9789144143163

Page 1

Socialt arbete – rörelse, motstånd, förändring redaktörer

Magnus Dahlstedt Sabine Gruber Marcus Herz Philip Lalander


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 43690 ISBN 978-91-44-14316-3 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Karl Stefan Andersson Ombrytning inlaga: Carina Blomdell Formgivning omslag: Carina Blomdell Omslagsfoto: Lisbeth Sandvall Printed by Dimograf, Poland 2021


Innehåll

Rörelse, motstånd, förändring  13 Magnus Dahlstedt, Sabine Gruber, Marcus Herz och Philip Lalander Vad det sociala arbetet skulle kunna vara 14 Kritiskt och radikalt socialt arbete 18 Kritik av vadå? 20 Nästa steg 25 Bokens innehåll 26 Referenser 30

I Motståndets olika skepnader 1 Hur orkar jag? 35 Sophia Laveborn Individuella förklaringsmodeller 36 Ett kritiskt förhållningssätt i det dagliga arbetet 38 När det kritiska lutar mer åt bitterhet och cynism … 39 … då är det någonting vi saknar 40 Vad kan vi då göra? 41 På strukturell nivå 41 I mötet med andra 42 Inuti oss själva 43 Så orkar jag 44 2 Politiskt socialt arbete 47 Marcus Herz Inledning 48 Postpolitik 49 Det icke-politiska sociala arbetet? 52 ”Strukturell hemlöshet” eller den postpolitiska bostadsojämlikheten 55

© Författarna och Studentlitteratur


”Hon tillhör inte socialtjänsten” eller det postpolitiska lidandet 58 För ett politiskt socialt arbete 61 Referenser 64

3 Att utmana det akademiska kunskapsmonopolet: erfarenheter av brukardeltagare i socionomutbildningen 67 Lotta Bergström, Lasse Fryk, Katarina Hollertz, Anna Ryan Bengtsson och Michael Wallengren-Lynch Brukarmedverkan i utbildningen 68 En struktur för brukardeltagande på utbildningen – KUNiS och Göteborgs universitet 69 Det kuniska pedagogiska rummet 70 Teoretiska skyltar: struktur och signaturpedagogik i socialt arbete 73 Signaturpedagogik i socialt arbete 75 Gemensamma erfarenheter och lärdomar 78 Avslutande reflektioner 84 Referenser 86 4 Forskning för kritik, aktion och social förändring 89 Sabine Gruber Jag kan inte sitta här och vänta på att du skriver något 90 Forskning som är användbar för alla involverade 92 Två exempel på aktionsforskning i socialt arbete 94 Från konflikt till konsensus 97 En oförutsägbar arbetsprocess 100 Forskning som förenar kritik, aktion och social förändring 102 Avslutande reflektioner 104 Referenser 105 5 Grönt socialt arbete: för en hållbar välfärd i en hållbar utveckling 109 Pernilla Ouis och Carin Cuadra En destabiliserad planet: att leva i antropocen 109 Miljöns betydelse i det sociala arbetet: en historisk tillbakablick 111

© Författarna och Studentlitteratur


Utvecklingen av grönt socialt arbete 114 Hållbar välfärd 116 Rättvis resursfördelning för en social hållbarhet? 119 Ekologisk och social hållbarhet – några exempel ur praktiken 121 Ansatsens kritiska potential 124 Avslutande reflektioner 126 Referenser 127

6 Vision för social förändring: strategier för en kritisk och radikal socionomutbildning 131 Jessica Jönsson och Marcus Lauri Inledning 131 Behovet av kritiska och radikala perspektiv och färdigheter 134 En vision för kritiskt och radikalt socialt arbete 137 Utbildningsstrategier för ett kritiskt och radikalt socialt arbete 141 Avslutande reflektioner 147 Referenser 148

II Bortom marknadens tyranni 7 Nu rivs socialtjänsten, men inget nytt byggs! 155 Yvonne Zätterman Åberg Den nya rättighetslagen och new public management 157 Mitt socialpolitiska engagemang ökade 159 Ja, jag låter arg och jag är arg! 162 Referenser 163 8 Marknadsorienteringen och välfärdssystemens legitimitet 165 Staffan Bengtsson och Torbjörn Kalin Inledning 165 Den nyliberala ideologin 167 Ojämlikheten 171 Den konstruerade marknaden 173 Den konstruerade kunden 176

© Författarna och Studentlitteratur


Det sociala arbetets aktörer 178 Avslutande reflektioner 181 Referenser 183

9 Äldreboendet som en mångetnisk arbetsplats i marknadiseringens tidevarv – utmaningar och möjligheter 187 Palle Storm Inledning 188 Betydelser av kön och rasifiering i den svenska äldreomsorgen 190 Mörka kroppar, vita rum 192 Att bli bortvald på grund av hudfärg 194 Professionalitetens balansgång 196 Organisatoriska lösningar i vardagen 197 Rasifierade män: en särskilt utsatt personalkategori? 198 Språkbarriärer, tillit och skillnadsskapande 200 Avslutande reflektioner 202 Referenser 206 10 Fackets roll i marknadens tid: fackliga ombud beskriver socialtjänstens arbetsmiljöproblem – och hur de kan mötas 209 Magnus Dahlstedt och Karon Jansson Marknadsorienteringen och det sociala arbetet 210 Facklig organisering i förändring 211 Problemet: ”Det är utmattningssyndrom och stress som gäller, tyvärr” 213 Ansvaret: ”Det är ju inte lojalt att vara en jävla ja-sägare” 218 Vägar framåt 222 Avslutande reflektioner 228 Referenser 230

© Författarna och Studentlitteratur


III Vad socialt arbete är och kan vara 11 Till parallellsamhällets försvar: om Helamalmös uppkomst och riktning 235 Nicolas Lunabba Inledning 235 Vi tvivlade på idrotten 237 Mord, rasism och politisk mognad 238 Mötesplatsen på Nydalatorget och trygghetsmätningen 241 Referenser 242 12 Det sociala arbetet och de unga som flydde från Sverige 243 Torun Elsrud och Philip Lalander Inledning 244 Platser där tiden bara går men allt står stilla 245 Avskiljandet 250 Ett ansvarigt socialt arbete 257 Referenser 260 13 Kolonialitet, dekolonialt tänkande och socialt arbete 263 Maimuna Abdullahi, Adrián Groglopo, Lena Sawyer och Hanna Wikström Avstamp och avsiktsförklaring 266 Uttalandens positionalitet, maktens kolonialitet, epistemiska mord och flyktlinjer 266 De positioner från vilka vi uttalar oss 268 Maktens kolonialitet, epistemiska mord och flyktlinjer 272 Kolonialitet och socialt arbete 277 Avslutande reflektioner 282 Referenser 283 14 Kulturalisering och homogenisering av funktionshinder – utmaningar för delaktighet 287 Monica Larsson och Ingrid Runesson Marginaliseringsprocesser som motverkar delaktighet 288 Kulturalisering och homogenisering 289 Delaktighet – ett mångsidigt begrepp 290

© Författarna och Studentlitteratur


Krav på delaktighet i socialt arbete 292 Barriärer mot delaktighet 293 Föreställningar om funktionsnedsättning 294 En komplex välfärdsstat 296 Kulturell kompetens eller inte? 297 Föreställningar om skam och rädsla för kategorisering 298 Hinder för delaktighet för både barn och föräldrar 300 Åter till delaktighet och social rättvisa genom kritiskt socialt arbete 302 Referenser 305

15 Praxis – automatikens tyranni eller subversivt verktyg? 309 Magnus Weber Nutida socialt arbete: resignation eller innovation? 310 Socialarbetares kritik av policy 314 Regelföljande och vanor som kritik 318 Vanans emancipatoriska potential 322 Avslutande reflektioner 326 Referenser 327 16 Akademins betydelse för ett kritiskt socialt arbete 331 Magnus Dahlstedt och Philip Lalander Kritiskt socialt arbete i dialog 331 En annan organisering av tid och rörelse 333 Socionomprogrammet och morgondagens socialarbetare 334 Att bryta upp strukturer och agera tillsammans 336 Avslutande reflektioner 337 Referenser 339 17 Påminnelse 341 Susanna Alakoski Personregister 359 Sakregister 361 Författarpresentation  367

© Författarna och Studentlitteratur


Rörelse, motstånd, förändring M agn us Da h l s t e d t, Sa bi n e Gru be r , M a rc us H e r z oc h P h i l i p L a l a n de r

Den här boken grundar sig i tron att det finns ett projekt som kallas socialt arbete, som förmår göra verklig skillnad i människors liv och bidra till kampen för social rättvisa. F e rguson & Wo odwa r d 2017 : 151

Dessa ord är hämtade från boken Radical social work in practice. Vi vill inleda den här boken med just dessa ord eftersom de under­ stryker något centralt, som vi också skriver under på. Vi delar tron på att det sociala arbetet är värt att kämpa för, eftersom det sociala arbetet är av stor betydelse när det gäller att skapa ett mer rättvist samhälle, där människor kan utveckla sina liv. Det är just därför som vi har skrivit denna bok. Vi behöver värna det sociala arbetets visionära kraft som manar till kritisk reflektion över det samtida sociala arbetet och dess förutsättningar, och som bjuder på mot­ stånd mot de krafter som sätter gränser för det sociala arbetet, för att därigenom inspirera och medverka till social förändring. Sådant motstånd är särskilt viktigt i en tid då det sociala arbetet genomgår något av en kris (ibid.), som bland annat innebär att • socialarbetare har så många ärenden att de inte har tid att lyssna till och förstå de människor de arbetar med, vilket riskerar att resultera i att de tvingas fjärma sig från de människor som av ett eller annat skäl är i behov av hjälp

© Författarna och Studentlitteratur

13


Rörelse, motstånd, förändring • socialarbetare riskerar att bli ett slags grindvakt, med uppgift att se till att klienter sorteras in och transporteras vidare genom allehanda system och dokument • en allt större del av det sociala arbetet ägnas åt att övervaka och skuldbelägga människor som befinner sig i en situation av nöd och lidande, snarare än åt att bidra till att skapa förutsättningar för förändring. Problemet är att denna version av socialt arbete tillåts leva kvar år efter år. Detta trots att allvarliga brister har påtalats, av social­ arbetare själva, av fackförbund och brukarorganisationer, men även av forskare. Det sociala arbetets kris har en rad påtagliga, högst verkliga konsekvenser, inte minst genom att det i allra högsta grad påverkar människors liv och livskvalitet. Den nu­­ varande krisen riskerar att förvärras ytterligare, i takt med att stora delar av det sociala arbetet bedrivs och organiseras på ett sätt som gör att det inte förmår skapa verklig och varaktig förändring för människor. Därmed riskerar det sociala arbetet även att bli allt mindre anpassat till de vardagsliv och realiteter i vilka människor lever sina liv. Krisen fördjupas dessutom i takt med att det relatio­ nellt mänskliga, det strukturella, förebyggande och det lokalt för­ ankrade sociala arbetet blir till allt mer sällsynta undantag. Krisen riskerar därtill att permanentas om vi tror att den här typen av socialt arbete är det enda sociala arbete som är möjligt, till exempel om vi upphör att både se och verka för ett socialt arbete med grund i principer om solidaritet och social rättvisa för alla.

Vad det sociala arbetet skulle kunna vara Ett socialt arbete med grund i principer om solidaritet och social rättvisa skulle kunna vara mycket mer framträdande än vad som i dag är fallet. Det är ett sådant socialt arbete som vi vill skissera dragen till i denna bok, utifrån olika infallsvinklar. Men för att ett sådant socialt arbete ska kunna realiseras krävs motstånd mot det sätt på vilket stora delar av det etablerade sociala arbetet i dag

14

© Författarna och Studentlitteratur


Rörelse, motstånd, förändring organiseras, liksom en uttalad vision av hur det sociala arbetet skulle kunna vara. Ett sätt att tänka om hur det sociala arbetet skulle kunna vara tar avstamp i och knyter det sociala arbetet till särskilda övergri­ pande principer och värden. Redan på 1990-talet beskrev Walter Lorenz (1996) en utveckling inom socialt arbete som han ansåg både problematisk och i förlängningen hotande, nämligen ett allt mer långtgående särskiljande av metoder och värden inom det sociala arbetet. Han menade att metoderna med denna utveckling allt mer riskerar att ta överhanden, på bekostnad av det sociala arbetets kärnvärden. Detta kan i sin tur göra att det sociala arbetet utnyttjas för allehanda ändamål, som kan vara både suspekta och potentiellt farliga. Den farhåga som Lorenz hade på 1990-talet har med den utveckling som pågått sedan dess blivit allt mer aktuell och påminner oss om betydelsen av att socialt arbete grundas i värderingar, och inte minst i målet att uppnå social rättvisa. I dagens individualiserade samhällsklimat kan värnandet av social rättvisa som en central del i organiserandet och prakti­ serandet av socialt arbete te sig radikalt. Men i själva verket är relationen mellan social rättvisa och socialt arbete varken radikal eller kontroversiell, eftersom den är tydligt framskriven i en rad dokument som formulerar den etiska grunden för socialt arbete, som institution och profession (t.ex. International Federation of Social Workers 2014; Akademikerförbundet SSR 2014). I linje med sådana formuleringar om det sociala arbetets etiska grund skriver exempelvis Sarah Banks i boken Ethics and values in social work att socialarbetare ”har ett ansvar för att informera makthavare och myndigheter om ojämlikheter, brist på resurser och behovet av politisk förändring. Socialarbetare måste vara förberedda för att utmana beslut och åtgärder och se sig själva som något mer än bara anställda som gör sitt jobb” (Banks 2012: 122). Därmed kan social­ arbetare ses som kritiska och, i någon mening, politiska aktörer, med ett uppdrag som sträcker sig långt utöver det individualise­ rade, inte sällan manualbaserade, klientarbete som kommit att dominera det sociala arbetet i vår nutid. Huvudlinjen formuleras

© Författarna och Studentlitteratur

15


Rörelse, motstånd, förändring klart och tydligt när den brittiska socialarbetarorganisationen National Association of Social Workers i sin etiska kod för socialt arbete slår fast följande: ”Socialarbetare bör agera socialt och politiskt för att säkerställa att människor har jämlik tillgång till resurser, arbete, tjänster och möjligheter som krävs för att möta deras grundläggande mänskliga behov och för att de ska kunna utvecklas fullt ut” (citerat i Ferguson & Woodward 2017: 3). I detta ljus träder socialarbetaren i allt väsentligt fram som en politisk aktör, med social rättvisa som främsta ledstjärna. Resonemangen återfinns inte bara utomlands. Liknande resonemang förs i ett svenskt sammanhang, till exempel i de formuleringar om det sociala arbetet och dess relation till värdet social rättvisa som vi finner i socialtjänstlagens portalparagraf: ”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jäm­ likhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet” (SFS 2001:453 1 kap. 1 §). En huvuduppgift för det sociala arbetet är alltså att verka för social rättvisa. Inte bara för medborgare, utan för alla människor. Om samhället präglas av tilltagande sociala orätt­ visor, som drabbar somliga människor mer än andra, borde alltså socialarbetare aktivt verka mot de strukturella förutsättningar som gör dessa orättvisor möjliga. Även om det i olika dokument som behandlar det sociala arbetets etiska koder och lagstiftning finns tydligt formulerade politiska visioner, är det inte alltid som praktiserande av sådana visioner välkomnas i praktiken. S ­ narare kan det vara så att socialarbetare som utmanar och kritiserar rådande situation ses som besvärliga. De som kritiserar ett en­­ sidigt individfokus och önskar arbeta mer strukturellt, kan ses som socialarbetare som inte sköter sitt jobb. De kan uppmanas att finna sig i den arbets- och prioriteringsordning som gäller. Frågan är då vilket utrymme som egentligen finns för att, inom ramen för sitt arbete, formulera kritik som utmanar och kräver en hållbar social förändring med sikte på social rättvisa. Denna fråga är central och diskuteras i flera av bokens kapitel.

16

© Författarna och Studentlitteratur


Rörelse, motstånd, förändring En mer substantiell förändring av det sociala arbetets nu­­ varande förutsättningar och organisering kräver rörelse i form av social mobilisering, där olika aktörer går samman, utbyter kun­ skaper och analyserar den samtida situationen, i syfte att förändra. Praktiskt socialt arbete utförs tillsammans med människor som av någon anledning är i behov av hjälp och stöd. Det kan handla om socialt arbete som utförs inom socialtjänst, skola och vård, liksom om socialt arbete som bedrivs inom det civila samhället. Därtill finns det socialarbetare som verkar inom olika akademiska disci­ pliner, i rollen som forskare, lärare och studenter. Mötet mellan socialarbetare verksamma i olika sammanhang är en viktig för­ utsättning för att utveckla en rörelse för ett socialt arbete som kan förändras i takt med samhället och dess sociala utmaningar, utan att för den skull förlora förankringen i det sociala arbetets kärnvärden i en strävan efter social rättvisa och jämlikhet. Samtidigt kräver målet om social förändring motstånd. Utan motstånd och utan kritik kan nämligen socialt arbete fortsätta att vara eller komma att bli någonting annat än vad vi vill att det ska vara. Det kan fortsatt vara en statlig administrativ kontroll­ apparat, som bidrar till att hålla landets gränser intakta, i försvar av nationalstaten och svenskheten som föreställd gemenskap. Det kan fortsatt vara ett marknadsorienterat, avhumaniserande system som omvandlar komplexa och sörjbara människor till ­anonyma objekt, kategorier, ärenden och siffror och som tillskriver människor som söker hjälp lågt mänskligt värde, stigma, skam och skuld. Om vi vill undvika en sådan utveckling, och istället verka för ett socialt arbete där människor tillåts vara just människor, där idén om social rättvisa verkligen praktiseras, krävs kritisk självreflektion och en tanke om att verkligheten går att förändra. Denna kritiska självreflektion är kärnan i det som vi i denna bok benämner kritiskt socialt arbete (se Herz 2021), en strävan som vi med bokens underrubrik vill beskriva i termer av rörelse, motstånd, förändring, som vi tror på och som vi vill verka för.

© Författarna och Studentlitteratur

17


Rörelse, motstånd, förändring

Kritiskt och radikalt socialt arbete Kritiskt socialt arbete innebär ”ett socialt arbete där olika former av maktstrukturer synliggörs […] Att kritiskt reflektera över sin socialarbetarposition och klienternas position är ett steg på vägen mot utvecklingen av ett kritiskt socialt arbete” (Herz 2012: 5). Med de orden inleder Marcus Herz boken Kritiskt socialt arbete, som samlar texter som på olika vis tar sig an frågan vad ett kritiskt so­­ cialt arbete kan innebära. En genomgående tematik som behandlas i både den och den här boken är behovet av att synliggöra och utmana olika slags maktordningar och de konsekvenser som dessa för med sig, oavsett vilken position som olika människor må befinna sig på. Inom det sociala arbetet finns en bred uppsättning av till synes oskyldiga gränsdragningar, administrativa rutiner och klassifice­ ringar av människor som kan bidra till att orättvisor skapas och förstärks och att människor fråntas sitt mänskliga värde. Kritiskt socialt arbete tar sig an uppgiften att både undersöka och utmana dessa maktordningar. Det innebär att kritiskt socialt arbete inte enbart rör forskning, utan att kritiska perspektiv är av lika stor betydelse i det sociala arbetets praktik och utbildning. Det finns en mångfald av kritiska perspektiv inom socialt arbete, med olika teoretiska, disciplinära och metodologiska ingångar. I mångfalden av perspektiv går det dock att urskilja vissa gemensamma drag. Stundtals knyts det kritiska inslaget till kritisk teori och inte sällan till den samhällskritik som teore­ tiker verksamma inom den så kallade Frankfurtskolan utvecklade (däribland Adorno, Fromm, Habermas, Horkheimer och Marcuse). En annan återkommande referenspunkt är framhållandet av den kritiska reflektionen och dess potential, där socialt arbete ses som något flexibelt, ovisst och mångsidigt, vilket i sin tur förutsätter ett förhållningssätt som är rörligt (Herz 2021). Gemensamt för många kritiska perspektiv är strävan efter att göra det sociala arbetet till en aktiv kraft för social förändring, en kraft som värnar social rättvisa och sociala rättigheter och som – omvänt – motverkar social orättvisa. Ett sådant arbete är gränsöverskri­

18

© Författarna och Studentlitteratur


Rörelse, motstånd, förändring dande i den meningen att det utmanar etablerade ”sanningar” om vad socialt arbete är, vad det ska vara och hur det ska utföras (se Dahlstedt 2018). Men det är därigenom även politiskt, eftersom det finns en ambition att påverka de rådande förutsättningarna för och utformningen av det sociala arbetet. Kritiskt socialt arbete är alltså en bred tradition med en rad förgreningar. Inte minst finns beröringspunkter med det som ibland går under beteckningen radikalt socialt arbete. Även inom radikalt socialt arbete framhålls betydelsen av kritisk reflektion, av att anlägga strukturella perspektiv på socialt arbete, samt social rättvisa som kärnvärde. En sådan radikal tradition inom socialt arbete har framför allt haft sin hemvist i Storbritannien (t.ex. Bailey & Brake 1975) och Australien (Throssell 1975), men har senare fått en bredare spridning, inte minst genom nätverket Social Work Action Network (SWAN), som initierades i England, men som därefter spridits över världen (se socialworkfuture.org). Beröringspunkter finns också med de kritiska traditioner som utvecklats i form av feministiskt socialt arbete (Dominelli 2002; Orme 2003) och antirasistiskt socialt arbete (Dominelli 2008; Pen­ keth 2000; Lavalette & Penketh 2014), som var och en bygger på samma grundtankar som både kritiskt socialt arbete och radikalt socialt arbete, men med särskild fokus på dimensionerna kön/ sexualitet respektive rasism och kolonialism. Sådana perspektiv har berikat samtalet om socialt arbete och har med tiden gjort avtryck också inom traditionerna kritiskt och radikalt socialt arbete. Samtliga dessa traditioner har sina respektive ingångar och specifika fokus i relation till socialt arbete, men sammantaget kan de ses som olika tappningar av det som i dag benämns kritiskt socialt arbete.1 1 Vi vill uppmärksamma läsaren på att vi som är redaktörer till denna bok också agerade redaktörer för ett temanummer av tidskriften Socialvetenskaplig forskning med titeln Kritiska sociala arbeten (2020: 3–4). Numret innehåller bidrag skrivna av några av denna boks författare och kan med fördel läsas av den som vill reflektera ytterligare över kritiskt socialt arbete och dess möjligheter.

© Författarna och Studentlitteratur

19


Rörelse, motstånd, förändring

Kritik av vadå? En huvudfråga som i lika hög grad gäller kritiskt socialt arbete som andra kritiska ansatser inom samhällsvetenskap är vad det egentligen är för någonting som är föremål för kritik. Till att börja med finns det anledning att påminna om att kritik och att vara kritisk inte är detsamma som att vara emot något. Att bedriva ett kritiskt arbete handlar snarare om att placera kunskap, praktiker och föreställningar i ett ramverk som möjliggör granskning och reflektion, vilket i sin tur öppnar andra möjliga vägar. Utifrån de kapitel som inryms i denna bok kan vi utläsa vissa återkommande teman som tycks särskilt relevanta för kritisk reflektion. Det handlar inte minst om språket och makten, förut­ sättningarna för socialt arbete, individualiseringen av det sociala, den alltjämt växande ojämlikheten och segregationen i samhället, samt om vilka människor som görs värdiga hjälp – och inte. För det första: språket. Genom vårt språk skapas en viss förståelse av verkligheten. Språket genomsyras av makt och just språket som maktmedel har varit en återkommande tematik i kritisk forskning inom socialt arbete. Inte minst har uppmärksamhet riktats mot de kategoriseringar som görs i socialt arbete, exempelvis i form av de begrepp som används för att beskriva människor som söker hjälp (Järvinen & Mik-Meyer 2003). Begrepp och kategorier är inga oskyl­ diga beskrivningar av en given verklighet. Som Bridget Anderson (2013: 4) formulerar saken: ”Termer som ’asylsökande’ beskriver inte endast legal status, det vill säga formellt medlemskap, utan är värdeladdade och negativa.” Ord och kategorier förmedlar skill­ nader mellan människor. De bidrar till att skapa ”vi” och ”de”, till att särskilja vad som anses ”farligt” från det som anses ”ofarligt”, det som anses ”friskt” från det som anses ”sjukt”, det som ”tillhör” från det som ”inte tillhör”. Benämningen ”ensamkommande” är ett konkret exempel på hur till synes oskyldiga ord laddas med negativa betydelser och misstänksamhet och därmed blir till ett maktmedel. För att anknyta till Judith Butler (2009), så handlar

20

© Författarna och Studentlitteratur


Rörelse, motstånd, förändring kategoriseringar om ”inramning”, det vill säga om att genom språk, såsom det kommer till uttryck i vardagligt tal och i medier, posi­ tionera somliga människor som mindre värda, mindre mänskliga och därmed mindre sörjbara. Ett kritiskt socialt arbete går ut på att synliggöra och utmana ett etablerat och vardagligt språkbruk som på olika vis återskapar en rådande maktordning och därigenom bidrar till reproduktion av befintliga sociala villkor. Medvetenhet om språkets koppling till samhälleliga makthierarkier ger också utrymme för motstånd. Den skapar möjligheter att omformulera orden, finna nya uttryck och sammanhang, för att på så vis ifråga­ sätta rådande ordningar och göra makten mindre självklar. För det andra: det strukturella sammanhanget. I synnerhet i en tid präglad av nyliberalism och långtgående individualisering, som trängt allt djupare in i både samhällen och individer, så är betydelsen av att undersöka de strukturella sammanhangen av­ görande. Tanken om att det är individen som är ytterst ansvarig för vad som sker i hennes liv, oavsett sociala förutsättningar, är i dag mer eller mindre dominerande, politiskt, massmedialt och bland människor i allmänhet. Som individer förväntas vi aktivt och rationellt skydda oss mot olika risker, i form av till exempel sjukdomar och ”ohälsa”, försämrad ekonomi eller ålderdom. Det sociala arbetet och den socialpolitik som ramar in dess villkor har därför allt mer kommit att inriktas mot individen, samtidigt som åtgärder riktade mot kollektivet, med siktet inställt på utjäm­ ning och omfördelning av samhällets resurser, gradvis urholkats och satts på undantag (Dahlstedt & Lalander 2018). I det sociala arbetet kan vi se denna individualisering fira triumfer då den enskilda individen själv, med hjälp av olika tekniker, förväntas ta hand om de utmaningar hon står inför, trots att dessa kan vara mycket svåra att realisera på egen hand. Samtidigt som denna syn på individens frihet och egna ansvar närmast blivit till ett tvång (se Rose 1999) fortskrider de processer inom det sociala arbetet som bidrar till att människor objektifieras. Genom denna objektifiering görs människor om, från komplexa människor, med

© Författarna och Studentlitteratur

21


Rörelse, motstånd, förändring känslor och livshistoria, till att i mötet med socialtjänsten bli den kategori de förväntas tillhöra, såsom ”missbrukare”, ”invandrare”, ”ensamkommande flyktingbarn”, ”hemlösa”, ”papperslösa” eller ”ensamstående föräldrar”. En viktig uppgift för ett kritiskt socialt arbete är att undersöka konsekvenserna av dominerande ideal, till exempel i form av den alltjämt pågående individualiseringen och den parallella objektifieringen, för att på så vis, i förlängningen, bidra till social förändring. För det tredje: förutsättningarna för socialt arbete. En av dessa för­ utsättningar handlar om utbredningen och det gradvisa genom­ förandet av new public management (NPM), en form av organisering som är del av en global, nyliberal ideologi. Denna organisering innebär att makt förflyttats från socialarbetare utåt i organisatio­ nen, till tekniker, ekonomer, utbildare och upphovspersoner till olika slags evidensbaserade verktyg. Detta genomförande inne­ bär en gradvis marknadsanpassning, där olika insatser inom det sociala arbetet i allt högre grad upphandlas, och att olika metoder under marknadsliknande förhållanden saluförs och köps in för att användas på specifika målgrupper. Den önskvärda socialarbe­ taren blir i den bemärkelsen en anställd som kan uppvisa ”effek­ tivitet” när det gäller att tillämpa olika instrument och verktyg, snarare än en aktör som kan bidra till reell social förändring som gynnar de människor som av olika anledningar söker hjälp. Ett kritiskt socialt arbete drivs av en strävan efter att skapa förståelse för drivkrafterna bakom och konsekvenserna av denna form av organisering, vad den gör med det sociala arbetet, hur den bidrar till att förändra villkoren för det arbetet och hur den tränger undan andra slags sociala arbeten. Med grund i en sådan förståelse drivs ett kritiskt socialt arbete av en strävan efter att bidra till just andra sociala arbeten – som förmår utmana och överskrida påbud om fortsatt marknadsorientering. För det fjärde: en växande ojämlikhet och segregation. Denna ojäm­ likhet tar sig många uttryck, men bidrar på olika vis till att somliga

22

© Författarna och Studentlitteratur


Rörelse, motstånd, förändring människor får ett svårare liv att hantera än de som privilegieras. Ojämlikhetens konsekvenser kan vi exempelvis se i form av låga skolbetyg, svårigheter att få arbete, exponering för arbete utan trygghet, fattigdom, ohälsa och förkortad livslängd. Samman­taget bidrar ojämlikhet ofrånkomligen till att somliga människor, långt mer än andra, kommer att behöva stöd från det sociala arbete som utförs på socialkontoret eller i frivillig regi, inom det civila samhället. Trots att de strukturer som genererar ojämlikhet är högst påtagliga, och tämligen enkla att påvisa rent statistiskt, så tenderar de att reproduceras, år efter år. Inom kritiskt socialt arbete utgör dessa ojämlikhetsskapande strukturer en central utgångspunkt när det gäller att förstå människors liv. För att en sådan förståelse ska kunna skapas krävs verkligt lyssnande, på vad människan berättar om sig själv, hur denna berättelse uppstår och hur den hör samman med ett vidare, strukturellt samman­ hang som formar människans liv. Det handlar om grundläggande ekono­m iska förhållanden, men även om andra sociala förhål­ landen som påverkas av exempelvis rasism, genus, klass, ålder, religion, funktion och plats. För det femte: plats. Tanken är här att platser har avgörande bety­ delse när det gäller att skapa såväl relationer som kunskaper om sociala strukturer och livsvillkor (Sjöberg & Turunen 2018). Med utgångspunkt i denna tanke förespråkar vi ett mer vidsträckt socialt arbete där socialarbetaren rör sig över olika platser, tar del av allehanda aktiviteter som sker och knyter sociala band. På så vis kan distansen mellan det sociala arbetet som institution, och de människor som det sociala arbetet finns till för, komma att minska. Dessa utvidgade rörelser kan skapa en ökad förståelse för människor och de miljöer de lever i. Den strukturella ojämlikheten blir mer kännbar och verklig då socialarbetaren lämnar kontorets trygga och vana miljö. Samtidigt kan nya nätverk skapas, med mer horisontella maktrelationer, och – som en konsekvens – en social mobilisering som syftar till social förändring.

© Författarna och Studentlitteratur

23


Redaktörer för boken är Magnus Dahlstedt, Sabine Gruber, Marcus Herz och Philip Lalander, övriga författare är Maimuna Abdullahi, Susanna Alakoski, Staffan Bengtsson, Lotta Bergström, Carin Björngren Cuadra, Torun Elsrud, Lasse Fryk, Adrián Groglopo, Katarina Hollertz, Karon Jansson, Jessica Jönsson, Torbjörn Kalin, Monica Larsson, Marcus Lauri, Sophia Laveborn, Nicolas Lunabba, Pernilla Ouis, Ingrid Runesson, Anna Ryan Bengtsson, Lena Sawyer, Palle Storm, Michael Wallengren-Lynch, Magnus Weber, Hanna Wikström och Yvonne Zätterman Åberg.

Socialt arbete

– rörelse, motstånd, förändring Det offentliga sociala arbetet befinner sig i dag i ett tillstånd som innebär att det relationellt mänskliga, strukturella, förebyggande och lokalt förankrade sociala arbetet inte ges tid eller plats. Ett sådant offentligt socialt arbete får svårt att bidra till social förändring. Bokens författare, både forskare och praktiker, värnar ett visionärt socialt arbete som bygger på värderingar om social rättvisa och mänskliga rättigheter snarare än en organisering som bygger på värderingar om effektivisering, ekonomisering, individualisering och svenskhet. Socialt arbete – rörelse, motstånd, förändring diskuterar, ur olika perspektiv, hur viktigt det är med ett kritiskt socialt arbete i ett sammanhang där människor i stor utsträckning görs till utgifts­ poster, mätvärden eller invandrare. Ett annat socialt arbete är möjligt! Boken är lämplig för studenter i socialt arbete, verksamma social­ arbetare, politiker och andra som intresserar sig för möjligheten att genom socialt arbete åstadkomma hållbar förändring.

Art.nr 43690

studentlitteratur.se