9789144127392

Page 1



Björn Johansson Åsa Källström (red.)

Barns och ungas utsatthet Våld och kr änkningar i bar ns och ungas r elationer


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40004 ISBN 978-91-44-12739-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Karl Stefan Andersson Omslagslayout: John Persson Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by Eurographic Group, 2019


Innehåll

Inledning 9 Björn Johansson & Åsa Källström Bokens innehåll  14 Bokens författare  16 Referenser 17

I Det som k ar akteriser ar bar ns och ungas utsatthet för våld och kr änkningar i olik a sammanhang 1 Utsatthet för våld inom fa miljen  21 Anna L. Jonhed & Terese Glatz Barns våldsutsatthet och bevittnande av våld  23 Familjen som kontext  25 Konsekvenser av våld i familjen  28 De ungas livssituation – vad ökar och minskar riskerna för utsatthet? 32 Utsatthet hos barn i olika åldrar  34 Våld där syskon är förövaren  36 Att fortsätta vara familj även efter våldet  37 Referenser 39

© Författarna och Studentlitteratur

5


Innehåll

2 Utsatthet i skolan  47 Björn Johansson, Karin Hellfeldt & Erik Flygare Våld i skolan – en definition  48 Är vissa barn och unga mer utsatta i skolan än andra?  51 Långsiktiga och kortsiktiga konsekvenser av att utsättas för våld och kränkande handlingar i skolan  55 Avslutning 58 Referenser 59 3 Våld i ungas k är leksr elationer  63 Åsa Källström & Anna L. Jonhed Definitioner och begrepp  65 Ett ”könat” problem  66 Olika typer av våld och kränkningar i ungas kärleksrelationer  67 De utsattas livssituation och utsatthetens konsekvenser  69 Typologier – användbara för att förstå våld i ungas kärleksrelationer?  72 Vad utsatthet för våld i kärleksrelationer innebär för unga  74 Stöd till unga utsatta i sin kärleksrelation  75 Avslutning 76 Referenser 77 4 Utsatthet på fr itiden och i det offentliga  81 Sara Thunberg & Björn Johansson Utsatthetens former och omfattning  85 Utsatthetens konsekvenser  87 Avslutning 88 Referenser 88

6

© Författarna och Studentlitteratur


Innehåll

5 Multipel utsatthet – en särskild r isk för bar n och unga  91 Karin Hellfeldt & Åsa Källström Multipel utsatthet och andra typer av närliggande problem  92 Multipel utsatthet bland barn och unga i Sverige  94 Hur multipel utsatthet kan förstås  96 Konsekvenser av multipel utsatthet  98 Avslutning 99 Referenser 102

II Hur bar ns och ungas utsatthet för våld och kr änkningar k an förstås, för ebyggas och bemötas 6 Bar n och unga som brottsoffer  107 Karin Hellfeldt, Sara Thunberg & Maria Moberg Stephenson Teorier om barns utsatthet  108 Barn och unga som ideala offer?  113 Att se bortom kategorin brottsutsatt  118 Avslutning 120 Referenser 122 7 Att stödja utsatta unga  125 Sara Thunberg Olika behov av stöd efter utsatthet  126 Stöd för att hantera utsattheten  129 Olika typer av stöd  129 Stödets innehåll – vikten av det relationsskapande arbetet  131 I grupp eller enskilt?  133 Samhällets ansvar för stöd till unga utsatta  134

© Författarna och Studentlitteratur

7


Innehåll

Avslutning 135 Referenser 136 8 Ar betet med våldsutsatta bar n och unga inom socialtjänsten  139 Åsa Källström Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta barn och unga  139 Att hantera våld i barnavårdsutredningar  141 Att stödja och hjälpa våldsutsatta barn  144 Utredningar om vårdnad, boende och umgänge efter våld  148 Avslutning 150 Referenser 151 9 Att stödja utsatta elever i skolan   155 Björn Johansson, Erik Flygare & Karin Hellfeldt Skolan som system  156 Skolans uppdrag och ansvar  158 Trygghet, likabehandling och lärande  162 Avslutning 167 Referenser 167 10 Bar n i r ättsprocessen med anledning av brott  169 Kerstin Nordlöf & Sara Thunberg Polisanmälan 171 Förhör 171 Utredningar 172 Barnahus 176 Lagföring 178 Domen och ekonomisk ersättning  181 Avslutning 184 Referenser 185

8

© Författarna och Studentlitteratur


Inledning Björn Johansson & Åsa Källström

Vi vet i dag att våld och andra kränkningar, i synnerhet inom nära relationer, inte drabbar urskillningslöst. Vissa grupper utsätts oftare och har mindre resurser för att hantera utsattheten. En sådan grupp är barn och unga. Krekula, Närvänen och Näsman (2005) beskriver att en viktig kategori som ofta glöms bort i intersektionella analyser av olika former av utsatthet är ålder. Ålder ses ofta som något självklart, alla har en ålder och alla blir ständigt äldre. Begreppet ålder i sig betyder inte något, en viss ålder får olika betydelse i olika diskurser och kopplas då till varierande processer i en människas livscykel, vilket också får skilda innebörder beroende på vilken diskurs som är rådande: Dessa livsförlopp omfattar normer som definierar rättigheter, skyldigheter och förväntade aktiviteter, vad som betraktas som normalt och avvikande i en viss ålder, livsfas och livssfär, vilket har betydelse för individers och gruppers handlande och sociala identiteter. (Krekula et al. 2005, s. 83)

Därför menar vi att det är viktigt att försöka förstå vad utsatthet i form av våld och kränkningar i barns och ungas nära relationer specifikt innebär för dem. Våld är ett brett begrepp som innefattar många olika typer av

© Författarna och Studentlitteratur

9


Inledning

kränkningar, allt från förolämpningar och uteslutning till grova hot eller våldsbrott. David Riches (1986) menar att det är en meningsbärande handling att benämna något som våld, och att detta också positionerar benämnaren. Samtidigt poängterar Socialstyrelsen att: För att förebygga och upptäcka våld samt för att ge ett heltäckande stöd till våldsutsatta vuxna och barn samt barn som bevittnat våld, kan socialnämnden även ofta behöva ta hänsyn till och beakta kränkningar som inte är brott. (Socialstyrelsen 2016, s. 12)

Därför använder vi ”våld och kränkningar” som det huvudsakliga och inkluderande begreppet i boken. Termen ”utsatthet” har valts för att fånga ett tillstånd eller en position som är föränderlig snarare än statisk. Barn och unga som är eller upplever sig vara utsatta för olika former av negativa handlingar eller förhållanden är inte fast i en statisk position. Deras situation kan förändras och leda till ett ”normalt” vuxenliv eller till ett vuxenliv präglat av allehanda problem. De befinner sig i en mellanposition på ett kontinuum där frånvaron av problem respektive anhopningen av allsköns problem utgör ytterligheterna. Att tala i termer av utsatthet kan därför användas för att fånga den process som under vissa förhållanden antingen leder till en mer gynnsam situation (t.ex. med hjälp av olika former av interventioner och stöd), eller en process med accelererande risker och problem där personen riskerar att bli utesluten ur den samhälleliga gemenskapen. Vi ville därför skriva en bok för yrkespersoner och studerande som synliggör den nyare, svenska forskningen på området med fokus på de nära relationerna i barns och ungas liv, både de våldsamma/kränkande/skadliga och de potentiellt stödjande/hjälpande. Barns och ungas utsatthet för våld och kränkningar är ett forskningsområde under stark utveckling, både internationellt och

10

© Författarna och Studentlitteratur


Inledning

i Sverige. FN:s barnkonvention, som formulerades 1989 och som Sverige ratificerade 1990, har haft betydelse när det gäller att uppmärksamma barns och ungas utsatthet i allmänhet och barns och ungas rättigheter i synnerhet (UNICEF 2009). Den har bidragit till normer och riktlinjer rörande barns civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter där huvudprinciperna är att ta hänsyn till barnets bästa, ett krav om icke-diskriminering, rätten till medbestämmande, rätten till liv och utveckling, rätten till sjukvård, välfärd och social trygghet, utbildning, samt vila och fritid. I konventionens artikel 19 formuleras barns rätt till en uppväxt utan våld och staternas ansvar att vidta åtgärder för att skydda varje barn mot alla typer av fysiskt och psykiskt våld, övergrepp, vanvård och utnyttjande. År 2014 ratificerade Sverige även Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (den s.k. Istanbul-konventionen) som omfattar brottsoffers rätt till stödtjänster vid alla former av våld mot kvinnor, men parterna uppmuntras att tillämpa konventionen på alla som utsätts för våld i hemmet (Europarådet 2011 artikel 2). Redan år 1979 blev Sverige det första landet i världen som antog lagstiftning som förbjuder alla former av kroppslig bestraffning av barn. Toleransen mot kroppslig bestraffning av barn har sedan dess minskat i Sverige (Gilbert, Spatz Widom, Browne, Fergusson, Webb & Janson 2009). Lagstiftningen 1979 återspeglade en allmän attitydförändring gentemot kroppsliga bestraffningar, en attitydförändring som också fortsättningsvis bidragit till att förekomsten av dylika handlingar fortsatt att minska (Otterman, Lainpelto & Lindblad 2013). Sverige har i dag mindre fysisk banmisshandel än andra i-länder, såsom USA och Storbritannien, vilket förmodligen hänger samman med låga nivåer av barnfattigdom och den relativt generösa generella föräldraförsäkringen (Gilbert, Fluke, O’Donnell, Gonzalez-Izquierdo, Brownell & Gulliver 2012). Eftersom olika länder

© Författarna och Studentlitteratur

11


Inledning

(utom och inom EU) dessutom har olika lagar och regelverk kring hur våld och övergrepp mot barn och unga ska hanteras (Otterman et al. 2013), är det inte alltid möjligt att överföra forskningsbaserad kunskap mellan länder. Den här boken tar därför, i första hand, utgångspunkt i svensk forskning om barns och ungas utsatthet för kränkningar och våld i deras nära relationer, men kompletterar med vissa särskilt intressanta studier från andra länder som inte (ännu) har en svensk motsvarighet. Den sociala barnavården i Sverige utgår ifrån en diskurs om barns rättigheter (se socialtjänstlagen, SFS 2001:453, SoL). Denna rättighetsdiskurs bygger på maktrelationer mellan barnet och det omgivande samhället där staten på olika sätt påverkar barns och familjers liv och därför också bidrar till föreställningar kring barn och unga. Barnkonventionen (UNICEF 2009) har bidragit till en förändring och diversifiering i bilderna/föreställningarna om barn och vad barndom innebär. Chris Jenks (2005) menar att bilden av det utsatta barnet, det barn som står i fokus för samhällets omsorg och stöd, har en högre prioritet än många andra bilder av barn. Den diskussion som bland annat Maria Eriksson och Elisabet Näsman (2008) initierat om barns offerskap och rätt till skydd, visar att skydd inte behöver utesluta barns delaktighet och rätt att ses som kompetenta aktörer med möjlighet att göra sina röster hörda (Andersson & Cater 2014). Mot bakgrund av detta menar vi att förståelsen av utsattheten måste ta hänsyn till och inkludera barns och ungas egen förståelse och beskrivningar (jfr Mason & Falloon 1999). Den här boken syftar till att lyfta fram och diskutera olika former av våld och kränkningar som barn och unga kan utsättas för inom ramen för de sociala relationer de ingår i. Att utsatthet för våld och kränkningar inte är bra för barn och unga kan alla vara överens om. Men vi tror att det är särskilt värdefullt att diskutera varje form av utsatthet i nära anslutning till andra former, både för att barn och

12

© Författarna och Studentlitteratur


Inledning

unga ofta utsätts på flera sätt, men också för att förstå respektive form av utsatthet bättre. Vi tror också att detta är viktigt för att skapa förståelse för den utsatthet som drabbat de barn och unga vi möter inom olika typer av yrkesverksamheter med utgångspunkt i forskning om barn i Sverige. Barns och ungas utsatthet kan ta många uttrycksformer, vilket beskrivs och diskuteras i de olika kapitlen i boken. På ett allmänt plan handlar det om händelser eller livssituationer som psykiskt eller fysiskt hotar barnets existens eller nära sociala relationer. Det kan till exempel handla om att bevittna våldsamheter mellan föräldrar eller om att bli utsatt för övergrepp av olika slag. I vissa fall kan konsekvenserna av sådana händelser eller livssituationer vara av sådan dignitet att möjligheterna att hantera dem är mycket små. Som barn kan det vara svårt att ensam handskas med sådana händelser, då barn i många fall saknar tillräckliga resurser för att på egen hand hantera det som inträffat. Av detta skäl är barn och unga som varit föremål för olika former av utsatthet ofta i behov av professionellt stöd och hjälp. De som har tillräckliga resurser – personliga, sociala eller socio­ekonomiska – eller som får professionell hjälp i tid, lyckas i regel med att hantera situationen på ett framgångsrikt sätt och gå vidare i livet. För dem som misslyckas med att hantera utsattheten är resurserna eller den professionella hjälpen ofta begränsad. För dem som saknar resurser eller inte får hjälp för att ta sig ur den problematiska situationen kan det upplevas som ett misslyckande. Denna negativa erfarenhet kan komma att fungera som en barlast som gör individen sårbar för ytterligare problem och påfrestningar. Anhopningen av problem kan innebära att situationen förvärras.

© Författarna och Studentlitteratur

13


Inledning

Bokens innehåll Antologin behandlar barns och ungas utsatthet i allehanda sammanhang. Tidigare har dessa sammanhang huvudsakligen studerats var för sig. Därför har de också utvecklats i relation till delvis olika teoretiska fält. En huvudpoäng med boken är att ställa dessa i relation till varandra. Därför synliggörs olika teoretiska resonemang i bokens första kapitel och de diskuteras i senare kapitel på ett sammanhållet sätt. Bokens del I beskriver, diskuterar och problematiserar vad som karakteriserar barns och ungas utsatthet i olika sammanhang. I kapitel 1, Utsatthet för våld inom familjen, behandlas barns utsatthet för våld av eller mot en förälder, med särskilt fokus på de konsekvenser våld inom familjen har. I kapitlet belyser författarna den komplexitet som förekommer kring familjevåld då konsekvenserna skiljer sig åt beroende på typ av våld och vem som är förövare i förhållande till olika faktorer på individ- och familjenivå. Kapitel 2, Utsatthet i skolan, diskuterar utsatthet i termer av kränkningar, trakasserier, mobbning och de kort- och långsiktiga konsekvenser det kan ha när det gäller elevers relationsskapande, hälsa och möjligheter att prestera i skolan. I kapitel 3, Våld i ungas kärleksrelationer, behandlas kränkningar och våld inom ramen för ungas kärleksrelationer och de kort- och långsiktiga konsekvenser det kan ha för individens psykiska hälsa och framtida relationer. Kapitel 4, Utsatthet på fritiden och i det offentliga, belyser utsatthet relaterad till ungdomars liv under fritiden, såsom på internet eller i det offentliga rummet. Det som är signifikativt för denna form av utsatthet är att den till stor del sker i sammanhang där vuxnas tillsyn är begränsad, vilket öppnar upp för andra uttrycksformer och konsekvenser.

14

© Författarna och Studentlitteratur


Inledning

I kapitel 5, Multipel utsatthet – en särskild risk för barn och unga, behandlas det som brukar kallas multipel utsatthet, det vill säga hur olika typer av utsatthet kan samvariera hos enskilda individer. Kapitlet fokuserar också på att dessa barn och unga löper större risk för att uppleva och utveckla olika typer av problem jämfört med andra. Antologins del II behandlar hur utsattheten kan förstås och bemötas. Det handlar härvidlag om hur problemet kan förstås och förebyggas, men också om hur barn och unga kan stödjas. Kapitel 6, Barn och unga som brottsoffer, behandlar olika förklar­ ingsmodeller till barns och ungas utsatthet men också hur unga själva förhåller sig till att bli definierade som brottsoffer. I kapitlet diskuteras den komplexitet som kringgärdar barn och unga som aktörer i förhållande till brottsofferbegreppet. I kapitel 7, Att stödja utsatta unga, diskuteras vilka behov av stöd unga personer har efter att ha varit utsatta för våld eller andra kränkande handlingar samt olika stödinsatser som kan matcha dessa behov. Kapitel 8, Arbetet med våldsutsatta barn och unga inom socialtjänsten, diskuterar de utmaningar det innebär att stödja barn och unga som är utsatta för våld och kränkningar i kommunens socialtjänst och försöker identifiera sätt att överbrygga dessa utmaningar. I kapitel 9, Att stödja utsatta elever i skolan, diskuteras skolan som system och förutsättningarna för att stödja utsatta elever. Skolans uppdrag och ansvar diskuteras på ett principiellt plan samt förutsättningarna för att bedriva ett framgångsrikt arbete med utsatta elever. Antologins avslutande kapitel 10, Barn i rättsprocessen med anledning av brott, beskriver och diskuteras hur brottsutsatta barns intressen tillgodoses vid utredning av brott och i samband med en lagföringsprocess. I kapitlet uppmärksammas också brister inom nämnda områden.

© Författarna och Studentlitteratur

15


Inledning

Bokens författare Redaktörer Björn Johansson är docent och universitetslektor i socialt arbete vid Örebro universitet. Hans forskning rör kränkningar och mobbning i skolan med fokus på elevers hälsa, sociala relationer och lärande, samt utvärderingaroch bedömningar av insatser mot kränkande behandling, trakasserier, diskriminering och mobbning i skolan. Åsa Källström är professor i socialt arbete vid Örebro universitet. Hon forskar om barns och ungdomars utsatthet för och upplevelser av våld och andra kränkningar och om hur samhället kan tillgodose barnens behov av stöd.

Övriga författare Erik Flygare är docent i socialt arbete och universitetslektor vid Örebro universitet. Hans forskning är inriktad på exkluderingsoch inkluderingsprocesser, främst i form av mobbning respektive återhämtning från psykisk ohälsa. Terese Glatz är docent och universitetslektor i psykologi vid Örebro universitet. Hennes forskning rör föräldra–barnrelationen och föräldraskap, med särskilt fokus på föräldrar som brister i föräldraskapet genom försummelse eller särskilt stränga uppfostringsmetoder. Karin Hellfeldt är fil.dr och universitetslektor i kriminologi vid Örebro universitet. Hennes forskning rör i huvudsak mobbning i skolan med speciellt fokus på utsatta elevers erfarenheter. Anna L. Jonhed är fil.dr och universitetslektor i socialt arbete vid Örebro universitet. Hennes forskningsintresse rör barns utsatthet i allmänhet, men med särskilt fokus på upplevelser av våld i familjen samt efterföljande rättsliga och sociala processer.

16

© Författarna och Studentlitteratur


Inledning

Maria Moberg Stephenson är doktorand i socialt arbete vid Örebro universitet. Hon forskar om tillhörighetskänslor bland unga migran­ ter i släkt- och nätverkshem, med särskilt fokus på lokala och transnationella relationer och aktiviteter, samt konstruktioner av bilden av unga migranter. Kerstin Nordlöf är jur.dr och professor i rättsvetenskap samt prefekt vid Örebro universitet. Hennes forskningsområde är framför allt barn och unga, som lagöverträdare, brottsutsatta och/eller i behov av vård. Sara Thunberg är doktorand i socialt arbete vid Örebro universitet. Hennes forskning är inriktad på brottsutsatthet, med särskilt fokus på matchningen mellan brottsutsatta ungdomars behov av stöd och det stöd som finns tillgängligt för dem.

Referenser Andersson, K. & Cater, Å. K. (2014). Det våldsbevittnande barnets ontologi. Tidskrift för genusvetenskap, 35(2–3), 104–124. Eriksson, M. & Näsman, E. (2008). Att möta utsatta barn – som offer och aktörer. I: Eriksson, M., Cater, Å., Dahlkild-Öhman, G. & Näsman, E. (red.) Barns röster om våld – att tolka och förstå. Malmö: Gleerups. Europarådet (2011) Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet. Europarådets fördragsserie – nr 210. Gilbert, R., Fluke, J., O’Donnell, M., Gonzalez-Izquierdo, A., Brownell, M., Gulliver, P., et al. (2012). Child maltreatment: variation in trends and policies in six developed countries. The Lancet, 379, 758–772. Gilbert, R., Spatz Widom, C., Browne, K., Fergusson, D., Webb, E. & Janson, S. (2009). Burden and consequences of child maltreatment in high-incomecountries. The Lancet, 373, 68–81. Jenks, C. (2005). Childhood. (2. uppl.) London: Routledge.

© Författarna och Studentlitteratur

17


Inledning Krekula, C., Närvänen, A-L. & Näsman, E. (2005). Ålder i intersektionell analys. Kvinnovetenskaplig tidskrift, 2–3, 81–94. Mason, J. & Falloon, J. (1999). A Children’s Perspective on Child Abuse. Children Australia, 24(3), 9–13. Otterman, G., Lainpelto, K. & Lindblad, F. (2013). Factors influencing the prosecution of child physical abuse cases in a Swedish metropolitan area. Acta Pædiatrica, 102, 1199–1203. Riches, D. (1986). The Phenomenon of Violence. I: Riches, D. (red.) The Anthropology of Violence. Oxford: Basil Blackwell. SFS 2001:453. Socialtjänstlagen, SoL. Socialstyrelsen (2016). Våld: Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer. UNICEF (2009). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. Stockholm: UNICEF Sverige.

18

© Författarna och Studentlitteratur


I

Det som karakteriserar barns och ungas utsatthet fÜr vüld och kränkningar i olika sammanhang



2  Utsatthet i skolan Björn Johansson, Karin Hellfeldt & Erik Flygare

Skolmiljön framhålls ofta som den arena där barn och unga i störst utsträckning kommer i kontakt med våld och kränkningar. I kapitlet diskuteras det våld som barn och unga upplever i och i relation till skol­ miljön, dess former och förekomst, hur sådant våld kan förklaras teoretiskt samt vilka konsekvenser det kan leda till för de barn och unga som utsätts.

Barn och unga tillbringar en stor del av sin vakna tid i skolan. Vissa elever trivs och utvecklas samtidigt som andra inte gör det. Inte sällan påverkas trivseln och möjligheterna till utveckling av elevernas relationer till varandra. Elever som upplever sig vara utsatta för allehanda negativa handlingar tenderar att bli isolerade, ha ett sämre mående och prestera sämre. Den svenska skolan ska enligt skollagen (SFS 2010:800) verka för att främja elevers lärande och samtidigt förmedla respekten för allas lika värde. Dessa två uppdrag kan ses som två sidor av samma mynt där skolans värdegrund om elevens rätt till integritet i en skolmiljö fri från kränkningar ligger till grund för individens kunskapsinhämtning. Parallellt med detta innebär den lagstadgade skolplikten att elever inte kan dra sig undan en skolmiljö präglad av kränkningar, diskriminering och våld utan att det medför konsekvenser. Trots att svenska skolor är ålagda att arbeta för en inkluderande miljö fri från kränkningar och diskriminering upplever dock många elever övergrepp i skolan. Skolan är den plats och miljö

© Författarna och Studentlitteratur

47


2  Utsatthet i skolan

där barn och unga av jämnåriga kamrater utsätts för olika former av våld i störst utsträckning (Brottsförebyggande rådet 2016). I såväl nationella som internationella studier framträder en entydig bild av skolmiljön som en för unga särskilt våldsdrabbad miljö. I skolan vittnar barns berättelser om upplevelser av olika former av våld, såväl fysiskt, verbalt och elektroniskt som sexuellt. Även om övergreppen främst sker mellan eleverna, förekommer det även att eleven utsätts av sin lärare eller av andra vuxna i skolan. I detta kapitel kommer vi att närmare diskutera det våld som barn och unga upplever i och i relation till skolmiljön, dess former och förekomst, hur sådant våld kan förklaras teoretiskt samt vilka konsekvenser det kan leda till för de barn som utsätts. I begreppet skolvåld inbegrips även våld som lärare och annan skolpersonal kan utsättas för av varandra eller av elever. Dessa former diskuteras dock inte detta kapitel.

Våld i skolan – en definition Våld i skolan och framför allt mellan elever har fått stor uppmärksamhet såväl i forskning som i praktiken. Skolan framhålls i flertalet studier som den miljö där unga upplever störst andel våld (se t.ex. Cater, Andershed & Andershed 2014). När ett nationellt representativt urval av ungdomar i årskurs 9 fick ange utsatthet för olika former av brott och var de ägde rum visade resultaten att det var vanligast att man utsattes i skolmiljön (Brottsförebyggande rådet 2016). Till exempel framkom det att både lindrigare och grövre former av misshandel, hot och sexuellt ofredande ofta skedde i skolan. Mer än hälften av de pojkar som utsatts för grov misshandel, det vill säga fysiskt våld som resulterade i att de tvingades uppsöka läkarvård, angav att det skett i skolan eller på skolgården. Av undersökningen framkommer att ungefär 2 000 elever i årskurs 9 varje år har utsatts för fysiskt våld i skolan som är så grovt att de tvingas uppsöka vård.

48

© Författarna och Studentlitteratur


Johansson, Hellfeldt & Flygar e

Ett annat exempel ur studien var de flickor som angav att de blivit utsatta för sexuellt ofredande, där mer än 60 procent av de utsatta uppgav att det skett på skolan eller skolgården. Att skolan är ett särskilt brottsdrabbat sammanhang är således något som styrks i nationell såväl som internationell forskning (Källström, Hellfeldt, Howell, Miller-Graff & Graham-Bermann 2017). Att försöka beskriva det våld som unga upplever inom ramen för skolmiljön och vad det kan inbegripa är dock ingen enkel uppgift. Skolan är ett miniatyrsamhälle för barn och unga i sig självt och speglar många av de problem som förekommer i samhället i stort. De vanligaste typerna av våld som förekommer utanför skolans värld förekommer även mellan elever eller mellan lärare och elever. I begreppet skolvåld inryms således en rad våldshandlingar, från mer subtila, enskilda handlingar och händelser till grövre, mer systematiska handlingar och händelser som återkommer över tid. Ett mer inkluderande sätt att definiera skolvåld är att omfatta samtliga handlingar eller situationer som leder till ett skolklimat där elever och lärare känner sig rädda eller otrygga. I en svensk översikt studerades olika former och delaspekter av våld och hot i skolan (Göransson 2011). Där beskrivs att fenomenet ”våld i skolan” till exempel inbegriper fysiska övergrepp, allt från lindriga former, såsom att bli knuffad, till grövre, där slag och sparkar förekommer, vilka resulterar i läkarvård. Våldet kan också vara relationellt och verbalt i form av ryktesspridning, att bli kallad elaka saker eller att vara föremål för uteslutning från olika sammanhang och grupperingar. Våldet kan även vara sexuellt och bestå av sexuella anspelningar, ovälkomna komplimanger eller beröring. Begreppet skolvåld inkluderar även hot om våld. Våldet i skolan kan vara av övergående karaktär, det vill säga kan ske vid enstaka tillfällen eller under kortare perioder. Eller så kan våldet vara en mer permanent del av skolans vardag där utsattheten kan sträcka sig över långa perioder, såsom flera år eller hela

© Författarna och Studentlitteratur

49


2  Utsatthet i skolan

skolgången. Det innebär att våldet kan te sig väldigt olika och det har också historiskt och inom olika discipliner benämnts på olika sätt. Framför allt har våld i skolmiljön beskrivits i termer av och fått etiketten mobbning. Mobbning som begrepp lyftes för första gången 1969 i en debattartikel där en svensk läkare vid namn Peter Paul Heinemann (1969) uttryckte oro för sin son som hade varit utsatt för gruppvåld där en ”mob”, det vill säga en grupp barn, utsatte honom för olika former av våldshandlingar. Begreppet mobbning kom där­efter att anammas i forskning och har fått stor spridning när det gäller diskussioner om det våld som förekommer mellan unga i skolan. Mobbning definieras generellt som upprepade fysiska eller verbala negativa handlingar som syftar till att skada en person som saknar förmågan att försvara sig själv (Eriksson, Lindberg, Flygare & Daneback 2002). I mobbningsbegreppet ryms således en rad handlingar, allt från grova fysiska övergrepp till sexuella trakasserier till olika former av social uteslutning och verbala angrepp. Det kan handla om våld som riktas mot en individ i syfte att såra denna, att stärka den egna gruppens gemenskap och sammanhållning, men det kan också omfatta våld som har sin grund i främlingsfientlighet eller könsnormativa föreställningar. Omfattningen av mobbning i skolan är svår att uppskatta beroende på vilken åldersgrupp som tillfrågas eller hur frågan ställs. Generellt brukar nationella studier redovisa att ungefär 7–12 procent av unga i skolan utsätts för mobbning (Friendsrapporten 2018). Det kan dock vara stor skillnad mellan enskilda skolor. Även om mobbningsbegreppet har fått stor spridning i policydokument och populärkultur, i utvecklandet av interventioner i skolor och i barns egna berättelser, finns det en del problem med att ringa in eller avgränsa det våld som förekommer inom skolans värld enbart i termer av mobbning. Att klumpa ihop så olika former av våld kan vara problematiskt eftersom det döljer våldets olika dimensioner, vilka kan vara viktiga att fånga, speciellt

50

© Författarna och Studentlitteratur


Johansson, Hellfeldt & Flygar e

när det gäller förebyggande arbete men också rehabiliterande insatser för utsatta. Mobbningsbegreppet riskerar även att dölja systematiska och strukturella former av våld (som trakasserier och diskriminering), vilka kan leda till att minoritetsgrupper i högre utsträckning utsätts än andra. Mobbningsbegreppet rymmer även ett kriterium att handlingarna ska vara upprepade över tid, trots att en enstaka handling av våld kan leda till lika allvarliga konsekvenser i form av negativa upplevelser eller trauman som upprepade våldshandlingar. Mobbning är dock ett begrepp som bidrar till att fånga de sociala processer i skolan där vissa elever systematiskt, över tid och på olika sätt, utsätts för negativa handlingar av andra elever och där det kan krävas omfattande insatser eller stöd för att bryta dessa mönster. I den fortsatta texten kommer vi använda begreppet våld i skolan, för att fånga att våldet kan omfatta enskilda såväl som upprepade incidenter, vara en del av ett mönster (t.ex. mobbning eller trakasserier), eller att våldshandlingar kan ta sig olika uttryck (sexuellt, relationellt, elektroniskt, fysiskt eller verbalt). Att sammanföra olika handlingar på detta sätt under benämningen våld i skolan riskerar att ge en något förenklad bild av fenomenet. Det är dock viktigt att påpeka att de olika formerna av våld som beskrivs inte nödvändigtvis är ömsesidigt uteslutande kategorier utan att de kan överlappa varandra.

Är vissa barn och unga mer utsatta i skolan än andra? Orsakerna till att våld i skolan förekommer är många och komplexa. Elevers individuella egenskaper och förutsättningar, organisatoriska faktorer i skolan samt omkringliggande samhälleliga strukturer och normer påverkar samtliga det våld som sker inom skolans ramar. Skolan är både en specifik organisatorisk kontext i sig själv med ett tudelat uppdrag att både utbilda och fostra demokratiska medborg-

© Författarna och Studentlitteratur

51


2  Utsatthet i skolan

are, men också en plats där närvaroplikt råder och unga måste vistas under stor del av sin vardag. Det är också en plats som på många sätt representerar den strukturella och hierarkiska ordning som återfinns i det omgivande samhället. Inom dessa ramar finns också en elevgrupp där varje enskild individ bär med sig sina egna unika individuella förutsättningar. Tidigare forskning, nationell såväl som internationell, har identifierat individuella egenskaper hos barn och unga, i klassen eller skolmiljön, i skolans organisation eller ledarskap, i barnets hemförhållanden såväl som strukturer i det omgivande bostadsområdet eller samhället, som potentiella riskfaktorer för våld i skolan (Hong & Espelage 2012). Detta understryker vikten av ett teoretiskt angreppssätt som integrerar samtliga av dessa aspekter för att förstå och förklara hur och när våld uppstår och mot vem eller vilka grupper av elever. Ett sådant helhetstänkande gör det möjligt att fånga hur individen är inbegripen i olika sociala sammanhang och processer i syfte att belysa den komplexitet som våld i skolan inbegriper (Flygare & Johansson 2016). Mot bakgrund av detta utgör det social-ekologiska perspektivet ett fruktbart alternativ för att förstå våld i skolan och samtidigt ta faktorer i miljön i beaktande (Hong & Espelage 2012). Den social-ekologiska teorin (Bronfenbrenner & Morris 1998) gör det möjligt att placera och förstå våld i skolan som ett resultat av komplexa relaterade och sammankopplade system som samspelar och påverkar individen och situationen. Allt från individuella faktorer (mikro-systemet), till uppfostringsstrategier (meso-systemet), omgivande bostadsområde (meso-systemet), till samhälleliga normer och värderingar (makro-systemet), påverkar förekomsten av våld i skolan. Våld i skolan kan således förstås som en sammantagen effekt av flera olika förhållanden på flera olika nivåer. Mot bakgrund av denna teoretiska utgångspunkt kommer vi närmast att fokusera på och diskutera vilka grupper av unga som löper störst risk för att utsättas för våld i skolan.

52

© Författarna och Studentlitteratur


Johansson, Hellfeldt & Flygar e

Individuella faktor er som för klar ing till utsatthet för våld i skolan Många studier kring våld i skolan har fokuserat på individuella egenskaper, det vill säga individuella egenskaper eller beteenden som på olika sätt ökar eller minskar risken för att utsättas för våld och som gör vissa unga särskilt drabbade. I internationella forskningsöversikter har en rad faktorer som ökar risken för att utsättas för våld identifierats (se t.ex. Hong & Espelage 2012). På individnivå har till exempel ålder relaterats till förekomsten och utsattheten för våld i skolan. Det fysiska våldet tenderar att minska i takt med att ungas språkutveckling utvecklas, samtidigt som det verbala våldet å andra sidan ökar. På samma sätt visar forskning att i takt med att ungas sociala förmågor utvecklas med stigande ålder ökar även det relationella våldet såsom ryktesspridning och social exkludering. Unga i olika åldrar löper således olika stor risk att utsättas för olika typer av våld vilket är särskilt viktigt att uppmärksamma i det förebyggande och stödjande arbetet. Vad gäller just relationsförstörande våld, såsom exkludering eller ryktesspridning, har flickor lyfts som en särskilt drabbad grupp. En förklaring till detta kan vara att flickor mognar och utvecklar sina sociala förmågor tidigare än pojkar, vilket gör att de i större utsträckning både ägnar sig åt och drabbas av denna typ av våld i skolmiljö. Generellt sett visar statistik att pojkar och flickor är utsatta för våld i skolan i ungefär lika stor utsträckning. Däremot finns det könsskillnader när det gäller olika typer av våld. Pojkar löper generellt sett en större risk för att utsättas för fysiskt våld i skolan (Göransson 2011), samtidigt som skillnaderna när det gäller risken att utsättas för verbalt och emotionellt våld i skolan inte är lika tydliga (Card, Stucky, Sawalani & Little 2008). Initialt präglades forskningen på området av förklaringsmodeller

© Författarna och Studentlitteratur

53


2  Utsatthet i skolan

som tog sin utgångspunkt i individuella egenskaper för att förklara och förstå våld mellan elever i skolan med hänvisning till att vissa grupper av elever har egenskaper som provocerar andra elever eller som gör att de anses vara enkla ”offer” att ge sig på (Eriksson et al. 2002). Den tidiga forskningen om mobbning talade till exempel om passiva eller provocerande offer som två grupper av elever som löpte större risk att utsättas för våld av andra elever. Detta perspektiv har visst stöd i forskning. Till exempel indikerar forskning att unga med bristande emotionell reglering, som är tillbakadragna, har bristande social kompetens eller svaga eller få kamratrelationer, löper större risk att utsättas för våld. Det är dock komplext att studera om individuella faktorer likt dessa ökar risken för utsatthet eftersom det är problematiskt att särskilja orsak från konsekvens. Utanförskap, att ha få vänner, att dra sig undan sociala sammanhang eller att ha svaga vänskapsrelationer lyfts i tidigare forskning som en riskfaktor för att uppleva våld i skolan, samtidigt som konsekvensen av att uppleva våld kan bli att den unga drar sig undan sociala sammanhang och således upplever känslor av utanförskap. Att bryta dylika mönster kan vara svårt då den unga ofta räds sociala sammanhang som ett resultat av det våld hen har upplevt (Lindberg & Johansson 2008).

Särskilt sår bar a grupper av elever Ett exempel på att faktorer på olika nivåer i den social-ekologiska modellen samverkar blir särskilt tydligt när det gäller elever från vissa sociala kategorier, vilka i internationella studier lyfts som särskilt sårbara grupper och som anses löpa särskilt stor risk att utsättas för våld i skolan. Det handlar härvidlag om grupper av elever som på olika sätt anses avvika från ”normen”. Till exempel löper unga med någon form av funktionsnedsättning som läs- och skrivsvårigheter, neuropsykiatrisk diagnos eller syn- och/eller hörselnedsättning en

54

© Författarna och Studentlitteratur


Johansson, Hellfeldt & Flygar e

överrisk för att utsättas för våld i skolan (se t.ex. Annerbäck, Sahlqvist & Wingren 2014). Även faktorer som att som ung tillhöra en minoritetsgrupp, som att ha en annan etnisk bakgrund eller religiös tillhörighet, tenderar att öka risken för att utsättas för våld i skolan. Studier visar också att minoritetsgrupper riskerar att stämplas som avvikande i förhållande till majoritetsgruppen vilket i sin tur kan leda till uteslutning (socialt våld) eller olika former av verbala eller fysiska övergrepp. Samhälleliga normer om vad som anses vara ”det normala” sipprar på detta sätt ned i skolan och gör att vissa elevgrupper blir mer sårbara när det gäller våldsutsatthet jämfört med andra. Unga hbtq-personer är till exempel en grupp som är överrepresenterad när det gäller risken för att utsättas för våld i skolan. Studier visar också att till och med hänvisningar till homosexualitet kan vara ett sätt att utöva verbala kränkningar på, även mot elever (företrädesvis manliga elever) som inte tillhör minoritetsgruppen och som lever i enlighet med gruppnormen. Detta understryker vikten av att ta hänsyn till de normer och maktstrukturer som finns i samhället för att förstå och förklara hur kategoriseringen av människor i olika grupper kan medföra att vissa elever blir mer sårbara för våld i skolan jämfört med andra. I detta sammanhang kan ett normkritiskt perspektiv vara behjälpligt. Normkritik används ofta för att synliggöra, problematisera och utmana dominerande föreställningar (normer) om hur saker bör vara i syfte att kunna medvetandegöra människor om föreställningar som bidrar till diskriminering och exkludering, för att i förlängningen också kunna förändra dessa föreställningar.

Långsiktiga och kortsiktiga konsekvenser av att utsättas för våld och kränkande handlingar i skolan Såväl de kort- som långsiktiga negativa konsekvenserna för unga som upplever våld i skolan är väldokumenterade i tidigare forskning.

© Författarna och Studentlitteratur

55


2  Utsatthet i skolan

I omfattande forskningsöversikter framkommer att våld i skolan, oavsett vilken form det tar, riskerar att medföra både kort- och långsiktiga negativa konsekvenser för den utsatta. Arbetsmiljöverket (Göransson 2011) genomförde en studie med avsikt att studera hot och våld i skolan i relation till bland annat hälsokonsekvenser. I studien framkom det att alla typer av våld i skolan som undersöktes (sexuellt, relationellt, verbalt och fysiskt) var relaterade till en lägre grad av trivsel, sämre hälsa och en oro för fortsatt utsatthet för våld. Liknande resultat återfinns i en rad studier där såväl resultat från storskaliga enkätstudier som kvalitativa djupintervjuer med utsatta unga har inkluderats (Hellfeldt, Gill & Johansson 2016; Hellfeldt 2016). Forskning visar att våldets kort- och långsiktiga konsekvenser hänger samman med internaliserande problem som ångest och depressiva symtom, social isolering, känslor av ensamhet och självmordstankar (se Hawker & Boulton 2000 för en översikt). I en norsk studie, baserad på ett nationellt representativt urval elever i årskurs 8–9, framkom det bland annat att 28 procent av de mobbade pojkarna och 40 procent av de mobbade flickorna föll inom det kliniska spannet för posttraumatisk stressdisorder – ptsd (Idsoe, Dyregrov & Idsoe 2012). Men konsekvenserna av utsatthet i skolan riskerar även att kvarstå längre fram i livet. I en forskningsöversikt framgick till exempel att risken för depression var betydande så långt som 36 år senare hos personer som varit utsatta för mobbning under skolgången (Ttofi, Farrington, Lösel & Loeber 2011). Utsatthet för våld i skolan har också relaterats till mer utåtagerande problematik, som ökad risk för att själv börja utöva våld mot jämnåriga, höjda nivåer av aggressivitet och självskadebeteende (för översikt, se Reijntnes et al. 2011). Även skolprestationen riskerar att drabbas negativt. Skolk, negativa skolresultat och att inte trivas i skolan hänger samman med utsatthet i skolan (Johansson, Flygare & Hellfeldt 2017). Av tidigare forskning

56

© Författarna och Studentlitteratur


Johansson, Hellfeldt & Flygar e

framkommer således en tydlig och samstämmig bild av att våld i skolan riskerar att leda till omfattande negativa konsekvenser för den som drabbas. I nästa avsnitt diskuteras ytterligare hur dessa negativa konsekvenser kan förstås och förklaras i relation till hur betydelsefull skolmiljön är för ungas identitetsutveckling och mående.

Viljan att tillhör a När unga som upplevt våld i skolan själva får berätta om hur det har påverkat dem återfinns beskrivningar av problem med den egna självkänslan, känslor av utanförskap och ensamhet, skam och skuld, såväl som fysiska besvär som svårigheter att sova på natten eller konstant magont (Hellfeldt 2016; Lindberg & Johansson 2008). Det finns inga enkla förklaringar till de svårigheter som de utsatta unga riskerar att drabbas av i relation till att utsättas för våld i skolan. Tydligt är dock att våld i skolmiljön, speciellt om det är systematiskt över tid, kan leda till att individens egen självkänsla får sig en ordentlig törn. Skolan är den plats utöver hemmiljön där barn tillbringar största delen av sin tid. Relationen till jämnåriga kamrater i skolan utgör en viktig faktor när det gäller barns identitetsskapande och självbild. Positiva och trygga relationer till andra personer är en viktig grund för att bygga en positiv självbild (jfr Honneth 1995 som diskuterar detta i relation till människor i allmänhet). Relationer präglade av våld riskerar dock att skada den ungas möjlighet att skapa tilltro till sig själv och sin egen förmåga. Skolan utgör en viktig arena för ungas socialisering in i vuxenlivet och behovet av att tillhöra positiva sociala sammanhang på denna arena är centralt. Våld, speciellt det relationella och verbala, som syftar till att kränka individen och utesluta denna från sociala sammanhang, riskerar att på lång sikt bryta ner den enskilda individen. Barn och unga som upplevt våld i skolan lyfter ofta fram att denna typ av våld lett till en process där

© Författarna och Studentlitteratur

57


2  Utsatthet i skolan

deras egen självbild brutits ner och där våldet gjort att tilltron till den egna förmågan och det egna värdet har raserats. Våld i skolan är som beskrivits ett komplext fenomen. Det sker ofta i ett socialt sammanhang där andra finns närvarande och där våldet ska förstås som ett resultat av komplexa sammanvävda processer. I skolmiljön finns också många potentiella vittnen, som (eventuellt) ser men inte agerar eller står upp för den utsatta eleven. Att bli utsatt inför andra som väljer att inte försvara den utsatta kan vara en förklaring till varför våldet kan få långtgående kon­ sekvenser i form av till exempel social isolering, depression och i värsta fall självmordstankar. Detta är också något som lyfts i intervjuer med unga som själva har upplevt och varit utsatta för våld i skolan (se Hellfeldt 2016).

Avslutning Den svenska skolan har den uttalade målsättningen att främja elevers personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvars­ kännande individer. För att detta ska vara möjligt måste skolmiljön vara trygg och fri från våld. Även om en skola helt fri från våld kan låta som en utopi, betyder det inte att målsättningen ska överges. I kapitlet har våldets komplexitet, uttrycksformer och olika förklaringar diskuterats. Vidare har de konsekvenser som de som utsätts riskerar att drabbas av lyfts. Det synliggör också att unga som upplever våld i skolan kan vara i särskilt behov av stöd och hjälp för att bearbeta sina upplevelser. Speciellt kan stöd behöva riktas mot att återuppbygga elevers självkänsla och trygghet i sociala sammanhang, så att de negativa konsekvenserna av utsattheten inte befästs över tid. Våld i skolan hör också samman med samhällets rådande normer och maktstrukturer. Att tillhöra en minoritetsgrupp kan medföra att man befinner sig i en särskilt sårbar position. Denna typ av utsatthet

58

© Författarna och Studentlitteratur


Johansson, Hellfeldt & Flygar e

synliggör vikten av att arbeta med ett normkritiskt perspektiv inom skolan för att synliggöra hur rådande normer och strukturer gör att vissa barn drabbas mer av våld än andra. Att anamma ett sådant perspektiv för att synliggöra hur olika maktordningar samspelar kan också öka kunskapen om hur vissa typer av våld kan förebyggas men också vilka grupper av unga som kan ha ett särskilt behov av stöd och hjälp i samband med sin utsatthet. Forskningen visar också med all önskvärd tydlighet att våld i skolan har såväl kort- som långsiktiga konsekvenser för den enskilda eleven. Att arbeta med frågan bör således prioriteras och framför allt arbetet med att vidareutveckla förebyggande insatser för att i första hand förhindra våld, men även med stödjande insatser som kan hjälpa de unga när de väl har utsatts.

Referenser Annerbäck, E. M., Sahlqvist, L. & Wingren, G. (2014). A cross-sectional study of victimisation of bullying among schoolchildren in Sweden: Background factors and self-reported health complaints. Scandinavian journal of public health, 42(3), 270–277. Bronfenbrenner, U. & Morris, P. A. (1998). The ecology of developmental processes. I: W. Damon & R. M. Lerner (red.) Handbook of child psychology. Vol. 1: Theoretical models of human development (5. uppl., s. 993–1023). New York: John Wiley and Sons. Brottsförebyggande rådet (2016). Skolundersökning om brott 2015. Om utsatthet och delaktighet i brott. Rapport 2016:21. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Card, N. A., Stucky, B. D., Sawalani, G. M. & Little, T. D. (2008). Direct and indirect aggression during childhood and adolescence: A meta-analytic review of gender differences, intercorrelations, and relations to maladjustment. Child development, 79(5), 1185–1229.

© Författarna och Studentlitteratur

59


2  Utsatthet i skolan Cater, Å. K., Andershed, A-K. & Andershed, H. (2014). Youth Victimization in Sweden: Prevalence, Characteristics and Relation to Mental Health and Behavioral Problems in Young Adulthood. Child Abuse & Neglect, 38(8), 1290–1302. Doi: 10.1016/j.chiabu.2014.03.002 Eriksson, B., Lindberg, O., Flygare E. & Daneback, K. (2002). Skolan – en arena för mobbning: en forskningsöversikt och diskussion kring mobbning i skolan. Stockholm: Skolverket. Flygare, E. & Johansson, B. (2016). Friends och Friendsprogrammet. En programteoretisk analys av utbildningsprogrammets bakgrund, framväxt och uppbyggnad. Örebro: Örebro universitet. Friendsrapporten (2018). Stockholm: Friends. Göransson, S. (2011). Kunskapsöversikt: hot och våld i skolan: en enkät­ studie bland lärare och elever. Stockholm: Arbetsmiljöverket. Hawker, D. S. & Boulton, M. J. (2000). Twenty years’ research on peer victimization and psychosocial maladjustment: A meta-analytic review of cross-sectional studies. The Journal of Child Psychology and Psychiatry and Allied Disciplines, 41(4), 441–455. Heinemann, P. P, (1969) ’Apartheid’, Liberal debatt, 22(2), 3–14. Hellfeldt, K. (2016). The Hurt Self: Bullied Children’s Experiences of Social Support, Recognition and Trust at School (Doktorsavhandling). Örebro: Örebro universitetsbibliotek. Hellfeldt, K., Gill, P. E. & Johansson, B. (2016). Longitudinal analysis of links between bullying victimization and psychosomatic maladjustment in Swedish schoolchildren. Journal of School Violence, 1–13. Hong, J. S. & Espelage, D. L. (2012). A review of research on bullying and peer victimization in school: An ecological system analysis. Aggression and violent behavior, 17(4), 311–322. Honneth, A. (1995). The Struggle for Recognition. The Moral Grammar of Social Conflicts. Cambridge, Massachusetts: The MIT Press. Idsoe, T., Dyregrov, A. & Idsoe, E. C. (2012). Bullying and PTSD symptoms. Journal of abnormal child psychology, 40(6), 901–911.

60

© Författarna och Studentlitteratur


Johansson, Hellfeldt & Flygar e Johansson, B., Flygare, E. & Hellfeldt, K. (2017). Godkänd eller icke godkänd? En studie om hur erfarenheter av mobbning, skolk och socialt umgänge inverkar på elevers skolprestationer. Örebro: Örebro universitet (Working Papers and Reports 10). Johansson, B. & Hellfeldt, K. (2018). Relationsarbete i skolan – att bryta mönster präglade av mobbning och kränkningar. I: Bruhn, A. & Källström, Å. (red.) Relationer i socialt arbete: i gränslandet mellan profession och person (s. 168–183). Stockholm: Liber. Källström, Å., Hellfeldt, K., Howell, K., Miller-Graff, L. & GrahamBermann, S. (2017). Young adults victimized as children or adolescents: Relationships between perpetrator patterns, poly-victimization, and mental health problems. Journal of Interpersonal Violence. Doi: 10.1177/0886260517701452. Lindberg, O. & Johansson, B. (2008). Mobbningens ritualer och emotionella konsekvenser. I: Wettergren, Å., Starrin, B. & Lindgren, G. (red.) Det sociala livets emotionella grunder. Malmö: Liber. Reijntjes, A., Kamphuis, J. H., Prinzie, P., Boelen, P. A., Van der Schoot, M. & Telch, M. J. (2011). Prospective linkages between peer victimization and externalizing problems in children: A meta-analysis. Aggressive behavior, 37(3), 215–222. SFS (2010:800). Skollagen. Ttofi, M. M., Farrington, D. P., Lösel, F. & Loeber, R. (2011). The predictive efficiency of school bullying versus later offending: A systematic/ meta-analytic review of longitudinal studies. Criminal Behaviour and Mental Health, 21(2), 80–89.

© Författarna och Studentlitteratur

61



Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.