Page 1

VÅLDSUTSATTA KVINNOR – samhällets ansvar

R E DA K TÖ R E R

GUN HEIMER ANNIK A B JÖRCK ULL A ALBÉRT YLVA HAR ALDSDOT TER


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 31177 ISBN 978-91-44-12677-7 Upplaga 4:1 © Författarna och Studentlitteratur 2003, 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock Printed by Interak, Poland 2019


Innehåll

Författarpresentation 11 Inledning 13

1. Mäns våld mot kvinnor i ett globalt perspektiv 21 Definitioner och begrepp 25 Om våldets omfattning och uttryck 27 Våldets kostnader 33 Våldets orsaker 34 Våldet i konventioner och lagar 39 Våld i hederns namn 44 Våld mot hbtq-personer 46 Arbete mot mäns våld mot kvinnor 47 Referenser 53

2. Mäns våld mot kvinnor 57 Sega historiska strukturer 60 Förändrade relationer 61 Kvinnofridsreformerna 65 Olika förklaringsmodeller 68 Att förstå våldet 73 Våldets normalisering 77 Uppbrottsprocesser 83


Betydelse i professionella möten 85 Det unika och det generella 86 Referenser 90

3. Särskild sårbarhet – våldsutsatta kvinnor och barn som upplever våld 97 Former av särskild sårbarhet 97 Barn som upplever våld 110 Nya möjligheter? 120 Referenser 122

4. Maskulinitet och mäns våld mot kvinnor 129 Perspektiv på män och våld 130 Mäns ambivalenta relation till våld 135 Respons på mäns våld mot kvinnor 140 Den Andre mannens våld 142 Åskådarens ansvar 144 Referenser 146

5. Samverkan 153 Definitioner och begrepp 154 Varför samverka? 156 Samverkan i praktiken 160 Referenser 163


6. Vårdens ansvar 165 Våld – ett allvarligt hot mot kvinnors hälsa och välbefinnande 165 Förekomst av våld mot kvinnor 166 Våldets inverkan på hälsan 168 Sexuellt våld 171 Våld och sårbarhet 173 Vårdens ansvar 175 Medicinskt omhändertagande 186 Referenser 192

7. Socialtjänstens ansvar 199 Ett särskilt och tydliggjort ansvar 200 Hinder och möjligheter inom socialtjänsten 202 Att fungera som lots: det konkreta arbetet med våldsutsatta kvinnor 207 Hedersrelaterat våld 230 Idéer för framtiden? 231 Referenser 233

8. Rättsväsendet – polisens, åklagarens och domstolens roller 237 Utvecklingen 237 Strategiskt om polisens och åklagarens verksamhet 248 Från brottsanmälan till färdig förundersökning 262 Från förundersökning till dom 295 Skyddsåtgärder 302 Vålds- och hotbrotten 309 Referenser 318


9. Rättsväsendet – Kriminalvårdens roll 325 Våld i nära relationer och sexualbrott 326 Sexuella övergrepp 330 Nyare begrepp 331 Kriminalvårdens insatser i historisk belysning 333 Teorier om varför man blir gärningsman – bakgrund till Kriminalvårdens behandlingsprogram 334 Kriminalvårdens behandlingsprogram mot våldsproblematik 337 Brottsofferperspektiv 345 Återfallsstudier 347 Reflektioner 348 Referenser 351

10. Ideella organisationer 357 Vad är en ideell organisation? 357 Utvecklingen av den ideella sektorn 358 Kvinnojoursrörelsen i Sverige 359 Andra ideella aktörer 367 Framtiden 368 Referenser 368


11. Mediebevakningen av mäns våld mot kvinnor 371 Ett tydligt ökat intresse 373 Betydelsen av att våldet synliggörs 374 Ett nyhetsarbete i förändring 377 Så beskrivs våldet i medierna 379 Stereotypa skildringar av offer och förövare 380 Beskrivningar av det sexuella våldet 383 Medierna kan göra skillnad 388 Referenser 389 Sakregister 393


Författarpresentation

Redaktörer Gun Heimer, professor i kvinnomedicin med särskild inriktning på våld mot kvinnor. Chef för Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet. Överläkare, specialist i obstetrik och gynekologi. Annika Björck, expert vid NCK. Tidigare chef för NCK:s utbildningsenhet och kansli. Författare i boken till kapitlet om samverkan. Ulla Albért, tillförordnad chef för NCK:s utbildningsenhet. Ylva Haraldsdotter, redaktör för NCK:s kunskapsbank, kommunikatör.

Övriga författare Anna Berglund, expert vid NCK, leg. läkare, med.dr, specialist i obstetrik och gynekologi. Viveka Enander, fil.dr i socialt arbete. Forskare vid VKV, Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer, samt lektor vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Maria Eriksson, professor i socialt arbete, Institutionen för social­ vetenskap, Ersta Sköndal Bräcke högskola. 11


Lucas Gottzén, professor vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Birgitta Göransson, psykolog och psykoterapeut, ­tidigare kriminal­vårds­direktör. Hedersdoktor 2018 vid Göteborgs universitet.

Gerd Johnsson-Latham, tidigare kansliråd på utrikesdepartementet med mångårig erfarenhet av förhandlingar i bland annat FN om utvecklings-, rättighets- och jämställdhetsfrågor. Eva Nevelius, tidigare informatör med pressansvar på NCK, journalist. Mary Nilsson, expert vid NCK. Socionom och tidigare enhetschef på Socialstyrelsen, socialchef i Knivsta kommun och chef för individ- och familjeomsorgen i Uppsala kommun. Gudrun Nordborg, jurist och författare, tidigare universitetslektor på Umeå universitet och tidigare informationschef på Brottsoffermyndigheten. Juris hedersdoktor 2010 vid Umeå universitet. Lars Nylén, jurist med polischefsutbildning. Tidigare general­ direktör och verkschef för Kriminalvården, rikskriminalchef och länspolismästare i Uppsala län. Karin Sandell, informationschef på NCK, journalist. Åsa Witkowski, verksamhetschef för NCK:s kliniska enhet med Kvinnofridsmottagningen och den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen.

12 � Författarpresentation

©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Chrystal Kunosson, projektledare, tidigare utbildare vid NCK samt tidigare medarbetare på Brottsoffermyndigheten med ansvar för den ideellt bedrivna vittnesstödsverksamheten.


Inledning

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem som påverkar kvinnors hela livssituation. Våldet riktas mot kvinnor i alla samhällsklasser och i alla åldrar. FN lyfter i Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor våldet som en rättighetsfråga och konstaterar att det är varje stats skyldighet att skydda kvinnor, förebygga och bekämpa våld mot kvinnor. Världshälsoorganisationen (WHO) beskriver i flera rapporter våldets negativa inverkan på kvinnors hälsa, såväl genom direkta skador som senare konsekvenser. Den nationella omfångsundersökningen Våld och hälsa visar att var femte kvinna i Sverige hade utsatts för allvarligt sexuellt våld i barndomen, i ungdomen eller i vuxen ålder.1 Var femte kvinna hade också under någon period i sitt vuxna liv utsatts för upprepat och ­systematiskt psykiskt våld som utövats av en aktuell eller tidigare partner. I undersökningen framkom en tydlig koppling mellan utsatthet för våld och fysisk och psykisk ohälsa senare i livet. Kunskap har sedan länge lyfts fram som en nödvändig framgångsfaktor för att möta och motverka våldet mot kvinnor. Våld mot kvinnor utgör ett eget tvärvetenskapligt kunskapsområde och kunskap om våldets omfattning och konsekvenser är nödvändig för alla yrkesgrupper som möter våldsutsatta kvinnor. 1 Nationellt centrum för kvinnofrid (2014). Våld och hälsa – En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet. 13


14 � Inledning

©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Ett bra bemötande av en sjuksköterska eller socialsekreterare kan vara avgörande för om kvinnan anmäler övergreppen till polisen. Att som utredande polis eller undersökande läkare tidigt göra en korrekt dokumentation kan spela stor roll vid en eventuell rättsprocess långt senare. Varje myndighet har ett specifikt ansvarsområde, men också ett ansvar att samverka för att en våldsutsatt kvinna ska få det stöd och den hjälp hon har rätt till. Alla yrkesverksamma måste agera professionellt och ha kunskap om hur andra myndigheter arbetar för att sam­verkan ska fungera. Då utbildning är en förutsättning för förändring har kraven på att yrkesverksamma som i sitt arbete möter våldsutsatta kvinnor ska ha relevant utbildning om mäns våld mot kvinnor sedan länge påtalats. I november 2014 trädde Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Ds 2012:52) – Istanbulkonventionen – i kraft i ­Sverige. Den är tydlig med att de som möter våldsutsatta kvinnor och barn ska ha kunskap om våld. En förändring i den svenska Högskole­förordningen (SFS 2017:857 och 2018:1135) innebär att från 1 juli 2018 ska kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer vara ett obligatoriskt krav i examen för fysio­terapeuter, jurister, läkare, psykologer, sjuksköterskor, socio­ nomer och tandläkare, samt tandhygienister från 1 juli 2019. Boken – en antologi – är indelad i tre delar. Den första delen (kapitel 1–4) ger en introduktion till ämnet mäns våld mot kvinnor. Det inledande kapitlet tar upp våldet i ett globalt perspektiv. Kapitlet beskriver omfattningen av våldet och dess olika former, som våld i hederns namn, könsstympning, våld mot hbtq-personer, sexuella övergrepp och våld i nära relationer. De internationella konventioner och definitioner som Sverige har förbundit sig att följa beskrivs också. Det andra kapitlet beskriver brottsoffrets situation – hur det är att leva med våld i vardagen. Kapitlet ger även en historisk återblick och beskriver synen på våld mot kvinnor i sam­hället i dag, liksom attityder och värderingar som omger mäns våld mot kvinnor.


©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

Det tredje kapitlet belyser situationen för våldsutsatta personer utifrån särskild sårbarhet: kvinnor med funktionsnedsättning, missbruksproblematik, utländsk bakgrund samt utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck. Att vara äldre, eller ung, kan också utgöra en särskild sårbarhet. Barn som lever i familjer där mamman utsätts för våld påverkas av våldet, även om de inte alltid själva är direkt utsatta. Deras situation behandlas också i kapitlet. Det fjärde kapitlet fokuserar på maskulinitet för att ge en förståelse för varför män är överrepresenterade när det gäller att använda våld. Kapitlet beskriver också hur mäns våld ibland kan legitimeras av omgivningen. Den andra delen i boken (kapitel 5–9) beskriver myndigheternas olika ansvarsområden: hälso- och sjukvården, socialtjänsten och rättsväsendet, och inleds med ett kapitel om vikten av samverkan såväl inom som mellan myndigheterna. Berörd lagstiftning och konkreta råd för yrkesverksamma som möter våldsutsatta kvinnor tas upp, liksom särskilda svårigheter och hinder inom respektive myndighet och hur dessa kan övervinnas. Kapitlen är tänkta som stöd för personal i mötet med vålds­ utsatta kvinnor – eller kunskapsförberedande för studenter i deras yrkesutbildning. De ger också en övergripande beskrivning av respektive myndighets arbete och juridiska ramverk. Kapitlen kan därför också läsas för att få en ökad kännedom om arbetet inom andra myndigheter. Den sista delen i boken belyser andra samhällsaktörer. I kapitel 10 beskrivs ideella organisationers arbete för att ge stöd till våldsutsatta kvinnor. Det avslutande kapitlet fokuserar på medias beskrivning av mäns våld mot kvinnor. En stor del av våra föreställningar om våld mot kvinnor hänger ihop med mediernas nyhetsrapportering. Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar utkom första gången 2003 och föreliggande upplaga är den fjärde i ordningen. Läroboken vänder sig till universitets- och högskolestuderande, redan yrkesverksamma och ideellt engagerade som vill vidareutbilda Inledning � 15


Uppsala i maj 2019 Gun Heimer Annika Björck Ulla Albért Ylva Haraldsdotter

KVINNOFRIDSLINJEN Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för kvinnor som utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Närstående och yrkesverksamma kan också ringa till stödtelefonen. Kvinnofridslinjen är öppen dygnet runt, samtalet är kostnadsfritt och den som ringer får vara anonym. Samtalen i telefonen besvaras av sjuksköterskor eller socionomer som till sin hjälp har en kartläggning av de resurser som finns för våldsutsatta kvinnor i Sverige. Telefonnummer 020-50 50 50, www.kvinnofridslinjen.se

16 � Inledning

©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

sig inom kunskapsområdet. Den används i dag vid ett flertal utbildningar på universitet och högskolor i Sverige. Bokens författare har lång erfarenhet och dokumenterad kunskap inom sina ämnesområden. De svarar för innehållet i sina respektive kapitel. Läroboken är framtagen av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet. Centret har en omfattande utbildningsverksamhet för studenter och yrkesverksamma. Många av de forskningsrapporter och kartläggningar som bokens författare refererar till går att finna i NCK:s kunskapsbank. Våld mot kvinnor är ett angeläget och etablerat kunskapsområde. Kunskap om mäns våld mot kvinnor är en förutsättning för att samhällets olika aktörer ska kunna ge brottsoffer stöd och upprättelse. Förhoppningen är att läroboken Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar kan utgöra ett viktigt steg i arbetet för kvinnofrid.


NCK:S KUNSKAPSBANK

©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

NCK:s kunskapsbank är en webbplats för den som söker kunskap inom områdena mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. I kunskapsbanken finns material på olika nivåer, från kortfattade ämnesguider till avhandlingar i fulltext. Dessutom finns publikationer från myndigheter, regering och departement, presentationer av forskare och deras projekt, litteratur och en söktjänst. Syftet är att göra forskning och erfarenhetsbaserad kunskap tillgänglig genom att samla allt på samma plats. www.nck.uu.se/kunskapsbanken

Inledning � 17


Maria Eriksson

Särskild sårbarhet – våldsutsatta kvinnor och barn som upplever våld

3.

Våld är något som kvinnor från alla grupper i samhället utsätts för. Även om våld på så sätt är ett allmänt problem är vissa ­kvinnor särskilt utsatta och har en svårare situation än andra. I detta kapitel diskuteras hur olika former av sårbarhet kan komma till uttryck samt förhållanden som skapar särskild sårbarhet. Fokus ligger på betydelsen av social ojämlikhet och på välfärdssystemets organisering. Kapitlet behandlar också situationen för barn som upplever våld i parrelationer och den särskilt sårbara position som barn kan befinna sig i.

Former av särskild sårbarhet Särskild sårbarhet kan handla om att vissa grupper av kvinnor löper en högre risk att utsättas för våld än kvinnor i allmänhet, om att de utsätts för en specifik typ av våld och om att myndigheter och frivilligorganisationer kan ha dålig beredskap för att möta vissa utsatta kvinnor och deras behov av stöd och hjälp. För kvinnor med funktionsnedsättningar handlar deras särskilda sårbarhet om alla dessa aspekter. Även om forskningen om just funktionsnedsättningar och utsatthet för våld fort­ farande är relativt begränsad pekar de studier som ändå finns internationellt och i Sverige på att kvinnor med funktionsned97


98 � 3 . Särskild sårbarhet …

©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

sättningar kan vara mer utsatta för våld än kvinnor utan funktionsnedsättningar (1). En svensk studie bland rörelsehindrade och synskadade kvinnor visar att en tredjedel hade utsatts för hot, våld eller sexuella trakasserier av män efter sin 15-årsdag (2). Den särskilda sårbarheten gäller även psykiska funktionsnedsättningar, och kvinnor som kommer i kontakt med psykiatrin har ofta varit utsatta för olika former av våld (1). När det gäller våldet kan det också rikta in sig mot själva funktionsnedsättningen, som när en våldsutövande man flyttar runt möbler i bostaden för att förvirra en kvinna med synnedsättning och försvåra hennes försök att komma undan honom. Andra exempel är att hindra kvinnans tillgång till hjälpmedel eller mediciner. ”Funktionshinderrelaterat våld”, det vill säga särskilda aspekter av våld och övergrepp som personer med funktionsnedsättning kan utsättas för, kan delas in i olika kategorier. Det handlar dels om övergrepp i stöd- eller vårdsituationer som är direkt relaterade till att personen har en funktionsnedsättning, dels om typer av våld som alla riskerar att utsättas för, men som inte hade hänt om den utsatta inte hade haft en funktionsnedsättning. Att utsattheten kopplas till funktionsnedsättningen ger detta våld en särskild karaktär (3). Precis som vid våld mot kvinnor generellt är förövaren ofta en partner eller tidigare partner, men det kan också handla om andra personer en kvinna är beroende av, som en förälder, ett syskon, en personlig assistent eller annan omsorgspersonal, eller om andra som hon ofta kommer i kontakt med i sin vardag. När det gäller stöd och hjälp kan det finnas en bristande kunskap om dessa kvinnors särskilda sårbarhet hos såväl yrkespersoner som frivilliga stödpersoner. En bristande tillgänglighet för personer med olika funktionsnedsättningar kan också göra det svårt att över huvud taget söka hjälp. Det kan handla om att inte ha tillgång till information eller råd och stöd om man inte kan se eller höra, eller att skyddade boenden inte är tillgängliga för rörelsehindrade personer. Hjälpapparaten kan på så sätt försvåra


©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

situationen och direkt bidra till att skapa funktionshinder för våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättningar (4). En annan särskilt sårbar grupp är hbtq-personer (homo- och bisexuella, trans- och queerpersoner). Det finns inte så mycket forskning på området, men de studier som finns tyder på att våld i hbtq-relationer är lika vanligt som våld mot kvinnor i heterosexuella parrelationer (5). Enligt den större studie som genomförts i Sverige har ungefär var fjärde hbtq-person utsatts för någon form av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld av en nuvarande eller tidigare partner (6). Hbtq-personer kan även vara utsatta för ytterligare former av våld, trakasserier och diskriminering i andra sammanhang än parrelationen (7). När det gäller våld i hbtq-relationer finns många likheter med mäns våld mot kvinnor i heterosexuella relationer, som ett mönster av makt och kontroll. Dessutom kan just identiteten som hbtq-person stå i fokus för våldsutövandet, i synnerhet om den utsatta inte lever öppet. Det kan handla om att våldsutövaren använder rädsla för homofobi för att hindra den utsatta att söka hjälp, eller hotar att ”avslöja” identiteten som hbtq-person (5, 8). Också när det gäller våld i hbtq-relationer kan det finnas en brist på kunskap såväl hos yrkespersoner som hos frivilligarbetare, och heteronormativa föreställningar om parrelationer och våld kan göra att hbtq-personers utsatthet inte tas på tillräckligt stort allvar. Även om fokus här är på kvinnors särskilda sårbarhet är det värt att notera att i synnerhet mäns, bisexuellas och transpersoners utsatthet är något det ofta saknas kunskap om. De studier som finns pekar på att inte minst unga hbtq-personer är utsatta för trakasserier, diskriminering och våld, och att detta får allvarliga konsekvenser för deras hälsa (8, 9). De kan vara utsatta för våld både av sina jämnåriga och av exempelvis föräldrar eller syskon på grund av homofobi och intolerans. Dessutom pekar de studier som finns på att unga transpersoner drabbas särskilt hårt av stigmatisering och diskriminering (8). Våldsutsatta kvinnor som missbrukar är särskilt sårbara av en 3 . Särskild sårbarhet … � 99


100 � 3 . Särskild sårbarhet …

©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

rad olika skäl. Liksom vid andra former av sårbarhet finns det aspekter av våldet eller utsattheten som är specifika för kvinnor med missbruk (10, 11). En sådan är kopplingen mellan beroende och våld. Kvinnor som missbrukar kan ha svårare att lämna en våldsutövande man om det är han som upprätthåller hennes missbruk, exempelvis för att han förser henne med alkohol eller droger, eller för att han hindrar henne från att söka hjälp för att komma till rätta med sina missbruksproblem. Kvinnorna är också ofta utsatta för våld från flera olika personer, som andra missbrukare eller myndighetspersoner. En våldsam partner kan både utsätta kvinnan för våld och samtidigt vara den som skyddar henne mot andra förövare. Det är också svårare för en kvinna med missbruk att söka stöd och hjälp och därmed även att ta sig ur relationen. Många skyddade boenden tar inte emot kvinnor i ett aktivt missbruk, och det finns få instanser som arbetar både med missbruksproblematik och med våldsutsatthet. Det gör att en kvinna med ett missbruk ofta bemöts som i första hand missbrukare, och då ses utsattheten främst som en konsekvens av beroendet av alkohol eller droger. Samtidigt kan missbruket vara en konsekvens av våldsutsattheten: det kan vara ett sätt att hantera kränkningar, förödmjukelser och trauman. Dessutom kan kvinnor som missbrukar uppleva ett kränkande eller fördomsfullt bemötande från olika hjälpinstanser, och bära på en misstro mot myndigheter på grund av tidigare dåliga erfarenheter. Har kvinnorna barn kan de vara rädda för att barnen ska omhändertas, och om de själva begått brott kan de ha svårt att lita på polisen och exempelvis ansöka om kontaktförbud eller anmäla det våld de blivit utsatta för. Det är viktigt att se att kvinnor som missbrukar är en heterogen grupp och situationen kan se olika ut för olika kvinnor, samtidigt som hjälpinstanser behöver uppmärksamma att missbruk kan medföra många andra svårigheter, som ekonomiska problem, hemlöshet, kriminalitet och olika problem med hälsan. Missbrukande kvinnor kan med andra ord ha ett omfattande och komplext behov av hjälp och stöd.


©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

I diskussioner om särskild sårbarhet inkluderas sällan våldsutsatta kvinnor som är mödrar, trots att forskningen tydligt visar att moderskap och ansvar för minderåriga barn kan innebära en särskild sårbarhet för våldsutsatta kvinnor. En aspekt av den särskilda sårbarheten är en förhöjd risk för att utsättas för våld. För vissa kvinnor startar våldet under graviditeten, och en ­betydande andel våldsutsatta kvinnor blir utsatta för våld medan de är gravida (12). Vidare finns omfångsstudier som tyder på att barns närvaro i hushållet ökar risken för en kvinna att utsättas för våld i en parrelation (13). I studier av förekomsten av våld mot kvinnor återkommer ensamstående mammor som en grupp med hög risk att utsättas, vilket i alla fall delvis kan förklaras av att mammorna nyligen separerat från en våldsutövande man och fortsatt blir utsatta för våld och stalkning (14). Även föräldra­ ansvaret bidrar till sårbarheten. Som våldsutsatt och förälder måste kvinnan hantera inte bara sin egen säkerhet och trygghet utan också barnens. Hon kan vidare behöva hantera våldets konsekvenser för barnen (se vidare nästa avsnitt). Om den våldsutövande mannen också är förälder till hennes barn innebär föräldraskapet ett band till mannen som kan bidra till utsatthet, i de fall barnens pappa fortsätter att utöva våld (15). Dessutom kan professionellas olika förväntningar på och bedömningar av mammors respektive pappors föräldraförmåga lägga ett stort ansvar på utsatta mammor som föräldrar och osynliggöra deras sårbara situation som våldsutsatta kvinnor (16, 17). Även kvinnor som utnyttjas i prostitution eller blivit offer för människohandel för sexuella ändamål kan ha ett komplext hjälpbehov. Det är vanligt att kvinnorna antingen tidigare i livet som vuxna eller som en del av utnyttjandet i prostitution har blivit utsatta för fysiskt och sexuellt våld. Förövaren kan vara en sexköpare, hallick eller partner som dessutom kan vara samma person. Många har dessutom blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp som barn (18, 19). Precis som för andra våldsutsatta kvinnor kan våldet få långtgående konsekvenser för hälsan 3 . Särskild sårbarhet … � 101


102 � 3 . Särskild sårbarhet …

©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

och exempelvis resultera i posttraumatiskt stressyndrom (19). Liksom för missbrukande kvinnor kan kvinnor som utnyttjas i prostitution ha erfarenheter av kränkande och fördomsfullt bemötande från myndigheter och söker endast hjälp vid mycket allvarligt våld. Dessutom kan problematiken med utnyttjande i prostitution och missbruk överlappa varandra. Även när det gäller denna grupp finns det ofta kunskapsluckor hos yrkesverksamma, bland annat för att det är få som arbetar med både våldsutsatthet och prostitution. Har kvinnorna i prostitution kommit till Sverige genom människohandel har de mycket svårt att söka hjälp från myndigheter om de inte vill eller vågar polisanmäla de brott de utsatts för. Det är inte heller säkert att de får stanna i Sverige efter en rättsprocess. Samtidigt kan de ha svårt att få den hjälp, stöd och skydd som de behöver i hemlandet och bli stigmatiserade på grund av att de varit i prostitution. För en del kvinnor med utländsk bakgrund handlar den särskilda sårbarheten bland annat om utsattheten förknippad med att befinna sig i ett främmande sammanhang. En kvinna som inte kan tala svenska eller engelska tillräckligt bra för att söka hjälp, och som inte har tillgång till ett socialt nätverk, har mycket svårt att ta sig ur en relation där hon utsätts för våld. Många gånger är den våldsutövande mannen kvinnans länk ut till det omgivande samhället och han kan isolera och kontrollera henne mycket effektivt. Om kvinnan dessutom har kommit till Sverige genom mannen och har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd blir det än svårare för henne att söka hjälp (20, 21). Lagstiftningen om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär att om ett par inte har bott tillsammans utomlands får den utländska personen ett tillfälligt uppehållstillstånd och kan efter två år, om förhållandet fortsätter, söka permanent uppehållstillstånd. Det är möjligt för en kvinna att få permanent uppehållstillstånd om hon på grund av våldsutsatthet lämnar relationen innan två år gått. En statlig utredning, som inte vidare behandlats, konstaterade dock att flera av kriterierna som ställs upp för detta, till


©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

exempel att våldet anses vara mindre allvarligt om kvinnan går tillbaka till mannen, måste anses oförenliga med den kunskap som i dag finns om våld mot kvinnor i nära relationer. Därför föreslogs förändringar i utlänningslagen för att underlätta för utsatta kvinnor att få skydd (20). Om en våldsutsatt kvinna saknar uppehållstillstånd och lever i Sverige som papperslös har hon en än mer utsatt situation, eftersom hon på grund av rädsla för utvisning kan vara rädd för att söka såväl skydd från våldet som hjälp från hälso- och sjukvården. När det gäller våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund mer generellt kan de liksom andra sårbara grupper ha negativa erfarenheter av olika hjälpinstanser. Det kan bland annat handla om stereotypa föreställningar om våld i ”andra” kulturer och bristande kunskap om specifika hjälpbehov. För vissa kvinnor kan upplevelsen av att inte få tillräckligt eller rätt sorts stöd ibland förstärkas av det faktum att delar av social­ tjänsten respektive hälso- och sjukvården domineras av yrkespersoner från den svenska etniska majoriteten (22). För kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld handlar sårbarheten bland annat om att våldet ofta utövas kollektivt och att det kan vara socialt accepterat i det sammanhang där det utövas (23). Förövare kan vara såväl manliga som kvinnliga familjemedlemmar och släktingar. Enligt FN är heder en del av en ideologi som sätter upp ramar och gränser för kvinnor och kvinnors sexualitet, och den som bryter mot dessa normer kan utsättas för starka sanktioner, inklusive dödligt våld (23). Föreställningar om oskuld och kyskhet står i fokus, och familjens och släktens heder uppfattas som beroende av flickors och kvinnors beteenden. Det handlar om sådant som att ha – eller påstås ha – ”fel” umgänge, sexuella relationer innan man är gift eller att själv vilja välja vem man ska gifta sig med. Enligt en tidigare studie upplever nästan 7 procent av unga kvinnor i åldrarna 16–25 år begränsningar i förhållande till äktenskap och/eller att familjen ställer upp villkor för val av partner. Motsvarande 3 . Särskild sårbarhet … � 103


104 � 3 . Särskild sårbarhet …

©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

andel för unga män var knappt 4 procent (23). Enligt en senare studie i Göteborg, Malmö och Stockholm lever mellan 7 och 9 procent av unga med kollektivt legitimerat våld, och mellan 10 och 20 procent med begränsande normer om kyskhet och oskuld. Båda dessa grupper betraktas i studien som hedersutsatta, och utsattheten omfattar både unga kvinnor och unga män (24). Forskningen om hedersrelaterat våld är eftersatt men de studier som finns visar att även hbtq-personer kan drabbas (7). Den särskilda sårbarheten för dem som utsätts för hedersrelaterat våld handlar delvis om bristande beredskap hos olika hjälpinstanser, inte minst när det gäller unga män och hbtq-personer. Socialtjänstens ibland otillräckliga skydd och stöd till unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld har fått en hel del uppmärksamhet i Sverige, men det är fortsatt angeläget med forskning om hur socialtjänsten och andra myndigheter bemöter våldsutsatta som lever med en hedersproblematik eller riskerar att giftas bort mot sin vilja (23). Ålder är en faktor som kan bidra till särskild sårbarhet. En av de grupper som löper en högre risk att utsättas för våld än ­kvinnor generellt är unga kvinnor (14). En av de studier som pekar på det är undersökningen från Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) av kvinnors och mäns utsatthet för sexuellt, fysiskt och psykiskt våld i ett livstidsperspektiv samt kopplingen mellan utsatthet för våld och olika indikatorer på ohälsa (25). Bland kvinnorna i den yngsta åldersgruppen (18–24 år) uppgav exempelvis drygt 8 procent att de hade varit utsatta för systematiskt och upprepat psykiskt våld av en aktuell eller tidigare partner under det senaste året (bland samtliga kvinnor var utsattheten 6,2 procent). När det gäller utsatthet från en partner före 18 års ålder rapporterade 4 procent av kvinnorna och 2 procent av männen att de utsatts för sexuellt våld av en dåvarande pojkvän/ flickvän (25). Internationellt har våld i ungas nära relationer uppmärksammats både som en fråga för förebyggande insatser och när


©   F Ö R FAT TA R N A O C H S T U D E N T L I T T E R AT U R

det gäller hjälp och stöd. Det finns också olika exempel på specialiserade hjälpinsatser, som grupprogram för tonåriga våldsutövare (26). I Sverige är våld i ungas nära relationer dock ett eftersatt område, både i forskningen och när det gäller stöd och hjälpinsatser (26). I en kunskapsöversikt konstateras exempelvis att när åtgärder mot unga kvinnors utsatthet lyfts fram på politisk nivå, som i regeringens handlingsplan mot våld från 2007, riktas insatserna framför allt mot så kallat hedersrelaterat våld som har fokus på våldsutsatthet från familjemedlemmar och där det är utsatthet för kvinnor från ”andra kulturer” som lyfts fram (27). Vidare fokuseras insatserna framför allt på unga kvinnors utsatthet för överfallsvåldtäkt, snarare än sexuellt och annat våld från jämnåriga kamrater och partner. En relativt ny studie om våld i ungas parrelationer pekar på att skuldbeläggandet av offret kan vara starkare när det handlar om ungdomar jämfört med synen på vuxna förövare och våldsutsatta (27). Unga män som slår sin flickvän får stöd från omgivningen och skulden läggs på den unga kvinnan. Vidare pekar studien på att unga kvinnor har ett stort behov av och stora förväntningar på stöd från sina närmaste, men att stödet inte alltid finns där och kanske inte så snabbt som kvinnan önskat. Den unga kvinnans vänner och manliga släktingar kan ta på sig en beskyddande roll och i sin tur hota den manliga förövaren med våld, vilket kan förvärra situationen. Även kunskapsbrister och avsaknad av lämpliga hjälpinstanser kan bidra till sårbarheten. Förutom bristen på kunskap om ungas sårbarhet för våld handlar det bland annat om att många hjälpinstanser mot våld framför allt riktas till vuxna, medan myndigheter och organisationer med ungdomar i fokus kan sakna särskild kompetens om våld. Även när det gäller unga är det viktigt att uppmärksamma våld i hbtq-relationer. Det finns studier som tyder på att våld i parrelationer kan vara minst lika vanligt, om inte vanligare, bland hbtq-ungdomar jämfört med heterosexuella unga, och unga transpersoner framträder som en särskilt utsatt grupp (8). 3 . Särskild sårbarhet … � 105


Gun Heimer, professor och chef för Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet. Annika Björck, expert vid NCK. Ulla Albért, tillförordnad chef för NCK:s utbildningsenhet. Ylva Haraldsdotter, redaktör för NCK:s kunskapsbank.

VÅLDSUTSATTA KVINNOR – samhällets ansvar

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem som påverkar kvinnors hela livssituation. Kunskap om våldets konsekvenser är nödvändigt för att kunna ge ett bra bemötande och omhändertagande av kvinnor utsatta för våld och för att kunna arbeta förebyggande för att motverka våldet. Våldsutsatta kvinnor ger grundläggande kunskap om våld mot kvinnor och beskriver berörda myndigheters ansvar, ideella organisationers arbete och mediebilden av våld mot kvinnor. Läroboken vänder sig till universitets- och högskolestuderande, redan yrkesverksamma och ideellt engagerade som vill vidareutbilda sig inom kunskapsområdet. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) är ett kunskaps- och resurscentrum vid Uppsala universitet som på regeringens uppdrag arbetar med att höja kunskapen på nationell nivå om mäns våld mot kvinnor och utveckla metoder för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. NCK driver även Kvinnofridslinjen, en nationell stödtelefon för våldsutsatta kvinnor, och en patientmottagning vid Akademiska sjukhuset.

Fjärde upplagan Art.nr 31177

studentlitteratur.se

Profile for Smakprov Media AB

9789144126777  

9789144126777  

Profile for smakprov