9789137136899 by Smakprov Media AB

ISABELLA LÖWENGRIP

s a l l e b a s I HEMLIGHETER

Sao tog jag huvudrollen i mitt eget liv

2012-03-05 14.29

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Isabella Löwengrip 2012 Omslag och grafisk form Anders Timrén Omslagsfoto Ola Kjelbye Tryckt 2012 hos GGP Media GmbH, Tyskland ISBN 978-91-37-13689-9

Till Angelica, Elaine och Denise som alltid har lyssnat, förstått och funnits där Tack till Nils

Innehall o

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

DEL 1 • bella och privatlivet

1. När det tar slut. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 2. Första lägenheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 3. När ilskan blir destruktiv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 4. Det bästa med singellivet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 5. Prinsessor måste kyssa många grodor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 6. Ta kommandot. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 7. En superwoman behöver balans. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 8. Bli din egen bästa vän. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 9. Bakis av stress. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 10. Mina heliga rutiner. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 11. Olika vänner för olika tillfällen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 12. Mentala krokben. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 13. Lämna ansvaret åt ödet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 14. Lyckorus vs. hållbar lycka. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 15. Så ska det bli. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84

DEL 2 • bella och karriären

1. 6. Priset för att våga sticka ut. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 .17.. Bellme. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 .18.. Bella & Tyra show. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 .19. Zürich – att utmana sig själv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 .20. Egoboost Magazine. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 .21. Bli effektiv – sluta multitaska. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118 .22. Förebilder ger dig inspiration. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 .23. Tänk som en entreprenör. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 .24. Sälj in dig själv. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 .25. Tvärtom-metoden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 .26. Vadå, ska jag anställa?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 .27. Få gubbarna att lyssna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 144 .28. Skriv en affärsplan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 .29. Marknadsför ditt företag på nätet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 Avslutning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159

inledning

ör snart två år sedan kom min första bok, Egoboost, en överlevnadsbok för unga tjejer. I boken tog jag upp mycket kring självkänsla – hur kommer man över sina komplex, hur får man en sund relation till mat, vad gör man när man blir dumpad och hur ska man tänka inför sitt gymnasieval. Men två år går snabbt och jag har samtidigt lärt mig mycket mer om mig själv. Jag gick från att vara sambo till att bo själv. Jag startade två företag och inledde många nya projekt. Men den viktigaste händelsen under de senaste två åren var att jag blev bästa kompis med mig själv. Och i samma stund tror jag också att jag tog steget in i vuxenvärlden, på riktigt. Från att tidigare ha undrat vad alla andra tycker om mig så fokuserar jag istället på vilka egenskaper som är viktiga hos de människor jag omger mig med. Perspektivet är nu från mitt håll. Jag har tagit huvudrollen i mitt liv och en ny värld har öppnat sig. INLEDNING

När man vågar bo själv och njuter av sitt eget sällskap ser man världen på ett nytt sätt. Förut kändes det som om jag var en del av någon annans liv. Min vardag styrdes av vad mina vänner skulle göra, och jag hakade alltid på. Oavsett om jag var trött i slutet av veckan gick jag ändå på fest när alla andra gjorde det. Andra gånger mötte jag upp vänner på stan bara för att slippa vara ensam hemma. I dag känner jag efter – hur vill jag tillbringa mina kvällar och helger? Vissa dagar vill jag gå raka vägen hem från jobbet och njuta av en hemmakväll, och då gör jag det. I dag lyssnar jag mer på mig själv och jag värdesätter Bellatid lika mycket som kompistid. Jag har insett att när man tar huvudrollen i sitt eget liv blir man en tryggare person. Och inte nog med det, man blir också en lyckligare människa eftersom man inte är lika påverkad av vad alla andra tycker och tänker. För att stärka min egen självkänsla och bli den bästa och lyckligaste versionen av mig själv har jag varit tvungen att lyssna på och lära känna mig själv bättre, på mer än ett plan. Hur det gick till delar jag med mig av i den här boken, tillsammans med många andra hemligheter. Hur blir man mer effektiv och klarar av att hålla många bollar i luften? Hur går man vidare när man har en affärsidé och hur får man andra att tro på den? Hur når man balans i livet? Hur får man sitt drömjobb? Hur fångar man drömkillen? Om det är något som jag har lärt mig det senaste året så är det att en prinsessa måste kyssa många grodor om hon letar efter sin prins. Det här berättar jag om tillsammans med flera av de misstag som jag har gjort längs vägen, och hur nyttigt det kan vara att göra fel! Många kramar, Isabella

”Allt går om man vill.” Isabella Löwengrip

Del 1

bella och privatlivet

1 När det tar slut

ag vaknade upp kallsvettig en helgmorgon och trodde att jag inte fick någon luft. Det kändes som om täcket hade virat sig runt mig och försökt kväva mig. Jag kravlade mig ur sängen och slet upp sovrumsfönstret för att få luft. När jag hängde mig ut genom fönstret kunde jag höra Nils mumla från sängen: ”Du kommer att ramla ner, Bella! Kom tillbaka.” Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma. Jag trodde aldrig att jag skulle ta första steget. Det var svårt att ens tänka tanken att det inte skulle vara han och jag längre. Om den tanken någon gång hade slagit mig såg jag framför mig hur jag klamrade mig fast vid hans ben som en envis koala som vägrar släppa taget. Hårt, så att han aldrig kunde bli av med mig. Bella och Nils. Det var inte bara han och jag längre, vi var Bella och Nils för precis alla som kände mig, för min familj och alla som läste min blogg och det var svårt att föreställa sig något annat. Jag vågade aldrig ta orden i min mun och när mina vänner

BELLA OCH PRIVATLIVET

frågade om vi höll på att göra slut blev jag bara irriterad. Istället för att känna efter i hjärtat tänkte jag på det som att förlora en tävling. Att göra slut var i min värld ett misslyckande, och jag vill aldrig misslyckas. Dessutom älskade jag ju honom. Ingen hade någonsin kommit mig så nära och varit så betydelsefull som Nils. Han var min mamma, min pappa, min bästa vän, min mentor, mitt allt. Istället för att bråka med mina föräldrar, skrika och slå i dörrar tog jag ut alla känslor på Nils. Tanken på att göra slut var som att kapa banden till en familjemedlem och det kändes fel. Ändå stod jag där en dag och packade ihop mina saker. Det var måndag och Nils hade gått till jobbet. Jag visste inte vad jag skulle packa i men hittade några svarta sopsäckar i en låda i köket. Sopsäckar som vi hade använt när vi flyttade in i vår första gemensamma lägenhet. När jag rev ner kläderna från hyllorna gjorde det ont inombords. Påsarna blev fler och fler och jag tänkte för mig själv – hur packar man ner sitt liv egentligen? Minnen dök upp från när jag som liten skulle packa för att åka från den ena föräldern till den andra. Allt som påminde mig om livet som skilsmässobarn gav mig ångest. Jag ordnade en taxi, bad dem skicka en stor kombi och släpade påsarna till bilen medan tårarna rann. Från taxibilen ringde jag Nils och berättade att jag hade lånat en lägenhet på Södermalm, att jag måste bo själv, att det var det enda sättet att rädda vårt förhållande. Nils svarade med gråten i halsen: ”Vad är det som händer, varför har du inte sagt något tidigare? Stanna hemma, jag åker från jobbet så kan vi prata!” Men jag behövde bara komma iväg och få andrum. Vi la på och jag åkte vidare mot Södermalm. Jag fick genast dåligt samvete för att jag hade förstört hans dag. Nu skulle han ha svårt att koncentrera sig på jobbet. Att jag tänkte desto mindre på att han var ledsen, och säkert förvirrad, säger rätt mycket om mig själv. Jag tror alltid NÄR DET TAR SLUT

att alla andra prioriterar sitt jobb lika mycket som jag själv gör. Min första tanke var att vi skulle bo ifrån varandra, att jag skulle köpa en egen lägenhet och att vi skulle ha ett särboförhållande. Jag hade aldrig haft ett eget hem tidigare och jag kände att det var viktigt för mig. Redan efter ett dygn i den lånade lägenheten kände jag hur betydelsefullt det var att rå om mig själv. Allt i mitt liv snurrade så väldigt snabbt, karriären gick i raketfart och jag behövde något eget för att hänga med i tempot utan att varje dag behöva ta hänsyn till ytterligare en person.

”Att göra slut var i min värld ett misslyckande, och jag vill aldrig misslyckas.” Efter två dygns tystnad från bådas håll ringde jag upp Nils och bad honom komma till min lägenhet efter jobbet. Det var dagen innan min födelsedag. Innan han hade fått av sig skorna i hallen frågade han argt: ”Vill du göra slut? Är det vad du vill?” Jag hade inbillat mig att jag var förberedd, att jag hade bestämt mig. Om man ska dra bort ett plåster måste man göra det snabbt, för minsta möjliga smärta, även om det gör ont för stunden. Så gick mina tankar. Men när frågan kom och han stod framför mig med två dagars skäggstubb, som han alltid lät växa när han var stressad, då brast det. Efter tre fantastiska år tillsammans är det svårt att skiljas utan att ha en riktigt bra anledning. Beslutet var allt annat än smärtfritt. Nils och jag grät i timmar. Jag låg i hans knä i evigheter medan han strök min panna och pillade i mitt hår. Vi gick igenom alla minnen tillsammans, grät och skrattade om vartannat. Gång på gång frågade jag mig själv – gör jag verkligen rätt? Ska jag gå ifrån en person som älskar mig villkorslöst och

BELLA OCH PRIVATLIVET

som jag skulle kunna göra allt för? Men vi kom båda fram till att det var så här det fick bli. Vi hade vuxit ifrån varandra. Dagen efter vaknade jag upp ensam i lägenheten. Mobilen blinkade av sms från vänner som gratulerade mig på födelsedagen. Jag varvade mellan känslor av ensamhet, skuld och ångest. Men klumpen i magen, som jag burit runt på en längre tid, hade försvunnit. Och trots att uppbrottet var otroligt jobbigt kändes det som att ett nytt kapitel i mitt liv hade börjat. När jag ser tillbaka på beslutet att gå skilda vägar handlade det till stor del om att bryta sig fri och om en längtan att få testa mina egna vingar. Jag hade nyss fyllt tjugo år och jag kunde plötsligt springa så fort jag ville, precis när jag ville. Frihetskänslan var enorm. Jag var redo för det här. Nils är den mest fantastiska människa jag vet. Han är på många sätt min idol. Han har ett stort hjärta, får folk att skratta och är duktig på att lyfta fram andra. En varm och fin person. Fin är precis vad han är. Han är den typen av kille som tänker och grubblar mycket, ibland så mycket att världen blir en mörk och dyster plats. Jag själv fungerar annorlunda. Jag tar väldigt lätt på saker, hinner inte fundera så mycket och ser positivt på alla nya utmaningar och möjligheter. Jag tror att vi kompletterade varandra väldigt bra. Jag drog upp honom när han behövde det och han höll ner mig på jorden när jag svävade iväg. På flera sätt var vi himla olika varandra. Nils är uppvuxen i Örnsköldsvik i Norrland och jag i Stockholm. Nils älskade allt som hade med naturen att göra. För min del är naturliv att åka skidor i Alperna. Vi gjorde några utflykter till olika naturreservat som han ville att jag skulle se och jag minns hur jag försökte verka intresserad genom att ställa frågor om fåglar och andra djur. Men Nils såg alltid igenom mig. Det slutade med att vi skrattade åt hela situationen. NÄR DET TAR SLUT

En annan gång hade vi bestämt träff på finkrogen Vassa Eggen för att äta middag. Det var fredagskväll och jag hade klätt upp mig. Jag var först på plats och såg Nils komma in genom dörren iklädd kraftiga vandrarkängor, friluftskläder, en stor ryggsäck och inte nog med det, han hade ett par längdskidor med sig! Jag minns att jag blev sur. Nils kunde inte förstå vad som var så pinsamt. Nu i efterhand förstår inte jag det heller. Vad töntig jag var. Att gå ut med vår separation på bloggen var enklare än jag trodde. Jag hade inbillat mig att folk skulle vara skadeglada och sådant orkade jag helt enkelt inte läsa. Men istället fick jag ett fantastiskt stöd från mina läsare och det gjorde stor skillnad. Att det skulle bli en nyhet i svensk press hade jag aldrig kunnat föreställa mig. För egen del brydde jag mig inte men fick dåligt samvete när media började spekulera i om jag hade träffat någon ny. Nils valde inte att bli en offentlig person. Det var aldrig något han önskade och det kändes fullkomligt onödigt med alla skriverier som rörde honom.

BELLA OCH PRIVATLIVET

”Där och då gick det upp för mig att vi inte delade liv längre.” Det har gått ungefär ett år nu och i dag är vi vänner. Vi blev egentligen vänner från dag ett efter att vi hade gjort slut och det fungerade i ungefär ett halvår. Jag tror att vi båda roades av att testa singellivet på nytt och behövde inte känna att vi växte upp så snabbt. Men redan efter några månader insåg vi hur påfrestande det var eftersom vi ständigt jämförde de personer vi dejtade med varandra. Vid flera tillfällen grät vi tillsammans i min soffa och undrade om vi hade gjort rätt. Vi gjorde det typiska misstaget att sova tillsammans när det var slut, men det mest idiotiska jag gjorde var förmodligen att följa med honom på lägenhetsvisningar. När mäklaren sa ”lägenheten är liten men den går nog att anpassa till två personer” kändes det som att min hjärna plötsligt vaknade till liv. Där och då gick det upp för mig att vi inte delade liv längre. Jag kunde föreläsa för 2 000 personer och dansa inför två miljoner tv-tittare men jag kunde inte acceptera mitt eget beslut. Att intala mig själv att jag har fattat rätt beslut, där är jag inte alls lika stark och tvivlar ibland fortfarande, än i dag. Jag har insett att ett bra och lyckligt avslut är nästintill omöjligt att uppnå. Och man vet ju aldrig om man kommer att hitta tillbaka till varandra en vacker dag. Månaderna efter att vi separerade var de jobbigaste, roligaste och viktigaste på en och samma gång. Till en början fokuserade jag på vad jag förlorade i uppbrottet med Nils. Jag visste vad jag gick miste om, men jag visste desto mindre om vad jag hade att vinna på att stå på egna ben. Först när jag hade bott själv ett tag och blev påmind om vad livet som singel har att erbjuda hade jag hela bilden klar för mig. Jag behövde helt enkelt få NÄR DET TAR SLUT

perspektiv på min tillvaro och det enda sättet var att ta ett steg tillbaka och umgås mer med mig själv. Vad som händer i framtiden är ett oskrivet blad, och det känns faktiskt himla bra. Så här tänker jag när det känns tufft Saknaden består ofta av minnen av det som en gång var. När jag tänker tillbaka på relationen med Nils är det ofta minnen från precis i början, när vi hade träffats, som dyker upp. Vårt sista halvår tillsammans minns jag knappt, men jag kommer ihåg att vi tjafsade en hel del. Allt var inte lika bra som jag inbillar mig så här i efterhand. I dag försöker jag njuta av mitt förflutna, men utan att fastna i det. Jag försöker dra lärdom av mina tidigare relationer och med dem i bagaget kan jag växa som människa. Jag är en person som tror att allt har en mening. Om jag inte förstod varför det var meningen att jag och Nils skulle gå skilda vägar för stunden så kom jag till insikt senare. När du går igenom en separation med någon du älskar, oavsett om du är den som dumpar eller blir dumpad, får du aldrig glömma att tiden faktiskt läker de flesta sår. Vi behöver få perspektiv på saker och ting, och plötsligt en dag kommer vi att le och må bra igen. Ta hjälp av dina vänner! Mina vänner var ett stort och viktigt stöd för mig under den här tiden. De sov hos mig de första två veckorna och när de inte sov över ringde vi och sa god natt, precis som Nils och jag skulle ha gjort om vi var ifrån varandra. Än i dag ringer jag faktiskt en vän innan jag ska lägga mig, bara för att säga god natt. Vanor kan förändras, ibland till det bättre.