Inledning
Bedömning i praktiken, praktiska tips för klassrummet Under den här rubriken har vi samlat några konkreta exempel på aktiviteter som främjar kommunikationen och därmed ger möjlighet till formativ bedömning i den dagliga verksamheten. Bedömningar har alltid förekommit i skolans värld. Vi som lärare gör i varje möte med eleverna en bedömning av hur vi ska svara på en fråga, vilket nästa steg för eleven är, om vi ska ta fram ett konkret material etc. Många av dessa bedömningar gör vi utan att vi kanske reflekterar så mycket över att de sker, de är en själv klar del av att vara lärare. I dagens skola är diskussionen om bedömning ständigt närvarande och det finns krav på och riktlinjer för dokumentation av elevernas kunskaper. I detta är det viktigt att komma ihåg att formativ bedömning inte är en bedömning av lärande utan en bedömning för lärande. Det är viktigt att bedömningen är en integrerad del av undervisningen för att utveckla elevernas kunskaper samtidigt som eleverna inte ska uppleva sig vara ständigt bedömda. Kring detta skriver Skolverket i det allmänna rådet för planering och genomförande av undervisningen: ”Det ska dock påpekas att det utifrån ett pedagogiskt perspektiv är viktigt att eleverna inte upplever att allt de gör bedöms hela tiden.” (Skolverket, 2011:1250, s. 25). Kan man då skapa aktiviteter som gynnar en formativ bedömning och använda sig av det som eleverna visar utan att eleverna känner sig bedömda? Vi tror det! Här har vi samlat en del tips och idéer kring sådana aktiviteter. Aktiviteterna är hämtade från boken Prima matematik bedömning (Brorsson, Å. Gleerups 2013) Kommunikation i matematikundervisningen
Att engagera eleverna i kommunikationen i klassrummet är en framgångsfaktor för förbättrade resultat. När kommunikationen i klassrummet fungerar på ett gynnsamt sätt så ger den också läraren möjlighet till att göra bedömningar av elevernas kunskaper som påverkar den vidare undervisningen. Kommunikationen blir då en del av den formativa bedömningen. Tiden för matema tikundervisning är begränsad och med många
elever i klasserna kan det ibland kännas svårt för mig som lärare att räcka till. Om kommunikationen framför allt sker mellan lärare och elev blir antalet involverade elever starkt begränsat och forskning visar också att många elever blir helt passiva. Vad jag som lärare kommunicerar, vilka frågor jag ställer och hur jag behandlar svaren avläses också av eleverna som en signal kring vad som är viktigt, alltså måste jag vara medveten om vad jag säger och hur jag gör det så att det stämmer överens med målet för min undervisning. När vi målmedvetet arbetar för att öka kommunikationen mellan eleverna leder det till en helt annan elevaktivitet med fler elever involverade och fler möjligheter för eleverna att klä sina kunskaper i ord. De kan då gemensamt reflektera kring ämnesinnehållet. Målet är givetvis att alla elever ska vara aktiva i kommunikationen. Vad kan vi då göra för att främja detta? Mattekompis
Det är en fördel att under en period ha samma samarbetspartner i matematiken. Det tar tid att få till ett bra samarbete och för att alla elever ska vara aktiva så krävs det att dessa par fungerar så bra som möjligt. Min erfarenhet är att det fungerar bäst om elever med något olika kunnande i matematik arbetar tillsammans. Det är oftast då samarbetet blir mest fruktbart för bägge parter. Undvik att sätta samman par där kunskapsnivån skiljer sig allt för mycket, det finns då en risk att den ena parten helt tar över diskussionen och att det inte sker något egentligt kunskapsutbyte. Mattekompisarna kan användas till exempel vid laborativt arbete, problemlösning eller när man vill att eleverna ska ha en kort diskussion kring något, vad jag nedan kallar ”prata med en kompis”. Prata med en kompis
I USA använder man termen ”turn and talk”, här använder vi istället formuleringen ”prata med en kompis”. För att använda sig av modellen är det en fördel om eleverna sitter bredvid sin mattekompis i till exempel samlingen, annars är det bäst att de diskuterar med den de har bredvid sig. Genom att 11