V O LY M I
INTRODUKTION TILL
KRIMINOLOGI Brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker
Jerzy Sarnecki Christoffer Carlsson
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 38674 ISBN 978-91-44-13149-8 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014, 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Sebastian Wadsted/Lyth & Co Ombrytning inlaga: Jesper Sjöstrand Formgivning omslag: John Persson Omslagsbild: Peder Nordenstad Printed by Dimograf, Poland 2020
I N N E HÅLL
F Ö R O R D U R F Ö R S TA U P P L A G A N 17 F Ö R O R D T I L L F J Ä R D E U P P L A G A N 21
Introduktion 1. Vad är kriminologi?
25
Vad är ett brott?
29
Alternativa definitioner
31
Behöver definitionen av brott utvidgas?
34
Avvikande beteende
35
Det brottsfria samhället
38
Bokens disposition
38
Sammanfattning
39
Ⅰ Att studera brottslighetens omfattning och karaktär 2. Brottslighetens omfattning och karaktär Den moderna kriminalstatistiken
43 46
Problem med att studera brottslighetens omfattning
48
Problem med att studera brottslighetens karaktär
52
Problem med att studera brottslighetens förändringar över tid
54
Offerbrott och offerlösa brott
56
Uppklarade brott
57
Alternativa metoder för att studera brottslighetens omfattning och struktur
62
Självdeklarationsstudier
63
Offerundersökningar
66
Alternativa register
70
Beräkningar utifrån antaganden
70
Arkeologiska metoder
71
Kvalitativa metoder
71
Intervjuer
73
Livshistoria
75
Etnografiska studier
76
Etik
78
Sammanfattning
80
3. Empiriska studier av våld Det dödliga våldet Dödligt våld ur ett historiskt perspektiv
85 85 86
Förklaringar till den långsiktiga nedgången i det dödliga våldet
90
Utveckling av det dödliga våldet enligt dödsorsaksstatistiken Lagföringar och påföljder för dödligt våld Icke-dödligt våld
93 98 101
Sjukhusstatistik
103
Offerundersökningar
105
Ungdomsvåldet
108
Våld och kön
112
Skillnader i utsattheten för våld
112
Hur ska dessa resultat tolkas?
118
Internationella jämförelser rörande våldsbrottsligheten
122
Sammanfattning
129
Ⅱ Teorier om brottslighetens orsaker 4. Kausalitet
135
”Statistisk kausalitet”
138
Svårigheter med kausala tolkningar
139
Sammanfattning
142
5. Det kriminologiska tänkandets utgångspunkter
145
Häxor och tidelagsmän
146
En ofattbar grymhet?
153
Nyare exempel
155
Det moderna rättssystemets grunder
158
Beccaria
161
Bentham
162
Rational choice
165
Determinism
166
Rational choice, determinism och synen på straff
169
Sammanfattning
170
6. Den biologiska determinismen och brottsligheten Den biologiska determinismen
173 173
Lombroso
174
Lombrosos efterföljare
178
Sverige – Olof Kinberg
180
Kopplingen till dåtidens politiska strömningar
181
Sammanfattning
7. Den sociologiska vändningen: socialekologiska teorier och inlärningsteorier
183
185
Chicagoskolan
186
Socialekologisk teori
188
Differentiella associationer
192
Differentierad förstärkning
196
Sammanfattning
197
8. Strain, subkulturteorier och gäng
199
Mertons teori om strain
200
Subkulturteorier
207
Cohen, Cloward och Ohlin
207
Cloward, Ohlin och tillfällets betydelse
209
Miller
211
Gäng
212
Thrashers 1 303 gäng
215
Short och Strodtbecks bidrag
216
Kleins nyansering
218
Ett försök att definiera begreppet gäng
220
Gäng i Sverige
221
Sammanfattning
223
9. Kontrollteorier, rutinaktiviteter och tillfällesstruktur
227
På återbesök i Chicago
228
David Matzas pussel
229
Matza och driftteorin
232
Hirschis teori om sociala band: en renodlad kontrollteori
234
Självkontrollteorin
237
Rutinaktiviteter och tillfällesstruktur
240
Criminology of place
244
Sammanfattning
246
10. Symbolisk interaktionism, konstruktivism och stämpling
249
Chicago, 1930-tal
250
Den kriminologiska tillämpningen
251
Lemerts och Beckers bidrag
252
Socialkonstruktivismens intåg
256
Sammanfattning
260
11. Konfliktteorier och kritisk kriminologi
263
Tidiga konfliktteorier
265
Den kritiska kriminologins framväxt
268
Austin Turk och kriminaliseringsprocessen
271
Richard Quinney och brottslighetens sociala verklighet
273
Chambliss: brottsligheten och strafflagen
275
Mot en marxistisk kriminologi
276
Vänsterrealism
279
Feministisk kriminologi
280
Maskulinitetsforskning
287
Intersektionalitet
290
Peacemaking criminology
292
Postmodern och poststrukturalistisk kriminologi
293
Sammanfattning
298
12. Integrerade teorier Den neuropsykologiska forskningen
303 304
Fallet Phineas Gage
304
Neuropsykologi och multifaktor-ansatser
306
Integrerade teorier om brottslighetens orsaker
314
Thornberrys interaktionistiska teori
317
Crime in the making
319
Farringtons teori
323
Situational action theory
325
Genetik, kontroll och tillfällen över livsförloppet
328
Sammanfattning
332
Ⅲ Empiriska studier om brottslighetens orsaker 13. Några exempel på forskning om orsaker till traditionell brottslighet
339
Stockholm Life Course Project
339
Kort om undersökningarna
340
Några resultat från de ursprungliga studierna
343
Hur gick det sedan?
351
Dödligheten
352
Syskon och barn till Skå- och Stockholmspojkarna
355
Att förutse framtida anpassning
358
Att förutse narkotikamissbruk
363
Familjeförhållanden och risk för tungt narkotikamissbruk 364 Livsförloppsperspektiv på prediktionen
368
Ny generation – gamla riskfaktorer
372
Etnisk bakgrund
376
Forskning om brottsliga nätverk
381
Co-offending
383
Nätverksanalys
385
Tolkning av resultaten
387
Aktörer och länkar
388
Nätverk
389
Kön, brottslighet och nätverksmedlemskap
394
Senare nätverksundersökningar
405
Vad händer om man gör tvärtom?
408
Sammanfattning
409
14. Brottsnivå och samhällsförändringar
415
Skillnader mellan förklaringar på olika nivåer
416
Invandrare och mord på mikro- och makronivån Stöldutvecklingen i Sverige
417 419
Alternativa datakällor om utvecklingen av stöldbrottsligheten Förklaringar till variationer i stöldbrottsligheten
424 426
1800-talet
426
1900–1990-talen
427
Tiden efter 1990
440
Kontrollens dilemma
450
Sammanfattning
454
Ⅳ Brott av ”de mäktiga” 15. Forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet Vad är ekonomisk brottslighet? Occupational och corporate crime
459 464 468
Försök att beskriva den ekonomiska brottslighetens omfattning och karaktär
472
Teorier om orsaker till ekonomisk brottslighet
475
Personliga egenskaper
475
Social inlärning och desorganisation
477
Strain
478
Konfliktperspektiv
479
Rational choice
481
Rutinaktiviteter
481
Rationalisering och neutralisering
482
Korruption
484
Organiserad brottslighet
487
Försök att studera den organiserade brottslighetens omfattning och karaktär
492
Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige
498
Orsaker till organiserad brottslighet
498
Sammanfattning
502
16. Folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott Internationella domstolar
507 507
Definitioner av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott
511
Folkmord
512
Brott mot mänskligheten
514
Krigsförbrytelser
516
Förmannens ansvar
518
Mänskliga rättigheter
518
Brott mot folkrätten: omfattning och karaktär
520
Mordet på armenier och andra kristna i Turkiet
520
Förintelsen
521
Andra massmord under andra världskriget
522
Sovjet
525
Brott mot mänskligheten efter andra världskriget
528
Kolonialismen och slaveriet
532
Hur är detta möjligt?
533
Auschwitz och det moderna samhället
538
Kan Baumans slutsatser generaliseras?
542
Sammanfattning
544
17. Terrorism och extremism
549
Grupper eller individer?
552
Lagen
553
Några fall av terrorism i Sverige och utlandet
556
Extremism
559
Terrorismens orsaker
565
Sammanfattning
572
L I T T E R AT U R 575 P E R S O N R E G I S T E R 621 S A K R E G I S T E R 629
FÖ RO R D TI LL FJÄR D E U PPL AG AN
Denna upplaga skiljer sig på ett betydande sätt från de tre tidigare. Den har skrivits av två författare. Utöver Jerzy Sarnecki har även Christoffer Carlsson varit delaktig i författandet av dessa sidor. Det är mycket som förenar oss: vi har båda en bakgrund på Stockholms universitets kriminologiska institution och har båda haft äran och nöjet att under många terminer få introducera nyantagna studenter i ämnet kriminologi. Vi har tillsammans arbetat i flertalet olika forskningsprojekt, inte minst inom Stockholm Life Course Project (Carlsson 2014) och Institutet för Framtidsstudiers projekt Organiserad brottlighet och våldsbejakande extremism (Rostami m.fl. 2018). Vi har också tillsammans författat boken An Introduction to Life-Course Criminology (Carlsson & Sarnecki 2015). Det finns även en hel del som skiljer oss åt. Jerzy är nästan 40 år äldre än Christoffer och har varit hans handledare. Christoffer arbetar i första hand med kvalitativa forskningsmetoder, medan Jerzy är mer kvantitativt orienterad. Utöver vetenskapliga studier har Christoffer också författat ett antal skönlitterära böcker, medan Jerzy främst har publicerat forskning och läroböcker. Vi tror att vi tillsammans kan ge läsaren en mer mångfacet terad introduktion till vårt forskningsämne. När det gäller bokens innehåll har vi inför denna nya upplaga bland annat uppdaterat bokens disposition och kapitelordning. Boken har nu också separata kapitel om brott mot mänskligheten (kapitel 16) och om terrorism (kapitel 17). Vi har vidare uppdaterat teorikapitlen och försökt ge läsarna en bättre bild av hur de 21
kriminologiska idéerna har utvecklats över tid och på vilket sätt de hänger samman. I kapitlen som handlar om empirisk forskning har vi tagit bort äldre studier och lagt in nyare. Slutligen har vi uppdaterat de statistiska uppgifterna. Ett särskilt tack vill vi rikta till Anna Åström och Marike Persson vid Studentlitteratur, och till Emelie Lönnqvist vid Kriminologiska institutionen på Stockholms universitet, som bistått oss i arbetet med att ordna bokens referenser och litteraturlista.
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Frescati, 23 mars 2020 Jerzy Sarnecki & Christoffer Carlsson
22
F ör or d t i l l f j ä r de u p p l ag a n
â…
Att studera brottslighetens omfattning och karaktär
K apitel 2
Brottslighetens omfattning och karaktär Innan vi fördjupar oss i den kriminologiska historien och börjar undersöka hur kriminologiska teoretiska perspektiv har försökt – och ännu försöker – besvara brottslighetens grundfrågor, är det viktigt att först utröna vad det egentligen är dessa perspektiv ska besvara. Hur ser brottsligheten ut och hur vet vi det? Mediernas brottsrapportering kan lätt ge intrycket av att brottslighetens omfattning, karaktär och förändringar över tid enkelt kan beskrivas med hjälp av officiell statistik. Så må det vara när det gäller vissa frågor. Andra frågor måste emellertid besvaras med hjälp av andra, till den officiella statistiken alternativa, metoder eller kombinationer av olika datakällor. Det finns också frågeställningar inom detta område där det råder stor osäkerhet på grund av brist på tillförlitliga kunskapskällor. Avsikten med detta kapitel är att göra läsaren mer bekant med kriminologins metoder för att studera brottsligheten, de personer som begår brott, de som utsätts för brott samt de myndigheter som arbetar med frågor rörande brottslighet. Dessa uppgifter behöver vi för att efter en analys kunna besvara ämnets centrala frågeställningar (se kapitel 1). Observera att beskrivningar (till exempel statistik) ytterst sällan räcker för att besvara viktiga frågor. Det är först efter att beskrivningarna analyserats på ett kompetent sätt som de blir användbara. För att göra vetenskapliga analyser av ett fenomen behöver vi således god empiri, alltså data om det fenomen som ska analyseras. Ofta (dock inte alltid, se nedan i detta kapitel) används stati stik för att ge den sortens till synes exakta beskrivningar av olika 43
44
I A t t s t u de r a b r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng …
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
samhällsföreteelser. Vissa uppgifter om samhället har samlats i olika register sedan lång tid tillbaka. Att se på samhället utifrån kvantitativa utgångspunkter, såsom vi i stor utsträckning gör i dag, är emellertid något tämligen nytt. De första försöken att skapa teorier om statistiska förhållanden gjordes först under slutet av 1600talet. De omständigheter man då framför allt intresserade sig för var dödligheten och dess samband med olika miljöer, till exempel stad och landsbygd (Liedman 1998). Det bör kanske tilläggas att intresset för statistiska beskrivningar av brottsligheten är mycket stort i vårt moderna samhälle. Kunskaperna om hur denna statistik kan tolkas och vilka begränsningar den har är däremot tämligen bristfälliga. Sverige hör till pionjärländerna på statistikområdet. Tabellverket, föregångare till Statistiska centralbyrån (SCB), bildades redan 1749 och hör till de första centrala statistikmyndigheterna i världen. Under 1700-talet omfattade de statistiska data som samlades in flera områden av det samhälleliga livet. De innehöll bland annat uppgifter om födelsetal, sjukdomar, ekonomiska och sociala förhållanden, men även om fästningsfångar och tukthushjon, om mördade och dräpta samt avrättade personer. Sedan 1830-talet publiceras en årlig lagföringsstatistik. Fångstatistik har publicerats sedan 1857. För Stockholm finns sedan 1866 uppgifter om brott som rapporterats till polisväsendet. En rikstäckande statistik över polisanmälda brott infördes först år 1950. Fram till 1994 var SCB ansvarig för kriminalstatistiken och därefter har ansvaret över tagits av Brottsförebyggande rådet, Brå (von Hofer 1985). Det var dock på annat håll i Europa som den teoretiska basen för ämnet statistik skapades. En person som fick stor betydelse för utvecklingen av den samhällsvetenskapliga statistiken var belgaren Adolphe Quételet (1796–1874). Föga förvånande hade Quételet naturvetenskaplig bakgrund: han började sin bana som astronom och meteorolog (Liedman 1998). Ett viktigt framsteg inom den samhällsvetenskapliga statistiken som kan tillskrivas Quételet är idén om den så kallade medelmänniskan. För att få fram denna människa, som kännetecknades
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
av att besitta i alla avseenden genomsnittliga egenskaper, krävdes en mycket omfattande insamling och bearbetning av material rörande alla tänkbara mänskliga egenskaper. Statistiken öppnade, enligt Quételet, vägen för en helt ny sorts ”mänsklig mekanik” (Quételet 1869/1997). Enligt Liedman (1998) var de första statistikerna starkt påverkade av utvecklingen inom den newtonska fysiken, liksom av dess betydelse för den tekniska utvecklingen i de västerländska samhällena. När det gäller Quételets samhälls mekanik hoppades man att den skulle få samma betydelse för samhällsvetenskapernas utveckling som den fysikaliska mekaniken hade för naturvetenskaperna. Quételet forskade även på brottligheten och gjorde ett antal viktiga upptäckter på detta område (Beirne 1987). Han visade bland annat att kriminaliteten var relaterad till ålder, kön, fattigdom, alkoholkonsumtion och utbildning. Alla dessa variabler är fortfarande centrala i den kriminologiska forskningen. Quételet var den första som beskrev den så kallade ålder–brottskurvan, alltså det förhållande att brottsligheten ökar kraftigt under de tidiga tonåren, kulminerar mot slutet av tonårsperioden för att sedan kontinuerligt minska. Ett annat av hans intressanta fynd är att brottsligheten påverkas av klimatet. Quételet trodde alltså att de samhälleliga processerna var lika lagbundna som de processer som styr naturvetenskapliga skeenden (till exempel gravitationen). De samhälleliga processerna kunde enligt honom beskrivas med hjälp av statistiska metoder. De enskilda människorna hade i hans teori mycket litet inflytande över samhällets skeenden. Quételets idéer är starkt kopplade till den betydelsefulla samhällsvetenskapliga inriktning som kallas för positivism, en inriktning som troligen fortfarande utgör huvudfåran i den moderna kriminologiska forskningen.1 Upphovsmannen till denna 1
Även om den under årens lopp utmanats från många håll, nu senast av det postmodernistiska tänkandet som vi kommer att beröra senare i denna bok.
2 . B r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng o c h k a r a k t ä r
45
Den moderna kriminalstatistiken Användningen av statistik som källa till kunskap om olika samhällsförhållanden har alltså ökat kraftigt sedan Quételets dagar. Datorteknikens framsteg har gett denna utveckling en dramatisk skjuts framåt. Dels kan vi i dag på förhållandevis enkelt sätt samla stora mängder data om ett praktiskt taget obegränsat antal samhällsfenomen, dels kan dessa data mycket snabbt bearbetas och presenteras i form av pedagogiska och lättfattliga tabeller och diagram. Man får ofta intrycket av att vår förtjusning över den moderna IT-tekniken är så stor att vi glömmer de grundläggande problem som ryms i våra data, oberoende av hur smidigt det går att samla in dem och framställa resultat. Det bör framhållas att vissa delar av kriminalstatistiken är just så oproblematiska som många användare tenderar att tro. Det gäller i princip alla uppgifter om rättssystemets funktioner. Om vi till exempel vill veta hur många brott som rättssystemet handlade under förra året, vilka typer av brott det rörde sig om, hur många personer som dömdes till fängelse eller andra typer av påföljder och hur långa fängelsestraffen i genomsnitt var i förhållande till 46
I A t t s t u de r a b r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng …
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
inriktning anses vara Auguste Comte (1798–1857), som av många också betraktas som grundare av sociologin (Comte 1844/1979). Comte motsatte sig den religiösa och metafysiska inriktningen i den dåtida samhällsvetenskapen. Hans version av positivismen är en kunskapsbaserad samhällsfilosofi, där utgångspunkten är att samhället, liksom naturen, är bundet av lagar. Dessa lagar kan upptäckas och studeras om man inriktar sig på empiriskt baserade fakta. Kunskapen om faktiska förhållanden bör alltså vila på våra sinneserfarenheter. Kunskap som inte rör faktiska förhållanden, rör förhållanden mellan idéer. Forskaren ska enligt detta synsätt rikta sitt intresse mot det normala, det genomsnittliga, det typiska, det överallt förekommande (Liedman 1998) – alltså mot sådant som går att studera med statistiska metoder.
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
året innan, är den officiella kriminalstatistiken en utmärkt kunskapskälla. Dessa och liknande frågor kan alltså enkelt besvaras av vår kriminalstatistik. Denna statistik bedöms hålla hög kvalitet och är dessutom lättillgänglig. Svårigheter uppstår emellertid när vi vill använda kriminalstatistiken för att svara på frågor som inte handlar om myndigheternas hantering av brott och lagöverträdare utan om den faktiska brottsligheten. Möjligen kan de problem som tolkningen av brottsstatistik är förknippad med i detta avseende användas som pedagogiska exempel på hur lätt det är att missförstå och misstolka statistiska uppgifter. I dag kan man, till exempel på internet, hitta en stor mängd statistikuppgifter angående brottslighet som i och för sig ofta är korrekt återgivna, men som antingen misstolkas till följd av okunskap hos dem som står för publiceringen, eller avsiktligt vantolkas för att främja olika typer av politiska syften. Den officiella brottsrelaterade statistiken innehåller: Ǝ brottsstatistik, som omfattar anmälda, utredda och person-
uppklarade brott samt personer misstänkta för brott, Ǝ lagföringsstatistik, som omfattar personer som erhållit
ordningsbot, strafföreläggande, åtalsunderlåtelse eller dom, Ǝ återfallsstatistik, som omfattar registrerade återfall i brott,
samt Ǝ kriminalvårdsstatistik, som rör förhållanden inom anstalts-
och frivården (Brå 2018a). Den kanske mest använda formen av brottsrelaterad statistik är den som avser anmälda brott. Denna statistik ger oss uppgifter om hur många brott av olika typer som har kommit till polisens kännedom. Just det faktum att brotten måste ha kommit till polisens kännedom för att komma med i den statistiska redovisningen tycks – hur självklart det än förefaller – vålla stora problem för många mottagare av brottsstatistik. Varje gång Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterar nya siffror om anmälda brott, redovisas 2 . B r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng o c h k a r a k t ä r
47
Problem med att studera brottslighetens omfattning Det finns mycket som talar för att de allra flesta av de enligt lag straff bara handlingar som äger rum inte kommer till polisens kännedom och därför inte kommer med i den officiella statistiken. Man brukar i detta sammanhang tala om en dold brottslighet. Ett annat begrepp som används i detta sammanhang är mörkertal.2 Mörkertalet definieras som kvoten mellan det faktiska antalet brott och antalet brott som kommer till polisens kännedom. Ju högre mörkertal, desto större dold brottslighet. Den dolda brottsligheten varierar dock starkt mellan olika brottstyper. Brottsligheten är alltså, generellt sett, i verkligheten betydligt större än vad som framgår av den officiella statistiken. Å andra sidan är en del av de händelser som anmäls till polisen som brott inte brott. Det kan röra sig om olika typer av falsklarm, missupp2
Uttrycket har sitt ursprung hos åklagaren Shigema Oba som var verksam i Tyskland och 1908 skrev en tidig avhandling om brottslighet, där han introducerade begreppet Dunkelziffer (se Oba 1908).
48
I A t t s t u de r a b r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng …
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
dessa siffror i en ansenlig del av våra massmedier som om de rörde omfattningen av den faktiska brottsligheten. Man brukar alltså kunna läsa tidningsrubriker såsom ”Rånen ökar” eller ”Misshandelsbrotten skjuter i höjden”. Detta, kan man tycka, något slarviga sätt att redovisa statistiska uppgifter leder ofta till mycket grova missförstånd. Brott är nämligen – som framgått tidigare – alla handlingar som enligt lag är belagda med straff, det vill säga både sådana som har kommit till polisens kännedom och sådana som inte har gjort det. Om vi ser en ökning i anmälda brott kan det givetvis vara så att den faktiska brottsligheten har ökat, men det finns också andra tänkbara skäl till att de anmälda brotten har ökat. I nästa avsnitt ska vi redogöra för några av de problem det kan innebära att skaffa sig en uppfattning om den faktiska brottsligheten med hjälp av den officiella brottsstatistiken.
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Samtliga brott
Anmälda brott
Anmälda, ej brott
F I G U R 2.1 Relationen mellan faktisk brottslighet, polisanmäld brottslighet och handlingar som anmäls till polisen som brott men som inte är belagda med straff. (Källa: SCB 1991)
fattningar, borttappade saker eller till och med fall av personer som avlidit till följd av sjukdomar, olyckor eller självmord, men där man till en början inte kunnat utesluta att döden orsakats av ett brott (vi återkommer till detta i nästa kapitel). Man kan också tänka sig att vissa människor avsiktligen gör falska polisanmälningar, till exempel för att få försäkringsersättningar de inte är berättigade till.3 Relationen mellan faktisk brottslighet och anmäld brottslighet framgår av figur 2.1. Problemen med att använda den registrerade brottsligheten som ett mått på den faktiska brottsligheten slutar emellertid inte där. Inte nog med att vi inte kan använda uppgifter om den registrerade brottsligheten för att studera omfattningen av den faktiska brottsligheten – uppgifter om registrerade brott fungerar inte heller särskilt bra för att beskriva brottslighetens struktur. De brott som anmäls till polisen utgör långt ifrån något representativt 3
Ett värdefullt föremål som anmälts som stulet kan således i själva verket ha skaffats undan av ägaren, för att denne ska kunna lura till sig ersättning från försäkringsbolaget. Det rör sig i sådana fall fortfarande om ett brott, men inte om det anmälda brottet stöld, utan om ett försäkringsbedrägeribrott.
2 . B r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng o c h k a r a k t ä r
49
4
Inte heller våld som riktar sig mot utövaren själv, t.ex. försök till självmord, är straffbart.
50
I A t t s t u de r a b r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng …
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
urval av samtliga brott. Tvärtom är den (för polisen och den offici ella statistiken) synliga brottsligheten kraftigt selekterad. Man skulle kunna säga att denna selektion är till viss fördel för rättssystemet, som med stor sannolikhet skulle kollapsa om samtliga brott som begicks ledde till anmälan. En fördel är att det främst är de grövre brotten som anmäls: dels är människor mer angelägna om att polisen ska få reda på, utreda och helst gripa förövarna till grövre brott, dels är sådana brott ofta mer synliga. Brottens grovhet och synlighet är dock långt ifrån det enda kriterium som styr vilka brott som kommer till polisens kännedom och som därmed blir synliga i statistiken. Relationen mellan offer och förövare spelar också en viktig roll. Generellt kan man säga att sannolikheten för att ett brott ska anmälas till polisen är störst om offret och förövaren inte känner varandra. Ju närmare relationen mellan offret och förövaren är, desto större är sannolikheten att brottet inte anmäls. Det är till exempel välkänt att endast en mycket liten del av allt våld som förekommer inom familjen leder till polisanmälan. Situationen är likartad när det gäller våld mellan vänner och bekanta. Om en person däremot blir utsatt för lika grovt våld av någon som han eller hon inte alls känner, är sannolikheten för att brottet anmäls betydligt större. Det är viktigt att påpeka att begreppen våld och våldsbrott inte är synonyma med varandra. Det finns i vårt samhälle våldshandlingar som inte är straff belagda, till exempel sådana som polisen har rätt att använda och sådana som även vi vanliga medborgare kan använda, till exempel i självförsvar.4 Huruvida en våldshandling utgör lagbrott eller inte beror på vem som utövar våldet och under vilka omständigheter. Dessutom beror det på graden av våld samt på den skada som våldet orsakar. De uppräknade omständigheterna tolkas också på olika sätt av olika människor. I en studie av Åkerström (2001) framgår till exempel att den
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
kvinnliga ålderdomshemspersonal som författaren intervjuade inte ville kalla sådana handlingar som patienter begått mot dem, och som i andra sammanhang skulle kunna klassificeras som grov misshandel, för våld. Självfallet anmäls sådant inte till polisen. Det förefaller emellertid som om benägenheten att uppfatta olika våldsincidenter som brott successivt har ökat (något vi återkommer till i nästa kapitel). Det finns även andra sorters omständigheter där brottsoffret inte vill eller anser sig kunna göra en anmälan. Det är till exempel vanligt att personer inblandade i olika typer av brottslighet utsätter varandra för våld, stöld, bedrägeri eller andra brott. Självfallet anmäls inte heller sådant till polisen. Knarklangare kan ju inte gå till polisen och anmäla att de blivit lurade på ett parti heroin. Däremot leder den typen av brottslighet ofta till att parterna gör upp på egen hand eller genom ombud – inte sällan med grova våldsbrott som följd. Ett exempel på detta fenomen finner vi i de skjutningar inom kriminella kretsar som under de senaste åren blivit vanligare i Sverige. Ofta vill offren för sådana skjutningar (om de överlever) inte samarbeta med polisen och hjälpa dem i jakten på förövaren och det vill heller inte deras anhöriga och vänner. De vet ofta vem förövaren eller förövarna är, men vill själva utkräva hämnd utan att samhället lägger sig i. Detta leder förstås till att våldet eskalerar. Att en hel del av dessa brott ändå registreras beror inte på att offren eller de som står offren nära anmäler, utan på att utomstående personer tillkallar polis. Ytterligare ett exempel på ett sammanhang där sannolikheten för anmälan är låg är inom vissa typer av kommersiella verksamheter som är starkt beroende av allmänhetens förtroende. Hit hör till exempel banker. För sådana verksamheter kan prestigeförlusten, om ett grövre brott inom den egna verksamheten (till exempel ett bedrägeri begånget av bankens personal mot bankens kunder) skulle avslöjas, vara så besvärande (och på sikt möjligen även kostsam) att man avstår från att offentliggöra det upptäckta 2 . B r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng o c h k a r a k t ä r
51
Problem med att studera brottslighetens karaktär De nämnda mekanismerna gör alltså att de brott som utgör den synliga delen av brottsligheten inte kan betraktas som representativa för hela brottsligheten. Den procentuella fördelning mellan olika brottstyper som den officiella statistiken uppvisar överensstämmer alltså inte med fördelningen i den faktiska brottslig heten. Vi kan till exempel utgå från att andelen grova brott är större bland de anmälda och lagförda brotten än bland det totala antalet brott som begås i vårt samhälle. Ytterligare ett problem med att få fram kunskaper om brottslighetens struktur hänger samman med de olika bedömningar som olika instanser inom rättsväsendet kan göra av ett och samma brott. Vi har redan nämnt att en del av de händelser som rapporteras in till polisen som brott senare visar sig vara någonting annat. Ännu vanligare är företeelsen att ett brott som anmäls visserligen bedöms vara ett brott av polis, åklagare och domstol, men att den ursprungliga klassificeringen av brottet förändras. Vanligen är det så att polis, åklagare eller domstol, efter att närmare ha undersökt 52
I A t t s t u de r a b r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng …
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
brottet. I stället gör man kanske upp i godo med den skyldige utan att saken blir allmänt känd. Det tycks bli allt vanligare att resurs starka människor och företag som utsätts för brott och som inte vill ha någon publicitet kring detta vänder sig till privata säkerhets bolag i stället för till polisen. Inte heller sådana brott registreras. Ur demokratisk synvinkel är det förstås en farlig trend: de som har råd kan skaffa sig ”rättvisa” på det sätt de önskar, medan andra saknar den möjligheten. Generellt kan sägas att huruvida ett brott anmäls eller ej ofta styrs av tämligen rationella överväganden, där utsatta och eventuella vittnen väger de ekonomiska, sociala och psykologiska för- och nackdelarna av en polisanmälan. Detta kan till exempel handla om att väga nackdelar med att händelsen blir allmänt känd mot sannolikheten att förövaren blir straffad och offret erhåller skadestånd.
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
omständigheterna kring det aktuella brottet, bedömer att det ska rubriceras som mindre grovt än vad polisen ansåg i samband med att brottet anmäldes.5 I praktiken kan detta innebära att ett brott som i statistiken över anmälda brott är rubricerat som mordförsök, leder till ett åtal för grov misshandel och i statistiken över lag föringar slutar som en ”misshandel av normalgraden”.6 Det vanligaste är emellertid att ett anmält brott aldrig kommer med i lagföringsstatistiken, eftersom det inte klaras upp av polisen på ett sådant sätt att man får en skäligen misstänkt förövare som efter sedvanlig rättslig process åtalas och döms. Detta kommer vi att diskutera närmare senare i kapitlet, men för våra syften här kan vi nöja oss med att konstatera att i de fall ett brott inte klaras upp, för att man inte lyckats finna någon misstänkt, kommer brottet inte heller att genomgå den juridiska prövning som sker när en polisutredning fullföljs, åklagaren tar ställning i åtalsfrågan och en dom meddelas. Det innebär inte att vi enkelt kan säga att de uppgifter om brottsligheten som bygger på lagförda brott är mer sanna än de som bygger på anmälda brott. Den juridiska granskning som äger rum efter det att brottet anmälts innebär visserligen att man rensar bort tveksamheter så att det som blir kvar endast är det som kan styrkas bortom rimligt tvivel. Men denna process innebär samtidigt att allt det som kanske har inträffat, men som inte kan bevisas, faller bort (Sellin 1967). Den ena formen av uppgifter om registrerad brottslighet är således inte bättre än den andra, utan det rör sig om olika beskrivningar av en verklighet som ofta är synnerligen svårfångad.
5
6
Det motsatta – att åklagaren eller domstolen anser att brottet är grövre än vad polisen ansåg i samband med anmälan – kan förstås också inträffa, även om det är mindre vanligt. Man bör komma ihåg att brottsrubriceringen i åtalet och sedermera domen inte handlar om vad som verkligen inträffade, utan om vad åklagaren kunnat styrka (bevisa) inför domstolen och om vad domstolen slutligen bedömer är bevisat.
2 . B r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng o c h k a r a k t ä r
53
Brottslighetens långsiktiga utveckling är av stort intresse. Inte minst ger kunskaper om denna utveckling oss möjligheter att relatera brottslighetens förändringar till förändringar i andra samhällsförhållanden. Detta skapar i sin tur underlag för hypoteser om de samhälleliga orsakerna till brottsligheten (se kapitel 3–14). Dessa mer eller mindre välgrundade hypoteser brukar användas bland annat för att föreslå åtgärder för att minska brottsligheten. Uppgifter om brottsutvecklingen (och ibland även hypoteser om orsakerna till denna utveckling) används dessutom inte sällan för att göra prognoser över framtiden. Dessa prognoser används i sin tur för resursplanering inom rättsväsendet och andra sektorer i samhällets system för att reagera på brott. Att följa brottsutvecklingen är emellertid förknippat med stora svårigheter, inte minst om det sker med hjälp av den officiella statistiken. Det grundläggande problemet handlar återigen om definitionerna av de brottsliga handlingarna. Dessa definitioner förändras som nämnts över tid. Förutom att vissa handlingar avkriminaliseras (man tar bort straffen för dem) medan andra kriminaliseras (beläggs med straff), vilket innebär att vissa statistiska serier över enskilda brottstyper upphör medan andra påbörjas, ändras också lagens definitioner av olika typer av brott. Exempelvis har den svenska lagstiftningen förändrats genom att allt fler sexuella övergrepp definieras som våldtäkt. Detta är en av flera tänkbara orsaker till att både antalet anmälda och antalet lagförda våldtäkter har ökat, medan antalet anmälningar och lagföringar för bland annat sexuellt tvång och utnyttjande har minskat (Brå 2012, 2019a).7 7
Sedan 1980-talet har riksdagen utvidgat lagens våldtäktsdefinition vid fem tillfällen: sedan 1984 omfattar lagen även våldtäkt mot män, sedan 1998 kan även annat sexuellt övergrepp än samlag bedömas som våldtäkt, sedan 2005 kan domstolen döma för våldtäkt även om offret var i hjälplöst tillstånd på grund av självförvållad berusning, sedan 2013 kan domstolen döma för våldtäkt
54
I A t t s t u de r a b r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng …
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Problem med att studera brottslighetens förändringar över tid
© F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R
Även om definitionerna av vissa brott inte har förändrats i lagen, kan de mycket väl ha förändrats i rättssystemets praxis. Så är till exempel fallet med vissa typer av grov misshandel respektive vållande till annans död genom grov misshandel, vilka i dag ofta bedöms som försök till mord eller mord (Granath 2007). Vidare kan andelen av den totala brottsligheten som kommer till polisens kännedom förändras. Det är till exempel inte ovanligt att människor börjar polisanmäla vissa typer av händelser som tidigare inte anmälts, som i fallet med våld i skolor och på skolgårdar. Detta våld tycks ha polisanmälts betydligt oftare under de senaste decennierna än tidigare (Estrada 1999). Vissa brott, till exempel sexuella övergrepp mot barn, förekom i mycket liten utsträckning bland de anmälda brotten fram till 1980-talet, trots att den sortens handlingar även tidigare var kriminaliserade. Det var först när frågan om sexuella övergrepp mot barn uppmärksammades i samhällsdebatten som antalet anmälningar om sådana brott började öka (Martens 1990). Det var knappast så att man inte förgrep sig på barn i Sverige under 1950-, 1960- och 1970-talen, men på den tiden kom dessa brott alltså inte till polisens kännedom i samma utsträckning som i dag. Generellt sett finns det mycket som talar för att den ökning av antalet vålds- och sexualbrott som kan observeras i den officiella brottsstatistiken för de senaste decennierna, till stor del beror på att fler brott av den typen kommer till polisens kännedom.8 Det beror i sin tur på att toleransen mot vålds- och sexualbrott minskar i vårt samhälle (något vi återkommer till senare i boken).
8
även om offret reagerat med passivitet, sedan 2019 räknas som våldtäkt även sexuellt umgänge som sker utan samtycke från en av parterna, dessutom införs ett oaktsamhetsansvar om en av parterna kände till eller borde ha känt till att personen inte frivilligt deltog i sexuell handling. Det måste anses som uppenbart att dessa lagändringar lett till att flera personer numera misstänks och döms för våldtäkt samt att antalet registrerade våldtäkter har ökat. Detta gäller dock knappast de alla grövsta våldsbrotten, såsom dödligt våld.
2 . B r o t t s l igh e t e ns om fa t t n i ng o c h k a r a k t ä r
55
INTRODUKTION TILL KRIMINOLOGI – VOLYM I Brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker
Varför straffar vi narkotika- men inte alkoholbruk? Begås det fler mord i Sverige i dag än på 1500-talet? Hur ser sambandet mellan fattigdom och brottslighet ut? Kan man bli kriminell på grund av skador på vissa delar av hjärnan? Varför har brottsligheten ökat i Sverige men inte i Japan? Går det att förstå orsaker till folkmord? Det är några av de många viktiga frågor som berörs i denna uppskattade introduktion till kriminologi. Och svaren är ofta betydligt mer komplexa än man kan få intryck av i den allmänna debatten om brott och straff. Volym I består av fyra delar. Inledningsvis presenteras olika definitioner av ämnet kriminologi och dess historia. Därefter följer: • • • •
Del I Att studera brottslighetens omfattning och karaktär Del II Teorier om brottslighetens orsaker Del III Empiriska studier om brottslighetens orsaker Del IV Brott av ”de mäktiga”.
Volym II handlar om brottsprevention och samhällets reaktion på brott. Denna upplaga av volym I är uppdaterad och reviderad med hänsyn till förändringar som har skett i vår omvärld sedan den förra upplagan. Boken är i första hand avsedd för introduktionskurser i kriminologi, men kan med fördel användas även av andra som vill stifta bekantskap med ämnet.
Fjärde upplagan Art.nr 38674
studentlitteratur.se