de samtal som pågår, men även ta del av det som inte sägs: frustrationen och oron när terapin inte går framåt, tvivlet, kärleken, sorgen, glädjen och hur vi, terapeuterna, försöker hitta vägar att hjälpa de vi möter (och ibland oss själva). Går det att skriva facklitteratur i skönlitterär form? Är det möjligt att skriva en bok om teori utan teoretiska stycken? Kan man skriva med flera bottnar? Vi har gjort ett försök. Boken går därför att läsa på flera olika sätt: för att få uppleva hur psykologisk teori omsätts i praktik, för att reflektera och bli en bättre terapeut eller för att få berättelser om
Terapi pågår är skriven för psykologer, terapeuter, studerande och för alla som är nyfikna på terapi.
NIKLAS MÖLLER är leg. psykolog, specialist i psykologisk behandling/ psykoterapi och leg. psykoterapeut. ISABEL PETRINI är leg. psykolog. De har tidigare bland annat skrivit XBT – existentiell beteendeterapi.
Terapi pågår Det sagda och det tysta
Terapi pågår
mänsklighet, sårbarhet och styrka.
NIKLAS MÖLLER & ISABEL PETRINI
Under en vecka är du välkommen in i våra terapirum. Du får lyssna på
NIKLAS MÖLLER & ISABEL PETRINI
ISBN 978-91-27-46354-7
9 789127 463547
Terapi pågår_omslag 22 jan.indd Alla sidor
2024-01-30 15:07
9789127463547_001-256.indd 2
2024-01-30 15:03
Innehåll Tankar före 6 MÅNDAG 8 TISDAG 53 ONSDAG 106 TORSDAG 160 FREDAG 213 Tack till … 254 Referenser 255
9789127463547_001-256.indd 5
2024-01-30 15:03
Tankar före De rader du läser just nu tog sin början i samtal för unge fär två år sen. Då var det inte möjligt att se vart samtalen skulle leda oss. Då såg vi en text som förvisso utmanade den traditionella formen för facklitteratur, men att det skulle sluta just här, det visste vi inte. Skulle det gå att skriva facklitteratur i skönlitterär form? Var det möjligt att skriva en bok om teori utan teoretiska stycken? Vi har gjort ett försök. Längs vägen har vi varit tvungna att tän ja på några gränser, teoretiska, kulturella och personliga. Boken du håller i din hand är fylld av dialoger från terapirummet och består av korta fragment ur samtal som är många timmar långa. Vi har utifrån vår bästa förmåga försökt fånga detta arbete med precision. En inte helt enkel uppgift. Hur skriver man i dialogform när skeenden sker pa rallellt, det vill säga samtidigt? Och hur får man in i en 6
TheInSoundFromWayOut!1966SvenskenRuneElmqvisttarframpacemakern1958SputnikdenförstasatellitenSovjetunionen1957S
9789127463547_001-256.indd 6
2024-01-30 15:03
text alla de faktorer som påverkar det som sägs just här och nu? Till exempel att något sägs precis samtidigt som något annat tänks eller känns? Var stoppar man in inten tionen bakom orden som sägs i rummet? Hur beskriver man olika former av tystnader – hur de känns, om de är hjälpsamma eller inte? Hur får man fram i en dialogform att de sagda orden och de tänkta orden inte är så lätta att särskilja eller sätta i viss ordning? Vår ambition har varit att fånga det lilla och det sto ra, det publika och det privata. Till vår hjälp har vi vår teoretiska hemvist, kontextuell beteendevetenskap, våra erfarenheter från det psykoterapeutiska arbetet och värl den som pågår runt omkring oss. Allt är påhittat, allt är sant. Vi har siktat noga, men nästan alltid träffat bredvid. Du som läsare får avgöra hur nära vi kom.
Ibland ser du mig i kanten – mig eller mina kollegor. Vad gör vi där? Vi försöker hjälpa till att belysa olika upplevelseperspektiv. Vill du veta mer på en gång, flyg till s. 154–158.
7
etunionen1957Stjärnenatt1889Tford1908UniversitetetiBologna1088FörstafilmcensureniTysklandår1906XeroxAltoförstadatornmedgrafiskt
9789127463547_001-256.indd 7
2024-01-30 15:03
MÅNDAG 07:29
Blicken vandrar från vänster och fram, runt, iakttar medresenärer, interiör. Tar in den lilla omgivning som är bussen, säten i täta rader om två, de flesta upptagna, förbi allt och stannar till höger, ut genom fönstren, landskapet som passerar. Molnfritt, himlen är hög, klar, morgonsolens starka ljus. Kisar. Värme mot huden. Orienterar blicken mot mina medresenärer. Några känner jag, har sett dem hundratals gånger, aldrig bytt ett ord. Bara blickar. Andra helt nya. Alla på väg till sin plats. Jag till min. Tillsammans håller vi den i gång, samhällskroppen. Jag lägger märke till att bussen börjar röra sig i ett långsammare tempo, känns som promenadtakt. Kikar genom gången fram genom rutan. En liten, liten blå bil med en röd triangel bestämmer nu farten. Förnimmelser i kroppen. Obehag. Orienterar blicken mot den plats där
8
användargränssnittUSA1973OtisBlue1965RumäniengårmediEU2007Elektriskmotor1832Minecraft2009Jordbruk8000förevårtidräkni
9789127463547_001-256.indd 8
2024-01-30 15:03
tiden visas. Blir lugnare och släpper bilen med triangeln från mitt seende. Jag samtalar med människor. Det är min uppgift. Jag pratar och lyssnar. Jag bär hundratals, kanske fler, privata, intima, livsöden med mig. Liv läggs i mina händer. Här! Frågor ställs. Hur ska jag leva, orka, våga, hitta? Till hjälp: mig själv, med orden bygga något nytt. Det är det som förväntas. Det är en fin uppgift. Ibland jobbig, svår. Men alltid fin. Allt förändras, även jag. Ibland dit vi vill, ibland inte. … i hörlurarna, Curtis predikar ”Let us teach the children freedom’s never been free …” Jag tränar på, kanske har jag lärt mig, att se människor. Försöker se mig själv. Bygger, bygger. Vem blir jag av dessa möten, av denna uppgift? Hur blir jag av all smärta, all sorg som jag tar emot? Hur blir jag av allt våld som beskrivs? Vad kostar det? Vad får jag? ”It’s okay to cry, go ahead and cry …” Blir påmind om dagen som ligger framför mig. Orienterar mig mot ryggsäcken som jag placerat på golvet mellan mina ben. Sträcker mig mot den, uppmärksammar ljudet från dragkedjans rörelse när jag öppnar ytterfacket. Med min vänstra hand håller jag i handtaget så att väskan inte ska välta, den högra känner sig fram inuti, hittar vad den söker. Jag öppnar min kalender, en del av mitt minne. Konstaterar att jag har ett patientbesök redan vid nio. Blicken mot klockan. Uppmärksammar bussens hastighet. Normal. Kikar fram, ut och förstår att den lilla bilen med triangeln inte längre bestämmer. 9
0förevårtidräkningReuterstelegrambyråår1849Brunelleschi:centralperspektivetår1425Kindofblue1959DoubleIndemnity1944BlackVoices:Onthe
9789127463547_001-256.indd 9
2024-01-30 15:03
”’Cause Jesus wept but hope and faith he kept …” Vi samtalar. Vi pratar och lyssnar, lyssnar och pratar. Pratar med mening, lyssnar med förståelse.
09:09
måndag Lyssnar. Först till hennes ord. Sen igen i repris, tyst för mig själv. Lägger hennes berättelse i min förståelse. Passar de? Jag tänker att vi ska försöka förstå det här.
Behöver samla upp. Formulera något begripligt. Något meningsfullt. Vad? Det här problemet du berättat om.
Hur är det att sitta i hennes stol? Hur tänker hon om allt det här? Vad förväntar hon sig? Vad hoppas hon på? Förlåt. Hänger inte med. Tycker jag har babblat om så många saker.
Hon ser så trött ut nu. Måndag morgon. Jag med är trött. Som att hjärnan inte vaknat tillräckligt än. Jag kan ha fel. Rätta mig då. Tänker att om vi kokar ner det så handlar det om att du längtar efter djupare rela tioner med dem som står dig nära. Att du längtar efter det, men inte riktigt får till det. 10
StreetinWatts1969Utøya2011Dinosauriernadör66000000förevårtidräkningLeedeForestsTriodår1906Tiobudordenca1550förevårtidräkningE
9789127463547_001-256.indd 10
2024-01-30 15:03
Är det rätt? Låter jag anklagande? … Ja. Det stämmer. Jag längtar efter det. Och jag är rädd för det?
Tittar frågande på mig. Svarar med en fråga. Jag vill bygga en hjälpsam berättelse om temat. En berättelse som kommer att kräva de beteenden hon saknat. Kanske har hon dem, kanske inte. Och nu sa ju jag ”djupare relationer” för att du benämn de det så tidigare. Men, jag undrar, vad menar du mer precist när du säger så?
Stannar. Bygger. Vad hade jag svarat på den frågan? Att våga prata om svåra saker, att våga luta sig, att våga visa vad man är rädd för. Jaaa, jag tänker att man är ärlig. Att man ber om hjälp och att man ger hjälp. Att man törs ha även lite besvär ligare samtal och så. Att man känner sig trygg med var andra, liksom. … Okej. Och som du sa är det inte riktigt så i dag – vare sig med dina barn, med din mamma eller med dina vänner.
Vad är hon i för berättelse i dag? Vilka erfarenheter förhåller hon sig till? Vilka beteenden har varit hjälpsamma? Vad har hon tränat?
11
revårtidräkningENIACamerikanskdator1945InkvisitionenThePassionofJoanofArc1928BlueLines1991Euklides:systematiskteoriförmatematikenår
9789127463547_001-256.indd 11
2024-01-30 15:03
Nä. Precis. Och inte heller riktigt när jag varit ihop med nån eller varit gift med nån. Det har inte riktigt varit nära.
Lite för generellt, svårt för mig att se. Ändrar situationen. Skulle vi kunna använda ett riktigt exempel från ditt liv för att utforska det här? Där du hade önskat att det varit mer nära och djupt, men det inte blev så? … Okej. Mmm. Ska tänka lite. Okej. Med min äldsta vän, A. Vi var ute och gick. Och det var ett sånt där smashläge. Hur då? Jo. Hon pratade om nån kollega som tyckte att hennes bror inte stöttade henne. Att han liksom höll på och pikade henne subtilt. Ja, och då tänkte jag: precis som du! Men så sa jag inget.
Vad är hennes berättelse? Att inte våga, vara feg? Följsam? Offer? Utsatt? I en värld som är lite hård? Du hade ett läge att säga något som var viktigt, något du kände, något som kunde ha fördjupat er relation. Precis. Men jag gick tyst. Ja. Och så blev jag ju irriterad i stället. Sa att jag var upptagen och inte hade tid att fika efter promenaden.
Ensam? Okej. Så läge uppstod, men du förblev tyst. Varför? 12
300förevårtidräkningIdiAminFörstakärnreaktornstartasUSA1942Genèvekonventionerna1864,1906,1929,1949DrumsofPassion1960Kallakrig
9789127463547_001-256.indd 12
2024-01-30 15:03
Varför? Ja. … Mm. Varför? För att … jag tror att hon skulle ha blivit ledsen. Eller besviken.
Tittar på mig. Osäker blick. Ser ut som att hon funderar över om det hon nyss sa stämmer. Vad är hennes berättelse? Hur ser hon sig själv i dessa relationer? Och det hon ser, vad kräver det av henne? Om du inte hade varit rädd för att göra henne ledsen – vad skulle du ha sagt?
Kan vi bygga en berättelse om när hon gör på ett nytt sätt? Kan hon? Oj. Jag hade sagt ungefär: ”A, ibland känner jag att du pikar mig också. Att du säger saker halvt om halvt och det blir obehagligt och otryggt. Och det gör mig ledsen. Jag önskar att du kunde säga saker mer rakt. För ibland kanske det också blir så att jag missförstår utan att veta om det.”
Svarar direkt. Hon ser men vågar inte. Och nu säger du inget alls. … Nä. För A kan bli ledsen. 13
n1960Kallakriget1945till1990Kontokort1950ItTakesaNationofmillionstoHoldUsBack1988Tändstickorår1680RohMoohyunmöterKimJongIl
9789127463547_001-256.indd 13
2024-01-30 15:03
Precis. Vad innebär det? Att A blir ledsen? Vad det innebär? Mm. Det innebär att … hmm … det är … läskigt. Varför? Det vet jag inte riktigt. Okej. Du har upplevt det? Att nån blivit ledsen och det har blivit läskigt? Ja! När jag var liten och gjorde mamma ledsen. Typ om jag inte åt upp maten hon hade lagat för att jag inte tyckte att det var gott. Då kunde hon sluta prata med mig.
Sluta prata? Men älskade lilla vän. Sluta prata? Ja. Inte så länge kanske. Nån timme. Men, ja, det kändes länge. Och ibland kunde hon dra iväg. Det var läskigt.
Dra iväg?! Ser den lilla, ser mamman som drar iväg. Ser den stora läskiga tystnaden. Dra iväg? Ja. Hon drog på sig kappan och stack ut. Nån gång fick pappa åka ut på cykeln och leta. 14
2007GrimetonssändarenstartasförradiosändningaröverAtlanten1924Kapitalet1867RubberSoul1965Räknesnurranår1876Videobandspelare195
9789127463547_001-256.indd 14
2024-01-30 15:03
Okej, här är berättelsen. Beteendet helt begripligt. I den här berättelsen kan man bara överleva om man är väldigt försiktig. Oj. Det måste ha varit otäckt för ett barn.
Det är barnets berättelse. Kan du se det? Ja! Men effektivt som tusan! Man vågade ju aldrig tram pa henne på tårna sen.
Hon skrattar till. Ett haha. Vad var det för sorts skratt? Vad fyllde det för funktion? Att maskera allvaret? Nä. Jag förstår det. … Vad tror du det lärde dig om livet? Mamma? Att hon blev tyst? Och drog. Vad det lärde mig? Att …
Tycker om det här – just det här ögonblicket. Att se nån tänka, få ihop sig själv, få ihop sitt pussel … … att om man gör nån ledsen så kan det bli obehagligt. Eller! Eller vad? Eller! Om man gör nån ledsen så kan den försvinna!
15
bandspelare1953Vertigo1958Celsiustemperaturskalaår742NavigeringssystemetGPSlanseras1989Attintefåvårdförsinknäskadaförattmanäröverviktig
9789127463547_001-256.indd 15
2024-01-30 15:03
… och visa på hur oviktig man själv är. Oviktig, ensam och rädd. Ja, finns den risken så är det inte konstigt att man verkli gen passar sig för att göra nån ledsen eller besviken. Speci ellt om det är nån som är viktig för en, nån man behöver. Mm. Och A? Berätta mer om henne. A … hon är A. Gud, vad svårt att bara beskriva nån annan. Försök. Okej, A är lekfull, lite tuff och modig. Ibland som en virvelvind. Och som jag sa lite vass ibland, med glimten i ögat. Men också jättesnäll.
Barnets berättelse. Din mamma, i sin berättelse. Jag ändrar situationen. Flyttar perspektivet. Ser om hon ser att situationen är en annan. Andra beteenden fungerar bättre här. Som din mamma?
Kan hon se? Va? Nä! Inte alls! Varför tror du det? …
Tysta. Ser på varandra. Hon letar. Jag väntar. BPM 60. Lugnt och tyst. Hon är inte alls som mamma. 16
2036Spårvägförfleramiljarder2030Äggmedhårdaskalbildas315miljonerårsedanBraillespunktskriftår1825PaxRomana27förevårtidräkningtill18
9789127463547_001-256.indd 16
2024-01-30 15:03
Hon ser. Nä, det låter inte så. … … Hon är inte som mamma … …
Samtidigt i rummet bredvid I helgen skar jag mig.
Tittar på varandra. … I armen.
Hon drar upp ärmen. Här.
Ögonkontakt. … Alltså, jag. Alltså, det blev bara för mycket. Aaah, så jag skar mig här. Och här.
Pekar på armen. Hittade inget rakblad så jag krossade en flaska och använde en glasskärva … 17
rtidräkningtill180eftervårtidräkningEternalSunshineoftheSpotlessMind2004TräffarTania2001KvinnorsrösträttPostcovidMuammaralKhaddafi
9789127463547_001-256.indd 17
2024-01-30 15:04
Orienterar uppmärksamhet mot arm. Orienterar mot ögon. … på armen.
På min tunga, ord om att jag vill titta, förklara att hon behöver sluta med att skära sig. Att jag blir orolig. Lyssnar på mina tysta ord. Påminns att jag har tränats i andra beteenden. Förstår. Vad är det bästa att göra? Att svara? Behöver orientera mig hit. Stanna. Backa. Se bättre. Förnimmelser ökar. Blir tydliga. Kroppen gör sig påmind. Orienterar mot andning. Hud. Ljud. Ser lite mer. Och mer. Ser hur jag reagerar. Ser min kunskap. Ser historien. Ser framtiden. Förstår.
Nu är jag hennes situation. Hennes beteenden förhåller sig till mig. Jag behöver bli en situation som får henne att bete sig nytt. Mer hjälpsamt. Jag har funderat över hur det gick förra veckan när du började på den nya praktikplatsen. Vad hände? 18
Airplane!1980Singin’intheRain1952AborträtteninfördesiSverige1975RysslandannekterarKrim2014Assyriernaanvänderförstoringsglas950förev
9789127463547_001-256.indd 18
2024-01-30 15:04
Vill bygga det mer hjälpsamma. Hennes nya snåriga stig. Vet inte. Okej, antar jag.
Behöver ge henne möjligheter att välja nytt, behöver hjälpa mig att se henne i det nya. Berätta.
Ökar min kontakt med henne, hennes blick, ord. Förstärka här. Jag behöver känna nyfikenhet. Intresse. Medkänsla. Gör jag det? Jag har ju bara varit där nån dag, och så var jag sjuk i fredags.
Hon stannar med mig. Okej, säger du. Det låter bättre än hur du trodde det skulle gå. Visst?
Rycker på axlarna. Gömmer hon sig? Vad är okej där?
Hon fortsätter. Mer av det nya. Nä, men alla är schysta, och en tjej som jobbar där är verkligen bra.
Nu börjar hon föra samtalet. Behöver öka mitt engagemang, hjälpa henne att komma i kontakt med det hjälpsamma i det nya. Bra?
Förstärker. 19
ngsglas950förevårtidräkningSjuårskrigetstartar1756JeanBédelBokassaNMTmobiltelefoniiSverige1981Skeppskronometerförlongitudbestämningår
9789127463547_001-256.indd 19
2024-01-30 15:04
Ja, alltså, superschyst.
Vad glad jag känner mig när hon delar med sig av det här. Fint. Vad glad jag blir, att det blev bra!
Lyssnar, tittar, försöker se. Vad vill hon när hon visar att hon skurit sig. Vad söker hon från mig? Vad är jag på väg att göra? Vad väljer hon för beteenden från mig? Tröst? Att mina handlingar gör henne viktig? Värdefull? … Hitta vad du känner och ge. Ge. Vad känner jag? Att hon är viktig. Viktig för mig. … Du. Jag vill att du ska veta att du är viktig för mig. …
Ögonkontakt, kort, sen ner med blicken. … Hitta. Ge. När du kom in genom min dörr, visade mig dig och bad mig om hjälp så blev du viktig för mig.
Orienterar min blick mot henne. Försöker fånga hennes. Och då är det viktigt för mig att det vi gör här blir hjälp samt, för dig.
Tittar på varandra. Ser att vi ser. Nu. Tillbaka. Ändra situationen. 20
1736Elfteseptember2001Djuptryckår1783AIproduceradkonst2028Attintefåhögläsaförbarnpåbibliotek2025Ozonlagret2100WilliamJames184
9789127463547_001-256.indd 20
2024-01-30 15:04
Vad tänker du om att du skär dig i armen för att st…
Hinner inte prata färdigt. Jagskäms … skämsjättemycket. … Så det skapar ny smärta?
Ser varandra. Orienterade mot varandras seende. Jamenvetintevadjagskagöra. Orkarintevarajag!
Väcker något. Vad? Gemenskap? Vi. Vira eller vara. Att vira. Vad är det du inte orkar med? Allt! Jag menar just i stunden när det är som värst. Vad är det du försöker kontrollera, ta bort?
Hon tittar ut genom rummets fönster. Långt bort ser det ut som. Bort mot Regionens hus. Huset där beslut om vården tas. Vård som hon försökt få, fått, under nästan hela sitt liv. Fortfarande. Vet inte riktigt. Det bara kommer. Som något i bröstet upp längs halsen.
Händerna förstärker orden, dras upp och ner längs överkroppen. Och nu när vi sitter här, du och jag? När vi ser varandra i ögonen. Just nu. Vad känns nu? Lite jobbigt. 21
WilliamJames1842TheGeneral1926Journalfilmmedregelbundnabildnyheterår1908Omarternasuppkomstsläpps1859Radionavigeringförflygplan1934
9789127463547_001-256.indd 21
2024-01-30 15:04
Den svenska Utredningen om vanvård i den sociala barnavården (i fortsättningen kallad Vanvårdsutredningen) initierades, i likhet med flera andra länder, först efter att människor berättat i media om sina erfarenheter av övergrepp och misshandel från sin tid i barnhem eller fosterhem. I november 2005 sändes TV-dokumentären ”Stulen Barndom” där sex medelålders män berättade om systematiska kränkningar, våld och sexuella övergrepp under sin tid på Skärsbo pojkhem i Alingsås. Dokumentären blev upptakten till att Utredningen om vanvård i den sociala barnavården tillsattes 2006.
SOU 2011:61, Vanvård i social barnavård: slutrapport
Ensamt? Nä, inte just nu. Eller mindre. … När du visar och berättar för mig om hur du skurit dig …
Tittar på varandra. Ser vi varandra? … vad vill du ha av mig då?
Viker bort blicken igen. Visar att det blir obekvämt. Obekväma ord, obekvämt nära. … Nej, jag vet inte. Ingenting. Bara berättar. … Okej. 22
Begravningca130000årsedanAlqaidaGummi1600förevårtidFörstakommersiellafiberkabelnförtelekommunikation1977Skrivkonsten3400förevårti
9789127463547_001-256.indd 22
2024-01-30 15:04
Hur möjliggör jag det här samtalet? Försöker bygga ny situation, nytt perspektiv. Nya beteenden från henne. Om du var jag och jag var du.
Ögonkontakt. Mm. Och jag visade dig hur jag skurit mig. Vad skulle du säga eller göra då? … Vet inte.
Nu orienterad mot golvet. Mattan. Skorna. Kanske att du inte ska göra det. Att det är dumt. Inte hjälper.
Samma som jag, samma som alla. Säger du så till dig själv?
Orienterar sig mot mig. Mina ögon. Mitt seende. Skapar förnimmelser i mig. Intensitet. Hela tiden. … Men du fortsätter ändå. … Och du behöver inte samma från mig? Att jag säger sam ma? 23
n3400förevårtidräkningGuantanamoBuddhaföds563förevårtidräkningEncyklopediiKinaår250förevårtidräkningFörstafiberkabelnunderAtlanten
9789127463547_001-256.indd 23
2024-01-30 15:04
Rycker på axlarna. Undviker mina försök. Ökar trycket. Ser jag dig?
Tittar upp. Hon kisar mot mig. Nyfiken? Vet inte, tror det.
Jag fortsätter. Jag vill veta hur det är för dig. Känner du att jag ser dig just nu, nu när vi pratar om det här? … Jag pratar bara med dig om de här sakerna.
Vågar jag ta det ett steg till? Kommer hon att fly? Vågar du även prata med mig om vad det är du vill säga mig när du visar att du skadat dig själv?
Hennes blick. Gör mig rädd. Rädd för mina förnimmelser. Orienterar mig bort från hennes ögon, från mina förnimmelser. Jag förstår inte.
Ljudet orienterar mig tillbaka till ögonkontakt. Samma förnimmelser. Samma försök att undkomma. Vet att jag ska stanna. Stannar. Stilla. Nytt. Vad är det du vill att jag ska se och förstå när du visar dina skador för mig? …
24
1988RaspberryPi2012Ryskarevolutionen1917Internetrelateradesexuellaövergrepppåbarn2024Trångboddhetpgabristpåelleralltfördyrahyresrätter2029
9789127463547_001-256.indd 24
2024-01-30 15:04
10:32
vid kaffebryggaren Hur gör du när samtalet liksom glider in på lite större livsfrågor? Som? Typ meningen med livet, ändligheten, kärlek. Då frågar jag, vad spelar det för roll på en skala mellan 1 och 10, där 1 betyder ingen roll alls och 10 största möjliga roll? Ögon möts. Stannar i varandras blick. Uttryckslösa. Nästan samtidigt rör sig våra mungipor, ögonen drar ihop sig. Nu ler vi brett. Nää, okej, men jag försöker väl stanna kvar, utforska. Jag tror att i de här temana finns kvaliteter som förklarar våra beteenden. Mmm. Hur då? Att de är en del av den berättelse jag har om mig och mitt liv. Förenklat att det är den berättelse som i stor utsträckning kontrollerar mina beteenden. Om jag kan se min berättelse så kommer själva seendet att förändra den … ja, du förstår. Mmm, jag fattar. Du sa att du stannar i temat? Mm, att typ stanna, utforska. Vad menar hen, du, jag när vi använder vissa ord? I vilka situationer har detta upplevts, saknats? Var har du lärt dig denna innebörd? Är den hjälpsam, ohjälpsam? 25
ahyresrätter2029skriftspråkiEgypte3000förevårtidräkningVaccin1881Nerveruppstår580mijonerårsedanSomethingElse!!!!1958BattleshipPotemkin
9789127463547_001-256.indd 25
2024-01-30 15:04
11:37
måndag Lyssnar, lyssnar. Det har blivit värre faktiskt, har börjat obsessa mer nu kring att väga mig, maten, allt sånt, skulle inte säga att jag är sjuk igen, men jag är på väg åt det hållet, är så rädd att de ska märka på jobbet nu när jag är ny och liksom vill visa vad jag går för.
Orden. Snabba. Placerar dem varsamt i min förståelse. Vad svårt det låter. Allt på en gång. Nytt jobb, nya kol legor och så alla de där gamla symtomen som kommer tillbaka. Hänger det ihop?
Mina ord långsammare. Försöker lugna, samla, ge mening. Sammanhang. Symtom. Usch, trött på det ordet. Ja, såklart! Alla krav på att vara och göra perfekt, Gud, vad mycket tid jag lägger på att förbereda, mycket mer än rimligt, höll på, vet inte hur många timmar, med att klip pa ut geometriska figurer som vi skulle använda till mötet.
Ser hans lilla hjärta slå. Snabbt, snabbt. Som en liten fågel. … Vad tänker du om kollegorna som inte är lika förberedda?
Flyttar hans perspektiv. Vill veta vad han ser. Inget, helt normalt, tycker absolut inte att de ska hålla på som jag. … 26
1925JameswebbteleskopetJesusföds4förevårtidräkningRonaldReaganMikroskopetår1590Teslasläppersinförstaelbil2008Horses1975Bakeliten1
9789127463547_001-256.indd 26
2024-01-30 15:04
Ögonkontakt. Stannar. Vi lyssnar på vad som precis sas. … Helt normalt?
Ser på varandra. Tempot mycket lugnare nu. Ja … … Okej. Jag då? Borde jag förbereda våra sessioner mer? Engagera mig mer? Nej. Absolut inte. …
Vi lyssnar. Vad betyder orden? … Vad tänker du om det? Ja, det är ju lite skruvat. Olika regler liksom. Men ändå så det är. Intressant.
Tar fram ett papper och ritar en streckgubbe. Kollega, skriver jag. En till streckgubbe. Psykologen. En gubbe till, en till, en till, en till. Ritar en cirkel runt dem. Sen ritar jag en liten gubbe till som är i en alldeles egen cirkel. Jag uppfattar det så här. Som om alla, typ hela världen, är i den här stora cirkeln. Vi i den här stora cirkeln får vara lagom, inte förberedda, får misslyckas, får vara plum pa, inte perfekta. Och vi är värda något ändå. Värda att 27
1975Bakeliten1907FörentaNationerna(F N)1945AreYouExperienced1967Wikipedia2001Kassaapparatenår1879Andravärldskrigetstartar
9789127463547_001-256.indd 27
2024-01-30 15:04
älskas. Men du. Du är här. I en alldeles egen cirkel. Med alldeles egna regler att förhålla dig till. Och ditt värde är fullständigt kopplat till att du håller de reglerna perfekt. Stämmer det här?
Vi sitter båda lutade över min skiss. Jag kan verkligen inte rita, tänker jag. Vilken dålig grej, dålig bild. Vad ska den leda till? Tittar upp. Han gråter tyst med stora ögon. Ja. Precis så är det. Helt egna regler för mig. Orimliga. Men ändå styr de mig helt nästan. Speciellt när du blir stressad? Som nu? Ja. Precis. Med jobbet.
Hans ögon fokuserade på bilden. Som att det på den fanns miljarder detaljer att upptäcka och inte bara tafatta streck huller om buller. Kan vi göra något för att hjälpa honom? Jag pekar på streckgubben i lilla cirkeln. Vi ser på honom. Ovanifrån. … Kan vi hjälpa honom in i stora cirkeln med de andra?
Han tar skissen mellan tumme och pekfinger, drar den till sig, bort från mig. Tittar på den fokuserat – ömt? – utan att svara på min fråga. Får jag ta med den här hem? 28
1939Niklasföds1972Grandillusion1937IslamiskastatenEbolaspridsiVästafrika2014IdlewildSouth1970SpiritedAway2001Katodstrålerörår18
9789127463547_001-256.indd 28
2024-01-30 15:04
de samtal som pågår, men även ta del av det som inte sägs: frustrationen och oron när terapin inte går framåt, tvivlet, kärleken, sorgen, glädjen och hur vi, terapeuterna, försöker hitta vägar att hjälpa de vi möter (och ibland oss själva). Går det att skriva facklitteratur i skönlitterär form? Är det möjligt att skriva en bok om teori utan teoretiska stycken? Kan man skriva med flera bottnar? Vi har gjort ett försök. Boken går därför att läsa på flera olika sätt: för att få uppleva hur psykologisk teori omsätts i praktik, för att reflektera och bli en bättre terapeut eller för att få berättelser om
Terapi pågår är skriven för psykologer, terapeuter, studerande och för alla som är nyfikna på terapi.
NIKLAS MÖLLER är leg. psykolog, specialist i psykologisk behandling/ psykoterapi och leg. psykoterapeut. ISABEL PETRINI är leg. psykolog. De har tidigare bland annat skrivit XBT – existentiell beteendeterapi.
Terapi pågår Det sagda och det tysta
Terapi pågår
mänsklighet, sårbarhet och styrka.
NIKLAS MÖLLER & ISABEL PETRINI
Under en vecka är du välkommen in i våra terapirum. Du får lyssna på
NIKLAS MÖLLER & ISABEL PETRINI
ISBN 978-91-27-46354-7
9 789127 463547
Terapi pågår_omslag 22 jan.indd Alla sidor
2024-01-30 15:07