__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

Introduktion till etnografiskt fältarbete BjÜrn Alm


Innehåll

Inledning 13 Samla eller skapa data? Bokens upplägg Fördjupning och lästips

1. Planering Det etnografiska fältarbetet Varför göra antropologiskt fältarbete? Emisk & etisk Kulturrelativism Olika typer av fältarbeten Platser och nätverk Winston Street Caymanöarna Kafanchan

Tid i fält Etik Vem vill tala med dig?

2. I fält Sammanhanget och ramen Observera Naturligt tal Dokumentera observationen

14 15 16

17 17 20 20 23 27 29 31 33 34 38 40 47

51 52 55 59 61


Deltagande observation Vad är en intervju? Den semi-strukturerade intervjun

Intervjuns ideal och verklighet Olika intervjuer, olika syften och tillfällen Dokumentera och transkribera intervjuer Talnära transkription Skriftnära transkription Sammanfattande transkription

Att ställa frågor Olika typer av kunskap Tid att tänka efter, tid att reflektera

3. Andra metoder Enkäter Vem ska svara på enkäten? Hur får du svar på enkäten? Hur ska du tolka enkäternas svar?

Skuggning Fokusgrupp Dagböcker Texter Bilder Rita Kortlek Vem är det? Netnografi och digital etnografi Samtalsanalys

65 68 70 71 72 75 78 79 80 80 90 93

97 97 100 102 104 107 113 114 116 118 119 121 122 122 124


4. Det analytiska stadiet Läs fältanteckningarna som data Öppen kodning Memon Indexikalitet Rich points Teman Fokuserad kodning Integrerande memon Sammanfattning av kodning

5. Vid skrivbordet Anderssons modell Emerson, Fretz och Shaws modell Böcker om skrivande Om citat, referenssystem, litteraturlistor och förkortningar Om citat Referenssystem Fotnoter (Oxfordsystemet) Källhänvisningar i texten (Harvardsystemet) Litteraturlistan Några förkortningar i texter, referenser och litteraturlistor

127 129 129 130 131 132 134 136 136 137

141 142 145 149 152 152 153 154 155 158 160

Slutord 163 Litteraturlista 165


Faktarutor med fördjupning och lästips Informant 16 Etnografi och antropologi

16

Att läsa om emic och etic

23

Att läsa om kulturrelativism

25

Etnocentrism 26 Olika sätt att generalisera lokal kunskap

33

Läs mer om etnografiska fältarbeten

37

Krippendorf’s Tribe

45

Etisk prövning av forskningen

46

Att läsa om forskningsetik

47

Ett ords historia och betydelse

56

Att läsa om naturligt tal

61

Mobilen i fält

62

Att läsa om fältanteckningar

64

Att läsa om deltagande observation

67

Att läsa om intervjuer

74

Teckenkonventioner i samtalsanalys

80

Induktion, deduktion och abduktion

89

Ledande frågor

90

Att läsa om enkäter

107

Att läsa om skuggning

111 11


Harry Wolcott som Skuggan

112

Skugga föremål och projekt

112

Läs mer om fokusgrupper

114

Livshistorier 118 Att läsa om netnografi och digital etnografi

123

Samtalsanalys och konversationsanalys

125

Dataanalys: grounded theory

128

Att läsa om skrivande

150

Words dispositionsläge

151

APA

156

Nätguider till referenssystem

156


Inledning När det gäller antropologiskt fältarbete kräver vi uttryckligen en ny metod för att samla in material. Antropologen … måste gå ut i byarna, och se infödingarna arbeta i trädgårdarna, på stranden, i djungeln. Han måste segla med dem till avlägsna sandbankar och främmande stammar, och observera dem när de fiskar, köpslår, och ger sig ut till havs på ceremoniella expeditioner. Hans kunskap ska komma från hans egna observationer av de inföddas liv, inte pressas fram från vad motvilliga informanter säger … Antropologiskt fältarbete på detta sätt, i motsats till att lyssna till hörsägen, är hårt arbete men också mycket roligt. (Malinowski 1948 [1925]: 122–123; förf. översättning från engelska.)

Min något fria översättning av citatet kommer från en föreläsning som antropologen Bronislaw Malinowski höll 1925, och det är en uppmaning till antropologer att göra egna fältarbeten. Malinowski räknas som en av den moderna antropologins grundare och det var just fältarbetet som kom att bli utmärkande för antropologin – och är det än idag, nästan ett sekel senare. Antropologen ger sig ut bland dem han eller hon studerar, talar med dem och iakttar vad de gör. Och antropologen strävar efter att försöka förstå hur världen ser ut från de studerades synvinkel. Att vara i fält är, som Malinowski skriver, mycket roligt, men viktigare för forskaren är att fältarbetet skapar bra data. Den bok du nu läser är en sammanställning av vad etnografiskt fältarbete kan innebära i praktiken. Jag har försökt samla ihop erfarenheter från mina egna och andras fältarbeten för att skapa en introduktion till dig som vill pröva på att göra ett eget etnografiskt fältarbete. Det mesta är mycket översiktligt behandlat, men jag har försökt väga upp detta med hänvisningar till annan litteratur om etnografiskt fältarbete. 13


Introduktion till etnografiskt fältarbete

Samla eller skapa data? Ska man säga att man samlar in data eller att man skapar data? Det kan tyckas som en lek med ord, men jag anser att skapa data bättre uttrycker vad som händer under forskningen. Att samla in ger intrycket att data finns någonstans där ute och att det bara gäller att hitta den. Ibland är det så, men ofta inte, och särskilt inte när man gör fältarbete. Tar du, till exempel, upp en fråga om ett område som din informant aldrig tidigare funderat över, då är det tydligt att du skapa data, tillsammans med din informant. Utan din fråga hade datan kanske aldrig funnits. Skapa data utrycker därför din medverkan och inverkan på forskningen – liksom samspelet mellan dig och informanten – bättre än samla in. En berättelse kan illustrera detta. En gästföreläsare berättade en gång om sina erfarenheter av sovjetisk forskning, närmare bestämt om ett forskningsinstitut i det gamla Sovjetunionen. Institutet gjorde på 1980-talet en studie av olika etniska gruppers syn på var­ andra i Kaukasus, och kom fram till ett för institutet förskräckande resultat: det handlade inte bara om fördomar, olika etniska grupper tyckte också genuint illa om varandra. Detta resultat kunde inte institutets ledning acceptera: i Sovjetunionen skulle inte etnisk identitet vara betydelsefull, den viktiga identiteten var att vara sovjetmedborgare. Och, eftersom institutet var statligt finansierat kunde publiceringen av en sådan studie äventyra institutets finansiella stöd. Det var inte förbjudet, men mycket olämpligt, ansåg ledningen. Så, man beslutade sig för att göra om studien. För att få fram data hade man låtit studenter intervjua familjer från olika etniska grupper. I den första versionen, den som gav det för institutet förskräckande resultatet, hade studenterna och familjerna tillhört samma etniska grupper: georgier, azerbajdzjaner, armenier, abchazer med flera. I den andra versionen av studien förändrade man detta: studenterna fick intervjua hushåll från andra etniska grupper än deras egen. Och resultatet blev något helt annat. Visst fanns det skillnader, men de var betydelselösa, framförallt var man sovjetmedborgare! Berättelsen väcker tråkiga funderingar om sådana saker som styrning av forskning, forskares benägenhet för självcensur, värdet av samhälls14


Inledning forskning. Det visar också hur lätt det kan vara att manipulera resultatet redan när en studie planeras, och förstås hur data skapas mellan intervjuare och informanter. Det är svårt att säga att någon av studiens versioner var falsk: i det ena fallet, när intervjuare och informanter tillhörde samma etniska grupp, då fick man ett resultat; i det andra fallet, då de var av olika etniska grupper, då fick man ett annat resultat.

Bokens upplägg Boken är organiserad i fem kapitel som följer en kronologisk, rätlinjig process från början till slutet av forskningsprocessen – innan, under och efter ditt fältarbete. Men, forskning är sällan en rätlinjig process, vilket jag kommer att påminna dig om, och gränserna mellan de olika kapitlen är därför inte helt givna. Analysen glider samman med metoder, och skrivandet återkommer under hela processen. Kapitel 1, Planering, handlar till stor del om saker runt planerandet av ditt etnografiska fältarbete. Jag diskuterar hur ett fältarbete kan struktureras i tid och plats, tar upp begrepp som kulturrelativism, och emiska och etiska perspektiv. Viktigt att tänka på är också forskningsetik. Kapitel 2, I fält, handlar om det etnografiska fältarbetets två vanligaste metoder: observation och intervju. Jag diskuterar hur du kan förvänta dig att ditt observerande och intervjuande kan gestalta sig i praktiken. Viktigt är också hur du dokumenterar ditt arbete och att du reflekterar över din roll som etnografisk fältarbetare. Kapitel 3, Andra metoder, är en genomgång av några andra metoder som du kan använda dig av som etnografisk fältarbetare, till exempel enkäter, skuggning, fokusgrupper, dagböcker med flera. Jag tar också upp något om ”netnografi” och samtalsanalys. Exemplen är menade att inspirera till ett kreativt metodanvändande. Kapitel 4, Det analytiska stadiet, handlar om hur etnografiska fältdata kan analyseras. Jag fokuserar på ett analysarbete som bygger på praxis inom grundad teori, och kompletterar med begrepp som rich points och indexikalitet. Kapitel 5, Vid skrivbordet, ger förslag på två modeller som du kan använda när du skriver samman resultaten från ditt etnografiska fältar15


1. Planering

Olika sätt att generalisera lokal kunskap Det etnografiska fältarbetet ger kunskap om ett litet område och om ett begränsat antal människor. Den kunskapen kan generaliseras på olika sätt. Ett exempel återvänder jag till längre fram (kapitel 3, avsnittet Enkäter). Exemplet handlar om hur antropologen Margaret Trawick kompletterade sin studie av en enda familj med ett stort antal fokuserade intervjuer med andra människor. Enkäter kunde ha varit ett alternativ till hennes fokuserade intervjuer. Antropologen Michael Agar föreslår ett annat sätt att generalisera (1996:168–173). För att få en uppfattning om hur typisk den lilla grupp människor är som du har studerat, kan du komplettera med begränsade och fokuserade fältarbeten med människor som liknar, men inte är identiska med den första gruppen. Du kan till exempel systematiskt variera sådant som plats, ålder, kön, klass, yrke etc. beroende på vad din studie handlar om. Ett tredje sätt att generalisera är det vanligaste sättet. Det är att systematiskt jämföra din egen forskning med vad andra forskare har kommit fram till om liknande fält.

Caymanöarna Ulf Hannerz genomförde sitt andra fältarbete på Caymanöarna i Västindien. Han stannade där i fyra månader 1970, alltså under en betydligt kortare tid än vad han hade tillbringat på Winston Street. På Caymanöarna ville Hannerz studera lokala politiska processer, och han var särskilt intresserad av hur politiska idéer och inflytande uttrycktes i ett samhälle där personliga kontakter och band var viktiga. Det visade sig att Hannerz hade anlänt till Caymanöarna i tid för att bevittna en akt i ett lokalt politiskt drama. Handlingen kretsade i korthet kring administrationens försök att reglera användningen av mark, försök som gav upphov till omfattande protester ledda av politiker som på ett eller annat sätt hade kontakter med byggnadsindustrin. Det inkluderade, bland annat, en stor protestmarsch, påstådda hot mot 33


Introduktion till etnografiskt fältarbete administrationen, och inkallandet av den brittiska flottan. Enligt Hannerz var det som att sitta på främsta raden medan ett politiskt drama utspelade sig inför honom. Liksom på Winston Street använde sig Hannerz av (deltagande) observationer och intervjuer. Jag har satt ”deltagande” inom parentes eftersom Hannerz mer observerade än deltog. Observationerna, bland annat av protestmarschen, vägledde honom till personer som på ett eller annat sätt deltog och som han kunde intervjua. Dessa var till exempel medlemmar av administrationen och av den lagstiftande församlingen, samt ledare för protesterna. Utöver observationer och intervjuer använde sig Hannerz av skrivet material. Han följde nyhetsrapporteringen i öarnas tidning och läste igenom gamla tidningsnummer. Han läste protokoll och dokument från administrationen och den lagstiftande församlingen. Han letade upp politiska dokument, korrespondens och valmaterial hos privatpersoner. Jämfört med hans roll som deltagande observatör på Winston Street var Hannerz fältarbete på Caymanöarna präglat av ett aktivt observerande och ett passivt deltagande. Han iakttog till exempel protest­ marschen, men deltog inte. Fältarbetet var också mer fokuserat än vad hans fältarbete på Winston Street hade varit. På Winston Street hade han försökt skapa sig en så fullständig bild som möjligt; på Cayman­ öarna var hans forskning begränsad till de politiska processerna. Därför kunde han också fokusera på intervjuer med utvalda informanter och att leta efter skriftligt material som var relevant för studiens begränsade syfte. Från sådana källor arbetade Hannerz sig fram till en förståelse av bakgrunden och drivkrafterna till det politiska dramat på Caymanöarna.

Kafanchan Ulf Hannerz kom till Kafanchan i Nigeria 1974. Han stannade där i ett år, och gjorde ett återbesök 1980. I tidsmässigt omfång faller därför fältarbetet i Kafanchan in mellan hans långa fältarbete på Winston Street och hans korta på Caymanöarna. I Kafanchan återvände ­Hannerz till 34


1. Planering den helhetssyn som hade varit hans ambition för fältarbetet på Winston Street; han ville studera det som man kan kalla för det urbana livets natur i Kafanchan. För att fånga detta begränsade Hannerz ambitionen så att den liknade den ambition som hade styrt studien på Caymanöarna. Med andra ord, han ville inte studera allt i Kafanchan utan valde att fokusera på det som han trodde var viktigast. Kafanchan var 1974 en tämligen liten stad, men hade ändå alltför stor befolkning för att kunna studeras med enbart metoder som var anpassade till småskaliga samhällen. Storleken på fältet var ett problem, ett annat problem var vad man kan kalla för fältets variationer. Malinowski menade att den etnografiske fältarbetaren bör kunna tala med människor på deras eget språk, i alla fall i någon mån. Hannerz uppskattar att i Kafanchan skulle detta innebära att fältarbetaren måste kunna hantera ett tjugotal nigerianska språk. Detta vore att ställa orimliga krav på fältarbetaren. Samtidigt gick det inte att bortse ifrån att de olika språken, och de olika etniska grupperna, var viktiga delar i det som skapade Kafanchans urbana liv. I stället för att göra en detaljerad och allomfattande etnografisk studie av Kafanchan valde Hannerz ut två dimensioner som han ansåg vara viktiga för stadens urbana liv: yrkesidentitet och etnicitet. För att förstå hur yrkesidentitet och etnicitet yttrade sig i Kafanchan, och hur de var relaterade till varandra, gjorde Hannerz deltagande observationer och intervjuer. Jag återkommer i kapitlet Andra metoder till några av de metoder han som använde i Kafanchan. Hannerz anställde lokala assistenter av olika kön och åldrar, samt från olika etniska grupper för att få hjälp med det han själv inte kunde hinna med, inte klara av eller inte hade tillgång till. Sammanlagt hade han vid olika tillfällen ett halvdussin assistenter. De var hans ”ögon och öron”: de var hans ställföreträdande deltagande observatörer, intervjuade efter frågelistor, kopierade dokument, letade rätt på personer som Hannerz kunde träffa, fungerade som översättare, förklarade för honom vad som hände och höll honom informerad om vad som hände i Kafanchan. Hannerz ville också undersöka Kafanchans ganska korta historia. Därför konsulterade han arkiv och officiella dokument, intervjuade äldre 35


Introduktion till etnografiskt fältarbete människor och lyckades också senare träffa koloniala tjänstemän som hade varit stationerade i Kafanchan men som nu levde som pensionärer i Storbritannien. Med hjälp av dessa källor (samtida dokument och människors minnen) skapade han sig en förståelse för hur Kafanchan hade utvecklats sedan 1930-talet och framåt. Intressant var framförallt hur de som hade genomlevt utvecklingen förstod den. Minnen blev till en sorts muntlig och kommenterande historieskrivning av Kafanchan. Trots att Hannerz tre studier av Winston Street, Caymanöarna, och Kafanchan skiljer sig mycket åt är deras gemensamma kärna fältarbetet. Hannerz betonar vikten av forskarens personliga erfarenhet av fältet. Detta är också kärnan i antropologins utveckling som vetenskap. Hannerz anser också att de traditionella antropologiska metoderna, kanske särskilt deltagande observation, måste kompletteras med andra metoder. Vilka dessa metoder är beror på hur fältet ser ut, hur långt fältarbetet är och vad som är syftet med fältarbetet. Liksom Hannerz förespråkar jag en metodologisk pluralism som är kreativ och ämnesöverskridande. Kort sagt, fältarbetaren bör inte begränsa sig till sin egen vetenskaps inlärda repertoar av metoder. Nya metoder kan behöva uppfinnas på plats, och gamla metoder anpassas till nya omständigheter. Den etnografiske fältarbetaren behöver vara metodologiskt kreativ. Det förutsätter förstås också en realistisk uppfattning om olika metoders möjligheter och framförallt en förståelse av deras begränsningar. Ditt fältarbete kan alltså utformas på olika sätt, beroende på vad du studerar och vad du väljer att fokusera på. Malinowskis riktlinjer är ett ideal och vi behöver inte följa dem slaviskt.

Avsnittets viktiga punkter är: • Etnografiska fältarbeten kan läggas upp på olika sätt, beroende på vad du studera och vilka förutsättningar du har. • Intervjuer och deltagande observation är det etnografiska fält­ arbetets viktiga metoder, men beroende på vad du studerar kan även andra metoder behöva användas.

36


3. Andra metoder Förutom att observera och intervjua finns det en hel del andra saker som du kan göra i fält. Egentligen är det bara kreativiteten som sätter gränserna, och det är fritt att låna och anpassa från andra vetenskaper. Även om intervjuer och observation/deltagande observation är de grundläggande metoderna i det etnografiska fältarbetet vinner många studier på att också andra metoder används. En metod kan vara bra på att skapa en viss sorts kunskap, en annan metod lämplig för något annat. Metoder kan också fungera som ingångar till andra metoder. Detta ger jag exempel på i detta kapitel. Några av de metoder jag tar upp står på egna ben, till exempel enkäter och skuggning. Andra kan med fördel kombineras, som att använda bilder, att rita, skriva dagböcker och använda en kortlek. Kapitlet är inte menat att vara uttömmande, dess syfte är att inspirera till kreativ metodologisk pluralism.

Enkäter Att bedriva forskning med hjälp av enkäter kan tyckas vara en enkel sak, men det är i själva verket en avancerad konst som är svår att göra rättvisa på några sidor. Därför tar jag bara upp några få men viktiga aspekter av enkätanvändning. Först diskuterar jag den nytta jag tycker att du som etnografisk fältarbetare kan ha av enkäten. Enkäten spelar sällan en dominerande roll i det etnografiska fältarbetet, men den kan definitivt komma till nytta. I följande avsnitt tar jag upp några problem med enkäter: Vem ska svara på enkäten?, Hur får du dem att svara? och Hur ska du tolka enkäter97


Introduktion till etnografiskt fältarbete nas svar? Detta är grundläggande frågor som det är lätt att gå vilse i, men de är viktiga oavsett hur du använder enkäter. I slutet av det sista avsnittet hänvisar jag till litteratur som kan leda dig djupare in i enkäternas värld. Av den litteraturen kan du bland annat lära dig om enkätens layout och förpackning, hur frågor bör formuleras, och hur resultatet kan analyseras både kvalitativt och kvantitativt. Att arbeta med enkäter är som sagt en avancerad konst. Enkätens nytta i det etnografiska fältarbetet är två, som jag ser det. Den fungerar bra för att göra en första kartläggning av fältet och den ger dig möjligheter att generalisera. Jag börjar med enkäten som kartläggning. Bäst fungerar en enkät när du vet vilka svar som du kan förvänta dig, och detta är förstås helt nödvändigt om du har låst svaren till fasta alternativ. Rör du dig på okänd mark kan du inte vara säker på om du ställer relevanta frågor, hur eller om besvararna förstår dina frågor, och hur du sedan ska förstå deras svar. I okänd terräng kan resultatet lätt bli en enkätundersökning med både systematiska och slumpmässiga fel. Detta behöver inte vara bortkastad möda, det kan få upp dina ögon för hur mycket du har att lära dig om dina informanter och deras värld. Du kan alltså ha ditt lärande som mål när du använder en enkät i ett tidigt skede av ditt fältarbete. I stället för att se enkätsvaren som data, kan de rikta din uppmärksamhet på när dina frågor och informanternas svar inte tycks hänga ihop. Här har du områden du måste lära dig mer om och förstå bättre från dina informanters synvinkel. Enkäten blir en första undersökning av hur ditt etic-perspektiv förhåller sig till dina informanters emic-perspektiv (se avsnittet Emisk & etisk i kapitel 1), och det är saker som indexikalitet (se avsnittet Indexikalitet i kapitel 4) och ”rich points” (se avsnitt Rich points i kapitel 4) som ska uppmärksammas. Enkäten som metod för att utforska din första okunnighet är förstås inte det enda sättet på vilket den kan användas. När du känner ditt fält och dina informanter bättre, kan du också ställa bättre frågor, och du kan tolka svaren bättre. Det ger dig möjligheter att skaffa en vidare överblick och att generalisera. Mina assistenter och jag gjorde en sådan kartläggning av den syd­ 98


3. Andra metoder indiska by där jag fältarbetade. Efter att jag hade bott i byn i ett knappt år satte vi samman ett frågeformulär som vi kallade för ”hushålls­ enkäten”. Mina assistenter knackade dörr, gata upp och gata ner, och fick de allra flesta av de drygt tusen hushållen att svara på våra frågor. I början av mitt fältarbete skulle jag inte ens ha tänkt på vissa frågor som nu fanns med i ”hushållsenkäten”. En del sådana frågor rörde kasttillhörighet. Det jag kände till om kast var läsekunskaper och den lokala verkligheten visade sig vara betydligt mer komplex och oordnad än vad jag hade förletts av böcker att tro. Och jag skulle ha haft svårt att förstå svaren om jag inte hade lärt mig något om kast på platsen. Svaren på en rad andra frågor skulle också vilselett mig helt om jag hade gjort enkäten i början av fältarbetet. De frågorna handlade om familjens ekonomiska resurser, som inkomst och jordägande. Svaren vi fick var systematiskt oriktiga, vilket var lätt att se eftersom jag i grova drag kände till en del familjers ekonomiska situation. Bara ett fåtal av de som svarade var någorlunda uppriktiga, bland annat en vän som sa till mig: ”Jag ska tala om hur det är, för du vet ju ändå vad vi äger.” Och även han underlät att ta upp all den jord som hans familj faktiskt kontrollerade på olika sätt. Hade jag tolkat svaren naivt ordagrant, utan att kunna kontrollera dem mot vad jag redan visste, då hade jag fått en mycket skev bild av de faktiska ekonomiska förhållandena i byn. De svar vi fick visade snarare på vad man konsekvent undanhöll från frågvisa personer. Men mycket i ”hushållsenkäten” var pålitliga uppgifter, och den gav mig därför möjlighet att veta något om byn som helhet, inte bara om de enstaka familjer som jag kände närmare. Enkäten ger alltså möjlighet att generalisera kunskap. Låt säga att du vet mycket om en liten grupp människor, kanske för att du gjort deltagande observation, eller intervjuat informanter från gruppen. Hur unika är de? Vi är förstås alla unika i någon mening, men mycket delar vi också med andra. Enkäten kan ge dig ett svar. Med väl formulerade frågor, som du kan ana svaren på, kan du täcka in en stor mängd människor, med betydligt större variation än dem som finns i den lilla grupp du har studerat. Enkäten kan alltså användas för att stärka din förståelse, eller för att utmana den. 99


Introduktion till etnografiskt fältarbete Antropologen Margaret Trawick (1992) har studerat familjerelationer i södra Indien. Trawick fältarbetade faktiskt bara i en enda familj, och naturligtvis oroades hon av frågan hur representativ den familjen var för sydindiska familjer i allmänhet. För att skapa sig en uppfattning gjorde hon korta intervjuer om familjerelationer med ett antal personer (150 stycken!). Enligt Trawick bekräftade intervjuerna i stort sett den uppfattning som hon hade fått av studiet av den enda familj som hennes fältarbete hade omfattat. (1992: 49) Familjen var alltså inte så annor­lunda än andra familjer, och det hon hade lärt sig om den gällde för många. Trawick valde att intervjua, men enkäter kunde ha varit ett alternativ. Man kan likna enkäten vid en intervju. När enkäten har övervägande stängda svarsalternativ närmar den sig den strukturerade intervjun, när svaren är öppna liknar enkäten den semi-strukturerade intervjun. Men en viktig skillnad är att när du intervjuar, då ser du vad som händer. Hur, var och av vem enkäten fylls i, det har du oftast ingen aning om. Både enkäten och intervjun har sina för- och nackdelar. Med enkäten kan du täcka in fler människor men förlorar i kunskap, med intervjun vinner du i kunskapsrikedom men begränsar dig till färre informanter. Ibland kan enkäten vara att föredra, ibland intervjun. Och du kan ta något från bägge metoderna, sök upp dina informanter och intervjua dem efter en enkätliknande mall.

Avsnittets viktiga punkter är: • Enkäter används inte ofta i etnografiska fältarbete. • Enkäter kan dock komma till nytta för att kartlägga fältet och för att ge dig möjligheter att generalisera.

Vem ska svara på enkäten? För att avgöra vem som ska besvara enkäten gör du ett urval ur din population, för att använda tekniska termer. Populationen är de männi­ skor du är intresserad av, till exempel lektorer på svenska högskolor och universitet. Eftersom du inte tänker skicka enkäten till alla dessa 100


Introduktion till etnografiskt fältarbete Björn Alm Ett etnografiskt fältarbete handlar om möten. Möten med nya människor, nya sammanhang och nya insikter. Det kan vara både spännande och krävande, och för att lyckas behövs noggrann planering och genomtänkta metoder. Med utgångspunkt i personliga erfarenheter diskuterar författaren allt från praktiskt upplägg för studien och etiska perspektiv till analysarbetet och konkreta skrivråd. Boken är organiserad i fem kapitel som beskriver hela forskningsprocessen – före, under och efter fältarbetet: Planering, handlar till stor del om hur ett fältarbete kan struktureras i tid och plats. I fält, tar upp det etnografiska fältarbetets två vanligaste metoder: observation och intervju. Andra metoder, är en genomgång av några andra metoder, t.ex. enkäter, skuggning, fokusgrupper, dagböcker med mera. Det analytiska stadiet, beskriver hur etnografiska fältdata kan analyseras utifrån grundad teori. Vid skrivbordet, ger förslag på två modeller som kan användas när resultaten från det etnografiska fältarbetet ska sammanställas. Här berörs även referenssystem m.m.

Björn Alm är universitetslektor i socialantropologi vid Linköpings universitet. Han återkopplar i boken till egna etnografiska fältarbeten i södra Indien och i Sverige. De senaste tjugo åren har Björn undervisat om etnografiska fältmetoder för studenter som läser socialantropologi och andra ämnen.

ISBN 9789151102276

9 789151 102276

Profile for Smakprov Media AB

9789151102276  

9789151102276  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded