9789151105505

Eva Hjörne & Roger Säljö (red.)

Elevhälsa och en hälsofrämjande skolutveckling I TEORI OCH PRAKTIK

Innehåll 1. En hälsofrämjande skola med en likvärdig elevhälsa – en introduktion

13

Eva Hjörne & Roger Säljö DEL 1

2. Elevhälsa ur ett skol- och reformpolitiskt perspektiv

25

Håkan Sandström

3. Elevhälsoarbetet i utveckling

41

Eva Hjörne & Roger Säljö

4. Utmaningar och möjligheter till en hälsofrämjande skolutveckling ur ett folkhälsoperspektiv

57

Charli Eriksson

5. Stress i skola och arbetsliv

79

Töres Theorell

6. Skolan och vägar till psykiskt välbefinnande bland unga

95

Bitte Modin

7. Fysisk aktivitet och skolprestationer – en forskningsgenomgång

111

Charli Eriksson

8. Mat och måltider som medel för lärande och hälsa i skolan Christel Larsson

129

9. Kreativa skolämnen som skydd mot skadliga effekter av stress i skolan

143

Töres Theorell DEL 2

10. En hälsofrämjande skolutveckling i praktiken – vad och hur gör man?

155

Eva Hjörne, Roger Säljö & Shruti Taneja Johansson

11. Delaktighet, kreativitet och förundran – hälsofrämjande skolutveckling i praktiken

165

Kim Wickman & Sandra Berggren

12. Alla är med! Möjliggörare och medskapare i hälsofrämjande skolutveckling

179

Catrine Kostenius & Lena Nyström

13. COR-pedagogik – ett implementeringsprojekt inom hälsofrämjande skolutveckling

199

Stefan Häggström & Anitha Risberg

14. Hjärnsmarta insatser i en skola för alla

211

Ann-Christine Wennergren, Sara Karlsson & Frank Wedding

15. Nu tar jag paus! En hälsofrämjande skolutvecklingsresa på Hammenhögs Friskola

225

Camilla Nordström, Gunilla Nilsson & Maria Brännström

16. Hälsa genom knopp och kropp – ett projekt på Degebergaskolan

237

Petra Nilsson Lindström, Torbjörn Fridolin & Åsa Bringsén

17. Elevinflytande i skolans utvecklingsarbete

249

Thomas Hallberg & Maria Warne

18. ”När hela hjärtat var med” – personal och elever arbetade hälsofrämjande på Töreskolan Anna-Lena Andersson, Helena Öhman, Åsa Gardelli, Lena Nyström & Catrine Kostenius

255

19. Vid gränsen och över gränserna – ett hälsofrämjande drama i två akter

265

Karin Forsman & Catrine Kostenius

Slutord: En förstärkt elevhälsa och en hälsofrämjande skolutveckling i praktiken Eva Hjörne & Roger Säljö

275

Förord Syftet med denna bok är att lyfta fram kunskap om vad en förstärkt elevhälsa och en hälsofrämjande skolutveckling innebär i teori och praktik. När den senaste skollagen lanserades innebar det ett utökat mandat för elevhälsan. Förutom att arbeta åtgärdande, som elevhälsan alltid gjort, skulle den nu arbeta främst förebyggande och hälsofrämjande i syfte att stödja elevernas måluppfyllelse och välbefinnande. Många skolor vittnade om förvirring och osäkerheten om vad det nya lagkravet innebar i praktiken var stor. I syfte att stötta kommuner och skolor i detta arbete beslutade regeringen 2016 att dela ut statsbidrag för att förbättra det förebyggande och hälsofrämjande arbetet inom elevhälsan.

Cirka 165 projekt genomfördes runt om i Sverige mellan år 2017 och 2019.

Det har dessutom varit brist på forskning inom området så ett nätverk skapades också med väletablerade forskare från olika områden. Sammantaget resulterade detta arbete i denna antologi, där forskningsgenomgången liksom resultaten från praktiken visar den ömsesidiga relationen mellan lärande och hälsa. Förbättras hälsa och välmående, bidrar detta till bättre skolprestationer!

Förutom forskare möter vi i antologin en rad andra personer som konkret genomfört hälsofrämjande skolutvecklingsprojekt: skolchefer, rektorer, lärare, elever, skolkuratorer, skolsköterskor, specialpedagoger, psykologer, fritids­ pedagoger, utbildningsledare, elevhälsoteam och i några fall resurspersoner som knutits till skolorna för uppdraget. Vi vill inleda med att rikta ett stort tack till alla involverade; forskare, skolhuvudmän och personal ute på skolorna, som med stort engagemang har bidragit till att sprida och skapa kunskap om vad ett hälsofrämjande skolutvecklingsarbete innebär i teori och praktik.

Göteborg i november 2020 Eva Hjörne & Roger Säljö

1 En hälsofrämjande skola med en likvärdig elevhälsa – en introduktion Eva Hjörne & Roger Säljö Sverige har, tillsammans med de flesta länder i världen, genom Salamancadeklarationen (Unesco 1994) förbundit sig att erbjuda en inkluderande lärmiljö som ska erbjuda alla barn en likvärdig utbildning tillsammans med andra barn i sin egen miljö. Detta överensstämmer väl med hur målen i Sveriges Agenda 2030 (SOU 2019:13) formuleras. Ett mål för de närmaste åren innebär exempelvis att ”säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla” (mål 4).1 Den övergripande målsättningen för skolans elevhälsa är densamma som för skolan som helhet – att skapa en likvärdig och inkluderande skola med en god lärmiljö som förebygger ohälsa och stärker både elevernas välbefinnande och deras kunskapsutveckling. Detta stöds också av forskning som visar att det finns ett tydligt samband mellan lärande och hälsa, vilket innebär att barn och ungas fysiska och psykiska hälsa är viktiga förutsättningar för deras lärande och tvärtom. Detta innebär att om den ena delen av denna relation förbättras, hälsan, så förbättras också lärandet och skolprestationerna – men det motsatta gäller också: om man lyckas med att lära, så leder det till bättre hälsa.

Detta visar sig på många nivåer. Goda relationer mellan lärare och elev har exempelvis visat sig ha en klart positiv effekt på elevernas skolresultat och sam­ tidigt utgör det ett skydd mot depressiva symtom genom att eleven blir bekräftad och får en ökad självkänsla (McCoy m.fl., 2014; Nilsson, 2014). Forskningen pekar tydligt på att de sätt på vilka skolan möter barn och ungdomar med skilda förutsättningar, liksom de metoder skolan använder för att hantera de svårigheter av olika slag som unga människor hamnar i, har ett avgörande inflytande på barn och ungas skolprestationer, utveckling och välbefinnande. Det finns således ett dubbelriktat samband mellan lärande och hälsa som är intressant att konstatera och viktigt att ta i beaktande (Gustafsson m.fl., 2010; McQueen & Jones, 2007; Skolverket, 2019). Detta kan också jämföras med den officiella och 1 Se även www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-4-god-utbildning-alla/

13

Eva Hjörne & Roger Säljö allmänt erkända definitionen av hälsa som Världshälsoorganisationen (WHO, 2020) har formulerat: ”Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity.”

Detta innebär vidare att skolan är en viktig arena inte bara för utbildning utan också för att främja hälsa och välmående. Liksom fallet är inom andra samhällssektorer, har frågor om stress, ökad arbetsbelastning och psykiskt välbefinnande kommit i förgrunden under senare decennier (se kapitel 5).

Termen ”psykisk ­ohälsa” har exempelvis kommit att bli en vanligt förekommande förklaring till elevers problem i dagens skola och studier visar att allt fler ungdomar upp­lever symtom som sömnsvårigheter, nedstämdhet och andra liknande tillstånd (Folkhälsomyndigheten, 2018). I vilken mån dessa varierande svårigheter går att entydigt hänföra till skolarbetet är dock inte enkelt att fastställa i en tid med stora samhällsförändringar på många områden. I en senare studie av 5 035 gymnasielevers svar på elevhälsoenkäter fann man dock ett samband mellan positiv själv­rapporterad hälsa och positiva skolupplevelser. En god psykisk hälsa visade sig kraftigt öka sannolikheten för att uppfatta skolan som positiv (Forsberg m.fl., 2019).

Om vi ska följa WHO:s definition av hälsa, handlar det inte om den fysiska eller den psykiska hälsan, utan de hänger samman. Det kan visserligen upp­fattas som enklare att sätta in resurser för att åtgärda den fysiska hälsan genom att införa fysiska aktiviteter – vilka bevisligen också har positiva effekter på den psykiska ohälsan, bland annat på symtom som sömnsvårigheter och nedstämdhet (se kapitel 7) – än att sätta in åtgärder mer specifikt riktade mot den psykiska hälsan. Men utmaningen för skolan och elevhälsan är att tillsammans finna lösningar för att förebygga problem på flera plan och möta eleverna på bästa sätt, och då är det psykiska välbefinnandet i vardagen en viktig pusselbit.

I inledningen till skollagen står det att ”utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” (SFS 2010:800 1 kap. 5 §). Det framgår även att alla barn och elever i Sverige har rätt till likvärdig utbildning oavsett var i landet de bor eller vilken skola de går på. Vidare ska utbildningen utformas med utgångspunkt i såväl demokratiska värderingar som mänskliga rättigheter.

I detta sammanhang är det också relevant att lyfta begreppet likvärdighet och dess betydelse: Likvärdighet betyder inte likformighet eller att alla elever ska få lika mycket resurser. Likvärdighet upprätthålls av mål i skollag och läroplaner, betygskriterier, bestämmelser om minsta garanterad undervisningstid, ämnen, lärarbehörighet, särskilt stöd, överklagande samt tillsyn och kvalitetsgranskning. Likvärdighet innebär här att de fastställda målen kan nås på olika sätt beroende på lokala behov och förutsättningar. Kvaliteten i verksamheten ska dock ha lika hög nivå oavsett var i landet verksamheten bedrivs. (Prop. 2009/10:165, s. 228)

14

1. En hälsofrämjande skola med en likvärdig …

Om utbildningen ska leva upp till ambitionen att vara likvärdig, innebär det följaktligen att tillgången till en förebyggande och hälsofrämjande elevhälsa också ska vara likvärdig. För att lyckas uppnå detta lagstadgade mål är det viktigt med kunskapsutveckling som gäller samspelet mellan lärande, undervisning och hälsa. I dag saknas det tyvärr i stor utsträckning forskning om utveckling och utvärdering av arbetssätt och pedagogiska metoder i relation till samspelet mellan skolprestationer och välbefinnande (Westling Allodi, 2017). Syftet med denna antologi är att på ett konkret sätt bidra till kunskapsutvecklingen om en hälsofrämjande och likvärdig elevhälsa.

En likvärdig skola i ett föränderligt samhälle Frågor om lärande i skola och utbildning kan inte reduceras till att enbart handla om hur elever uppnår kunskapsmålen, även om detta givetvis är en viktig aspekt av vad skolan bidrar med. Skolan är mycket mer än så, och vad som händer i skolan har konsekvenser på många plan. Barn och ungdomar vistas numera i skola och förskola under en mycket lång period av sitt liv om man ser det i ett historiskt perspektiv. Skolan är därmed barns och ungas dagliga livsmiljö och arbetsplats under många år, vilket innebär att vi inte kan begränsa oss till att enbart ta hänsyn till de betygsmässiga prestationerna när vi söker indikatorer för att värdera hur en framgångsrik utbildning ska organiseras.

Annorlunda uttryckt: en resultatstyrning av skolan måste inkludera en rad andra mått.

Till det som skolan ska bidra med, förutom att eleverna ska nå kunskapsmålen, hör att eleverna ska göras förtrogna med centrala demokratiska värden och sätt att arbeta. De ska även få utveckla sina förmågor och intressen, ges möjligheter till en allsidig och harmonisk personlighetsutveckling, och verksamheten ska stötta deras hälsa och välbefinnande. Den förlängning av tiden som unga människor går i skolan som skett under efterkrigstiden går både uppåt och nedåt i åldrarna. En stor andel av varje ungdomskull genomgår numera gymnasieskolan och mer än fyra av fem elever avlägger examen inom fyra år (Sveriges Kommuner och Landsting, 2019). Dessutom deltar allt fler i förskolans verksamheter. I åldrarna fyra och fem år är siffran nu uppe i 95 procent av en årskull (Skolverket, 2020) och förskoleklassen är obligatorisk. Räknar vi in den förhållandevis stora andel ungdomar som numera går vidare till högre utbildning så blir skoltiden ännu längre. Denna utveckling innebär sammantaget att vi lever i ett ”utbildningssamhälle” (Nilsson, 2006) där utbildningsinstitutioner fått ett omfattande och allsidigt ansvar för ungas utveckling och välbefinnande.

Frågor om lärande måste således sättas in i ett brett perspektiv som handlar om ungas sociala och psykosociala utveckling och hälsa, och deras trivsel och motivation för att delta i skolans verksamheter och fortsätta sin utbildning. En 15

Eva Hjörne & Roger Säljö framgångsrik utbildningskarriär förutsätter att den verksamhet som skolan bedriver erbjuder en arbetsmiljö som stärker elevers engagemang och ”lust att lära”, så att de uppfattar att skolan är en viktig plats för deras egen framtid och för lärande, kamratskap och social utveckling. I detta perspektiv är skolan inte bara ett medel för den framtida vuxenrollen, utan den måste också organiseras så att verksamheterna i sig upplevs som motiverande, utvecklande och relevanta av elever och stärker deras engagemang. Skolans uppdrag behöver således bygga på en vid tolkning av lärande där allsidighet, personlighetsutvecklande och hälsofrämjande inslag ingår i planeringen av hur verksamheten organiseras.

Det handlar ytterst om att utbilda morgondagens medborgare, det vill säga att förbereda barn och unga för att kunna ”leva och verka i samhället” som läroplanen uttrycker det.

Elevhälsa för en likvärdig lärmiljö På en principiell nivå är det viktigt att inse att elevers bakgrund och skilda förutsättningar kan leda till skolproblem och skolsvårigheter i olika avseenden. Detta är en del av skolans förutsättningar. Som människor är vi olika på många sätt och eftersom skolan är en institution som når alla medborgare, så kommer problem och dilemman av olika slag alltid att uppstå. Vi kommer exempelvis aldrig att hitta pedagogiska universalmetoder som eliminerar alla undervisningsproblem. Vi kan inte heller förvänta oss att alla problem kan lösas inom skolans ram. Många av de svårigheter som barn och unga upplever har sin bakgrund i andra delar av deras livssituation och en del av dessa är svåra för skolan att direkt gripa in i och ta ansvar för. Detta förminskar dock inte värdet av skolans kompensatoriska uppdrag. Det är viktigt att utveckla de sätt man möter och bearbetar barns och ungas problem i skolan, och att man försöker stötta elever och utveckla skolans organisation och arbetsformer så att nya generationer av barn och ungdomar känner sig hemma och ser skolan som en viktig del i sin vardag.

En central instans för att hantera problem och svårigheter i den svenska skolan är elevhälsan. Elevhälsan har fått ett utökat ansvar att stärka eleverna i deras liv i skolan, eller, som det uttrycks i förarbetena till skollagen (SOU 2000:19, s. 49): elevhälsans uppgift bör således vara att i samverkan med övrig personal i skolan åstadkomma en god miljö för lärande och främja en allmän utveckling hos eleverna, det vill säga främja deras kroppsliga, känslomässiga och sociala utveckling samt ge stöd till elever i behov av särskilt stöd.

Målet med en förebyggande och hälsofrämjande elevhälsa är, enligt Socialstyrelsens och Skolverkets gemensamma rapport (2016), att bidra till att minska risk­ 16

1. En hälsofrämjande skola med en likvärdig … faktorer för en negativ utveckling och samtidigt stärka friskfaktorerna (se också Partanen, 2012). Detta innebär vidare en tilltro till individens egen förmåga och att barns delaktighet är avgörande i arbetet. Friskfaktorer anses exempelvis vara positiva vuxenkontakter, goda sociala nätverk samt socialt stöd. För elevhälsoteamet innebär det vidare att man bör använda och utveckla kunskaper som utgår från barnens perspektiv på sina problem och hur deras situation kan förbättras (Socialstyrelsen, 2016). Men, hur gör man? Hur arbetar man före­ byggande och hälsofrämjande på ett konkret sätt?

I denna antologi bidrar forskare från olika discipliner och olika lärosäten med kunskaper om hur frågor om lärande och hälsa hänger samman, och vilka olika typer av förebyggande och hälsofrämjande insatser som det finns evidens för att de fungerar. Vidare kommer företrädare för några skolor att beskriva hur de konkret har tagit sig an uppgiften att skapa en hälsofrämjande och likvärdig elevhälsa i den egna miljön med dess förutsättningar.

Skolutveckling – en förutsättning för en likvärdig elevhälsa och en hållbar förändring En lärandebaserad skolutveckling skulle kunna lösa elevhälsans och skolans uppgift att uppnå en hälsofrämjande och likvärdig elevhälsa (Scherp, 2019). Den typen av skolutveckling grundar sig på att utvecklingsarbetet sker på den lokala skolan och att alla berörda är delaktiga och aktivt involverade i utvecklingsarbetet. Vidare bygger den på en tanke om det kollegiala lärandet, vilket innebär att man tillsammans söker och skapar kunskap som sedan anpassas till de egna förutsättningarna på den lokala skolan och i nästa steg omsätts i en pedagogisk praktik. Detta bidrar till mer bestående förändringar och blir också en del av skolans systematiska kvalitetsarbete. Ett flertal forskningsstudier visar till exempel att lärare själva behöver delta i ett lärande tillsammans med andra om exempelvis sambandet mellan undervisningssätt och elevers lärande – eller vara medforskare av lärande, undervisning och utveckling – för att ett hållbart skolutvecklingsarbete ska vara möjligt (se t.ex. Ainscow, 2016; Hattie, 2009; Timperley, 2013).

Denna lärandebaserade skolutvecklingsideologi skiljer sig från en skolutveckling inriktad på skoleffektivitet där tanken om ”best practice” och ”framgångsrika skolor” är vägledande. Det är en modell som styrs uppifrån och följs upp med kontroll och inspektion (se Scherp, 2019, för en djupare genomgång). Inom ramen för denna typ av skolutveckling får lärare och annan personal på skolan anvisningar från myndigheter och forskare om hur de exempelvis bör genomföra sin undervisning på bästa sätt. Personalen skickas på konferenser eller bjuder in föreläsare som beskriver vad som behöver göras. Detta perspektiv hör hemma inom den mer målrationella New Public Management-idén (Scherp, 2019).

17

Eva Hjörne & Roger Säljö Vad vi ser här är således två olika skolutvecklingsidéer: en grundad i ett lärandeperspektiv med lokal mobilisering utifrån egen analys och egna förutsättningar, och en som bygger på införande av koncept och idéer utifrån och kontroll i senare stadier. Man ska givetvis inte hårdra skillnaden mellan dessa utvecklingsperspektiv. Det finns alltid behov av att ta in idéer utifrån och uppföljning måste vara en del av allt förändringsarbete. Men det är ändå viktigt att man ser skillnaderna mellan dessa båda perspektiv. Det förefaller rimligt att pröva hur en förebyggande, hälsofrämjande och likvärdig elevhälsa kan vara del av ett skolutvecklingsarbete som är mer lärandebaserat och som utgör ett tillsammans-arbete på den lokala skolan för att skapa nya arbets- och förhållningssätt som är förankrade och blir bestående. Det innebär att olika forskningsresultat och beprövade erfarenheter blir en levande del av den gemensamma kunskapsbas som skolledare, lärare och elevhälsopersonal bygger upp på sin skola för att utveckla och förbättra sin egen verksamhet (Scherp, 2019).

Syftet med denna antologi är därför inte att tala om hur arbetet ska utföras utan i stället uppmuntra andra till att påbörja en skolutveckling där forskningsresultat blir en del av en gemensam kunskapsbildning på den lokala skolan – och där konkreta skolprojekt blir idéer och inspiration som anpassas till den egna erfarenheten och verksamheten.

Bokens upplägg Antologin består av två delar, som går att läsa fristående från varandra. Den första delen består av kapitel av mer övergripande och kunskapsredovisande karak­ tär. Här ges en bakgrund till frågor som rör elevhälsan och dess utveckling, till lärande och hälsa samt olika insatsers betydelse för en hälsofrämjande skolutveckling. Dessa kapitel har både ett reformpolitiskt perspektiv och presenterar också några olika forskningsperspektiv. I del 2 presenteras ett antal konkreta exempel från forskning och projekt för en hälsofrämjande skolutveckling. Här ingår också röster från verksamheten, det vill säga projektledare, lärare, skolledare och involverade forskare som beskriver sina projekt, hur de konkret har arbetat samt vilka resultat de har uppnått.

I kapitel 2 ger Håkan Sandström, tidigare undervisningsråd på Skolverket, en bakgrund till och orientering om framväxten av satsningen på en förstärkt elevhälsa och en hälsofrämjande skolutveckling utifrån ett skol- och reform­politiskt perspektiv. Frågan har varit aktuell under lång tid, och i kapitlet redovisas vilka frågor som setts som viktiga, vilka idéer som styrt arbetet, vilka politiska initiativ som tagits samt vilka utredningar som tillsatts och som ligger till grund för senare decenniers perspektiv på elevhälsoarbete. Professorerna Eva Hjörne och Roger Säljö, med bakgrund i pedagogikämnet och pedagogisk psykologi, ger i kapitel 3 en beskrivning av elevhälsan utifrån ett elevperspektiv. Utifrån 18

1. En hälsofrämjande skola med en likvärdig … egen forskning under många år beskriver de elevhälsans framväxt, dess roll, dilemman och framgångar samt vilka möjligheter att arbeta hälsofrämjande som har utvecklats över tid och som fått genomslag i skolverksamheten. Charli Eriksson, professor med folkhälsovetenskap som specialitet, belyser i kapitel 4 utmaningar och möjligheter för en hälsofrämjande skolutveckling utifrån ett folkhälsovetenskapligt perspektiv med hjälp av svensk, nordisk och internationell forskning. Han betonar vikten av att fokus ligger på helheten snarare än på en specifik del, och att elevers delaktighet kanske är den viktigaste framgångsfaktorn.

Dessa inledande kapitel följs i kapitel 5 av en övergripande text av Töres Theorell, professor och stressforskare, om hur arbetet med hälsofrämjande insatser uppmärksammats och bearbetats i samhället. Frågor om stress, ökad arbetsbelastning och andra problem med välbefinnande och den psykiska hälsan är inte på något sätt begränsade till skolan, som vi nämnde ovan. Sådana frågor har bearbetats i forskning om arbetslivet under flera decennier i hela världen. Forskningsgenomgången syftar till att presentera idéer och forskningsresultat som visar hur problemen formulerats och hur ett hälsofrämjande arbete kan se ut i arbetslivet mer generellt och i skolans verksamhet mer specifikt. Bitte Modin, professor i medicinsk sociologi och folkhälsovetare, beskriver i kapitel 6 olika vägar till psykiskt välbefinnande bland unga i skolan. Hon pekar bland annat på betydelsen av personalstabilitet, läraranda, elevfokus och lärmiljön för elevers lärande och välbefinnande. Charli Eriksson presenterar därefter i kapitel 7 en forskningsgenomgång av olika projekt och interventioner och deras resultat för att få kroppen i balans.

Fokus är på den fysiska aktivitetens betydelse för lärande och hälsa. Utifrån sin forskning om mat och måltid som resurs för lärande, beskriver Christel Larsson, professor i kostvetenskap, i kapitel 8 hälsofrämjande skolinterventioner som rör relationer mellan matvanor och fysisk aktivitet i skolan. Avslutningsvis lyfter Töres Theorell i kapitel 9 de kreativa ämnenas, särskilt musikens, betydelse för elevers lärande och emotionella kompetens. Han gör det utifrån egna studier och besök på skolor som försöker omsätta tankarna i en pedagogisk praktik.

I antologins andra del introducerar Eva Hjörne och Roger Säljö i kapitel 10 det mer konkreta arbetet med att omsätta en gemensam kunskap på en skola i den pedagogiska praktiken genom att redovisa några konkreta fall. Kim Wickman, docent i pedagogik vid Umeå universitet, och Sandra Berggren, masterstudent vid samma universitet, redogör i kapitel 11 för hälsofrämjande utvecklingsinsatser som har genomförts i Härnösands kommun och som omfattade grundsär­skolan och därmed också träningsskolan. Där växte lärmiljöer fram i samverkan mellan elever och lärare där eleverna var delaktiga i planering, utformning och genomförande.

Catrine Kostenius, professor i hälsovetenskap, och Lena Nyström, universitetsadjunkt, beskriver i kapitel 12 hur man utifrån det salutogena perspektivet 19

Eva Hjörne & Roger Säljö och med fokus på delaktighet kan skapa en hälsofrämjande skolutveckling.

De ger flera goda exempel hämtade från regionalt samarbete i norra Sverige.

Därefter följer flera kapitel med exempel på hur verksamheter i projektform har implementerat idén om en hälsofrämjande skolutveckling på sin skola utifrån egna förutsättningar och behov. I kapitel 13 skriver Stefan Häggström, rektor på Broskolan i Örnsköldsvik och med.dr Anitha Risberg, om sitt arbete med att implementera det som de kallar en COR-pedagogik för att nå en hälsof­rämjande utveckling på skolan. I Halmstads kommun har man satsat på hjärnsmarta insatser på en gymnasieskola och en grundskola. Ann-Christine Wennergren, docent, Sara Karlsson, förstelärare, och Frank Wedding, rektor, vid Kattegatts-gymnasiet, redogör för arbetet om att utarbeta tio goda vanor för eleverna i kapitel 14. Camilla Nordström, kurator, Gunilla Nilsson, rektor och Maria Brännström, fil.lic., berättar i kapitel 15 om Hammenhögs Friskolas hälsofrämjande skolutvecklingsresa, som har bestått av ett flertal olika insatser såsom att förebygga kränkande behandling och att använda brainbreaks i klassrummet. På Degebergaskolan i Kristianstads kommun har insatserna utgått från temat ”hälsa genom knopp och kropp” där fysisk aktivitet har varit ett centralt inslag. Detta berättar Petra Nilsson, fil.dr, Torbjörn Fridolin, specialpedagog, och Åsa Bringsén, fil.dr, mer om i kapitel 16. Thomas Hallberg, rektor för Föllinge rektorsområde i Krokoms kommun och Maria Warne, fil.dr, skriver i kapitel 17 om elevinflytande i skolans utvecklingsarbete. Anna-Lena Andersson, lärare, och Helena Öhman, rektor vid Töreskolan, skriver i kapitel 18 tillsammans med Åsa Gardelli, bitr. professor, Lena Nyström, utbildningsledare, och Catrine Kostenius, professor, om de flertal insatser som implementerats på Töreskolan. Slutligen skriver Karin Forsman, utvecklingsledare i Övertorneå kommun, tillsammans med professor Catrine Kostenius i kapitel 19 om det omfattande utvecklingsarbete som genomförts i Övertorneå kommun.

I bokens avslutande kapitel redovisas slutligen några övergripande slutsatser och reflektioner om hur man kan arbeta för att uppnå målet med en förebyggande, hälsofrämjande och likvärdig elevhälsa.

Referenser Ainscow, M. (2016). Collaboration as a strategy for promoting equity in education: possibilities and barriers. Journal of Professional Capital and Community, 1(2), 159–175.

Folkhälsomyndigheten (2018). Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige? Utvecklingen under perioden 1985–2014. https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/v/varfor-har-den-psykiska-ohalsanokat-bland-barn-och-unga-i-sverige-kortversion/ [2020-11-16] Forsberg, H., Carlerby, H., Norstrand, A., Risberg, A. & Kostenius, C. (2019). Positive self-reported health might be an important determinant of student’s experiences of high school in northern Sweden. International Journal of Circumpolar Health, 78, 1–9.

20

4 Utmaningar och möjligheter till en hälsofrämjande skolutveckling ur ett folkhälsoperspektiv Charli Eriksson

Skolan är en viktig arena för förebyggande och hälsofrämjande insatser bland barn och ungdomar. I och med att Sverige har en obligatorisk skolgång kan i teorin alla skolpliktiga barn och ungdomar mellan 6 och 16 år nås genom skolan.

Barn spenderar en stor del av sin barndom i skolan och vi vet också att hälsa och lärande är nära sammankopplade. En dålig fysisk och psykisk hälsa påverkar barns och ungdomars skolprestationer (Suhrcke & Paz Nievas, 2011), och förbättringar i hälsa är gynnsamma för utbildningens resultat (Basch, 2011).

Satsningar på ungdomars hälsa och välbefinnande är även kostnadseffektivt (Sheehan m.fl., 2017).

Den samlade kunskapen talar också för att skolmiljön i vid bemärkelse har en central betydelse för barns fysiska, psykiska och sociala utveckling (Eriksson, 2021). En utvecklande skolmiljö skapas genom respektfulla och stödjande relationer och genom gemensamma mål och värderingar. En sådan miljö har stor betydelse för elevernas förmåga att utveckla ett socialt och emotionellt lärande, som i sin tur har tydliga samband med lärande i allmänhet. Genom att främja elevernas sociala och känslomässiga utveckling främjas också studieresultaten.

I detta kapitel ska olika utmaningar och möjligheter till en hälsofrämjande skolutveckling belysas med hjälp av svensk, nordisk och internationell forskning och debatt. Mycket sägs – men vad säger egentligen evidens, vetenskap och beprövad erfarenhet?

Skolans möjligheter Utbildningen inom skolväsendet vilar på demokratins grund och ska främja alla elevers lärande och utveckling. Till detta kommer en rad områden och frågor som kan samlas inom ett hälsouppdrag, som omfattar både kunskaper, levnadsvanor, sociala relationer och personlig utveckling. Sex och samlevnad 57

Charli Eriksson introducerades i mitten på 1950-talet (Nilsson, 2005). Alkohol, narkotika och tobak blev aktuella frågor på 1960- och 1970-talet. Hiv och aids gav fördjupat engagemang på 1980-talet. Fetmaepidemin och en alltmer stillasittande generation krävde därefter specifika insatser.

Likvärdighet Skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag, det vill säga att skapa mer likvärdiga förutsättningar för barn med olika villkor. Detta är något som den svenska skolan inte lyckas särskilt väl med i dag. UNICEF redovisade nyligen en analys av detta i de 41 rikaste länderna i världen (UNICEF, 2018). Bedömningen baserades på andelen barn som ett år före skolstarten deltog i organiserat lärande samt gapen mellan dem som presterade bäst och sämst i läsande vid 10 respektive 15 års ålder. Sverige kom på 25:e plats.

Skolan i sig kan både vara en riskfaktor och en skyddsfaktor för hälsa. Effektiv undervisning och effektiva miljöåtgärder kan bidra till att elever sköter sin hälsa bättre, stärker sin sociala kompetens och utvecklar en positiv syn på sig själva (Ogden, 2003). Skolan kan på så sätt vara en resurs och en positiv utvecklingsfaktor i barns liv, men den kan samtidigt vara en riskfaktor som bidrar till social utstötning eller en upplevelse av att inte duga. Det är sannolikt så att det är de elever som har de bästa förutsättningarna för lärande och de mest fördelaktiga uppväxtvillkoren i hem och närmiljö som klarar sig bäst i dagens skola (Yang Hansen & Gustafsson, 2019). En dåligt fungerande skola ger barn och unga sämre möjligheter att skaffa sig den kompetens som behövs i livet.

En sådan skola kan också vara en grogrund för mobbning, missbruk och andra hälsovådliga beteenden och förhållanden.

Hälsa som skolämne Skolan kan vara en arena för att främja en god folkhälsa (Bremberg, 2004; ­Hammarberg, 2001). I uppdraget till skolan har hälsofrågorna funnits med under lång tid, men i Sverige finns inget särskilt skolämne i hälsa, vilket till exempel finns i Finland. Hälsokunskap är dock en viktig del inom skolämnet idrott och hälsa. Staten har sedan 1980-talet medvetet avsatt och fördelat medel till Sveriges kommuner och skolor i syfte att stimulera olika utvecklingsarbeten.

Nationella satsningar gjordes på projekt inom ANT-området (alkohol, narkotika och tobak) och sexualitet och samlevnad, där särskilda nationella satsningar genomfördes. Landstingen bidrog också med ekonomiska medel och kompetens till satsningar inom skolans värld (Green, Tranquist & Eriksson, 2009).

58

4. Utmaningar och möjligheter till en hälsofrämjande …

Bredd i hälsoarbetet Skolan har möjlighet att arbeta både förebyggande och hälsofrämjande. Begreppet förebyggande (prevention) fokuserar på problemen med en utgångspunkt i patogenes, det som skapar symtom, problem och ohälsa. Begreppet hälsofrämjande fokuserar på resurser och skyddsfaktorer med sin förankring i salutogenes, det som skapar hälsa. Karaktäristiskt för hälsofrämjande skolutveckling är ett salutogent syn- och förhållningssätt. Enligt Aaron Antonovsky, som myntade begreppet salutogenes, måste såväl människor som organisationer sträva efter att uppfylla de tre grundläggande behoven begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet för att kunna nå välbefinnande, vilka utgör grunden i det som Antonovsky benämner KASAM (känsla av sammanhang) (Antonovsky, 1991; Hansson, 2004).

Hälsoarbetet i skolan har vidare möjlighet att vara riktat mot hela befolkningen. Genom skolplikten når skolan barn och unga i alla åldrar och kan bidra till en god hälsoutveckling hos alla. Detta innebär att det finns möjlighet att anpassa insatserna till de behov och utvecklingsuppgifter som barn i olika åldrar och livssituationer möter. För att förstå och möta dessa behov behövs ett multidisciplinärt perspektiv, som inkluderar fysiologi, emotioner, social miljö och sociala strukturer. Elevperspektivet är centralt och FN:s barnkonvention är ett viktigt styrdokument för hälsoarbetet i skolan.

Hälsolitteracitet Skolan förmedlar kunskaper och ger eleverna möjligheter att utveckla olika färdigheter. Dessa kan innefatta kunskaper om hälsa och ge barn och unga en viktig kompentens som ger möjlighet att leva ett liv med hälsa och välbefinnande. Begreppet health literacy, ibland översatt till hälsolitteracitet, betecknar kunskap, motivation och engagemang för hälsa (Bergmark & Kostenius, 2011; Nutbeam, 2008; Ringsberg, Olander & Tillgren, 2020)1.

Hur kan skolan då ge alla barn möjlighet att utveckla hälsolitteracitet? I Finland har det särskilda skolämnet hälsa just hälsolitteracitet som mål (Paakkari & Paakkari, 2012), det vill säga det ska utveckla elevernas teoretiska och praktiska kunskaper, kritiska tänkande, självmedvetenhet och medborgarskap. Ämnet stödjer utveckling av hela barnet och en kritisk och aktiv medborgare med sina egna rättigheter, men det finns en tendens att lära ut rätt sätt att bete sig på för att leva hälsosamt. Detta kan innebära att det inte finns utrymme för olikheter eller olika sätt att leva hälsosamt (Paakkari & Välimaa, 2013).

1 Se även www.halsolitteracitet.se

59

10 En hälsofrämjande skolutveckling i praktiken – vad och hur gör man?

Eva Hjörne, Roger Säljö & Shruti Taneja Johansson Det framgår på många ställen i denna bok att skollagen (SFS 2010:800) ger uttryck för att elevhälsan har fått ett förstärkt uppdrag jämfört med tidigare med en tydlig betoning av att arbetet främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande; ohälsa ska förebyggas. Genom detta förstärkta uppdrag blir vikten av arbetet med relationen mellan lärande och hälsa uppenbar. Elevhälsan har på detta sätt flyttats närmare skolans huvuduppdrag, som i grunden alltid har varit att lära barn och unga olika färdigheter i syfte att nå specifika lärandemål och därigenom förbereda dem för deras framtida liv som medborgare i samhället.

Annorlunda uttryckt blir i våra dagar en god hälsa hos befolkningen ett viktigt mål för skolan i likhet med kunskapsmål, demokratifostran och andra mål.

Hittills har det varit oklart vad detta nya förstärkta uppdrag innebär i praktiken. Skolor och kommuner runt om i landet har vittnat om viss förvirring.

Hur gör man? Hur kan detta uppdrag genomföras konkret? Skolinspektionen (2015) fann dessutom vid en kvalitetsgranskning att det i stor utsträckning saknas förebyggande och hälsofrämjande insatser för att bemöta och förhindra psykisk ohälsa.

I syfte att stimulera och förbättra elevhälsan i den angivna riktningen och bidra till att ett förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete kommer till stånd på landets skolor, i enlighet med skollagens intentioner, beslutade regeringen år 2016 att avsätta medel som skolhuvudmän kunde ansöka om. Det resulterade i att ett stort antal skolhuvudmän erhöll medel för att starta projekt med fokus på en hälsofrämjande skolutveckling. I denna del kommer ett antal skolor att berätta om sina erfarenheter av detta arbete.

Det som är särskilt intressant i sammanhanget är att det faktiskt är skolorna själva som formulerar sina idéer om hur insatser för att uppnå en förstärkt elevhälsa och en förebyggande och hälsofrämjande skolutveckling skulle kunna se ut i deras egen miljö och med de förutsättningar som finns just där. Det är således skolornas egna bilder av vad de räknar som hälsofrämjande insatser som kommer fram. På så vis ger berättelserna en ”bottom up”-bild av hur skolor 155

Eva Hjörne, Roger Säljö & Shruti Taneja Johansson och huvudmän vill arbeta med dessa frågor i nuvarande kunskapsläge. Detta kan illustrera vad man kan mena med en lärandebaserad skolutveckling, som vi diskuterade i kapitel 3, där utgångspunkten just är det kollegiala lärandet anpassat efter de lokala förutsättningarna på en skola (se också Scherp, 2019).

Vi kommer i detta inledande kapitel i del 2 att ge en kort introducerande överblick över de aktiviteter som förekommit ute på skolor och som dokumenterats. Vad vi kan konstatera är att det sannerligen inte saknades idéer, snarare tvärtom – det fanns en uppsjö av idéer och förslag på insatser för att uppnå en förstärkt elevhälsa och en hälsofrämjande utveckling på den egna skolan, vilket framgår av ordmolnet i figur 10.1.

Elevfrämjande insatser på skolor – en överblick Många skolor som fick medel 2016 för att utveckla det förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbetet satsade på fysisk aktivitet genom exempelvis pulshöjande aktiviteter, minigym, brainbreaks eller pausgympa i klassrummet.

Någon skola förändrade lektionsstrukturen och integrerade fysisk aktivitet i olika ämnen genom exempelvis ”walk and talk”, dansmatte, rörelse­ engelska, klättring och bokläsning och andra aktiviteter. Andra mixade fysisk

Figur 10.1 Ordmolnet har genererats utifrån hur många av projekten som angett vissa insatser. Ju fler som angett en insats desto större text i bilden.

Källa: WordClouds.com

156

10. En hälsofrämjande skolutveckling i praktiken … aktivitet med inslag som en hälsosam livsstil där undervisning om kostens och sömnens betydelse för välmående och lärande var viktiga delar, liksom stresshantering med mindfulness och yoga eller genom att skapa prestationsfria arenor. Någon uttryckte det som att fokus för aktiviteterna på skolan har varit rörelseglädje, musik, gemenskap, inkludering och samhörighet. Ytterligare en skola flyttade in pilatesbollar i klassrummet att använda i stället för stolar för att förbättra elevers koncentration. Andra skolor använde lek, rörelse eller brainbreaks under lektionen för att stimulera koncentrationsförmågan och göra verksamheten mer varierad.

Ett förändrat elevhälsoteamsarbete samt ett förändrat pedagogiskt arbete har varit målet på ett flertal skolor. I det hälsofrämjande arbetet har man exempelvis valt att utveckla och satsa på ett kooperativt lärande, genrepedagogik, utomhuspedagogik, RTI (Response To Intervention), formativ bedömning, tematiskt ämnesintegrerat arbete, normkritiskt arbete eller visuellt stöd i undervisningen för att uppnå målet med ett förbättrat välmående och höjda skolresultat.

En kommun arbetade specifikt med att förbättra läskunskaperna för eleverna genom intensivläsning efter skolans slut. Någon skola använde datorprogrammet Vektor för att utveckla matematikundervisningen i de lägre åldrarna. Några skolor byggde om lokaler för specifika ändamål, förbättrade trivseln i matsalen, uppehållsrummet etc., och en del skolor förändrade utomhusmiljön genom att bygga lekmiljöer, utomhusklassrum, hinderbana eller gym på skolgården.

Kost och sömn var också i fokus i ett flertal skolor, där exempelvis skolsköters­ kan samtalade med elever och personal kring betydelsen av att äta hälsosamt och ha en regelbunden sömn. Andra inslag var fruktkorg till eleverna varje vecka, frukost till alla och nyttigare fika i skolans café.

Normkritiskt arbete, värdegrundsarbete, jämställdhet, delaktighet, likabehandling, elevdemokrati, samtal och att höja elevernas självbild och självförtroende har varit andra viktiga inslag i de projekt som genomförts.

Ytterligare en viktig insats har varit att förändra elevhälsoteamets arbetssätt till att bli mer hälsofrämjande och förebyggande så som skollagen numera föreskriver. Vi har kartlagt och följt ett flertal skolors förändringsarbete. Detta har skett genom skolbesök där vi har intervjuat nyckelpersoner (rektor, lärare, elever m.fl.) samt genom en enkät som skickats ut till berörda skolor. Här följer ett par konkreta exempel på hur elevhälsoteam utvecklat sitt arbete.

Exempel 1: Att skapa en gemensam värdegrund inom elevhälsoteamet Målet på en av de skolor vi studerade var att förbättra trygghet och trivsel på skolan genom ett salutogent hälsofrämjande arbete på skolan. Dessutom berättade rektorn i en intervju att elevhälsoteamet arbetade mer åtgärdande, 157

12 Alla är med! Möjliggörare och medskapare i hälsofrämjande skolutveckling Catrine Kostenius & Lena Nyström ”Hälsofrämjande arbete är processen att möjliggöra människors ökade kontroll över sin egen hälsa i syfte att förbättra den” (WHO, 1986, s. 1). Med den definitionen av hälsofrämjande arbete, som WHO fastslog i Ottawamanifestet 1986, kan det tyckas självklart att de som berörs ska vara delaktiga i processen att främja sin egen hälsa. Delaktighet blir således en grundläggande princip för hälsofrämjande arbete som tillsammans med empowerment tydliggör ambitionen att inte bara öka människors kontroll över sin egen hälsa utan också vikten av att kunna identifiera och förverkliga sina ambitioner (Haglund & Tillgren, 2009).

Dessa två principer – delaktighet och empowerment – pekar på behovet av reflektion och handlingsutrymme, med andra ord att de som berörs ska vara medskapare. I Ottawamanifestet används begreppet möjliggöra för att beskriva behovet av att säkerställa resurser för att alla människor ska kunna nå sin fulla hälsopotential. Kort sagt, i hälsofrämjande arbete behövs både möjliggörare och medskapare.

Enligt WHO (1998) är empowerment och delaktighet två av de sju grundläggande principerna för hälsofrämjande arbete. De återstående fem principerna är helhetssyn på hälsa, tvärsektoriellt arbete, jämlikhet, social rättvisa samt vidmakthållande (Haglund & Tillgren, 2009).

Utmaningar som motivation till förändring Arbetet med hälsofrämjande skolutveckling tar ofta utgångspunkt i verksamhetens utmaningar kring hur barn och elevers lärande och hälsa kan utvecklas.

Folkhälsomyndigheten (2018) rapporterar att majoriteten av alla skolbarn upplever att de har god hälsa. Statistiken visar dock att den självskattade hälsan sjunker i takt med stigande ålder och detta visar sig genom ökad förekomst av psykiska och somatiska besvär. I jämförelse med andra nordiska länder har också svenska ungdomars självrapporterade psykiska ohälsa ökat (Hagqvist, 179

Catrine Kostenius & Lena Nyström 2015). Detta skedde under samma tidsperiod, det senaste decenniet, som den svenska skolan uppmärksammats för sjunkande kunskapsresultat och brister i elevers arbetsmiljö, där faktorer som stress och mobbning kan innebära svårigheter för elever att tillgodogöra sig utbildningen (Folkhälsomyndigheten, 2018; Gustafsson m.fl., 2010). Charli Eriksson (2019) menar att interventioner på såväl individnivå som organisationsnivå och strukturell nivå behövs för att vända trenden med psykisk ohälsa, och förespråkar en ansats som involverar hela skolans organisation.

I kapitlet följer tre berättelser om hur utmaningar kring elevers lärande och hälsa blev motivet till att arbeta med hälsofrämjande skolutveckling i två skolkommuner samt en enskild skola i Norrbotten. Dessa tre exempel visar på verksamheter som brottades med en rad utmaningar vilka innebar negativa konsekvenser för elevernas lärande och hälsa. Skolpersonalens arbetsbelastning var hög och trivseln låg vilket inverkade negativt på den psykosociala arbetsmiljön.

Detta sammantaget resulterade i motivation till förändring – något måste göras!

Exempel 1: Övertorneå kommun År 2016 fick Övertorneå kommun ett föreläggande från Skolinspektionen på grund av brister i en av kommunens gymnasieskolor. Skolinspektionen pekade på att kommunen inte uppfyllde kraven för elevers förutsättningar för lärande och trygghet, där skollagen säger följande: ”Elevhälsan ska främst vara före­ byggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas” (SFS 2010:800, 2 kap. 25 §). Betygsstatistiken i Övertorneå visade att flickorna generellt sett hade högre betyg än pojkarna, samtidigt som flickors besök hos kurator och skolsköterska ökat och de upplevde stress och psykisk ohälsa.

Skolan behövde särskilt fokusera på språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt eftersom 35 till 40 procent av eleverna på högstadiet och gymnasiet, under åren 2015 och 2016, var nyanlända med ett annat modersmål än svenska. De utmaningar som kommunen stod inför blev en källa till inspiration och vilja att förändra och ett hälsofrämjande projekt planerades. Projektet fick stöd hos de lokala politikerna och vårterminen 2017 startade den hälsofrämjande satsningen med titeln ”Vid gränsen över gränserna” som inkluderade alla skolformer i kommunen. Se även kapitel 19.

Exempel 2: Haparanda kommun Haparanda är en kommun med omfattande socioekonomiska utmaningar som visar sig i barnfattigdom och att ett stort antal elever inte klarar sina studier (Barnombudsmannen, 2018). Bland invånarna finns 16 olika modersmål och de flesta elever har finska som modersmål, något som har identifierats som en 180

12. Alla är med! Möjliggörare och medskapare … möjlig orsak till den stora gruppen elever med låg måluppfyllelse. Enligt siffror från SCB förväntas en nyfödd pojke i Haparanda ha åtta år kortare livslängd än en pojke född i Danderyd (Region Norrbotten, 2014). Med siktet inställt på att skapa bästa möjliga förutsättningar för alla barn och unga i kommunen att klara sina studier och att möjliggöra ett hälsosamt liv, planerades satsningen ”Hälso­ främjande skolutveckling i Haparanda”, med start under vårterminen 2017.

Exempel 3: Kalix kommun Ett tredje exempel kommer från Töreskolan i Kalix kommun, med verksamhet från förskola till årskurs 6. Där visade resultatet av enkäter och utvärderingar på ökade ohälsotal bland både personal och elever, något som bidragit till elevers svårigheter att nå målen. Skolans elever hade 14 olika modersmål vilket innebar en stor utmaning för en liten skolenhet. Den oro som upplevdes på skolan speglades i de 71 kränkningsanmälningar som kom in till rektor 2016.

Brister i den psykiska arbetsmiljön i kombination med hög arbetsbelastning hos personalen resulterade i stor personalomsättning. Den nytillträdda rektorn tog varningssignalerna på allvar och startade en omfattande analys av nuläget där hon tillsammans med personalen skapade en utvecklingsplan för skolans hälsofrämjande arbete. Töreskolans satsning, som av en elev fick titeln ”När hela hjärtat är med”, startade vårterminen 2017.

En ram för hälsofrämjande skolutveckling De hälsofrämjande satsningarna i de tre skolkommunerna tog avstamp i olika utmaningar och genomfördes på olika sätt, men hade ändå några tydliga och gemensamma nämnare. Satsningarna utgick från ett främjande perspektiv där uppskattning och delaktighet möjliggjorde att de som berördes också blev medskapare. Skolkommunerna arbetade systematiskt med hälsofrämjande processer som var gränsöverskridande. Elever från skolornas olika stadier involverades, all skolpersonal oavsett profession engagerades och skolpolitikerna inbjöds att vara medskapare. Även samverkan med vårdnadshavare ansågs värdefull. Dessa gemensamma nämnare återfinns i ramen för hälsofrämjande skolutveckling (figur 12.1).

Innehållet i ramen för hälsofrämjande skolutveckling har utvecklats under ett decennium genom praktiknära forskning och utveckling (Backman m.fl., 2012; Kostenius & Bergmark, 2016). Avgörande perspektiv för ett framgångsrikt arbete för att främja lärande och hälsa i skolan illustreras av ramens fyra sidor, som tillsammans utgör ett övergripande förhållningssätt och blir en naturlig del av skolans systematiska kvalitetsarbete. Detta förhållningssätt prövades med gott resultat i de internationella forsknings- och utvecklingsprojekten 181

Elevhälsa och en hälsofrämjande skolutveckling i teori och praktik Eva Hjörne och Roger Säljö (red.)

Elevers lärande och hälsa går hand i hand. Detta är centralt i en hälsofräm­ jande skolutveckling. En elev som klarar skolan med godkända betyg har fler möjligheter i livet, och samtidigt stimulerar lärandet välbefinnandet – när man lär sig mår man bra och tvärtom!

Elevhälsa har en central ställning i dagens skola. Under senare år har uppdra­ get stärkts genom att lagstiftningen nu anger att arbetet ska vara förebyggan­ de och hälsofrämjande. Syftet är att uppnå en likvärdig skola med goda för­ utsättningar för lärande, utveckling och välbefinnande för alla barn och unga.

Men vad innebär en förstärkt elevhälsa och en hälsofrämjande skolutveckling i praktiken? Hur kan det genomföras? Hur arbetar man förebyggande och hälsofrämjande i olika skolor och verksamheter?

I den här boken bidrar forskare och praktiker från olika områden med kunska­ per om hur frågor om lärande och hälsa hänger samman. Bokens första del visar vad aktuell forskning säger om olika typer av förebyggande och hälso­ främjande insatser och vilken evidens som finns för att de fungerar. I bokens andra del beskrivs ett antal konkreta exempel på arbetssätt från olika sats­ ningar på en förstärkt elevhälsa och en hälsofrämjande skolutveckling.

Bokens redaktörer är Eva Hjörne, professor vid utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet, och Roger Säljö, professor och seniorforskare verksam vid Göteborgs universitet. Övriga författare är forskare och praktiker med stor erfarenhet av hälsofrämjande skolutveckling.

ISBN 9789151105505

9 789151 105505