__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

MÖT ESPLAT S SVERIGE: SVENSK INNOVAT IONSPOLIT IK UNDER HUNDRA ÅR


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39938 ISBN 978-91-44-12709-5 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera AB Omslagsbild: Wikimedia © Truls Nord; Tekniska museet 2006. (borttagen logga) Författarfoto: Martin Magntorn Printed by Dimograf, Poland 2020


är en serie vetenskapligt granskad forskningslitteratur, inriktad mot organisation, ledning och styrning. Böckerna fokuserar på centrala frågeställningar och riktar sig till forskare och studenter såväl som till praktiker.   Serien har mycket höga ambitioner när det gäller kvalitet. Allt som publiceras i Insikt är forskningsbaserat och kvalitetsgranskat med ­double blind peer review.

Seriens redaktörer Johan Alvehus är docent i tjänstevetenskap vid Lunds universitet. Han undervisar i organisationsteori, ledarskap och akademiskt skrivande. I sin forskning intresserar han sig framför allt för styrning och ledarskap i professionsorganisationer inom privat och offentlig sektor. Ola Håkansson är förläggare på Studentlitteratur och ansvarig för serien Insikt. studentlitteratur.se/insikt


Innehåll

Förord 9 Inledning 11 Innovation 12 Den paradoxala innovationspolitiken 13 Teori – innovationspolitik som samverkanspolitik 15 Bokens syfte, material och upplägg 19 Del I Innovationspolitikens formativa moment 1 Ett första formativt moment – organisering av en permanent mötesplats 25 IVA inrättas 30 Men undergången hotar … 36 2 Ett andra formativt moment – staten övertalas att styra 39 Tekniska forskningsrådet bildas 43 Forskningsinstitut bildas 44 Ett nytt organisationslandskap 47 3 Ett tredje formativt moment – förstärkt styrning från staten 51 4 Ett fjärde formativt moment – organisering av samverkan blir innovationspolitikens kärna 59 Politisk styrning och organisationens politik – från STU till Nutek 68

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r

5


I nn e h å ll

Del II Innovationspolitikens samverkansregim institutionaliseras 5 ”Mobilisering av partiskhet” – innovationspolitikens nya genombrott 2001 83 Vinnovas tillkomst 92 Vinnovas första år 99 Kampen om framtiden som vanns av innovationismen 106 6 Innovationspolitisk mobilisering efter 2000: forskning och praktik, nationella kampanjer och möten 109 Forskning och praktik – från begrepp till sociala faktum 110 Nationell mobilisering via kampanjer och möten 118 7 Regional mobilisering – ”samverka eller dö!” 139 En fallstudie – ingenjörer i möten 140 Skapandet av det regionala innovationssystemet i Skåne 145 Fragmentering trots allt 152 Modeller kontra ”verklighet” 158 8 Nationell industripolitik i konkurrenspolitikens tidevarv 163 Vinnovas bidragsstruktur 166 En mansdominerad innovationspolitik? 171 Industripolitik och innovationspolitik: båda med nationellt fokus 176 9 Innovationer som överideologi – exemplet offentlig sektor 181 Några exempel 184 Innovationer som experiment med offentlig sektor 188 Innovationsupphandling och sociala innovationer 192 Innovationer utan kunder? 196

6

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r


I nn e h å ll

Del III Innovation och samverkan 10 Innovationspolitikens samverkansregim – hur ska den begripas? 201 Innovationism – en religion 201 Det kontinuerliga policyskapandet 205 Institutionalisering genom organisering 208 Makten över svensk innovationspolitik 212 Innovationspolitikens moderna utmaningar 219 Referenser 223 Person- och sakregister 233

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r

7


Del I

Innovationspolitikens formativa moment


Ett första formativt moment – organisering av en permanent mötesplats

1

Därest alla nu föreliggande planer på vetenskapligt-tekniska forskningsinstitut komma att genomföras – och man kan blott livligt hoppas därpå – skulle vi få följande: ingenjörsvetenskapsakademin, bränsle- och kraftinstitutet, metallografiska forskningsinstitutet samt pappersmassekontoret. Därmed hade vi lyckats få en stomme till det för vår framtida industriposition grundläggande arbete, som behövs för att hävda vår ställning gentemot utlandet. (Citat ur tidningen Affärsvärlden 1918, återgivet i Sundin 1981 s. 19)

Den svenska innovationspolitiken är långt ifrån ny utan utvecklades under de första decennierna av 1900-talet. Sundin (1981) citerar landshövdingen Robert de la Gardie som på Baltiska ingenjörskongressen i Malmö 1914 talade om de senaste sjuttio åren som ”ingenjörsvetenskapens tidevarv”. Men ur Sundins perspektiv är det snarare just vid denna tid som detta tidevarv tar sin början. ”Kartläggare” (Eriksson 1978) hade förvisso under lång tid, sedan 1500-talet, mätt upp världen (för att anknyta till Kehlmanns berömda bok Världens mått), men integrationen mellan forskning och svenskt näringsliv var trots allt relativt begränsad. Det var först genom ingenjörsprofessionens utveckling som en brygga uppkom, även om det i mötena på denna brygga till en början främst var utbildning snarare än forskning som diskuterades. Som framgår av

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r

25


I   I nnovationspolitik e ns fo r mativa mom e nt

citatet ovan motiverades satsningar på teknisk utveckling med nationalistiska skäl – ”vi” måste hävda ”vår” ställning mot ”utlandet” – som var gängse i samtiden. Här ser vi direkt den ekonomiska nationalismen som en förgivettagen grund för tekniskt-vetenskapligt utvecklingsarbete. Sundin pekar på att den kraftiga motsättningen mellan arbete och kapital i början av 1900-talet har kommit att överskugga den motsättning som också fanns mellan industri och teknisk utbildning under denna tid, men som kom att lösas organisatoriskt genom utvecklingen av innovationspolitik, och därmed också bidra till en partiell lindring av den större nationella motsättningen mellan arbete och kapital under teknikens och framåtskridandets banér. De tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg hade börjat byggas upp under 1800-talet, och med dem en professionell ingenjörs­ identitet. Denna identitets framgångar var remarkabla under de första decennierna av 1900-talet inom utvecklingen av industriella verksamheter, offentlig infrastruktur och inte minst genom politiskt inflytande (vanligen på högersidan). Ett exempel på ingenjörens snabba etablering som en av samhällets stöttepelare är Ernst Tryggers högerministär 1923– 1924, där tre av elva ministrar var KTH-ingenjörer. Deras biografier visar inte minst på den sammanflätning av offentliga och privata roller som var signifikativ för tiden:

■ Socialminister Gösta Malm (1873–1965), väg- och vattenbyggnadsingenjör vid KTH 1895, bland annat vd för Skånska Cement, ansvarig för Stockholms nya vattenledningsverk och Trollhätte kanals ombyggnad, generaldirektör för Vattenfall, landshövding, chef för ett otal utredningar (”Gösta M är en av dem om vilka uttrycket ’de byggde landet’ förlorar sin karaktär av klyscha”).1 För innovationspolitiken allra mest betydelsefull som ordförande för Malmska utredningen (se nästa kapitel).

1 Svenskt biografiskt lexikon. https://sok.riksarkivet.se/SBL/Presentation.aspx?id=10191 (hämtad 2019-11-13).

26

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r


1   Ett f ö r sta fo r mativt mom e nt …

■ Kommunikationsminister Sven Lübeck (1877–1941), väg- och vattenbyggnadsingenjör vid KTH 1898, vd för Vattenbyggnadsbyrån, involverad i otaliga vattenprojekt nationellt och inter­ nationellt, landshövding, högerpolitiker och flera gånger minister. För innovationspolitiken inte minst viktig som initiativtagare till Ingenjörsvetenskapsakademien.

■ Finansminister Jacob Beskow (1876–1928), ingenjör i kemisk teknologi vid KTH 1896, ledare och chef för ett antal kemiföretag, bland annat Höganäsverken, högerpolitiker, generaldirektör för Domänstyrelsen. Plattformen för ingenjörerna var sedan 1870-talet Teknologföreningen. Henrik Björck (2004 s. 59) lyfter i sin avhandling om Chalmers historia fram mötena däri som organisationsskapande: Tiden fylldes av möten som medförde direkta sammanträffanden mellan personer från olika håll och verksamhetsfält, möten som mobiliserade kåren och stimulerade organisationssträvandena.

Ingenjörer hade funnits tidigare, ofta kopplade till specifika branscher (exempelvis gruvindustrin), men utbyggnaden av högskolor med gemensamma examina och professionell identitet skapade en annan samhörighet. Mötena det rörde sig om var bland annat svenska teknikermötet, industriveckan och utställningar. Den moderna statens framväxt i Sverige bör ses som ett resultat av den här typen av kollektiva organiseringsprocesser, snarare än utifrån någon upphöjd, politisk plan (se t.ex. Kilander 1991, Edling 1996, Lundquist 1997, Hall 2000, Bengtsson 2019). Mötena utgjorde arenor där framtiden förhandlades i dialog mellan tekniker, industrialister, ämbetsmän och politiker (och däremellan kunde rollerna skifta snabbt). De utgjorde enligt Björck den plattform där Sverige industrialiserades politiskt. Björck är noga med att betona begreppet politisk industrialisering – lösningarna på de ekonomiska utmaningarna var inte självklara, de förhandlades fram och den tekniska industrialiseringen var ingen autonom kraft som drabbade Sverige med

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r

27


I   I nnovationspolitik e ns fo r mativa mom e nt

icke-förhandlingsbara konsekvenser. Förhandlingarna skedde inom nätverk av delvis nya eliter där uppslutningen kring den tekniska utvecklingen hade en stor betydelse för att minska politiska motsättningar, inte minst mellan arbete och kapital. Den ekonomiska nationalismen blev en ny brygga att stå på, där Sverige på nytt skulle slå världen med häpnad. Trots ingenjörernas snabba uppstigande i den absoluta samhälls­ eliten fanns flera konflikter kring deras roll, och mötena präglades långt ifrån alltid av samsyn. En grundläggande konflikt inom Teknolog­ föreningen rörde de tekniska högskolornas roll. Konflikten rörde främst utbildningens innehåll – för högskoleforskningen visade industrin ett begränsat intresse långt fram i tiden. Representanter för industrin ansåg att utbildningen var världsfrånvänd och inte nog praktiskt tillämpad för industrins problem. Enligt denna falang av Teknologföreningen borde den högre tekniska utbildningen vara mer relaterad till industrins behov, medan den andra falangen kämpade för att akademin skulle vara fristående och ”söka sanningen”. Konflikten intensifierades i de segslitna diskussionerna kring Sveriges första ”science park”, flytten och utbyggnaden av Kungliga Tekniska högskolans (hädanefter KTH) byggnader med tillhörande laboratorier kring Valhallavägen i östra Stockholm. Här kan vi förnimma ett starkt missnöje med ingenjörsutbildningen och Teknologföreningen. Det var två intresseriktningar som stred om makten. Den ena riktningen menade, enligt Teknologföreningens dåvarande ordförande, Gunnar Dillner, att föreningen uteslutande borde syssla med tekniska och tekniskt vetenskapliga ärenden. Den andra riktningen ville vidga programmet till att omfatta även industriella och tekniskt-ekonomiska frågor. Varje diskussion om föreningsangelägenheter, suckade Dillner, ”mynna ut i ett oavgjort ordande om dessa båda riktningars fördelar och nackdelar”. I botten fanns motsättningen mellan två ingenjörs­ideal, som antingen ville se ingenjören som en oberoende och opartisk fack- och ämbetsman eller som en företagsledare i industrins tjänst. Vad det gällde var ytterst huruvida ingenjörskåren och ingenjörsvetenskapen skulle vara det allmännas eller industrins

28

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r


1   Ett f ö r sta fo r mativt mom e nt …

tjänare. Men det handlade också om en spänning mellan vetenskapliga ambitioner och en mer ekonomisk och praktisk inriktning av ingenjörsyrket. Därför fanns länge en mer eller mindre klart uttalad motsättning mellan vetenskap och industri (Sundin 1981 s. 64–65).

Följden av dessa motsättningar blev att föreningen splittrades. Industriförbundet (nuvarande Svenskt Näringsliv) bildades och höll sitt konstituerande möte i Teknologföreningens lokaler i början av 1910. Även om motsättningen inom Teknologföreningen på så vis organiserades bort förstärktes motsättningen mellan de bägge organisationerna, som nu blev mer uttryckligt akademi- kontra industritillvända. En hörnsten i industrins kritik fortsatte att vara att ingenjörsutbildningarna försummade de ekonomiska ”realiteterna” och att de nyutexaminerade ingenjörerna därmed inte begrep sig på företagande. Såväl Sundin som Björck hävdar i sina studier att ett gryende akademiskt intresse för arbetsorganisation de sista åren före kriget (och i storstrejkens kölvatten) var ett första steg för att bilägga stridigheterna. Kunde man hävda att även ekonomi – i första hand industrins organisering – var ett vetenskapligt område bildades en tydligare brygga mellan de industriella och de akademiska intressena, samtidigt som man också kunde hävda att den tekniska vetenskapen var ”speciell” eftersom den anknöt till industriella tillämpningar, något som också underströks genom KTH:s flytt till nya lokaler med angränsande laboratorier. En viss ingenjör, Frederick W. Taylor, som fått ge namn åt en av 1900-talets många ismer, gav 1911 ut boken The principles of scientific management, som Industriförbundet gav ut i svensk översättning 1913 under titeln ”Rationell arbetsledning: Taylorsystemet”. I förordet skrev den nyanställde KTH-läraren i industriell ekonomi, Per Forsberg (också en av de ledande krafterna i AB Separator, så småningom vice vd), att Taylor för första gången gjort det mänskliga arbetet till föremål för vetenskapliga analyser (Sundin 1981). Taylor och andra tidiga organisationsforskare inom exempelvis ”psykoteknik” gjorde kopplingen mellan teknik och organisation (och i förlängningen vinster) uppenbar. Teknolog­ föreningen, Industriförbundet och så småningom Ingenjörsvetenskaps­

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r

29


I   I nnovationspolitik e ns fo r mativa mom e nt

akademien blev de mötesplatser där dessa idéer diskuterades och spreds. Efter hand skulle de leda över till en omfattande standardiseringsrörelse under mellankrigstiden, från början organiserad av Svenska industrins standardiseringskommission 1922 (i dag Swedish Standards Institute, den svenska medlemmen i det globala standardiseringsorganet ISO). På detta sätt förvandlades industrins särintresse till ett allmänintresse. Som nämnts var och blev tidens många framgångsrika ingenjörer och industrialister också politiker. Gränssnitten mellan politik, förvaltning, industri och vetenskap var otydligare än i dag och aktörerna rörde sig tämligen obehindrat mellan arenorna.2 Rollfördelningen mellan politik, vetenskap och industri var därmed allt annat än knivskarp när det gällde ansvar för den ekonomiska utvecklingen, den kapital- och kunskapsintensiva forskningen och denna forsknings relation till akademiska institutioner. Sundin tolkar därför skapandet av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (hädanefter IVA) 1919 som att en mötesplats mellan dessa verksamheter bildades – en arena för utveckling av innovationspolitik, för att uttrycka sig anakronistiskt, och en sådan arena har IVA förblivit. Samtidigt grundades på regeringsnivå det nya Handelsdepartementet, föregångaren till nutidens näringsdepartement. Om Teknologföreningen och Industriförbundet handlade om mer specifika motsättningar mellan industri och vetenskap var IVA ett försök att överbrygga en större samhällsmotsättning, den mellan offentligt och privat. Äldre förebilder som lyftes fram var Vetenskapsakademien och Lantbruksakademien.

IVA inrättas Den konkreta bakgrunden till IVA var bränslekrisen under första världskriget. Mer specifikt efterfrågades en vetenskaplig-praktisk institution för energiförsörjning i en motion 1916 med högerledaren Arvid

2 Björck (2004) visar på liknande fenomen i den kommunala politiken i Göteborg vid samma tid; t.ex. var teknologen August Wijkander samtidigt rektor för Chalmers och ordförande i stadsfullmäktige.

30

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r


1   Ett f ö r sta fo r mativt mom e nt …

Lindman som främste undertecknare, men säkerligen (enligt Sundin 1981) skriven av partikamraten, ingenjören och byråkraten Sven Lübeck. Målsättningen var naturligtvis att gynna och öka den inhemska energiproduktionen under pågående industrialisering och krig. Det föreslagna institutet skulle samordna statliga, industriella och vetenskapliga intressen för denna nationella energiförsörjning. Vad som förordades kan tolkas som Sveriges första moderna forskningsinstitut, troligen efter tysk förebild: Vid instituten tillämpas allmänt den fria forskningens metod, varav följer, att de vid instituten arbetande personerna kunna fritt välja sina uppgifter. Instituten skola arbeta för en intim samverkan mellan vetenskap och industri, varvid man dock vill förebygga, att instituten komma i beroende av enskilda industriella verk. Resultaten av de vid instituten anställda tjänstemännens verksamhet torde i regel bringas till allmän kännedom. Man vill vid dessa institut bl.a. lämna förhoppningsfulla yngre vetenskapsmän tillfälle att utveckla sin uppfinnaretalang. Högskolor, industriella sammanslutningar och andra korporationer tillåtas därjämte att efter eget val sända personer till ifrågavarande institut för lösande av bestämda uppgifter. (Andra kammaren, motion nr 30, 1916, citerad i Sundin 1981 s. 100)

Här formuleras några grundsatser för innovationssystemet som är lika giltiga (och problematiska) i dag: fri forskning men också uppdragsforskning, samt att man inte får bli beroende av enskilda industriella ”verk” (spänningen mellan särintresse och allmänintresse). Motionen kritiserades av såväl liberaler som socialdemokrater av politiska skäl, men med det lilla tillägget ”planmässig” kraft- och bränslepolitik resulterade den ändå i ett utredningsuppdrag. Lübeck presenterade framgången vid Svenska Vattenkraftföreningens årsmöte 1916: Vad man bör söka uppnå är ett institut under ekonomisk medverkan av såväl staten som kommuner och enskilda korporationer m.fl., under styrelse av representanter för dessa samverkande, utrustat

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r

31


I   I nnovationspolitik e ns fo r mativa mom e nt

med alla nödiga hjälpmedel för vetenskaplig och praktisk forskning (event. med utnyttjande av statens provningsanstalt m.m.) samt främst med en synnerligen skicklig ledare. Så ordnat må man kunna av institutets arbete vänta ett för vår industriella utveckling samt våra allmänna kraft- och bränslebehov gagneligt resultat, utan att detta skall behöva vidlådas av den misstro, varmed man eljest så gärna mottager även de mest sakliga meningsyttringar från s.k. intressesammanslutningar. (Citerat i Sundin 1981 s. 101)

Som Sundin framhåller är citatet intressant, och egentligen uttrycker det den huvudsakliga sammanfattningen av Sundins studie om IVA:s tillkomst: att politiskt kontroversiella frågor kan neutraliseras genom att ställas under vetenskapens och teknikens auktoritet. I stället för en ”intressesammanslutning” skulle man få ett över intressemotsättningar upphöjt, ”samverkande” organ ”med officiell och vetenskaplig auktoritet” (ibid. s. 201). Lübecks omnämnande av Statens provningsanstalt ter sig närmast profetiskt – detta kom så småningom att bli Sveriges största forskningsinstitut, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (sedan 2017 inlemmat i RISE-koncernen, Research Institutes of Sweden). I båda de redovisade citaten trycker Lübeck hårt på samverkan; begreppet är således långt ifrån någon nyhet i svensk innovationspolitik.3 Utredningens utlåtande utarbetades av Axel Enström, nybliven chef för Kommerskollegiets industribyrå, KTH-ingenjör och gammal vän till Lübeck (den senare var också expert i utredningen, vilket innebär att den drivande politikern i frågan alltså var i högsta grad delaktig även i utredandet). Men under utredningen ändrade förslaget form, från forskningsinstitut till ingenjörsvetenskapsakademi: S.E. Österberg, som var sekreterare i den kommitté inom Kommerskollegium, som utredde frågan om ett Kraft- och bränsleinstitut, har berättat att Enström en dag meddelade, att han kommit fram till, ”att det förelåg ett trängande behov av en central forskningsanstalt,

3 Den svenska samverkanstraditionens mer specifika historiska förankring är fortfarande omdebatterad (se Bengtsson 2019).

32

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r


1   Ett f ö r sta fo r mativt mom e nt …

inte blott för kraft- och bränslefrågor utan också för den teknisktvetenskapliga forskningen överhuvudtaget”. Enström hade fått idén till en ingenjörsvetenskapsakademi. (Sundin 1981 s. 107)

Den föreslagna akademin skulle samla, leda, stödja och uppmuntra teknisk forskning. KTH och Chalmers saknade vid denna tid i stort sett egna resurser för att bedriva teknisk forskning. Enström kallade in framträdande representanter från statliga institutioner, KTH och Industriförbundet till ett ”förtroligt möte” och berättade om sina planer. Industriförbundet var inte helt oväntat den skeptiska rösten, givet att Enström lade fram förslaget som att IVA skulle ha ”statlig karaktär” (ibid. s. 117). Skälet till detta var enligt Enström betydelsen av att akademin hade officiell karaktär samt att staten var den enda organisation med finansiella muskler nog att ansvara för denna uppgift. När Kommerskollegium sände sitt förslag till vänsterregeringen hade denna inget att invända – akademin inrättades och fick ett anslag. Det stora arbetet var att få legitimitet och dra in medfinansiering från industrin. När Enström officiellt presenterade sitt förslag för Industriförbundet betonade han att den statliga formen var nödvändig eftersom det handlade om upphöjda intressen som inte var av privat karaktär, om allmänintresse i stället för särintresse, men samtidigt hävdade han att IVA inte alls skulle vara ett vanligt ämbetsverk utan en institution under samfälld medverkan av stat och industri – ett samverkansorgan. Enström lyckades övertala industrin inte bara att tro på akademin utan också att ge en ekonomisk grundplåt för verksamheten som bland annat användes för att köpa in de lokaler på Grev Turegatan i Stockholm som IVA än i dag huserar i. Men Enström genomdrev inte bara idén om IVA. Han kom också att bli dess första vd och sätta sin prägel på organisationen ända fram till sin avgång 1940. Detta hade han knappast varit i stånd till utan sitt omfattande nätverk bland ingenjörer i den svenska industrin och myndighetsvärlden. IVA var det första samfundet i världen i sitt slag. Samfinansieringen mellan stat och industri var också originell. Efter svensk modell grundades liknande akademier i de nordiska länderna fram till 1950-talet, men det var först när USA 1964 grundade sin National Academy of

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r

33


I   I nnovationspolitik e ns fo r mativa mom e nt

Engineering (NAE) som den globala utvecklingen tog fart. I dag är ett trettiotal nationella ingenjörsakademier medlemmar i den globala metaorganisationen CAETS (International Council of Academies of Engineering and Technological Sciences, Inc.). Därutöver finns ett tjugotal nationella ingenjörsakademier till. Någon ledare av svensk teknisk forskning blev dock inte IVA. I stället blev IVA en förhandlingsarena mellan olika intressen och inte minst ett tungt remissorgan för regeringspolitiken, en viktig roll som akademin fortfarande har. Som Enström framhöll så är det inte något ”vanligt ämbetsverk” – snarare är IVA ett slags ”kvasi-myndighet” (Persson 2001 s. 92), ofta med viktiga utredningsuppgifter – men det går också att uppfatta den till viss del som en prestigefull lobbyorganisation för industrins intressen och därmed ändå som företrädande ett särintresse. I alla händelser är IVA ett tungt, statusfyllt organ. När statsminister Carl Bildt presenterade sin nya, visionära IT-politik i början av 1990-talet, gjorde han det på IVA. När näringsminister Annie Lööf presenterade regeringens senaste innovationsstrategi 2012 gjorde hon det också på IVA. Sundin (1981) menar sammanfattningsvis att flera trådar löper samman i IVA. Inte minst Enström själv är enligt Sundin en viktig förklaring: duktig teknolog, organisatör men framför allt extrem optimist och visionär gällande teknikens möjligheter att revolutionera den mänskliga civilisationen på snart sagt alla områden. Men det handlade också om en fortlöpande oklarhet om ansvar för den tekniska utvecklingen och relationen mellan forskning, industri och stat. Som nämnts fanns en strävan att upprätta en mötesplats ovanför dagsaktuella intresse­motsättningar för kontinuerliga förhandlingar kring dessa frågor. Som vi redan sett fanns också en benägenhet att lösa sådana komplexa motsättningar organisatoriskt, såsom när Industriförbundet bildades ur Teknologföreningen. Enligt Sundin (1981 s. 201–202) kan IVA ses som en ”centralrepresentation för den teknisk-vetenskapliga och industriella eliten”. Denna elit hade samtidigt, som nämnts, en högerprägel. Även om Sundin (eller andra forskare) inte hittat några direkta belägg så handlade kanske diskussionerna om en över privata intressen ”upphöjd” institution inte bara 34

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r


1   Ett f ö r sta fo r mativt mom e nt …

om att neutralisera konkreta intressemotsättningar utan också om att göra socialdemokratin mer benägen att sympatisera med den svenska industrins intressen – det var ju också en vänsterregering som bestämde sig för att inrätta IVA, även om grundförslaget kom från högern. Enligt Sundin kan världskrigets ekonomiska påfrestningar ha gjort social­ demokratin (särskilt efter att de axlade regeringsansvaret första gången 1917) mer benägen att just sympatisera sig med den svenska industrin. Sundin pekar också på att de olika ”vetenskapliga” arbetsorganisationsidéer som började spridas tilltalade socialdemokratiska ideologer som Nils Karleby och Gustav Möller. Efter hand blev det också klart för ledande socialdemokrater att tekniken var ett medel för att åstadkomma välfärd. Den utvecklingskritiska falang som tydligt kunde skönjas i sekelskiftets svenska socialdemokrati tynade bort. Även om de flesta politiskt engagerade ingenjörer stod till höger kunde de mötas med socialdemokratin i synen på teknikens välsignelser: rationaliseringar, utveckling, välfärd. I avsaknad av hierarki, av möjlighet att beordra politiska eller industriella aktörer att göra på ett visst sätt, spelar den tekniska kunskapen rollen av förmedlare och gräns­ överskridande plattform i den samverkansregim som innovationspolitik utgör. På så sätt blir ingenjörerna sociala ingenjörer på ett konkret sätt: Bärarna av den vetenskapliga teknikens rationalitet kreerade och fick en speciell roll i denna modell. De kunde genom sin sakliga inriktning synas stå bortom inrikespolitikens strider men hitom kampen i den internationella konkurrensen; de stärkte nationen utan att ta parti mellan klasserna. […] Effektiviteten stod i motsats till slöseriet och gynnade produktiviteten, vars ökning gav en tillväxt som löste upp motsättningar. Ideologiskt sett var det produktivistiska föreställningskomplexet flytande. Inom det tenderade också gränserna att flyta mellan vetenskap, teknik och organisation, mellan är, kan och bör. […] Produktivism, välfärd och stabilitet betingade varandra och gav betydelse åt den tekniska utbildning och forskning som skulle skapa tillväxt. Det var inte bara så att politiken var en följd av den tekniska utvecklingen – teknisk utveckling var också en lösning av politiska problem. (Björck 2004 s. 465)

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r

35


I   I nnovationspolitik e ns fo r mativa mom e nt

Det går alltså inte att säga att samverkan kring teknikutveckling var en opolitisk samverkan – det skulle vara att reducera politik till att enbart handla om motsättningar. Konflikten mellan socialdemokratin och högern i frågorna om teknologisk och industriell utveckling minskade på ett påfallande tidigt stadium. Detta skedde bland annat genom en samverkande politik kring teknikutveckling.

Men undergången hotar … Samtidigt finns en idémässig ”baksida” av utvecklingsoptimismen som löper som en lika röd tråd genom den svenska innovationspolitikens historia: hotet om snar undergång i nationernas kamp om inte kraftfulla satsningar initieras. Den ekonomiska nationalism som lyckades förena höger och vänster, industri och stat, vilade ytterst på en mycket pessimistisk bild av Sveriges utsikter. Som vi såg i citatet från Affärs­ världen som inledde detta kapitel handlade innovationspolitiken om att hävda sig ”gentemot utlandet”. I Vetenskapsakademiens mycket positiva remissvar angående Kommerskollegiums förslag att inrätta IVA lade ett par forskare till ett särskilt yttrande: Vi stå mitt upp i en industriell jäsningsperiod, och de krafter, som därvid på alla håll äro verksamma, förebåda en utveckling inom industrins område, som knappast kan anas. – Det land, som blir efter i detta arbete, är dömt till industriell undergång. (Citerat i Sundin 1981 s. 119)

Som också Björck skriver blir orsaken till att staten och politiken ska gå in och gynna den tekniska utbildningen och vetenskapen efter hand alltmer behovsrelaterad, nationalistisk och formulerad i ett perspektiv där Sverige ”ligger efter” i relation till jämförbara nationer. Så småningom blir detta en ”sanning” med livskraft in i vår tid – vi riskerar hela tiden att hamna efter i ”utvecklingen”:

36

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r


1   Ett f ö r sta fo r mativt mom e nt …

Argumentet att man bör satsa på teknisk utbildning för att landet inte ska komma efter framstår i detta ljus som just en språklig vändning, en retorisk figur, snarare än som ett sakligt skäl grundat på en korrekt beskrivning av verkligheten. Detta har inte hindrat argumentet från att verka övertygande och under 100 år framstå som en relativ sanning, vilket är ett relativt långt liv för en sanning. (Björck 2004 s. 136)

Som Björck hävdar är samma idé om risken att Sverige hamnar på efterkälken i innovationskonkurrensen fortfarande bärande i dag. Björck tolkar alltså argumentet som en retorisk figur, men samtidigt bygger i det närmaste alla former av nationalism på mörka nuläges- och framtidsbilder – försåvitt inte kraftfulla, nationellt mobiliserande åtgärder vidtas. Det är förvisso sant att aktörerna – retoriskt – överdriver hot­ bilderna för att höras. Men lika sant är att nationalismen är mer grundläggande än att ”bara” vara en retorik. Det är i stället den bärande idén bakom att olika aktörer från olika sektorer förmås att samverka. Samma ekonomisk-nationalistiska idé utgjorde grunden för nästa formativa moment, där staten blev mer styrande. Sammanfattningsvis har detta kapitel beskrivit ett första formativt moment för den svenska innovationspolitiken, där ett antal spänningar fick sina organisatoriska lösningar, mest uttryckligen i IVA, som från början utgjorde en samverkansarena för en ekonomisk, vetenskaplig och politisk elit. Denna elit lyckades samtidigt göra sina särskilda intressen till allmänna intressen med hjälp av ekonomisk nationalism och politiskt ”neutral” teknikoptimism. Innovationspolitiken blev därmed organiserad i form av en horisontell samverkanspolitik, i en tid präglad av påtagliga ”svängdörrar”4 mellan vetenskap, industri och offentlig sektor. Samverkanspolitik är givetvis relationellt orienterad, och det är klart att den politik som det talas om under denna tid är nätverksbaserad – ”alla känner alla”. 4 Svängdörrar (revolving doors), under senare år med särskilt fokus på hur politiker går till den privata sektorn, är ett internationellt diskuterat ämne (Wilks 2013) men enligt vissa författare inte särskilt uppmärksammat i Sverige (se Lindström & Bruun 2012).

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r

37


I   I nnovationspolitik e ns fo r mativa mom e nt

Den stundom glidande positionen mellan enskilt och allmänt var en grund för deras [Industriförbundets, IVA:s och Teknolog­ föreningens] form av inflytande; framför allt IVA kunde agera som både intressekorporation och ämbetsinrättning. Möjligheterna att vinna gehör för framförda önskemål befordrades även av att dessa ansvarstagande ingenjörer samtidigt gavs förtroendet att inta olika positioner i staten – de kunde bli allt från ledamöter i utredningar och styrelser till generaldirektörer och statsråd. Sven Lübeck och Gösta Malm är iögonfallande exempel. Inom detta nätverk fanns således möjligheter att initiera, utreda, yttra sig och slutligen besluta om en fråga. Detta slags politisk rundgång på riksplanet har paralleller till göteborgsk kommunalpolitik under Wijkanders ledning. (Björck 2004 s. 228–229)

Det personliga gränsöverskridandet bidrog i högsta grad till innovationspolitikens organisering. Även om IVA är en medlemsbaserad organisation påminner själva dess logik mer om vad Ahrne och Brunsson (2005) kallar metaorganisationer (organisationer som består av andra organisationer, exempelvis EU). Den utgör en ”mötesplats” på samma sätt som globala metaorganisationer är helt mötesbaserade. Därför är det enligt min mening befogat att tala om den organiserade samverkanspolitiken som en mötesplats snarare än ett nätverk. Som vi har sett fanns också konflikter, och dessa tenderade att lösas genom att en ny organisation bildades. Detta är i enlighet med metaorganisationers logik, som enligt Ahrne och Brunsson (2005 s. 447) handlar om att ”get rid of environment”, det vill säga göra organisationers omgivningar i sig organiserade för att på så sätt minska konflikter och öka stabiliteten. Samtidigt utgör konflikter ett kontinuerligt hot. Medan man internt, inom organisationer, vanligen har konfliktlösningsmekanismer så präglas metaorganisationer av konsensusbehov mellan i sig starka organisatoriska aktörer.

38

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r


Ett andra formativt moment – staten övertalas att styra

2

Samtidigt som en grundläggande samverkansstruktur för innovationspolitik skapades åren efter första världskriget – IVA, Handelsdepartementet, men också Metallografiska institutet (1921, sedermera Swerea) och den ”forskarstad” som växte fram kring KTH (Lindkvist 2008) – drabbades svensk ekonomi av en av sina största kriser under 1900talet, det vill säga den kreativa förstörelse (creative destruction) som ekonomen Joseph Schumpeter såg som en av de viktigaste orsakerna bakom innovationer. För svensk ägarmarknad blev deflationskrisen 1920–22 den stora vattendelaren. Under de föregående årtiondena hade nya stora företag och ägarförmögenheter skapats i snabb takt. […] Efter krisåren inträdde emellertid i stället en lång period av stabilitet i den meningen att de starka grupperna och institutionerna och deras kontaktnät i huvudsak var desamma årtionde efter årtionde. […] Den till tiden starkt koncentrerade industrialiseringen kombinerat med den abrupta utrensningen av både övermogna och spirande aktörsgrupper under deflationskrisen gav svenskt näringsliv en struktur där de ledande aktörerna tillhörde en påtagligt homogen grupp. Den bestod av företag och ägare som grundlagt eller kraftigt förstärkt sina positioner årtiondena kring 1900. Gruppen hade sin bas i internationella verkstadsföretag, modern skogs- och stålindu-

©   F ö r fatta r e n oc h S tud e ntlitt e r atu r

39


Patrik Hall är professor i statsvetenskap vid Malmö universitet. Han har tidigare bland annat gett ut böckerna Managementbyråkrati (2012), Makten över förvaltningen (2015) och Mötesboken: tolkningar av arbetslivets sammanträden och rosévinsmingel (tillsammans med Vesa Leppänen och Malin Åkerström, 2019).

MÖT ESPLAT S SVERIGE: SVENSK INNOVAT IONSPOLIT IK UNDER HUNDRA ÅR Under 2000-talet har innovation och samverkan varit orden på allas läppar, men innovationspolitik som en form av samverkansregim har betydligt äldre anor än så. Patrik Hall visar i Mötesplats Sverige: svensk innovationspolitik under hundra år att svensk innovationspolitik som en form av organiserad samverkan mellan stat, akademi och näringsliv etableras redan under första halvan av 1900-talet. Medan finansiering av innovativa produkter från början stod i centrum, har samverkansregimen under det sena 1900-talet utvecklats till att finansiera samverkan som sådan – i form av mötesplatser akademi/näringsliv, kluster, projekt och regionala innovationssystem. I ett sådant system blir samverkan detsamma som att kontinuerligt skapa nya, i stigande utsträckning offentligt finansierade, organisationer. Denna utveckling kan ses som tveksam ur ett effektivitetsperspektiv. Svensk innovationspolitik har aldrig analyserats kritiskt på detta sätt tidigare. är en serie vetenskapligt granskad forskningslitteratur, inriktad

Boken vänder sig till personer som är intresserade av innovationsmot organisation, ledning och styrning. Böckerna fokuserar på centrala politik generellt samt till forskare och studenter som specifikt är frågeställningar och riktar sig till forskare och studenter såväl som intresserade till praktiker.av frågor kring organisering av samverkan.

Art.nr 39938

studentlitteratur.se

Profile for Smakprov Media AB

9789144127095  

9789144127095  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded