9789144138534 by Smakprov Media AB

V O LY M I I

INTRODUKTION TILL

KRIMINOLOGI Straff och prevention

Jerzy Sarnecki Christoffer Carlsson

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38765 ISBN 978-91-44-13853-4 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015, 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Sebastian Wadsted/Lyth & Co Ombrytning inlaga: Anna Åström Formgivning omslag: John Persson Omslagsbild och foto Jerzy Sarnecki: Peder Nordenstad Foto Christoffer Carlsson: Emelie Asplund Printed by Dimograf, Poland 2021

I N N E HÅLL

F Ö R O R D T I L L D E N F Ö R S TA U P P L A G A N AV V O LY M I I 11 F Ö R O R D T I L L V O LY M I I , U P P L A G A 4 13

Ⅰ Straff 1. Inledning  Straffets funktion

2. Prevention

17   19

Allmänprevention

Individualprevention

Individuell avskräckning

Inkapacitering

USA – det fullskaliga experimentet i avskräckning och inkapacitering

3. Rehabilitering och återanpassning av förövarna   59 Behandlingstanken, dess uppgång och fall

Cambridge Somerville Youth Study

Kritik av behandling

Behandlingens försiktiga återkomst

4. Återupprättelse av brottsoffret

Brottsoffrets ställning inom rättsprocessen

Viktimologi

Brottsoffer- och kvinnojourerna

Kritiken av ”brottsofferdiskursen”

Forskning om rehabilitering av brottsoffer

Reparativ rättvisa

Medling

Skam och återanpassning

Utvärderingar av RR

5. Vedergällning

6. Manifestation av den allmänna rättskänslan

7. Kritik av påföljdssystemet  Abolitionism

103   104

Fängelser och fångar (igen)

111

Rättssystemets effektivitet

113

Kritik av straffrättspolitiken som samhällskritik

120

Ⅱ Brottsförebyggande åtgärder 8. Inledning

125

9. Vad är brottsprevention?

129

10. Teoretiska utgångspunkter

135

Tillbaka till rutinaktivitetsteorin

135

Social och situationell brottsprevention

136

Brottsoffer – en ny aktör på den kriminalpolitiska scenen

137

Rädslan som brottsskada

137

En dynamisk människosyn

144

11. En typologi av brottsförebyggande åtgärder   147 Preventionsnivåer

147

Åtgärdstyper

148

Åtgärder som syftar till att minska tillfällena till antisocialt beteende och öka möjligheterna till prosocialt beteende

149

Åtgärder som syftar till att öka den prosociala och minska den antisociala kontrollen

151

Åtgärder som syftar till att förebygga eller lindra skador när brott har begåtts   Klassificering

12. Brottsförebyggande åtgärder

154   155

157

Åtgärder som syftar till att minska tillfällena till antisocialt beteende och öka möjligheterna till prosocialt beteende

157

Primära åtgärder

157

Sekundära åtgärder

164

Tertiära åtgärder

170

Åtgärder som syftar till att minska den antisociala kontrollen    172 Primära åtgärder

173

Sekundära åtgärder

183

Tertiära åtgärder

195

Åtgärder som syftar till att förebygga eller lindra skador när brott har begåtts

200

Primära åtgärder

201

Sekundära åtgärder

204

Tertiära åtgärder

206

13. Kunskapsbaserad prevention  T Y P O L O G I Ö V E R B R O T T S F Ö R E B YG G A N D E ÅT G Ä R D E R : T R E ÅT G Ä R D S T Y P E R O C H T R E P R E V E N T I O N S N I VÅ E R 215 R E F E R E N S E R 219 P E R S O N R E G I S T E R 243 S A K R E G I S T E R 249

211

FÖ RO R D TI LL D E N FÖ R S TA U PPL AG AN AV VO LYM I I

Relationen mellan den samhällsvetenskapliga forskningen och vardagslivet är inte alltid enkel. I volym I av denna upplaga av Introduktion till kriminologi som kom ut 2014, redovisar jag kunskaper om brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker. Tanken med denna volym II är dels att diskutera om och i så fall hur dessa kunskaper kan appliceras på samhällets sätt att reagera på brott, dels att presentera en del av den forskning som bedrivs inom kriminologin om effekterna av olika åtgärder mot brott. Man kan alltså säga att volym II är något mer praktiskt inriktad, eftersom den fokuserar på hur brottsbekämpning och brottsprevention går till. Det innebär emellertid inte att läsaren slipper ifrån en del svåra filosofiska frågor. Om vi diskuterar effekterna av åtgärder som syftar till att bestraffa och/eller förebygga brott, måste vi först förhålla oss till sådant som samhällets rätt att pina enskilda människor och att vidta åtgärder som försvårar eller till och med omöjliggör för vissa människor att handla på ett visst sätt. Eftersom de kriminologiska teoretiker vilkas idéer presenteras i volym I långt ifrån alltid är överens om brottslighetens orsaker, måste man också välja vilka teoretiska utgångspunkter man ska utgå ifrån när de brottsförebyggande åtgärderna utformas. Någonstans i bakgrunden lurar här den till synes omöjliga frågan om människan begår brott av fri vilja eller till följd av omständigheter som tvingar henne till ett visst handlande. Inte heller i denna praktiskt orienterade volym kan man alltså undvika diskussionen om människans och samhällets natur. 11

Lidingö, juli 2015 Jerzy Sarnecki

F ör or d t i l l de n f ör s t a u p p l ag A n AV voly m II

Volym II är betydligt kortare än volym I och min ambition har inte varit att gå igenom all forskning om reaktion på brott, vilken numera är ganska omfattande. Mitt syfte är snarare att ta upp de enligt mitt förmenande viktigaste inriktningarna inom denna forskning samt introducera ett sammanhållet sätt att se på denna komplexa problematik. Jag är också angelägen om att läsarna ska vara medvetna om att det finns en hel del kritiska uppfattningar om det sätt på vilket vi i dag reagerar på brott, samt att långt ifrån alla våra reaktioner på brott bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Också när det gäller konkreta brottsförebyggande åtgärder handlar det i den här boken snarare om ett urval av exempel på preventiva metoder än om en fullständig katalog över vad vi kan göra för att förebygga brott. Jag har dock försökt att i första hand redovisa sådana brottsförebyggande åtgärder för vilka det finns solida, vetenskapligt hållbara utvärderingar. En central plats i denna volym tar brottsofferfrågor eller viktimologi, som forskning om brottsoffer benämns. Viktimologin är en förhållandevis ny gren inom kriminologin, och det påstås ibland att det finns en motsättning mellan den traditionella kriminologin, som ofta handlar om brott och dess förövare, och viktimologin, som handlar om brottsoffren. En tes jag driver i boken är att när det gäller samhällets sätt att reagera på brott finns det ingen motsättning mellan samhällets (och möjligen också i vissa fall brottsförövarnas) långsiktiga intressen och intressen och behov hos brottsoffren. Tanken med de två volymerna av Introduktion till kriminologi är att de ska kunna läsas separat, men jag har inte kunnat undvika att i den här volymen ha en stor mängd hänvisningar till vad jag har skrivit i volym I.

FÖ RO R D TI LL VO LYM I I , U PPL AG A 4

Frågor om åtgärder mot brott har nog aldrig varit så aktuella som i dag. Kampen om den politiska makten i Sverige utspelas i dag till stor del på den kriminalpolitiska arenan. Det gör att frågor om åtgärder mot brott ofta blir mycket laddade och drivs med politiska förtecken, på ett sätt som inte alltid ligger i linje med vad forskningen säger om vad som är verksamt mot brott, vad som saknar betydelse och vad som rentav kan skada. När det gäller frågor som brott, som upprör och ger upphov till starka känslomässiga reaktioner – inte minst på grund av hur sådana frågor tenderar att behandlas i såväl traditionella som sociala medier – är det inte så förvånande att innehållet i den politiska diskussionen skiljer sig från innehållet i den vetenskapliga. Politikens impuls är att vara direkt, tydlig, snabb och enkel – det är sådana reaktioner (man uppfattar att) medborgarna efterfrågar. Vetenskapens förhållningssätt är i stället svalt, eftertänksamt, försiktigt och nyanserat. I vår tid är det inte alltid enkelt att inta en sådan hållning och just därför, vill vi mena, är det viktigare än någonsin. Hur emotionellt laddade frågor om brott än må vara, får kriminalpolitiken inte styras av känslor – om vi tillåter det väljer vi en snårig och hal väg och går en oroväckande utveckling till mötes. I den här boken drar vi därför slutsatser utifrån de kunskaper om brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker som vi presenterade i volym I och applicerar dessa på samhällets reaktioner på brott. I boken presenterar vi också resultat från den teoretiska och empiriska forskningen rörande åtgärder mot brott. Vår för13

Frescati, februari 2021 Jerzy Sarnecki Christoffer Carlsson

F ör or d t i l l voly m II , u p p l ag a 4

hoppning är att boken ska fungera som en kort och övergripande introduktion till den kriminologiska forskningen om åtgärder mot brott och ge en översikt över vilka åtgärder som fungerar, saknar betydelse respektive inte fungerar var, när, hur och varför. Boken är uppdelad i två delar. I del I koncentrerar vi oss på att beskriva och förklara de funktioner som straff fyller i vårt samhälle. I del II riktar vi om sökarljuset något och undersöker frågan om prevention, det vill säga hur brottslighet i olika avseenden kan förebyggas. Boken har uppdaterats med ny forskning. Liksom volym I har boken numera två författare – utöver Jerzy Sarnecki även Christoffer Carlsson.

Ⅰ

Straff

K apitel 1

Inledning Enligt Edvin Sutherlands klassiska verk Principles of criminology (Sutherland, Cressey & Luckenbill 1992: 3) omfattar ämnet kriminologi tre delar: 1 strafflagstiftningens sociologi, 2 brottslighetens sociologi och det brottsliga beteendets socialpsykologi samt 3 straffets och straffsystemets sociologi. Merparten av volym I fokuserar på den första och andra delen av denna definition och handlar således om den samhälleliga kontext i vilken strafflagarna tillkommer samt om själva brottsligheten, dess omfattning, karaktär och orsaker. Den tredje delen av definitionen, som rör reaktioner på lagöverträdelser, diskuterades visserligen även i volym I, men står i fokus först i denna volym. Frågeställningar som rör reaktioner på brott kan sägas handla om olika aspekter på kriminalpolitiken. Nationalencyklopedin definierar kriminalpolitik på följande sätt: Kriminalpolitik, statliga åtgärder som rör brottsligheten, huvudsakligen genom strafflagstiftning, polis, åklagarväsen, domstolar och kriminalvård. Kriminalpolitiken innebär en styrning av medborgarna genom maktmedel som straff och tvång. Gränserna för kriminalpolitiken framgår av regeringsformen (RF), som anger förutsättningarna för bl.a. lagstiftning och lagtillämpning. I vidare mening kan till kriminalpolitiken 17

också räknas sådana åtgärder inom andra samhällsområden som väntas leda till minskad brottslighet, t.ex. genom jämnare inkomstfördelning, minskad boendesegregation, mer restriktiv alkoholpolitik och stärkt moralbildning genom familjens, grannskapets och skolans försorg. Nationalencyklopedin 2020a

Nils Jareborg tar sig an frågan om kriminalpolitikens inramning på ett liknande vis: Kriminalpolitik är som all annan politik inriktad på samhällelig består av straffrättspolitik. Dess föremål är hur straff- och straffprocessrätten bör utformas under iakttagande av krav på effektivitet, rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter. Generellt kan man säga att modern straffrättspolitik går ut på att finna en grundläggande kompromiss mellan krav på rätts säkerhet och krav på effektivitet. Jareborg 2001: 20

Straffrättspolitiken intar alltså en central ställning inom kriminalpolitiken. Det är dock inte det enda området inom politiken som har kriminalpolitisk betydelse. Det finns många andra sådana områden inom samhällslivet. De åtgärder som samhället vidtar med anledning av brott måste alltså beröra betydligt bredare fält än bara straffrätten. Både Nationalencyklopedin och Jareborg skriver därför att kriminalpolitiken omfattar åtgärder på ett antal andra politiska områden, såsom utbildnings-, social-, bostads-, miljö-, närings-, arbetsmarknads-, idrotts-, hälsovårds- och samhällsplaneringspolitiken. Det är i själva verket svårt att föreställa sig något område inom samhällslivet (och således också inom politiken) som inte på något sätt knyter an till den kriminalpolitiska sfären. Till de områden som nämns ovan kan läggas till exempel mediepolitiken (eller kanske till och med kulturpolitiken i stort), 18

1 . I n l e dn i ng

diskussion och beslutsfattande. En del av kriminalpolitiken

med hänvisning till den viktiga roll som medierna fyller genom att informera om brottslighet, men också för att de konstruerar brottsproblem och bland annat påverkar människors rädsla för brott; kommunalpolitiken, med hänvisning till den snabba utvecklingen av kommunbaserade brottsförebyggande organ; Europapolitiken (eller kanske utrikespolitiken generellt), med hänvisning till det ökande samarbetet mellan EU-länder (men också inom FN) kring brottsbekämpning; invandringspolitiken, med hänvisning till att debatten, särskilt bland vissa politiska grupperingar, alltmer kommit att fokusera på brottslighet bland invandrare. Innan vi går vidare med att diskutera straffets olika funktioner finns det anledning att framhålla något uppenbart som vi dock sällan tänker på, nämligen statens rätt att pina sina medborgare. Det kan aldrig vara en självklarhet att staten, som vi i det moderna samhället – kanske i synnerhet i Sverige – ser som en institution skapad av och för medborgarna, har rätt (och flitigt utnyttjar denna rätt) att göra sina medborgare avsiktligt illa genom att beröva dem deras frihet (fängelse), tvinga dem till obetalt arbete (samhällstjänst) eller beröva dem deras ekonomiska resurser (böter, skadestånd). För inte så länge sedan tog sig staten även rätt att plåga vissa medborgares kroppar (tortyr, spöstraff) och till och med att beröva dem livet (dödsstraff), och så förhåller det sig fortfarande på många håll i världen. Frågan om huruvida denna rätt är berättigad och nödvändig blir desto mera relevant om vi betänker hur ofta stater, eller snarare de styrande i en stat, missbrukar rätten att straffa sina medborgare. Wännberg (2014) påpekar att en av de viktigaste uppgifterna för en demokratisk stat är att förhindra maktmissbruk och godtycke i utnyttjandet av statens straffmonopol.

Straffets funktion Straff för människor som begått brottsliga handlingar är ett mångfacetterat fenomen. En av de forskare som funderat mycket 1 . I n l e dn i ng

över straffets natur är David Garland, som 1990 publicerade boken Punishment and modern society. Han sammanfattar straffets samhälleliga karaktär på följande sätt: Vid ett första påseende är straffet ett verktyg för att hantera brottslingar – en avgränsad, väldefinierad rättslig-administrativ institution. Men det är också […] ett uttryck för statens makt, en manifestation av den kollektiva moralen, en förmedlare av känslouttryck, en ekonomiskt bestämd form av socialpolitik, ett förkroppsligande av det rådande känslotillståndet och en uppsättning av symboler som visar fram en kulturell livssyn samma gång en komponent i den sociala organisationen, en sida av de sociala relationerna och ett inslag i den individuella psykologin, och löper därmed som en röd tråd genom den sociala strukturens samtliga lager, där det kopplar samman det generella med det speciella, medelpunkten med dess gränser. Det som på ytan endast tycks vara ett medel för att hantera lagöverträdare, så att vi andra kan leva våra liv utan att besväras av dem, är i själva verket en social institution som hjälper oss att definiera samhällets karaktär, vilka typer av relationer det består av samt vilka slags liv det är möjligt och önskvärt att leva där. Garland 1990: 287 (övers. Lisa Sjösten)

Detta långa citat sammanfattar på ett utmärkt sätt Garlands syn på den ytterst komplicerade funktion som straffet kommit att fylla i vårt moderna samhälle. Det vore med andra ord naivt att betrakta straffsystemet som ett renodlat rationellt system som uteslutande syftar till att lösa samhällets problem med brottslingar och säkerställa att så få brott som möjligt begås. Att rättssystemet är mycket mer än så är väl känt för många, inte minst för dem som (liksom vi själva) deltar i den offentliga kriminalpolitiska debatten. Om man deltar i sådana debatter måste man vara beredd på att 20

1 . I n l e dn i ng

och bidrar till att skapa en social identitet. Straffet är på en och

diskussionen mycket snabbt börjar handla om värderingar och moraliska ställningstaganden och väcker starka känslor.1 Det är svårt att diskutera brottslighet enbart utifrån de rationella och logiska utgångspunkter som eftersträvas av många forskare. Egentligen är detta föga förvånande; brott är något som berör på djupet eftersom brott utgör handlingar som väcker vår känsla av orättvisa. Många av oss har svårt att acceptera orättvisor och många har också ett behov av att tydligt markera sina egna moraliska ställningstaganden i förhållande till sådant som de (men kanske inte alltid lagen) anser vara ett felaktigt, skadligt eller direkt oacceptabelt handlande. Det speciella förhållningssätt vi har till brott gör att samhällets reaktion på brott blir så mycket mer än den rationella, lagreglerade verksamhet som den ofta framställs som. Vi måste alltså återigen påminna oss om att varken brott, eller de lagar som definierar vissa handlingar som brott och som bestämmer hur samhället ska reagera på dessa handlingar, existerar oberoende av sin kontext. Tvärtom är brott och straff en integrerad del av vårt samhälle och något som ofta kan ge en hel del kunskap om detta samhälle – inte minst om de maktförhållanden som råder där. Kriminalisering och avkriminalisering, bestämmelser om straffmätning och så vidare har inte sällan även helt andra syften än att skipa rättvisa eller påverka omfattningen och karaktären av ett visst beteende som lagstiftaren definierat som brott. Att samhället reagerar på kriminaliserade beteenden, och att reaktionen riktas mot den som förövat brottet,2 anses alltså av de allra flesta människor som självklart. Mindre självklart tycks det vara vilka effekter denna reaktion kan förväntas få.

1 2

Det gäller för övrigt inte bara offentliga debatter. Även privata samtal om brott och straff är ofta av sådan karaktär. Även brottsoffret berörs av samhällets reaktion på brottet. Mera om detta nedan.

1 . I n l e dn i ng

Generellt sett kan man dela in förväntade effekter av en påföljd för brottslig handling i följande kategorier: Ǝ prevention, Ǝ rehabilitering och återanpassning av förövaren (fyller delvis

en preventiv funktion), Ǝ återupprättelse och kompensation för brottsoffret, Ǝ vedergällning och Ǝ manifestation av den allmänna rättskänslan.

1 . I n l e dn i ng

K apitel 2

Prevention I del II av denna volym diskuterar vi olika konkreta typer av brottsförebyggande åtgärder. Här ska vi förhålla oss mer övergripande till frågor om olika aspekter av just brottspåföljdernas förväntade och faktiska preventiva effekter. Preventiva effekter av samhällets reaktioner på brott delas vanligen in i: Ǝ allmänpreventiva effekter respektive Ǝ individualpreventiva effekter.

Allmänprevention syftar i sin direkta form till att förebygga de kriminaliserade handlingarna, i allmänhet genom generella hot om straff. Man talar också om indirekt allmänprevention och syftar med det på strafflagstiftningens norm- och moralbildande effekter. Individualprevention syftar till att förändra beteendet hos lagöverträdaren. Det sker på tre olika sätt: genom individuell avskräckning, genom inkapacitering (oskadliggörande) och genom vård eller behandling (rehabilitering).

Allmänprevention Som kommer att framgå i del II ligger majoriteten av de mest verkningsfulla allmänpreventiva åtgärderna egentligen utanför straffets domäner. När det gäller just straffet, och hot om straff, anses det ha både indirekt och direkt allmänpreventiv verkan.

INTRODUKTION TILL KRIMINOLOGI – VOLYM II Straff och prevention

Kampen om den politiska makten i Sverige utspelas i dag till stor del på den kriminalpolitiska arenan. Det gör att frågor om åtgärder mot brott ofta blir mycket laddade och drivs med politiska förtecken, på ett sätt som inte alltid ligger i linje med forskningsresultat. Vetenskapens förhåll ningssätt är i stället svalt, eftertänksamt, försiktigt och nyanserat. I den här boken drar vi slutsatser utifrån de kunskaper om brottslig hetens omfattning, karaktär och orsaker som vi presenterade i volym I och applicerar dessa på samhällets reaktioner på brott – mot straff och brottsprevention. Syftet är dels att diskutera om och i så fall hur krimino logiska kunskaper kan appliceras på samhällets sätt att reagera på brott, dels att presentera en del av den forskning som bedrivs inom kriminologin om effekterna av olika åtgärder mot brott. Boken lyfter fram de centrala inriktningarna inom denna starkt expand erande forskning samt introducerar ett sammanhållet sätt att se på ämnets komplexa problematik. Särskild uppmärksamhet riktas mot brottsofferfrågor och de avsedda och oavsedda effekter som åtgärder mot brott leder till. Denna upplaga av volym II är uppdaterad med hänsyn till förändringar som har skett i vår omvärld sedan den förra upplagan. Boken är i första hand avsedd för utbildningar i kriminologi samt polisutbildningar. Den kan med fördel även användas av andra som vill lära sig mer om konse kvenserna av kriminalpolitiska beslut och om konsten att förebygga brott.

Fjärde upplagan

Art.nr 38675

studentlitteratur.se