9789127464391

Hantera ångest och paniksyndrom

Michelle G. Craske, David H. Barlow & Lauren S. Woodard

Andra internationella utgåvan

Innehåll

Om Treatments ThatWork 7

1 Så fungerar paniksyndrom och agorafobi 9

2 Andningstekniker och det negativa tänkandets roll 70

3 Fler andningstekniker och introduktion till tankestrategier 95

4 Möt din rädsla  111

5 Möt rädslan därute  126

6 Planera för framtiden 150

Om författarna 161

Om Treatments ThatWork

En av de största utmaningarna för patienter med olika syndrom och sjukdomar är att hitta den bästa hjälpen som finns att tillgå. Alla känner till vänner eller anhöriga som har sökt hjälp hos en av allt att döma ansedd vårdgivare och sedan fått höra från en annan läkare att den första diagnosen var felaktig eller att behandlingarna som rekommenderades var olämpliga eller rent av skadliga. De flesta patienter och anhöriga försöker hantera problemet genom att läsa på så mycket som möjligt, söka upp information på nätet eller påstridigt ”höra sig för” bland vänner och bekanta för att få mer kunskap. Myndigheter och beslutsfattare inom vården är också medvetna om att människor som behöver hjälp inte alltid blir erbjudna de bästa behandlingsalternativen – något de kallar ”variationer i vårdkvalitet”.

Nu försöker sjukvårdssystem över hela världen att komma till rätta med denna variation genom att introducera ”evidensbaserad praktik”. Det ligger helt enkelt i allas intresse att patienter får den modernaste och effektivaste vården för ett visst problem. Beslutsfattare inom vården har också insett att det är fördelaktigt att ge vårdtagare så mycket information som möjligt, så att de kan fatta genomtänkta beslut i samråd med vårdgivaren för att förbättra sin fysiska och psykiska hälsa. Den här serien, Treatments ThatWork™, har till syfte att göra just detta. Här beskrivs i klartext de mest uppdaterade och effektiva behandlingsmetoder som finns att tillgå för ett visst problemområde. För att ett behandlingsprogram ska få ingå i serien måste det, av ett vetenskapligt råd, bedömas uppfylla de allra strängaste evidenskraven. Därmed kan en person som lider av ett visst problem, eller deras anhöriga, när de söker professionell hjälp av någon som är väl förtrogen med och kan rekommendera dessa metoder, känna sig trygga i att de får bästa möjliga vård. Na-

turligtvis är det bara din vårdkontakt som kan bestämma vilken kombination av behandlingar som är bäst för just dig.

På senare år har man konstaterat att panikattacker är mycket vanliga och att personer som lider av paniksyndrom med olika grader av agorafobi utgör 5 till 8 procent av befolkningen i USA. Det betyder att omkring en av tolv personer någon gång i livet drabbas av detta förödande syndrom.

Patienter med paniksyndrom använder primärvårdstjänster tre gånger så ofta som andra patienter, vilket tyder på ett behov av en arbetsbok som är specifikt utformad för patienter inom primärvård, rehabilitering eller andra vårdmiljöer som inte är traditionella psykiatriska mottagningar. Programmet som beskrivs i den här arbetsboken, som nu finns på svenska för första gången, är anpassat för just primärvårdspatienter i och med att det kan genomföras under loppet av endast sex besök. Trots att strukturen med sex besök inte rymmer omfattande praktisk träning i exponering för specifika situationer så ger den en introduktion till de färdigheter och principer som klienter kan tillämpa på egen hand, vilket har fått stöd i utvärderingar av den här arbetsboken.

Vi strävar alla mot målet att förebygga förekomsten av paniksyndrom och tillhörande ångest. Men tills vidare har hälsovårdsmyndigheter runt om i världen fastslagit att kognitiva och beteendeinriktade behandlingsalternativ likt det här är förstahandsvalet för att lindra det omfattande lidande som förknippas med paniksyndrom.

David H. Barlow, huvudredaktör

Treatments

ThatWork™

Boston, Massachusetts

1 | Så fungerar paniksyndrom och agorafobi

Mål

• Förstå hur panikattacker, paniksyndrom och agorafobi fungerar.

• Lära dig om faktorer som orsakar paniksyndrom.

• Lära dig vilka läkemedel som fungerar och varför.

• Förstå att panik inte är skadligt.

• Börja registrera panik och ångest.

Har du paniksyndrom eller agorafobi?

Om du svarar ja på någon av frågorna nedan kan det hända att du lider av paniksyndrom och agorafobi, eftersom dessa tillstånd ofta förekommer tillsammans.

• Upplever du plötsliga vågor av rädsla som får dig att tro att du är sjuk, döende eller håller på att bli galen?

• När de här panikkänslorna kommer, känns det som om hjärtat bultar våldsamt eller som om du inte får tillräckligt med luft?

• Eller känner du dig yr, snurrig, skakig, illamående, kall, svettig eller avskärmad från verkligheten?

• Kommer känslorna ibland ”som en blixt från klar himmel”, när du minst anar det?

• Är du orolig för att de här känslorna ska uppstå på nytt?

• Stör de här känslorna dina vardagsrutiner eller hindrar de dig från att göra sådant du skulle göra i vanliga fall?

Vågorna av rädsla kallas panikattacker. Panikattackerna åtföljs ofta av en ihållande rädsla för att få en ny attack. När panikattacker förekommer tillsammans med denna rädsla kallas det för paniksyndrom. Agorafobi syftar på rädsla för, eller undvikande av, situationer där panikattacker eller andra fysiologiska symtom förväntas uppstå. Här kommer några exempel på hur paniksyndrom och agorafobi kan påverka människor i livet och vardagen.

Fallstudier

Mateo

Mateo var en 31-årig säljchef som drabbades av attacker då han kände sig yr, såg suddigt och fick hjärtklappning. Han fick sin första panikattack på jobbet, inför sina kollegor, och den började med att han känd sig matt, illamående och yr. Mateo bad en kollega ringa efter ambulans eftersom han trodde att han hade fått en hjärtinfarkt – hans pappa hade nyligen dött av en sådan. Förutom sorgen efter pappan hade Mateo det väldigt stressigt på jobbet. Några månader före den första panikattacken hade det funnits tillfällen då Mateo kände sig nervös och började darra på handen när han skrev, men utöver det hade han aldrig upplevt något liknande. Efter en utförlig medicinsk undersökning meddelade hans läkare att det inte var något fysiskt fel på honom. Läkaren identifierade stress som den underliggande orsaken till de fysiologiska symtomen. Trots att Mateo fysiskt sett var frisk fortsatte panikattackerna, oftast på jobbet, och i miljöer där han kände sig instängd, till exempel när han behövde göra ärenden i en shoppinggalleria med mycket trängsel. Ibland kom attackerna oväntat eller som från ingenstans, särskilt de som väckte honom när han sov djupt. Mateo kände sig spänd och ängslig nästan hela

tiden eftersom han oroade sig för att få ännu en panikattack. Efter den tredje panikattacken började Mateo så mycket som möjligt undvika att vara ensam. Han undvek även vissa platser och situationer, som butiker, shoppinggallerior, folksamlingar, biografer och köer, där han var rädd för att känna sig instängd och bli generad om han fick panik. Vart han än gick hade Mateo med sig en bibel, liksom tuggummi och cigaretter, för när han slängde en blick på Bibeln, tuggade tuggummi eller rökte kände han sig lugnare och bättre rustad att hantera risken för en ny panikattack. Mateo hade också med sig mediciner vart han än gick för att lättare kunna hantera panikattackerna.

Lisa

Lisa var en 24-årig kvinna som hade upprepade attacker då hon kände sig yr, fick andnöd, bröstsmärtor, suddig syn, en klump i halsen och overklighetskänslor. Hon var rädd att de här känslorna betydde att hon hade något fel i hjärnan, som en tumör, eller att hon höll på att tappa kontrollen rent psykiskt. Problemet började när Lisa var 19. På en fest rökte hon lite marijuana och efter en kort stund började hon bli yr och avskärmad från verkligheten. Eftersom Lisa aldrig hade haft sådana upplevelser förut trodde hon att hon höll på att bli galen eller att drogen hade skadat hennes hjärna. Hon bad en vän skjutsa henne till akuten. Läkarna gjorde några tester och försäkrade Lisa om att symtomen berodde på ångest. Lisa rörde aldrig marijuana och andra droger efter det eftersom hon var rädd att de skulle framkalla fler panikkänslor. Hon blev rent av rädd för alla typer av kemiska substanser, till och med läkemedel hon fick utskrivna för allergier och bihåleinflammationer. Panikattackernas frekvens och intensitet varierade under årens lopp. Vid ett tillfälle hade hon inte haft några attacker på tre

Mei

Mei var en 41-årig gift kvinna som var arbetslös på grund av sina panikattacker. Mei hade sagt upp sig från jobbet som domstolshandläggare flera år tidigare eftersom det hade blivit allt svårare för henne att lämna hemmet. Under panikattackerna fick Mei svåra bröstsmärtor och tryck över bröstet, domningar i vänsterarmen, andnöd och hjärtklappning. Varje gång Mei fick panik blev hon livrädd eftersom hon trodde att hon höll på att dö i en hjärtinfarkt. Mei vaknade dessutom ofta ur djup sömn med liknande symtom, särskilt tryck över bröstet, andnöd och svettningar. Mei bodde med släktingar, som hade kinesiskt påbrå och trodde att händelserna om nätterna var demoner som hemsökte henne. Meis farmor övertygade henne om att hon skulle dö om hon inte vaknade i tid. Till följd av detta blev Mei väldigt rädd för att somna. I stället tog hon tupplurar flera gånger om dagen, när andra var i närheten. Hennes liv hade blivit nästan helt begränsat till hemmet, med undantag för enstaka ärenden till affärer och läkare så länge hon hade sällskap av en släkting eller en vän. Mei hade gått hos många olika läkare och kardiologer, och hon hade gjort ett antal arbetsprov för att mäta EKG och hade burit en portabel

12 månader. Men hon var ändå orolig nästan hela tiden för att få en till panikattack, oavsett om hon förtärt några kemiska preparat eller inte. Hon kände sig obekväm i situationer där det skulle vara svårt att få hjälp om hon drabbades av ännu en panikattack, till exempel på nya platser eller när hon var ensam, men hon undvek egentligen inte särskilt många platser. Hennes metod för att hantera paniken var att ägna sig åt så många aktiviteter hon bara kunde för att hålla tankarna borta från oron för en ny panikattack.

blodtrycksmätare för att undersöka hjärtats aktivitet under längre perioder. Man hittade inga fel alls, men Mei fortsatte vara övertygad om att hon skulle få en hjärtinfarkt eller att hon skulle dö i sömnen.

Diagnos och definition av paniksyndrom och agorafobi

Det psykiatriska klassifikationssystem som används i stora delar av världen, Diagnostic and Statistical Manual for Mental Disorders, femte utgåvan (DSM-5), definierar problemen som tas upp i den här arbetsboken som paniksyndrom och agorafobi. De viktigaste kännetecknen för paniksyndrom är:

1. en eller flera plötsliga, intensiva episoder av rädsla eller obehag (det vill säga en panikattack)

2. ihållande ångest eller oro över återkomsten av panikattacker, deras konsekvenser eller förändringar i livet till följd av attackerna.

Panikattacker syftar på en plötslig våg av intensiv rädsla eller kraftigt obehag som når sin kulmen inom några minuter och åtföljs av ett antal fysiologiska och kognitiva (det man tänker) symtom, som listas nedan. Enstaka panikattacker är vanliga, men alla som drabbas av enstaka panikattacker utvecklar inte paniksyndrom. Detaljer om hur vanligt det är med panikattacker och paniksyndrom i befolkningen i stort beskrivs senare i det här kapitlet. Symtom vid panikattacker listas i ruta 1.1.

Ruta 1.1. Symtom vid panikattacker

• palpitationer, bultande hjärta eller hastig puls

• svettning

• darrning eller skakning

• känsla av att tappa andan

• kvävningskänsla

• smärta eller obehag i bröstet

• illamående eller obehag i magen

• svindel, ostadighetskänslor eller matthet

• frossa eller värmevallningar

• parestesier (domningar eller stickningar)

• derealisationskänslor (overklighetskänslor) eller depersonalisationskänslor (upplever sig som en främling inför sig själv)

• rädsla att mista kontrollen eller ”bli tokig”

• dödsskräck.1

Panikattacker är inte unika för paniksyndrom; de kan förekomma vid många olika ångestsyndrom, liksom vid andra psykiatriska syndrom, och de kan till och med förekomma vid medicinska tillstånd (till exempel i samband med hjärt–lungsjukdomar). Vid paniksyndrom blir panikattackerna den huvudsakliga källan till oro och ängslan, medan attackerna i anslutning till andra ångestproblem oftast inte är det personen i fråga är mest orolig för.

Panikattacker kan triggas av specifika situationer, stressande omständigheter eller ångestladdade tankar. Enligt den kliniska definitionen av paniksyndrom måste personer som lider av det rapportera att de upplever återkommande (alltså minst två, även om det vanligtvis finns ett långvarigt mönster med upprepade attacker), oväntade panikattacker. Med andra ord tycks dessa attacker komma som en blixt från klar himmel. Ett tydligt exempel på en

1 Källa: Mini-D-5; Diagnostiska kriterier enligt DSM-5-TR®. © American Psychiatric Publishing 2022. Svensk ensamrätt Pilgrim Press AB. Publicerat med tillstånd av förlaget, eftertryck medges ej.

oväntad panikattack är en attack som kommer när man kopplar av eller sover djupt.

För vissa personer fortsätter panikattackerna att komma oväntat, och för andra personer blir panikattackerna så småningom förknippade med särskilda situationer. Dessa förutsägbara panikattacker uppstår vanligtvis i situationer där man tidigare har fått en panikattack och därför förväntar sig att drabbas av en till. Vissa personer blir faktiskt rätt så duktiga på att förutsäga panikattacker och får mycket få oväntade panikattacker.

Det händer ofta att personer med paniksyndrom undviker, tvekar inför eller känner sig väldigt nervösa i situationer där panikattacker eller andra fysiologiska symtom (som kraftigt illamående) förväntas uppstå. Vanligtvis gäller det situationer som det kan vara svårt att fly från eller där det kan vara svårt att få hjälp. Ett vanligt exempel är en shoppinggalleria med mycket folk, där det kan vara svårt att hitta utgången och besvärligt att ta sig fram i trängseln om man plötsligt vill ta sig därifrån på grund av en panikattack.

Att undvika situationer på grund av rädsla, trots att det inte finns någon egentlig fara, kallas en fobi. Att undvika situationer som det kan vara svårt att fly från eller där det kan vara svårt att få hjälp i händelse av en panikattack eller andra fysiologiska symtom kallas agorafobi. Mer specifikt kännetecknas agorafobi av en intensiv rädsla eller oro för att befinna sig på vissa platser eller i vissa situationer där man kan drabbas av paniksymtom eller andra generande symtom (till exempel att man måste springa på toaletten, kräks eller svimmar), särskilt i sammanhang där det kan vara svårt att fly eller där det inte går att få tag på hjälp. Även om termen bokstavligen betyder ”torgskräck” kan agorafobi inbegripa flera olika situationer, såsom (1) kollektivtrafik (till exempel bussar, tåg, flygplan), (2) öppna platser (till exempel att stå på ett vidsträckt fält), (3) trånga utrymmen (till exempel hissar, biografer), (4) köer eller platser med

15

mycket trängsel och (5) att vistas utomhus eller att vara hemifrån. En mer fullständig lista över vanliga agorafobiska situationer finns i ruta 1.2.

Även om paniksyndrom och agorafobi är två separata syndrom förekommer de ofta tillsammans. I de flesta fall utvecklas agorafobin efter att man börjar få panikattacker. Det finns dock människor som upplever panikattacker utan att utveckla agorafobi. Omvänt finns det personer som utvecklar agorafobi utan att uppleva panikattacker. För vissa människor är de fysiologiska symtomen den främsta orsaken till agorafobiska tankar och beteenden. Personer med magbesvär kan bli nervösa när de befinner sig på platser där tillgången till toaletter är begränsad. Magbesvär kan vara en del av IBS (irritable bowel syndrome), vilket är en ihållande rubbning i mag- och tarmfunktionen som leder till bland annat illamående, magknip, förstoppning eller diarré. Symtomen förvärras ofta av stress, till exempel den stress som framkallas av situationerna som listas i ruta 1.2. Vissa personer kan undvika de här situationerna på grund av andra kroppsliga symtom som inte finns med i listan över symtom vid panikattacker. En lista över sådana symtom finns i ruta 1.3.

Ruta 1.2. Vanliga agorafobiska situationer

köra bil åka tunnelbana, buss, taxi flyga stå i kö folksamlingar affärer restauranger biografer/teatrar att vara långt hemifrån främmande platser frisörer långa promenader stora öppna platser slutna utrymmen (till exempel källare) båtar att vara ensam hemma hörsalar hissar rulltrappor.

Ruta 1.3. Andra fysiologiska symtom som kan leda till agorafobi huvudvärk tunnelseende eller ljuskänslighet muskelkramper inkontinens matthet utmattning diarré känsla av att falla.

Generellt sett kommer sig agorafobi av att man är rädd för obehagliga fysiologiska symtom i vissa situationer. Det här är situationer där det upplevs som svårt att hantera de obehagliga känslorna eftersom man känner att man är fast eller att det inte finns någon hjälp att få. Det är möjligt att vara rädd för och undvika de här typerna av situationer av helt andra anledningar än obehagliga fysiologiska symtom. Många människor vägrar till exempel att flyga eftersom de är oroliga för att planet ska krascha eller bli kapat. Eller så kan man ha svårt att köra bil eftersom man är orolig för att man ska bli påkörd av andra bilister. På ett liknande sätt kan oviljan att vara ensam eller lämna trygga miljöer ha att göra med att man är orolig för att bli överfallen eller rånad eller känner rädsla för andra yttre faror. Den här arbetsboken är inte skriven med den typen av rädslor i åtanke.

Arbetsboken är i stället avsedd för rädslor och undvikandebeteenden knutna till obehagliga fysiologiska symtom och panikattacker.

Medicinska orsaker

Vissa sjukdomar kan orsaka panikattacker, och får man bukt med dem försvinner paniken. Bland dessa finns hypertyreos (överaktivitet hos sköldkörteln) och feokromocytom (en tumör i binjuren som är mycket sällsynt). Exempel på andra medicinska orsaker är överdrivet intag av stimulerande substanser, såsom amfetaminer eller koffein (fler än tio koppar kaffe om dagen). Dessa biologiska tillstånd skiljer sig dock från paniksyndrom. Vid paniksyndrom orsakas inte panikattackerna av sjukdomar.

Det finns andra sjukdomstillstånd som framkallar panikliknande symtom, men där åtgärder som får bukt med dessa inte leder till att panikattackerna försvinner. Bland dessa finns hypoglykemi (lågt blodsocker), mitralklaffprolaps (hjärtfladder), astma, allergier och mag–tarmproblem (som IBS). Det går att ha ett av de här medicinska problemen och samtidigt ha paniksyndrom. Till exempel kan låga blodsockernivåer göra att man känner sig matt och darrig vilket kan leda till panik, men stabiliseras blodsockernivåerna genom kost eller medicinering upphör inte nödvändigtvis alla panikattacker. Med andra ord kan dessa sjukdomstillstånd fungera som komplicerande faktorer vilka förekommer parallellt med paniksyndrom. Men förbättring av sjukdomstillstånden tar alltså inte alltid bort paniksyndromet. Det som behövs är i stället en behandling av det slag som beskrivs i den här arbetsboken.

Om du inte har gjort några medicinska tester under det gångna året kan det vara klokt att genomgå en grundlig läkarundersökning för att avgöra om det finns fysiska orsaker till panikliknande symtom och för att upptäcka andra fysiska besvär som kan bidra till panik och ångest. De faktorerna kan sedan tas med i beräkningen under behandlingsprogrammet.

Hur vanligt är paniksyndrom och agorafobi?

Panikattacker och agorafobi är väldigt vanligt. Den senaste stora statistiska undersökningen av den vuxna befolkningen i USA visar att mellan 5 och 8 procent får paniksyndrom och/eller agorafobi någon gång i livet. Det betyder att bara i USA lider mellan 16,5 och 30 miljoner människor av paniksyndrom och agorafobi. Under sin livstid drabbas en av tolv människor av paniksyndrom och/eller agorafobi vid något tillfälle.

Utöver detta har många människor sporadiska panikattacker som inte utvecklas till paniksyndrom. Över 30 procent av den amerikanska befolkningen har till exempel haft en panikattack under

det gångna året, vanligtvis som en reaktion på en stressande situation, som en tentamen eller en bilolycka. Ett betydande antal människor upplever dessutom enstaka panikattacker som uppstår ur tomma intet eller utan egentlig anledning – uppskattningsvis omkring 12 procent under ett enskilt år.

Panikattacker och agorafobi drabbar alla slags människor oavsett status, utbildning, profession och person. Problemen förekommer också bland alla olika etniciteter och kulturer, även om panik uppfattas på olika sätt i olika kulturer. En ökad medvetenhet om paniksyndrom har lett till att den här arbetsboken har blivit översatt till flera språk, bland annat kinesiska, tyska, spanska, koreanska och arabiska.

Mindre konstruktiva sätt att hantera panikattacker

Vi har redan nämnt ett vanligt sätt att hantera panikattacker: att man undviker situationer där panikattacker kan uppstå (det vill säga agorafobi). Även om undvikande kan lindra ångesten på kort sikt så leder det på längre sikt till att ångesten förvärras. Samma sak gäller flera andra sätt att hantera panikattacker, till exempel distraktioner, säkerhetssignaler och alkohol.

Undvikande

Förutom att man undviker situationer som det kan vara besvärligt att fly från eller där det kan vara svårt att få hjälp (alltså agorafobi), kan undvikande också vara att man undviker aktiviteter och annat. Fundera till exempel på följande frågor:

• Undviker du att dricka kaffe?

• Undviker du att ta läkemedel, även om en läkare har ordinerat det?

• Undviker du att träna eller anstränga dig fysiskt?

• Undviker du att bli väldigt arg?

• Undviker du att ha sexuellt umgänge?

• Undviker du att titta på skräckfilmer, medicinska dokumentärer eller väldigt sorgliga filmer?

• Undviker du att vistas utomhus när det är särskilt varmt eller kallt ute?

• Undviker du att hamna i en situation där du inte kan kontakta sjukvården?

• Undviker du att ha bråttom?

Oftast undviker man de här aktiviteterna eftersom de framkallar symtom som liknar symtomen vid en panikattack. Återigen: även om undvikande hjälper till att lindra ångest och panik på kort sikt, så förvärrar det ångesten på lång sikt.

Distraktion

Många människor försöker ta sig igenom ångestfyllda situationer genom att distrahera sig själva. Det går att distrahera sig med nästan vad som helst, och i vårt arbete har vi iakttagit många kreativa varianter. Gör du till exempel något av följande om du börjar känna dig orolig eller panikslagen:

• Spelar musik på hög volym?

• Har med dig något att läsa?

• Använder appar i mobilen för att distrahera dig?

• Nyper dig själv?

• Snärtar en gummisnodd som du har runt handleden?

• Lägger svala, fuktiga handdukar över ansiktet?

• Ber någon som är med dig att börja prata om något – vad som helst?

• Sysselsätter dig så mycket som möjligt?

• Låter teven stå på när du ska somna?

• Föreställer dig att du är någon annanstans?

• Leker räknelekar?

Det är mycket möjligt att den här sortens distraktioner har hjälpt dig att ta dig igenom en panikattack i det förflutna och att de kommer att hjälpa även i framtiden. Men de kan bli en krycka som hämmar dig. Om du till exempel glömmer tidningen eller gummisnodden hemma kanske du måste åka hem och hämta den. Och i det långa loppet stjälper de här strategierna mer än vad de hjälper. Distraktion är som att fixa ett trasigt bordsben med tejp. Vi ska prata mer om det här i kapitel 4.

Säkerhetssignaler

Säkerhetssignaler är särskilda föremål eller individer som får dig att känna dig trygg. Bland exemplen finns andra personer, mat eller tomma eller fulla läkemedelsburkar. Om du inte hade med dig de föremålen eller personerna skulle du antagligen känna dig oroligare. I själva verket kan inte dessa säkerhetssignaler ”rädda” dig eftersom det egentligen inte finns något du behöver bli räddad från. Ruta 1.4 listar andra säkerhetssignaler. Precis som med distraktioner kan de här föremålen bli en hämmande krycka som på sikt bidrar till ökad ångest.

Ruta 1.4. Säkerhetssignaler

mat och dryck luktsalt papperspåsar religiösa symboler ficklampor pengar kameror väskor lektyr cigaretter husdjur mobiltelefon.

Alkohol

Kanske använder du ett betydligt mer problematiskt sätt att hantera din ångest – alkohol. Vi vet att många män (i större utsträckning än kvinnor) dricker för att ta sig igenom situationer där de

Hjärtklappning, tryck över bröstet, yrsel, en känsla av andnöd och av att tappa kontrollen är vanliga symtom vid paniksyndrom. Många börjar även undvika platser, situationer eller aktiviteter av rädsla för att få panikattacker. Forskning visar att behandlingsprogrammet i den här boken ger effektiv hjälp för att ta sig ur tillståndet.

Steg för steg vägleds du i att hantera skrämmande kroppsliga symtom och att kunna göra det du vill utan att hindras av rädslor.

Du får ökad förståelse för hur kroppsliga symtom, tankar och beteenden hänger ihop med ångest – och hur du bryter panikens onda cirkel.

Exempel och övningar hjälper dig längs vägen.

Upplägget är anpassat till en behandlingslängd på sex sessioner och boken ska användas i samarbete med en terapeut. Behandlingen är utvecklad av två världsledande ångestforskare och bygger på kbt.

MICHELLE G. CRASKE är professor i psykologi, psykiatri och biobeteendevetenskap, samt chef för Anxiety and depression research center och biträdande chef för Staglin family music center for behavioral and brain health vid University of California.

DAVID H. BARLOW är professor emeritus i psykologi och psykiatri samt grundare av Center for anxiety and related disorders vid Boston university. Han har tilldelats några av psykologiområdets främsta priser för sin livsgärning inom tillämpad psykologisk forskning.

LAUREN S. WOODARD är forskarassistent till David H. Barlow vid Center for anxiety and related disorders vid Boston university.

ISBN 978-91-27-46439-1