sig själv är en robot.

Molly slår ut med armarna. Hon vet egentligen vad Nikko menar, men hon låtsas inte om det.

– Jo, fast det lät som att du ljög och sa att det var en riktig robot.

Inte en grej som bara kan diska, förklarar Nikko.

Molly suckar högt.

– Tjat, tjat, säger hon och sätter sig på mattan.

Nikko sätter sig bredvid. Mitt emot dem sitter Judit. Hon tittar på Molly men Molly låtsas inte om det.

19

Pappa Jonny har ett väldigt speciellt jobb. Det är som att kliva in i en framtidsvärld. Här inne finns många uppfinningar. De flesta ser ut som vanliga maskiner, men en del ser ut som små djur eller rymdfarkoster. Här finns till och med riktiga robotar! Robotarna kan hjälpa till på fabriker eller kanske städa. Men ingen robot är så bra att den skulle kunna hjälpa till i ett hem.

– Och bli som en kompis, mumlar Jonny för sig själv.

Han sätter sig vid skrivbordet och tar upp ett block ur väskan. Han tittar på det han har ritat. Det är många olika robotar, men ingen ser ut som en robot man vill ha i sitt hem.

Kontorets städrobot RS75 rullar in och tömmer papperskorgen.

– Vad säger du RS75? Om man vill ha en robot i sin familj, hur ska den då vara?

RS75 står helt still ett tag.

– RS75 klar i rum 32, säger den med tråkig röst.

– Tack, tack, säger Jonny och börjar skriva en lista.

Roboten måste kunna prata ordentligt.

Roboten måste ha ett bra namn.

Jonny biter på sin penna. Ett bra namn på en robot, vad kan det vara, funderar han.

20

– Äntligen! säger Molly när pappa hämtar henne.

Nikko har gått hem för länge sen och den sista halvtimmen har mest varit tråkig. Hon ger pappa en kram.

– Jag hade så mycket att göra på jobbet, säger pappa.

Molly nickar.

– Jag vet.

Det brukar vara så med pappas jobb. Molly kliver i skorna och vinkar hej då till Karin. Pappa tar hennes hand. Det är skönt att promenera när de inte har bråttom. Molly och pappa stannar och tittar på en ekorre som skuttar mellan trädgrenarna. Molly berättar om allt Nikko och hon har hittat på under dagen.

– Har ni lärt känna några nya i klassen? frågar pappa.

Jo, det har de. Några stycken. Och sen är det ju den där Judit som envisas med att fråga om roboten Robin verkligen finns på riktigt.

Hon drar i pappas arm.

– Vet du vad? Om du uppfinner en riktig robot, alltså en som nästan kan allt. Då tycker jag att den ska heta Robin!

Pappa tittar på Molly. Hans ögon glittrar.

– Jaså det tycker du? frågar han.

– När blir den klar? frågar Molly.

Pappa börjar skratta.

– Du är rolig du, du tror att jag kan uppfinna vad som helst.

Molly nickar ivrigt.

– Ja, det kan du. För du är världens bästa uppfinnare!

Ekorren försvinner iväg mellan trädgrenarna. Pappa tar upp sin mobil och skriver något, sen fortsätter de hemåt.

22

23

Sanoma Utbildning Postadress: Box 38013, 100 64 Stockholm Besöksadress: Rosenlundsgatan 54, Stockholm www.sanomautbildning.se info@sanomautbildning.se Order/Läromedelsinformation Telefon: 08-587 642 10 Redaktör: Mia Söderberg, Mikaela Fuchs Grafisk form: Ann Sjögren/Typoform AB Illustrationer: Millis Sarri Blipsay Lyssningskoder: Darub AB Inläsare: Holger Calov Robinböckerna – Schh, en hemlis!

ISBN: 978-91-523-5329-5 © 2021 Pernilla Gesén och Sanoma Utbildning AB, Stockholm Första upplagan Första tryckningen Kopieringsförbud!

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Copyright Access, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Tryck: Balto Print, Litauen 2021

Schh, en hemlis!

PERNILLA GESÉN MILLIS SARRI

SANOMA UTBILDNING

Schh, en hemlis! är en högläsningsbok för förskoleklassen. De humoristiska bilderna till texten finns också i Robin Lärarstöd Digital, för samtidig visning.

Till varje kapitel finns en lyssningskod där man även kan lyssna till den inlästa texten.

Robinböckerna

Schh, en hemlis! Förskoleklass

Molly och Nikko är bästa vänner och går i samma förskoleklass. Men en dag flyttar Nikko. Molly tycker inte att det går bra att leka med den nya grannen Elton. De tänker så olika! Hon önskar sig en riktig robot, som kan vara som en kompis. Vilken tur att hennes pappa är uppfinnare!

PERNILLA GESÉN MILLIS SARRI

Schh, en hemlis!

F