9789144137186

Page 1

BostadsgĂĽrden territoriell arkitektur eva minoura


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess. Art.nr 40718 ISBN 978-91-44-13718-6

Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslag: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Michael Feser/Oxymot; arkitekt: Zanderroth Architekten; landskap: Herrburg Landschaftsarchitekten Layout inlaga: Mannberg grafisk form Illustrationer och foto där ej annat anges: Eva Minoura Skala 1:300 gäller för redovisade planer, om inte annat anges. Printed by Eurographic Group, 2019


Innehåll Förord 5 Sammanfattning 7 kapitel 1 Inledning 13 Vad är en gård – och behövs den? Gården finns! Kort utvikning om metod

kapitel 2 Inte bara mellanrum

En gård är ett territorium Idén om gemenskap, en tillbakablick Att bygga är att ta i anspråk

kapitel 3 Vad säger brukaren?

Användning och tillhörighet är inte samma sak Användningen av gårdar har en logik Tillhörighet, tydlighet och trygghet hänger ihop Ett par saker till …

kapitel 4 Gården har ett jobb att göra

Att skapa förvaltade platser Trygghet och tillhörighet har betydelse Gården är en nyttighet Gränssnitten har ett jobb att göra

kapitel 5 Gården i planeringen

13 23 26

35

35 41 50

53

54 56 61 63

67

67 70 71 75

81

Stadsbyggnadsetik 81 Gården finns inte! 87 Var det meningen?-planering 89 Tid och (gårds)rum – vad händer sedan? 91

kapitel 6 Gårdens funktionsmått

Rymlighet och storlek ger kapacitet Rumslig kontroll ger ansvar och tillhörighet Omsorg om gränssnitt ger läsbarhet Lathund över gårdens funktionalitet

97

98 102 104 106

kapitel 7 Summering 109 epilog Goda exempel

Gården som bärande idé i projekt Mer än park – en invit att delta Gränsfall och snillrika gränssnitt

113

114 116 119

Referenser 123



kapitel 1

Inledning

Vad är en gård – och behövs den? En bok om bostadsgårdar behöver nog börja med att bemöta den inte ovanliga frågan: behövs gården? I min egen yrkespraktik, som ritande arkitekt, därefter projektledare på ett stadsbyggnadskontor och som forskare har jag stött på den här frågan i olika versioner. Vissa menar att bostadsgårdar inte används och ifrågasätter varför värdefull markyta ska slösas bort i form av en gård när en högre exploatering i stället kan ge fler bostäder med mer uppenbar nytta. Det här är ett cirkelresonemang – bygger vi dåliga gårdar så är det klart att de inte kommer användas. Men det kan inte bli ett argument för att bra gårdar inte behövs. Att frågan ställs om gårdar verkligen gör något för människan kan verka logiskt och utgå ifrån goda avsikter, samtidigt som det tydligt speglar den tid vi lever i. Utemiljöer har ansetts mycket viktiga för hälsa och välmående inom tidigare planeringsideologi, främst under rekordåren mellan 1960–1978. Så ser det inte ut i dag. Flera år av hög bostadsproduktion har i dag utmanat funktionaliteten hos stadens utemiljöer. När vi tillåter husen att jäsa i både höjd- och sidled, förändrar det onekligen mellanrummen, det vill säga stadens torg, parker, gaturum och inte minst gårdarna. Det här är en påfrestning inte bara för de offentliga rummen, vilket flera har påtalat,2 utan också för de halv­offentliga/ halvprivata rummen. Dels blir friytan per person mycket lägre än vad vi är vana vid, och utöver den känslomässiga aspekten finns funktionella – högre tryck på offentliga platser gör att till exempel växtlighet i parker har svårt att etablera sig och överleva den intensiva användning de utsätts för. Hösten 2016 polisanmälde boende invid Långbro park i Älvsjö de skolor och förskolor som ligger i anslutning till parken eftersom de ansåg att slitaget belastade kulturmiljövärdena i parken och att kostnaderna därmed tillföll det offentliga. I det här fallet var nämligen flera av skolorna friskolor som å ena sidan kunnat kringgå kraven på skolgårdar, men som å andra sidan

2 https://www.dn.se/sthlm/vds4gronytan-minskar-nar-bostader-byggs/

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

13


kapitel 1

Inledning

arkitekt: land arkitektur bild: ulf lundin

14

Š F Ă– R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R


kapitel 1

Inledning

d e n m e s t t i l l r ä t t a l a g d a och välgestaltade gården är inte per definition den bästa ur ett barnperspektiv. Barn utforskar sin värld med kroppen – ytor som inbjuder till spring, och föremål som går att klättra på, krypa under och gömma sig bakom stöder barnet i att utmana sig och utvecklas.

i d e s e n a s t e å r e n s b o s ta d s p r o -

har inte barn fått tillräckligt utrymme. Landskapsarkitekter vittnar om att de kommer in sent i processer och förväntas trolla fram bra utemiljöer där rumsliga förutsättningar ibland saknas.

i sin marknadsföring beskrev Långbro park som sin skolgård.3 Det här exemplet belyser en sårbarhet som skapas när inte enskilda projekt tar ansvar för sin del i helheten – i det här fallet för behovet av utevistelse. Särskilt tydligt blir detta när förskolor förläggs på bostadsgårdar som därmed får en mycket högre belastning än annars och som inte sällan skapar irritation för de boende. Den högre tätheten gör att platser på marken blir tämligen solfattiga, vilket starkt påverkar funktionaliteten i våra nordliga breddgrader. När detta skrivs är Hagastaden i Stockholm under genomförande. Här ligger tätheten mätt i exploateringstal inom kvarter på cirka 4,0 och i vissa fall högre. Gårdarna är långsmala med proportioner som med sin vertikalitet mer liknar ljusschakt än den klassiska stenstadens innergårdar. Utan att överdriva kan vi säga att här har bostadsgårdarna underordnats en urbani­ tet som värdesätter höga hus och höga markpriser. Genom att bygga tätt i ett attraktivt läge har staden kunnat sälja marken dyrare än annars4, fast det som är lönsamt sett till stadskassan levererar inte alltid de värden på marken som medborgare förväntar sig. Om mindre utevistelse och ohälsa blir resultatet, är det en samhällsekonomisk förlust. Gårdens främsta funktion är att göra utevistelsen lättillgänglig. Utevistelse för barn liksom för vuxna innebär en återhämtning från stress. Studier visar även att ju mer barn vistas ute, ju mer fysisk aktivitet får de (Raustorp, Pagels, Boldemann, Dal & Mårtensson, 2012: 6 (9)). Ger vi inte förutsättningar för utevistelse så kommer barn sannolikt att få mindre rörelse. I fn:s Barnkonvention 5, som blir svensk lag 2020 står (artikel 3) att barnets bästa ska komma i främsta rummet. I artikel 13 står att barn har ”rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder” och i artikel 20 att lämpliga möjligheter till rekreation ska tillhandahållas barnet. För många barn i den täta staden är bostadsgården och skolgården ibland den enda rymliga utemiljö och grönska de dagligen kommer i kontakt med. När det gäller bostadsgårdar är närheten en avgörande tillgång eftersom barn är i princip helt beroende av vuxna för sin utevistelse. Saknas en lämplig bostadsgård, saknas därmed den ur barnperspektiv lättillgängligaste platsen för utevistelse, för återhämtning från stress och för kontakt med andra barn. För ett litet barn som bygger upp sin förståelse för omvärlden lite i taget kan bostadsgården utgöra en mycket betydelsefull och trygg miljö genom att barnets relation till platsen och till personer där består över tid.

duktion

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

3 https://mitti.se/nyheter/grannar-anmaler-slitaget-av-parken/ 4 Höga markpriser i Hagastaden beror också på dyra infrastruktursatsningar och marksanering som ansetts nödvändiga. 5 Svensk översättningen av den i prop. 1989/90:107 antagna texten av Barnkonventionen.

15


kapitel 1

Inledning

16

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R


kapitel 1

en

Inledning

bostadsgård

som

inte

är

kommer inte ha mycket grönska eller bli en attraktiv miljö för vistelse. Med höga hus ökar även vindstyrkan mellan husen och på marken. I det här exemplet får balkongerna viss sol, men gården nästan ingen alls. Bilden är tagen från en lägenhetsvisning på Sonja Kovaleskys gata i Stockholm i juni 2019. s o l b e ly s t

Vi får inte glömma att det som pågår i husen är en sak, men att det är stadslivet på gatorna, torgen och i parkerna som ger en stadsdel dess själ. Och bortsett från växternas förutsättningar att trivas påverkas funktionaliteten för människor av vår planering. Om vi skapar gårdar som människor varken vill eller kan använda eftersom de inte är inbjudande i sin utformning eller sitt mikroklimat, hänvisas alla till det offentliga rummet för sin utevistelse. Då är det viktigt att parker dimensioneras för det ökade trycket. I praktiken är emellertid adekvat parkyta något som planeringen har svårt att säkerställa i täta stadsdelar. Tvärtom belastas parker ofta hårt när gårdar är bristfälliga. Ändamålsenliga bostadsgårdar är, under förutsättning att de används, ett komplement till den utevistelse som är möjlig i parker/torg/gaturum och bidrar till att platser blir attraktiva att bo eller vistas på. Det är viktigt att komma ihåg att både parker och gårdar behövs, inte minst för återhämtning från stress, och att den ena inte ersätter den andra (Grahn & Stigsdotter, 2003)! Exploateringskontoret i Stockholm har gjort en serie utvärderingar av kvaliteten i genomförda stadsdelar för att se om kvalitetsmål som en gång formulerats för projekten uppnåtts. Följande citat kommer från rapporten om Årstadal (i folkmun kallad Liljeholmskajen) (Exploateringskontoret i Stockholm, 2017, s. 9): När målbilden för området togs fram under åren 1998–2004 hade vare sig byggherren (jm) eller stadsbyggnadskontoret, räknat med att det skulle komma att flytta in så mycket barnfamiljer som det sedan gjorde. Bedömningen som gjordes var att Kaninparken, i kombination med närheten till kringliggande grönområden, inte minst Årstaskogen, skulle tillgodose behoven. Det här kan ses mot bakgrund av att samma misstag begicks i Hammarby Sjöstad ett drygt decennium tidigare – planeringen utgick från en trolig demo­grafi med en hög andel äldre men verkligheten blev att många barn­ familjer flyttade in. Ett citat i Årstarapporten sticker ut eftersom den antyder att vanliga brukare värderar andra kvaliteter än vad planerare gör. En brukare av Kaninparken utrycker följande angående huruvida parkens koppling till naturmarken uppe på höjden invid parken är avläsbar: ”Det måste vara en arkitekt som formulerat. Det är ingen av oss vanliga som skulle tänka så” (Exploateringskontoret i Stockholm, 2017, s. 49). Skillnaden mellan avsikt och utfall är något som arkitekten är van att hantera. Vi gör vårt bästa för att överblicka konsekvenser och med inlevelse värna slutresultatets kvalitet. Svårigheten är att på ett systematiskt sätt följa upp hur brukaren upplever det färdiga projektets funktionalitet som ett

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

17


kapitel 1

Inledning

mått på utfallets kvalitet. Om vi vill lägga större vikt vid hur det vi planerar och gestaltar tas emot av boende, är sådana uppföljningar en avgörande pusselbit. Bostadsgårdar är egentligen relativt enkla att utvärdera empiriskt även om vi i praktiken sällan gör det – vi kan trots allt observera hur de används och fråga de boende. I forskningen som den här boken bygger på har en sådan empirisk undersökning varit utgångspunkten: tusen boende har svarat på en enkät om hur, när och varför de använder sina bostadsgårdar. Gårdarna har sedan analyserats utifrån olika fysiska kriterier för att finna mönster i vilka gårdar som boende anser är attraktiva. Liksom parker och torg som bara fungerar kännetecknas attraktiva gårdar av att de används, sköts om och uppskattas av boende. De boende själva har i regel en referensbank av gårdar de vistats på eller bott på tidigare. Den sammantagna erfaren­heten skapar förväntningar på hur en gård ska vara. Vi som ritar och planerar gårdar kan ha en egen syn på vad som skapar vistelsevärden, vilket ofta bygger på yrkeserfarenhet, kunskap om ljusinfall eller växtbetingelser till exempel, därtill ska vi ta boendes synpunkter och förväntningar på allvar. I nuläget verkar argumenten för hur gårdar värdesätts och vilka värden som står på spel saknas i många tidiga skeden. Bilderna på förra uppslaget från en lägenhetsvisning i Hagastaden i Stockholm visar exempel på en typ av urbanitet som marknadsförs i skrivande stund, senhösten 2018. Gården är i det här fallet inte det som säljer bostaden. I den bilden anas i fonden den tidigare stenstadsskalan på sex våningar som i vissa fall byggts på med en eller ett par våningar. Under stenstadens utbyggnad på 1800-talet i Stockholm lades en gatu­ struktur ut bestående av breda esplanader, bostadsgator på i huvudsak 18 meter och enstaka mindre gator på 12 meter: ”Hushöjden reglerades genom en relation mellan gatubredd och takfotshöjd. Höjden fick högst vara gatubredden plus 1,5 respektive 2,5 meter” (Gahm, 2000, s. 9). På så vis uppnåddes en skalrelation på 1:1 i gatusektioner, med högre bebyggelse på de bredare gatorna. I nutida exploatering är denna relation inte alls en gällande norm, vilket resulterat i fall där himlen knappt syns från gatan eller gården, utan att man höjer blicken kraftigt. Höjdbegränsningar har inom stadsbyggandet främst haft gaturummet som fokus, och bidrar naturligtvis samtidigt till gårdsrummets proportioner. I mäklarannonser är annars rymliga och kvalitativa gårdar något som gärna lyfts fram när bostaden läggs ut till försäljning. Naturligtvis är en bra gård en tillgång som inte alla värdesätter, hur bra den än är. Värdering är alltid subjektiv, och påverkas av exempelvis vår livssituation. Vi värdesätter gården lite olika beroende på var i livet vi befinner oss. För småbarnsfamiljen i ett urbant läge är den kanske mer värdefull än för universitetsstudenten

18

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R


kapitel 1

Inledning

ett bildsök på google på ordet

bostadsgård visar en inte alltför stor variation. En balans av gröna och hårdgjorda ytor, och hus som ramar in gården bidrar till att definiera gårdens rumslighet. Ofta, men inte alltid, anas lite himmel i bild. bildsök 20180307

som gärna solar i närmaste park. Pensionären som vill odla värdesätter den sannolikt mer än någon som är mitt i livet och gärna spenderar sin fritid någon annanstans. Alla tycker olika, det kan vi medge. Platser att finna svalka en het sommardag måste ändå betraktas som en mänsklig rättighet. De som sommaren 2018 inte kunde lämna sina bostäder eller vårdboenden led mest av den extrema hettan, eftersom våra bostadshus sällan är utrustade med luftkonditionering. Trots att åsikter kan gå isär är det ibland slående hur lika människor bedömer platsers attraktivitet. Jan Gehl framhåller att de flesta aktiviteter går att karakterisera som nödvändiga, frivilliga eller sociala (Gehl, 1971). Nödvändiga aktiviteter sker för att de måste, men ju mer attraktiv en plats är, ju längre och mer frekventa blir frivilliga aktiviteter. Social aktivitet växer ur kvaliteten och längden på de övriga eftersom den uppstår spontant när människor möts. Sociala aktiviteter kan vara barnens lek, att hälsa eller samtala med grannen, sammankomster av diverse slag och även att iaktta och lyssna på andra. Och visst har Gehl rätt att en plats blir attraktiv att vistas på när alla aktiviteter pågår i kombination. Den här boken ska inte uppehålla sig länge vid att försvara bostadsgårdens vara eller icke-vara, utan förutsätter att kvalitetsanspråken innefattas av det som avses med plan- och bygg­lagens (pbl) portalparagraf i 1 kap. 1 §: Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

19


kapitel 1

Inledning

20

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R


kapitel 1

en

Inledning

bostadsgård

i

högdalen

i

cirka 2013 respektive 2019. Gården är exponerad mot gatan och erbjuder inte integritet. Då – utan picknickbord hade funktionen av gård varit svår att avläsa. Nu – har bordet flyttats till en mer skyddad plats och ett stängsel har tillkommit vid fastighetsgränsen. Boende har hängt en gunga i trädet och anlagt planteringar i pall­kragar och i krukor runtom gården stockholm

Därför räcker det att kort och gott konstatera att när vi skapar bostadsgårdar bör vi göra det bra. Sedan finns det givetvis lägen eller situationer när det inte är möjligt. Om möjligheterna däremot finns, får vi inte genom okunskap missa dem! Strategierna som presenteras i boken ger verktyg för att jobba med olika utformningar beroende på vilket utfall som önskas. Det finns inte en rätt mall för hur en bostadsgård ska utformas, men det finns evidensbaserad kunskap om hur byggd form påverkar funktion. Vad är en bra gård då? Vad behöver vi tänka på när vi planerar och ritar? För att svara på frågan behöver vi reda ut några begrepp, så att vi vet att vi talar om samma sak. För det första måste vi ringa in vad en bostads­gård är. För vissa är en bostadsgård lika med en lummig, kringbyggd innergård i hjärtat av ett kvarter. Andra kan se en bostadsgård som del i ett större sammanhang av öppna gårdsrum som är vanligare i glesare bebyggelse­former i stadsdelar som byggdes ut från 1940-talet och fram till i dag. Våra egna referenser spelar självfallet en roll. Kvartersformen (bebyggelse­typologin) påverkar gårdens fysiska inramning; huruvida formen på gården påverkar användningen har inte varit föremål för studier tidigare. Forskningen har sökt svara på vad som gör att bostadsgårdar fungerar bättre eller sämre. För att undvika fallgropen att på förhand försöka definiera vad som är en bostadsgård, undersöktes ett brett spann av bebyggelse­ typer med rumsligt sett olika former av bostadsgårdar. 28 exempel i Malmö och Stockholm som representerar ett spann av 100 år studerades för att fånga så varierade gårdsformer som möjligt. Både öppna gårdsformer och sådana definierade av huskroppar analyserades, men även det som utgjorde majoriteten gårdar – de med både öppna och slutna sidor. En definition av bostadsgård fastställdes för analyserna som utgår från den definition av tomt som 1 kap. 4 § pbl preciserar den: ”ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål”. En bostadsgård är alltså den obebyggda marken i anslutning till de flerbostadshus som delar samma fastighet eller kvarter, i de fall där flera fastigheter tillsammans utgör ett kvarter6. Denna mark brukar ibland benämnas bostadsnära utemiljö, privata friytor eller kvartersmark. Avsikten här är dock att inte blanda ihop begreppen. En mycket konkret definition låter oss studera bostadsgårdar 6 Det finns situationer där kvarteret inte är enkelt att avläsa, till exempel när det inte är stråk eller gator som definierar dess form, utan en tomtgräns mot naturområde i stället får användas. Beroende på vad som ska studeras kan kvarteret också avgränsas av gatans mittlinje i stället för tomtgränser. Detta är exempelvis mer relevant för jämförelse av täthet mellan områden (Berghauser Pont & Haupt, 2009).

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

21


kapitel 1

Inledning

förutsättningslöst utan att behöva göra tolkningar av var gården slutar och allmän plats (eller nästa gård) börjar. Vi utgår från tomten och kallar den obebyggda delen av tomten för gården, enkelt och koncist. När vi ändå reder ut begrepp är det lika bra att lyfta fram en stor källa till begreppsförvirring – nämligen benämningar som halvprivat eller halvoffentlig (ibland semiprivat eller semipublik, efter engelskans semi-private och semi-public). Precis som ett för ensidigt fokus på kvarterstypologier inte hjälper oss i planeringen eller utformningen (ibland är ju typen av bebyggelse begränsad av platsens förutsättningar till exempel), är de här halv- och semi- begreppen inte till stor hjälp för arkitekten. Det är en voka­ bulär som vi ärvt inom professionen i generationer utan att ifrågasätta den. Begreppen betyder olika saker för olika människor, och det finns faktiskt inget konkret och träffsäkert sätt att förklara vad de betyder. Det halvprivata eller halvoffentligta (eller för den delen ytterligheterna privat och offentligt) vill ju egentligen förmedla resultatet. De ger oss nästan ingen vägledning i hur vi ska uppnå och producera en plats som känns halvprivat. I grund och botten är de här begreppen relativa, det vill säga de förlorar sin innebörd utanför ett sammanhang eftersom de snarare beskriver något mellan det ena och det andra. När vi applicerar benämningen halvprivat på exempelvis en bostadsgård, ger det inte en entydig bild av vad som menas. Inte heller fungerar en gård bara för att vi benämner den gård på en ritning. Det abstrakta levandegörs inte enbart med hjälp av det program som en gård ska innehålla (möbler, pergola, sandlåda, etcetera). Förutom att ringa in hur olika bostadsgårdar fungerar för boende finns behov av begrepp som är mer relevanta och användbara för praktikern. Mats Franzén betonar vikten av att tänka dynamiskt och inte statiskt, konkret i stället för abstrakt (Franzén, 2004, s. 51). Att lägga för stor vikt vid kvarterstypologier är exempel på att en abstraktion kan göra ett fenomen svårare att studera genom att definitionerna blir för statiska och förenklade. Genom att bli mer konkret, får vi på köpet verktyg att analysera med. Det är en poäng som arkitekten/planeraren i sin yrkesroll känner igen – utmaningen är sällan att plocka en färdig lösning från en katalog med goda idéer, utan utmaningen är att med insikt om en större helhet kunna prioritera bland ingående variabler för att hitta en lösning som förenar ibland till synes motstridiga mål. Det är förmågan att överblicka olika konsekvenser för olika skalor på en och samma gång som gör arkitektens kompetens så unik, men det förpliktigar också till att vara grundlig i sin analys.

22

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R


kapitel 1

Inledning

Gården finns! För att återgå till frågan om bostadsgårdar behövs kan vi med vår pragmatiska definition nu ställa en motfråga: Vare sig gårdar behövs eller inte, produceras de eftersom det i princip alltid finns mark i anslutning till flerbostads­hus som inte är allmän platsmark. Den riktigt intressanta frågan är inte om vi ska bygga gårdar eller inte – eftersom vi de facto gör det – utan hur ser vi till att göra det bra? Hur ser vi till att även den obebyggda marken gör ett jobb genom att tillföra attraktiva livsmiljöer, sociala mötesplatser, grönytor med mera? Hur gör vi mellanrummen till något mer värdeskapande än en transportsträcka mellan husen? Eftersom utgångspunkten här är gårdar som sociala rum uppehåller vi oss inte vid andra funktioner såsom de ekologiska, även om de är relevanta och betydelsefulla. Sådan kunskap finns på annat håll. På tal om mellanrum har på senare tid ovanrum, det vill säga takgårdar seglat upp som en kompromisslösning när ytan på marken inte räcker till. Att gårdar förläggs till taken i stället för mellan husen, exempelvis i nybyggnadsprojekt i Stockholm är ännu obeprövat ur ett socialt perspektiv. När bostadsgårdar samnyttjas av till exempel förskolor i huset kan takgårdar framstå som en kapacitetshöjande fullträff. Ibland utförs de i kombination med ett växthus eller en gemensamhetslokal på taket. Eftersom det här är en så pass ny företeelse finns inte takgårdar med i den empiriska undersökning som ligger till grund för min forskning – inga takgårdar studerades i samband med enkäterna av boende. Tiden får utvisa om taklandskapet kan utgöra en potentiell resurs för boende som vill odla, äta middagen ute eller på annat sätt vistas ute – kort sagt erbjuda det som en bra gård gör. Det vi redan nu vet är att takgårdar är komplexa att genomföra rent tekniskt med höga krav på planteringsdjup och tätskikt om de över huvud taget ska vara planteringsbara. Tätskikt har i regel en livslängd på cirka 30 år, vilket sammanfaller med att till exempel träden blir fullvuxna. Att då gräva upp både växtbäddar och träd för att renovera tätskikten kan ha konsekvenser som är svåra att överblicka eller planera för. Takgårdar är i regel blåsigare än de på marken, varför växthus på taken i teorin förlänger säsongen, men samtidigt inte riktigt ger samma förutsättningar för utevistelse. Barnsäkerhet är förstås också en viktig fråga på takgårdar. Den största skillnaden består sannolikt i att takgårdar är osynliga från marken och från bostäderna och därför inte ger en daglig påminnelse om sin existens. Takgårdar kommer inte behandlas mer utförligt i den här boken, men det kan konstateras att en mer systematisk studie av takgårdar som tar hänsyn både till växternas förutsättningar över lång tid och människans vore värdefull.

© F Ö R FAT TA R E N O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

23


Eva Minoura, arkitekt SAR/MSA, är doktor i arkitektur och projektledare på Sveriges Arkitekter. Hennes forskning belyser glappet mellan avsikt och utfall i den gestaltade miljön.

Bostadsgården

territoriell arkitektur Vad gör en bra bostadsgård? I den här boken betonas att bostadsgårdar har en underskattad potential att skapa värden för de boende och ta tillvara deras engagemang. En bra gård erbjuder plats för lek och rörelse, för samvaro, odling och grönska. Det är inte bara fråga om att skapa trivsel utan gården gör nytta både för de boende och för stadens temperaturreglering och motståndskraft mot torka och översvämningar. En dålig bostadsgård, däremot, är den som bara ”blir över” mellan andra värden som skapats (som bostäder, service, parkering, gator och så vidare). Boken baseras på forskningsstudier om hur boende ser på sina bostadsgårdar och hur olika bebyggelseformer tolkas av människor i territoriella termer. Författaren menar att gården ska ses som en del av hemmet snarare än en del i stadens offentliga rum, och att arkitekter behöver prioritera gården tidigt i projektet. För stort fokus på hur arkitekturen ser ut kan medföra bristande inlevelse i vad arkitekturen gör, till exempel när bostadsnära utemiljöer utformas utan tillräcklig hänsyn till de boendes användning, ansvar, trygghet och integritet. Med bra gårdar kan stadens kompakta liv konkurrera med villalivet som ett barnvänligt sätt att bo.

Boken är framtagen i samarbete med Centrum för boendets arkitektur, CBA. CBA är en plattform för spridning och förmedling av bostadsforskning samt ökad samverkan mellan näringsliv och akademi. CBA startades 2017 och har sin hemvist på Chalmers, Institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik.

Art.nr 40718

studentlitteratur.se