__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

– estetik och undervisning i förskolan Den här boken handlar om hur undervisning i förskolan kan iscensättas genom projekterande och estetik.

Boken vänder sig till blivande och yrkesverksamma förskollärare. Den kan dessutom vara intressant för lärarutbildare på förskollärarprogrammet och rektorer i förskolan som vill

SARA HVIT LINDSTRAND är förskollärare,

fil.dr och universitetslektor i pedagogik med inriktning förskola på Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping. Sara är, tillsammans med Carin Hellberg som också medverkar i boken, ansvarig för förskolan HallonEtt. KARIN ALNERVIK är förskollärare, lektor i

pedagogik och prak­tiknära forskningskoordinator för förskolan på Örebro universitet. Karin var tidigare ansvarig för förskolan HallonEtt tillsammans med sin man Per Alnervik som också medver­kar i boken. 2017 gav de ut boken Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande i förskolan.

ANNA EHRLINLINDSTRAND (RED.) ALNERVIK & HVIT

Bokens innehåll genomsyras av arbetet på förskolorna HallonEtt och den pedagogiska filosofin i Reggio Emilia. Läsaren får ta del av flera inspirerande processer i en utbildning där nyfikna och kreativa barn, förskollärare och vårdnadshavare möts i omsorgsfullhet. Ett exempel är kollaborativa lärprocesser där barn och förskollärare utforskar tillsammans och de dilemman som kan uppstå i projekterande arbete. Läsaren får även en teoretisk blick på språkande och betydelser av estetik i undervisningen. Men framförallt går det att följa förskollärares tankar, samtal och idéer kring utbildning i förskolan.

utveckla förskolans innehåll. Bland författarna finns verksamma, eller tidigare verksamma, förskollärare, pedagogistor, ateljéristor och rektorer.

I TEORI OCH PRAKTIK ESTETISKA UTTRYCKSFORMER Kreativa lärprocesser

Kreativa lärprocesser

Kreativa lärprocesser

– estetik och undervisning i förskolan

Best.nr 47-13115-0 Tryck.nr 47-13115-0

KARIN ALNERVIK & SARA HVIT LINDSTRAND (RED.)


Kreativa lärprocesser

– estetik och undervisning i förskolan KARIN ALNERVIK & SARA HVIT LINDSTRAND (RED.)

LIBER


Innehållsförteckning

Förord

6

JOHAN N A & U LR IC SV E N SSON

1. Flerdimensionell omsorg som undervisning i förskolan

8

KARIN ALN E RVIK & PER A LN ERVIK

Att planera tillsammans.......................................................................... 9 Meningsskapande lärande genom ett projekterande arbetssätt............. 11 Presentation av bokens kapitel.............................................................. 14

2. Undervisning och lyssnande – konsten att undervisa med mellanrum

17

LINN ÉA WAHLSTRÖM & A N N A- M A R IA PED RAZA

Målrelationellt lärande med stöd av målstyrda processer...................... 18 Ett meningsfullt lärande........................................................................ 20 Undervisningens mellanrum.................................................................. 21 Förskollärarens ansvar.......................................................................... 25

3. Introduktionen – en omsorgsfull och spännande resa

27

MAR IA LUN DQV IST & M A R IA Å B E RG

Föräldramöte på våren......................................................................... 28 Hembesök............................................................................................ 30 Att ställa i ordning en pedagogisk och välkomnande miljö................... 31 Barnen kommer.................................................................................... 34 Vårdnadshavarnas roll.......................................................................... 38 Vikten av att få samtala och reflektera i ett arbetslag............................ 39


4. Kollaborativt lärande – att diskutera och pröva sig fram till ett utforskande arbetssätt

41

MAR LE N E G U STA FSSO N, E WA L ID ÉN & C H ARLOTTE ÖH MAN

Vårt projekt växer fram........................................................................ 42 Ekot i tunneln – att arbeta med barnens hypoteser............................... 45 Avslutande tankar................................................................................. 51

5. Dilemman, projekterande arbetssätt och långsamhet

53

ÅSA C E DE R H O LM, M A R IE E R IKSSO N, AN N A FRÖD ERBERG & LINA MRAK

Pedagogiska året och reflektionsverktyg............................................... 54 Att inte ha samma idéer som kollegor om vad som är meningsfullt för barn och vuxna............................................................................... 59 Står projektet i vägen för barnens intresse?........................................... 61 Avslutande tankar................................................................................. 63

6. När långsamheten får ta plats – undervisning och lärande ur ett estetiskt perspektiv

65

ISABE L WIBE RG, ATE L JÉ R ISTA

Våra basmiljöer.................................................................................... 67 Förberedelse, aktivitet och efterarbete – tre lika stora delar.................. 68 Handledning – en viktig aspekt av undervisning................................... 70 Iscensättning som en del i undervisningen............................................. 71 Om långsamhet.................................................................................... 79

7. Krypa som små frallor – barns sinnliga och kroppsliga utforskande

80

SALO ME ALN E RVIK & MATTIAS WINBLAD

Projektet startar.................................................................................... 81 Utforskande av bröd med olika sinnen................................................. 83 Att uppleva med flera sinnen................................................................ 85 ”Det bästa brödet möglar först”........................................................... 87 Att koppla ihop och sammanfatta........................................................ 89 Salomes berättelse – brödprojektet fördjupas och ”jäser”..................... 91 Avslutande tankar................................................................................. 95


8. Barns relation till en plats – undervisning i staden

96

ING ELA DEMBAC K E

En plats med statyer............................................................................ 97 Föräldramöten som ger spår.............................................................. 106 Statyer, fontäner eller både och?........................................................ 109 Dags för utställning........................................................................... 114 Avslutande tankar.............................................................................. 118

9. Vi är viktiga för varandra – om vårdnadshavares delaktighet

119

LILLEBIL CATO HA MMA R STEDT

Dokumentation och delaktighet......................................................... 120 Föräldramöte – virkning, hänganordningar och glass........................ 124 Utvecklingssamtal – att få visa det kultur- och kunskapsskapande barnet.................................................................. 127 Avslutande tankar.............................................................................. 131

10. Det synliga språkandet

132

SARA HVIT LIN DSTR A N D

Lyssnande – till det språkande som visar sig...................................... 136 Förbindelser mellan språk, tankar och idéer...................................... 139 Det ena språket göder det andra........................................................ 141

11. Avslutande tankar – om barn i samhället och omsorgsfull undervisning

145

PER ALN E RVIK , K A R IN A LN ERVIK , CARIN H ELLBERG & SAR A HVIT LIN DSTR A N D

Undervisning utanför staketet............................................................ 146 Omsorgsfull undervisning.................................................................. 147

Referenser...................................................................................... 152


Förord JO HA N N A & UL RIC SVENS SON

P

lötsligt hamnade vi i Madagaskar, bland fossor, raffiapalmer och sporrsköldpaddor – mitt i vårt eget hem. Vår dotter Daisy lärde oss allt som var värt att veta om landet där ringsvanslemurerna håller till i sina baobabträd. Lemuren med sin stora, yviga, randiga svans blev snabbt hennes favoritdjur. Hon målade dem, om och om igen. Vi sökte upp dem på zoo. ”Rädda vår jord men först Madagaskar” står det på en inramad tavla som fortfarande, fem år senare, hänger i vår hall. Motivet på tavlan är den väldiga ön i Indiska Oceanen med exotiska djur och växter. Allt målat av barnen. ”Det började med att Flora skulle åka till Madagaskar, så vi började undra. Sen skulle hon inte det, men vi jobbade med Madagaskar i alla fall”, berättar Daisy som nu hunnit bli mellanstadieelev och har förskoletiden i backspegeln. Ännu anar hon inte att det var barnen själva som satte agendan och att förskollärarna medvetet hakade på och tog tillvara barnens tankar, undringar och idéer. För oss föräldrar var det inte bara tydligt att många av dagarna på HallonEtt handlade om något återkommande som gjorde intryck, utan vi blev dessutom själva undervisade av våra barn i samma ämne. Som Titanic. Vi har lärt oss mycket: bland annat att det fanns två andra båtar i närheten. Den som var längst bort räddade många människor, men den som var närmast hjälpte inte till alls. Och att Titanic hade fyra skorstenar. Och så just det ja, Titanic krockade med ett isberg också. Och sjönk. 6


Barnen byggde Titanic och målade havet runt den. De andades, drömde och pratade Titanic. De läste och tittade på bilder. De formade Titanic i lera. Och spelade teater. ”Vi byggde Titanic. En stor. En barnaktig. Ingen vuxenprofessor gjorde den. Man såg att barn hade gjort den. Det tycker jag om”, berättar Daisy. Hemma resulterade Titanic-projektet i ett 1000-bitarspussel med världens mest berömda passagerarfartyg som motiv, och sin femårsdag lyckades Daisy få vår familj att spendera på Titanic-utställningen som då fanns i Halmstad. En höst när våra två barn fortfarande gick i förskolan tog vi ledigt i tre månader och reste bort tillsammans, hela familjen. Det var då vi verkligen insåg vilket jobb förskollärarna gör och kanske framförallt vilken tillvaro de befinner sig i. Vi började på allvar förstå hur förskollärarna faktiskt fostrar och formar våra barn. Att de får svara på så många varför-frågor. Att vi lämnar bort våra barn under de kanske viktigaste åren i deras utveckling. Att vi anförtror förskolan den allra mest värdefulla tiden: vardagen. Varför jobbar småbarnsföräldrar så mycket? Frågan var retorisk när den så småningom, i ett spontansamtal, kom från en person i personalen på HallonEtt. Frågeställningen var träffande. Sedan dess har vi själva ställt den frågan många gånger. Om svaret är ringsvanslemurer och förlista skepp, om svaret är att barnen får lära sig att utvecklas i grupp drivna av egen motivation, om svaret är att barnen skapar tillsammans under genuin omsorgsfullhet från förskollärarna, då behöver den inte ställas så ofta. Johanna & Ulric Svensson Föräldrar till dottern Daisy, tio år, och sonen Boston, åtta år, som för alltid bär på livserfarenhet från HallonEtt

FÖ R O R D

7


1 Flerdimensionell omsorg som undervisning i förskolan K ARI N A LNE RVIK & P ER AL NERVIK

J

ag, Karin, står i ett rum som gränsar till hallen och hör hur tre barn i åldrarna två till tre år och en förskollärare är på väg att gå in för att duka fram tallrikar, glas och bestick till lunchen. De pratar om något som har hänt när de varit ute och lekt under förmiddagen. När barnen sedan börjar klä av sig hör jag hur samtalet övergår i att förskolläraren aktivt arbetar med prepositioner: ”Vill du att jackan ska hänga framför eller bakom? Var ställde du dina skor? Under hyllan? Oj, din mössa hamnade visst på hyllan över väskan och inte i väskan” och så vidare. Det är ett trevligt samtal med en del skratt eftersom kläderna inte alltid hamnar där de ska. Det finns tillåtelse till både lek och allvar. Atmosfären i hallen är varm och kommunikativ. Exemplet ovan skulle idag utifrån läroplanens texter (Skolverket 2018) beskrivas som spontan undervisning. Men undervisningen i förskolan ska också vara planerad. I den läroplan som trädde i kraft 1 juli 2019 beskrivs den planerade utbildningen och undervisningen så här: I utbildningen ingår undervisning. Undervisning innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning, och syftar till utveckling och lärande hos barnen. Undervisningen ska utgå från ett innehåll som är planerat eller uppstår spontant eftersom barns utveckling och lärande sker hela tiden. Förskollärare ska ansvara för det pedagogiska 8


innehållet i undervisningen och för att det målinriktade arbetet främjar barns utveckling och lärande. (Skolverket 2018)

I denna antologi lyfts undervisningen fram på förskolan HallonEtt genom berättelser från förskollärare som jobbar eller har jobbat i förskolan, nuvarande ledning och ateljéristor1. Undervisningen har många aspekter av omsorgfullhet både vad gäller iscensättning av material och ambition att vara nära barnen. Undervisning som är planerad kan ibland kännas helt fel i mötet med barnen, till exempel att deras engagemang och intresse saknas för att de är inne i ett annat flöde. Att försöka ta vara på barns engagemang i planering av verksamheten och samtidigt ha tajming i stunden kräver medvetenhet och närhet och respekt för individen. Balansen mellan vuxnas intentioner och barns engagemang och drivkraft är en fin dans där det är de vuxnas ansvar att ”föra”, men också vara lyhörda för de aktuella rörelserna.

Att planera tillsammans Förskolan ska vara en levande social gemenskap som ger trygghet samt vilja och lust att lära. Barn skapar sammanhang och mening utifrån sina erfarenheter och sätt att tänka. Därför ska de i förskolan möta respekt för sin person och sitt sätt att tänka och förstå sin omvärld. Alla som arbetar i förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla tillit och självförtroende. De ska uppmuntra barnens nyfikenhet, kreativitet och intresse. (Skolverket 2018, s. 7)

För några år sedan publicerades boken Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande i förskolan (Alnervik & Alnervik 2017) där de tidigare cheferna för förskolan HallonEtt2, Karin och Per Alnervik, beskriver hur förskolans verksamhetssystem kring kollaborativt lärande växt fram utifrån ett systematiskt arbete med pedagogisk 1. Ateljéristorna har en form av ledningsfunktion med särskilt ansvar för undervisning kring estetik och estetiska lärprocesser. 2. http://hallonett.se/ 1 | F lerdimensionell omsorg

9


dokumentation. Detta arbete har i sin tur skapat undervisning som dels visar och har visat oss många nya och spännande vägar att gå, dels hänger samman med det kultur- och kunskapsskapande barnet3. Gopnik (2016) menar att när barn förstår att vi vill lära dem något är de mycket mer benägna att bara reproducera istället för att skapa något nytt. Detta är en intressant aspekt när vi funderar över hur vi undervisar. Barn har rätt till att vi delar och förmedlar vår kunskap men barn har också rätt till möjligheten att få vara en skapande människa i sitt kunskapande. En vårdnadshavare sa vid en utvärdering av undervisningen på förskolan HallonEtt att: ”Ni observerar och försöker förstå vad barnen engagerar sig i – sen ser ni vad ni kan göra med det.” Hur utmanar och skapar vi möjligheter till ett fortsatt utforskande kring det som tycks engagera? Detta är ett mödosamt och omsorgsfullt arbete som kräver både närvaro i stunden och ett noggrant arbete med dokumentationen. En annan aspekt som står i förhållande till undervisningsbegreppet är hur lärandet iscensätts. Iscensättningen är något mer än bara planering av undervisningen; den fångar nyanser i mötet mellan det konstnärliga och pedagogiska – och mellan känsla och intellekt (Törnquist 2006). Just estetikens betydelse för barns möjligheter till att vara och bli kultur- och kunskapsskapande är betydelsefullt för den iscensättning som görs för barns lärande. Därmed rymmer undervisningen på HallonEtt det som Franzén (2015) beskriver som multidimensionellt lärande, det vill säga ett lärande som utgår från barns frågor och engagemang. Ett multidimensionellt lärande kan skapa ett flexibelt och dynamiskt kunskapsskapande som framkallar rörelse som går i olika riktningar där förskolläraren blir en reskamrat. Men inte bara en reskamrat som följer utan som en reseguide som utmanar, utforskar, leker, förmedlar och lever i närhet till barnen.

3. ”Idén om det kultur- och kunskapsskapande barnet bygger på respekt för barnet som ett kompetent och nyfiket barn – ett barn som är fyllt av lust att lära, att utforska och utvecklas som människa, i en aktiv relation till andra människor. Det är ett rikt barn. Ett barn som tar aktiv del i den kunskapsskapande processen. Detta barn är också aktivt i konstruktionen – skapandet – av sig självt, sin personlighet och sina förmågor, genom interaktionen med omvärlden.” (Dahlberg & Lenz Taguchi 1994, s. 23)

10


Meningsskapande lärande genom ett projekterande arbetssätt En verklig utmaning är att aktivt söka efter ett lärande som skapar mening hos varje barn och att de under tiden på förskolan ska uppleva kärleken till just lärandet. Hur kan då undervisningen planeras tillsammans med barnen så de blir delaktiga och känner att det är meningsfullt? Vi tror och hoppas att lusten och kärleken till att lära kan bli möjlig genom ett så kallat projekterande arbetssätt vilket innebär att man arbetar utforskande kring ett ämne eller innehåll som en röd tråd under en längre tidperiod, ibland initierat av ett eller flera barn, ibland initierat av de vuxna. Under åren har det utvecklats många spännande projekt på HallonEtt. Ett tidigt projekt, som också var det första ”långa” projekt som genomfördes, kom att heta ”Jönköpings kommun”4. En grupp med femåringar hade under promenader i staden undrat över kommunlogotypen som fanns på skyltar, papperskorgar, väggar, bilar och flaggor. Vad betydde den? Projektet utmanade vår syn på vad barn kan engagera sig i – och var utmanande för förskollärarna. Hur skulle de förhålla sig till ”undervisningen” om hur en kommun fungerar eller vad en kommun är? Hur iscensätts en sådant utforskande? Barnen fick skriva skyltar, intervjua vårdnadshavare och gå på besök hos kommunalrådet för intervju (som lät sin sekreterare svara på barnens frågor). De fick bygga rådhuset med sockerbitar som byggmaterial och målade djur som fanns i kommunen. De fotograferade mycket och när året var över presenterade barnen ett bildspel för vårdnadshavarna där de berättade om vad de hade lärt sig. Ett annat exempel på ett projekt där förskollärarna på Hallon­ Ett blev både reskamrater och guider, var när barn i en femårsgrupp uppmärksammade cykelräknaren vid cykelbanan på väg till en utflykt. Varför räknande den inte de som promenerade? Räknades barnvagnar? Cykelräknaren skapade ett stort engagemang där barnen fick arbeta hypotesprövande. De funderade bland annat 4. Med ”långt” projekt menar vi projekt som varar över ett helt år. 1 | F lerdimensionell omsorg

11


över om det var hjulens rörelse som räknades och därför funderade de också på om de skulle prova att hjula. Skulle det räknas då? Barn och vuxna diskuterade fram fler hypoteser och gick tillbaka till cykelräknaren gång på gång för att pröva sina tankar. En dam i permobil engagerade sig och började prata med barnen. Hon körde fram och tillbaka över ”strecken med räknaren” för att se om det kunde hjälpa barnen. Barnen funderade även över om det bara var vissa material som räknades. Detta ledde till att tekniska kontoret i Jönköpings kommun kontaktades – och det ledde till att två personer senare kom och besökte barnen på förskolan. Barnen presenterade sina hypoteser för besökarna som i sin tur, utifrån sin kunskap, berättade om cykelräknaren. Förskollärarna berättade efteråt för oss och andra kollegor på förskolan att de lärde sig minst lika mycket som barnen. Dessutom fick representanterna från tekniska kontoret ”leka krets” med barnen, för ”krets” var något som barnen förstått var viktigt: alltså att den elektriska kretsen slöts för att cykelräknaren skulle räkna. Att ”leka krets” blev en gemensam lek och besökarna erbjöds att vara med eftersom barnen var vana vid att förskollärarna fanns med i deras lekar. Ett annat spännande projekt kom att handla om Vasaskeppet – eller kanske mer om 1600-talet – och utvecklades till ett historieundervisningsprojekt som visualiserades med en tidslinje. Projektet föddes ur en sommaruppgift, ett lekvärldsprojekt (läs mer i Nilsson m.fl. 2018), som hela förskolan kommit överens om att delta i. Barnen berättade för förskollärarna – och varandra – vad de lekt under sommaren genom att använda saker de tagit med sig tillsammans med bilder från olika lekar och platser. Det blev berättelser om badlekar och båtlekar och berättelser om besök på olika spännande platser som Brahehus i Gränna. Någon visste att Brahehus var ett slott som hade brunnit och att det var därför det inte fanns något tak. Tillsammans med barnen googlade förskollärarna på slott som brunnit och hamnade på Stockholms slott som brann 1697. De läste också om Gustav II Adolf som var kung i början av 1600-talet, och att han byggde på ett skepp som hette Vasa. Båtlekarna blev jätteintressanta och barnen började leka ”Vasaskeppet som förliste vid sin jungfrufärd”. Barnens stora intresse för skeppet visade förskollärarna den självklara fördjupningen i projektarbetet: Vasa12


skeppet och 1600-talet. Det byggdes till exempel ett Vasaskepp av toarullar och i ateljén tecknades Vasaskeppet och Gustav II Adolf. I lekarna prövades det på att segla och hur det var att drunkna. Barnen hade massor av frågor om skeppet och kungen som de själva inte kunde svara på. Förskollärarna bestämde då, tillsammans med barnen, att kontakta Vasamuseet och barnen fick ställa sina frågor i ett Skypemöte med en museipedagog. Mötet avslutades med att museipedagogen frågade om inte barnen och vi förskollärare ville gå ombord. Såklart de ville! Museipedagogen vandrade sedan runt på båten och berättade om skeppet via Skypebilden. Barnens intresse för historia var nu också väckt, även för andra händelser i historien. En tidslinje kom till för att få lite ordning på alla händelser. Exempelvis fanns datum och årtal för när Vasaskeppet sjönk, när Gustav II Adolf dog, när telefonen uppfanns och det året de själva föddes. Hela projektet kännetecknades av en omsorgfullhet i alla delar i skapandet av teckningar och målningar som visar på de kunskaper barnen skaffat sig. Dokumentationen av projektet visar även på en omsorgsfullhet mellan barnen och förskollärarna som byggde på förskollärarnas förmåga att lyssna och göra något meningsfullt av barnens lekar, frågor och funderingar. Ytterligare ett exempel på undervisning visar hur det går att göra något positivt och kreativt av en rutinsituation. När jag (Karin) kom in till förskolegruppen med två- till treåringar, stod en korg ganska centralt placerad i rummet och på korgen stod det skrivet: STRUMPOR. När jag frågade förskollärarna varför korgen stod där och varför det stod ”strumpor” på den fick jag följande förklaring: När barnen var inne på dagarna hände det ofta att de blev varma om fötterna och därför tog av sig sina strumpor som sedan låg slängda lite här och där. När det var dags att gå ut pågick ett letande efter strumpor som kom att skapa en viss irritation. Då kom de tillsammans fram till att det skulle finnas en korg inne på avdelningen så barnen kunde lägga sina strumpor där. De kunde också lägga dit kompisarnas strumpor som de hittade här och där. Innan de gick ut, samlades de runt korgen och delade ut strumporna. Detta kunde bli en stund av matematik, till exempel att storlekar jämfördes eller par sattes samman, eller att knasiga sammansättningar av olika strumpor föranledde skratt. 1 | F lerdimensionell omsorg

13


Strumporna kunde förvandlas till en dockteater där strumporna pratade eller sjöng. Den undervisningssituation som uppkommit utifrån en stund som skapat en viss irritation hade istället blivit en stund av kommunikation, omsorg och glädje.

Presentation av bokens kapitel I de kommande kapitlen kommer olika projekt och förskolans utbildning då och nu att presenteras på ett mer uttömmande sätt, men också andra aspekter av omsorg, undervisning och lärande. I nästa kapitel, ” U N D E RV I S N I N G

O C H LYS S N A N D E – KO N ST E N AT T

U N D E RV I SA M E D M E L L A N R U M ” ,

beskrivs konsten att undervisa med utgångspunkt i ett problematiserande kring målrelationell undervisning och målstyrda processer, hundraspråklighet och vad mellanrummens betydelse kan innebära för barns lärande. Förskollärarna som skrivit kapitlet pekar också på förskollärarens ansvar och den pedagogiska miljöns betydelse för utbildningen utformning. I ” I N T R O D U K T I O N E N – E N O M S O R G S F U L L O C H S PÄ N N A N D E R E SA” beskrivs ett konkret exempel på introduktion av tretton ettåringar, Den inledande tiden på en förskola är en viktig period för att skapa relationer och lära sig förstå vad en förskola kan vara. Kapitlet handlar om betydelsen av omsorg, närhet och respekt men också om att ha positiva förväntningar på barnen. För att undervisning ska vara medveten krävs diskussioner om kunskapssyn, människosyn och vägen till kunskap. I ” KO L L A B O R AT I V T L Ä R A N D E – AT T D I S K U T E R A O C H P R ÖVA S I G F R A M T I L L

beskriver ett arbetslag delar av sin process när de ”arbetade sig samman”. I kapitlet går det också att följa hur undervisningen gestaltas utifrån att arbeta utforskande med barns hypoteser. E T T U T FO R S K A N D E A R B E T S SÄT T ”

” D I L E M M A N , P R OJ E K T E R A N D E A R B E T S SÄT T O C H L Å N G SA M H E T ”

består av två exempel där förskollärarna reflekterar över balansen mellan att driva på som vuxen i en riktning och samtidigt lyssna på 14


barnen i olika undervisningsprocesser. Hur mycket ska förskolans årsstruktur, vuxnas intentioner och läroplansuppdraget styra? Vad förväntas egentligen av en förskollärare och hur kan man lita till den egna känslan? Estetiken och estetiska lärprocesser har stor betydelse på förskolan, vilket beskrivs i ” N Ä R L Å N G SA M H E T E N FÅ R TA P L AT S – U N D E RV I S N I N G O C H L Ä R A N D E U R E T T E ST E T I S K T P E R S P E K T I V ” . En undervisning ska beröra och iscensättas på ett meningsfullt sätt. Kapitlet berättar om en lärmiljö där pågående projekt står i dialog med läroplanens målområde. Exempel på detta visas i ett projekt med ettåringar. I

” K RY PA S O M S M Å F R A L LO R – BA R N S S I N N L I GA O C H K R O P P S -

beskriver en förskollärare och en ateljérista hur drama blir både en utvärdering och en estetisk iscensättning i ett projekt kring bröd. Exemplet visar också hur konkret undervisning i kontakt med omvärlden, och experimenterande i kombination med gestaltning, ger ett exempel på multidimensionell undervisning. L I GA U T FO R S K A N D E ”

I ” BA R N S R E L AT I O N T I L L E N P L ATS – U N D E RV I S N I N G I STA D E N ” beskrivs barns möjligheter att bli aktiva medborgare i sin stad genom ett projekt initierat av en grupp barn, ett projekt som nu blivit något som engagerar många förskolor i staden. Effekten har blivit att idag efterfrågas barnens medverkan på olika sätt. I

” V I Ä R V I K T I GA FÖ R VA R A N D R A – O M VÅ R D N A D S H AVA R E S D E L-

beskrivs hur olika former av föräldrasamverkan har utvecklats genom åren. Det gäller att hitta intressanta ingångar för vårdnadshavare att bli delaktiga, att informera digitalt men framförallt ha ett tillitsfullt samtalsklimat som berikar barn, familjer och förskola. AKTIGHET”

Betydelsen av att lyssna och spåna efter barns språkande utifrån ett hundraspråkligt sätt tas upp i ” D E T SY N L I GA S P R Å K A N D E T ” . I kapitlet lyfts betydelsen av att förhålla sig till språkandet utifrån olika teoretiska, konstnärliga och filosofiska perspektiv, vilket ger betydelse för individens växande och lärande. 1 | F lerdimensionell omsorg

15


Det avslutande kapitlet, ”AVS LU TA N D E

TA N K A R – O M BA R N I SA M -

H Ä L L E T O C H O M S O R G S F U L L U N D E RV I S N I N G” ,

inleds med några reflektioner kring aspekter som varit – och är – viktiga för undervisningen på HallonEtt. I arbetet med den här boken har vikten av att våga lämna förskolan för att skapa en relation till samhället utanför blivit tydlig. Kapitlets avslutande del tar upp betydelsen av en omsorgsfull undervisning. När vi i boken skriver om barnens familjer används vårdnadshavare, familjer och ibland också föräldrar. Detta är vi medvetna om och vi har valt att låta det vara så. Vi strävar efter att använda vårdnadshavare som är den korrekta termen. Familjen innefattar vårdnadshavare och de personer som vårdnadshavarna anser är deras familj (exempelvis mor- och farföräldrar, släktingar eller andra personer som anses som anhöriga och viktiga för barnen).

16


ISBN 978-91-47-13115-0 ©2020 Karin Alnervik, Sara Hvit Lindstrand och Liber AB FÖ R L ÄG GA R E : R E DA K TÖ R :

Maria Granler

Jenny Fornell Hjelm

P R OJ E K T L E DA R E :

Helena Hammarqvist

FO R M G I V N I N G :

Cecilia Frank

O M S L AG S B I L D :

Teckning av Ture Lagerqvist.

Alla bilder i boken är författarnas egna. Alla namn på barn är fingerade. I L LU S T R AT I O N E R :

Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina 2020

Dikt, s. 132: Children have a Hundred Languages av Loriz Malaguzzi. Ur: Loris Malaguzzi and the schools of Reggio Emilia. A selection of his writings and speeches, 1945-1993 av Cagliari, Castagnetti, Giudici, Rinaldi, Vecchi och Moss (2016). Återgiven med tillstånd från licensgivaren genom PLSclear. KO P I E R I N G S FÖ R B U D

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se. Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 Kundservice.liber@liber.se


– estetik och undervisning i förskolan Den här boken handlar om hur undervisning i förskolan kan iscensättas genom projekterande och estetik.

Boken vänder sig till blivande och yrkesverksamma förskollärare. Den kan dessutom vara intressant för lärarutbildare på förskollärarprogrammet och rektorer i förskolan som vill

SARA HVIT LINDSTRAND är förskollärare,

fil.dr och universitetslektor i pedagogik med inriktning förskola på Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköping. Sara är, tillsammans med Carin Hellberg som också medverkar i boken, ansvarig för förskolan HallonEtt. KARIN ALNERVIK är förskollärare, lektor i

pedagogik och prak­tiknära forskningskoordinator för förskolan på Örebro universitet. Karin var tidigare ansvarig för förskolan HallonEtt tillsammans med sin man Per Alnervik som också medver­kar i boken. 2017 gav de ut boken Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande i förskolan.

ANNA EHRLINLINDSTRAND (RED.) ALNERVIK & HVIT

Bokens innehåll genomsyras av arbetet på förskolorna HallonEtt och den pedagogiska filosofin i Reggio Emilia. Läsaren får ta del av flera inspirerande processer i en utbildning där nyfikna och kreativa barn, förskollärare och vårdnadshavare möts i omsorgsfullhet. Ett exempel är kollaborativa lärprocesser där barn och förskollärare utforskar tillsammans och de dilemman som kan uppstå i projekterande arbete. Läsaren får även en teoretisk blick på språkande och betydelser av estetik i undervisningen. Men framförallt går det att följa förskollärares tankar, samtal och idéer kring utbildning i förskolan.

utveckla förskolans innehåll. Bland författarna finns verksamma, eller tidigare verksamma, förskollärare, pedagogistor, ateljéristor och rektorer.

I TEORI OCH PRAKTIK ESTETISKA UTTRYCKSFORMER Kreativa lärprocesser

Kreativa lärprocesser

Kreativa lärprocesser

– estetik och undervisning i förskolan

Best.nr 47-13115-0 Tryck.nr 47-13115-0

KARIN ALNERVIK & SARA HVIT LINDSTRAND (RED.)

Profile for Smakprov Media AB

9789147131150  

9789147131150  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded