Aron Landahl
IIIII …
Där flyger en MYGGA. Myggans bakkropp är röd.
Har den druckit hallonsaft? Nej, titta, det är blod.
Blod som myggan sugit från ett annat djur för att
kunna göra ägg. Av blodet har den blivit tjock och
tung. Då flyger man inte särskilt snabbt. Försök
själv så får du se.
FRRRR!
TROLLSLÄNDAN är hungrig, och snabb. Som en helikopter far den omkring. Trollsländans ögon
är så stora att den kan se åt alla håll samtidigt.
Inte är det lätt att gömma sig för en sån. Särskilt
inte för myggan med sin röda bakkropp som lyser
lång väg.
RRRÅP!
PADDANS tunga är snabb, till och med snabbare
än trollsländan. Och klibbigare! Nu sitter trollsländan ordentligt fast. Till skillnad från sin tunga
är paddan själv trög och långsam. Att räcka ut tungan hit och dit har gjort paddan trött. Nu krälar
den sakta iväg för att vila upp sig under en mörk och fuktig sten.
SSSSS!
SNOKENS mage är kall och trång. Har man väl
kommit in där finns det inget sätt att ta sig ut igen. Stackars paddan.
Snoken blir jättemätt! Det kommer ta flera dagar att vila efter maten. För att få sova i fred så luktar
snoken äckligt, nästan som en gammal vitlök.
Ingen vill väl äta en gammal vitlök?
GÄH! TRUTEN älskar att äta. Den bryr sig inte ens om att tugga utan sväljer allt i ett stycke. Fiskar,
maskar, havrefras – truten stoppar i sig nästan vad som helst. Vitlök tycker den också om. Särskilt
långa svarta vitlökar. Det var otur för snoken.
I naturen går ingen säker. Alla är på jakt efter mat.
