moderskeppet i ekan mot djuret som siktats från mastens utkikspost. Men längs trottoarerna mot behandlingen ler jag aldrig. Jag har inte valt den här kampen. Jag är på väg mot min undergång. Besten vinner. Leviathan. Känslan slutar svart. För på avdelning 22 eller 23 – jag lär mig aldrig vilken – inleds alltid förbannelsen med att jag själv blir träffad. En decimeter ovanför hjärtat. Rakt in i bröstet. Nålen och giftet. Därefter är jag förlorad. Dygn där mitt väsen vrids i en kaskad av blod i mörka vatten. Som om jag själv är den vita valen, döende. Min kropp blir svagare.
Greetings from Death Valley, California.
Jag identifierar mig med kapten Ahab, Herman Melvilles fanatiska skapelse i Moby Dick: beredd att satsa allt för att nå sitt mål. Men Ahabs kamp är en han kommer att förlora. Trots det kastar han sig handlöst in i den. Han accepterar bara att falla på eget misstag. Det tilltalar. Jag måste göra det jag gör i detta nu, göra det jag gör under 12
Bok 1_Gidlund HELA.indb 12
2013-10-11 10:48