9789127461185

Page 1

Jag har sett det vackra även i det svåra och vilsna. Hur livet är svårt och lätt på samma gång. Både underbart och rena avgrunden. Inte undra på att man vill skriva om det.

Närbilder

ANNA KÅVER är leg. psykolog, specialist i klinisk psykologi, leg. psykoterapeut och författare till succéer som Att leva ett liv, inte vinna ett krig, Himmel, helvete och allt däremellan och senast Dansa mjukt med tillvaron: Om mening, mod och möjligheter.

Anna Kåver

DEN HÄR BOKEN handlar om en omvälvande vår. Våren 2021. Pandemin höll oss ännu i ett järngrepp, fick oss att fundera över de existentiella villkoren och ompröva våra livsstilar. I sin mest personliga bok hittills delar Anna Kåver med sig av sin dagbok från denna märkliga period. Med skärpan inställd på det nära betraktar hon allvarsamt, men också med underfundig humor livet med dess faser, motgångar och övergångar – årstider, ålderstider, yrkestider, tillsammanstider och självklart de orostider som nu sveper in över världen. De stora livsfrågorna samsas här med erfarenheten från ett långt yrkesliv ägnat åt kunskapen om vad det innebär att vara människa.

Anna Kåver

NÄRBILDER Anteckningar i ljuset av en märklig vår

FOTO: Emma-Sofia Olsson SvD TT

ISBN 978-91-27-46118-5

9 789127 461185

9789127461185_omslag.indd Alla sidor

2021-09-29 08:11


9789127461185_001-152.indd 2

2021-09-29 08:12


Innehåll PROLOG 7 JANUARI

5 januari 7 januari 14 januari 18 januari 20 januari 24 januari 25 januari

Risker och olikheter 14 Smärta 16 Vinnare och förlorare 19 Åldrandet 22 Perspektivskiften och möjligheter 26 Optimism och möjligheter 29 Teknikfrustration 31

FEBRUARI

1 februari 3 februari 6 februari 12 februari 18 februari 19 februari 25 februari

9789127461185_001-152.indd 5

Ansvar, skuld och verklighetsuppfattning 36 Frihet – det dyrbaraste vi äger 40 Döden och begravningar 45 Närvaro 48 Tänkandet 50 Möten, språk och kommunikation 55 Kärlek – levande och digitalt 58

2021-09-29 08:12


MARS

2 mars 10 mars 15 mars 19 mars 20 mars 23 mars 28 mars

Acceptans 62 Val, beslut och ånger 65 Längtan 70 Likgiltighet, fatalism eller acceptans? 73 Nyfikenhet 77 Folkskygghet eller bara publikskygghet? 80 Tacksamhet 83

APRIL

8 april 21 april 23 april 25 april 29 april

Nostalgi 88 I betraktarens öga 92 Trötthetens triumf 97 Framtiden 99 Om spegelneuronens och leendets filosofi 101

MAJ

3 maj 7 maj 16 maj 17 maj 20 maj 23 maj 26 maj 31 maj

Resandets glädje 110 Sorg 114 Jämförelsens förbannelse och välsignelse 118 Tornseglare … himlen är nära 124 Drömmar och konspirationsteorier 125 Vårmarkörer 129 Upplysning, förvirring eller vapen? 131 Mening 136

1 JUNI Övergång – slut och början 141 EPILOG 145 TACK 147

9789127461185_001-152.indd 6

2021-09-29 08:12


Prolog den bok som du nu håller i din hand handlar om en omvälvande vår. Våren 2021. Min egen, men också en hel världs. Tillvaron skakades om rejält, fick oss att fundera över de existentiella villkoren och ompröva våra livsstilar. Det som inträffade var en pandemi, så omfattande att vi inte upplevt något liknande sedan spanska sjukan i början av 1900-talet. Ett virus som tog sig från djur till människa spred sig med blixtens hastighet och med fasansfulla konsekvenser. Antalet döda i världen lär just idag, den 17 juni 2021, vara 3,75 miljoner och antalet insjuknade 174 miljoner. Pandemin döptes till corona. Den pågår fortfarande. Den här boken är inte tänkt som ett skönlitterärt dokument över denna tragedi. Den sortens texter har redan publicerats av många andra. Vackra och välformulerade sådana. Men visst, tragedin kommer naturligtvis att märkas bland mina anteckningar, men tanken är att den inte ska dominera. Snarare vill jag fundera mer allmängiltigt kring livet med dess faser och övergångar – årstider, ålders­ 7

9789127461185_001-152.indd 7

2021-09-29 08:12


tider, yrkestider, sovtider, drömtider, tillsammans­ tider och självklart också orostider, sådana som vi nu befinner oss i. Jag plockar upp en del tanketrådar från väven i mina senaste böcker: Oro. Att leva med tillvarons ovisshet och Dansa mjukt med tillvaron. Om mening, mod och möjligheter. En planerad mjuk och långsam nertrappning av mitt yrkesliv blev denna vår något helt annat än vad jag planerat. Skönt nog hade jag hunnit med rätt mycket av det praktiska innan covid-19, som pandemin också heter, slog till under våren 2020. En arbetsam privat flytt från en stor gammal lägenhet till en något mindre, inte riktigt lika gammal. En nerstängning och rensning av min mottagning med allt vad en sådan innebär: papper, böcker, journaler och möbler. För att inte tala om de hej då som måste sägas till kolleger, studenter och patienter. Många kommer jag att sakna. Andra kommer jag tack och lov att fortsätta träffa och samarbeta med. Insatsen med mottagningen blev förstås mycket mer känslosam. Punkt sattes för många år av verksamhet i just den delen av mitt yrkesliv. Annat är jag ju fortfarande verksam i – men som för de flesta just nu nästan bara digitalt. Utöver dessa flytt- och stängbestyr skulle en bok lanseras. Min Dansa mjukt med tillvaron. Om mening, mod och möjligheter lyckades jag hinna få klar under våren 2020, då viruset satte snurr på tillvaron. Lanseringen krympte snabbt ihop till några fåtal bokprat framför levande publik, resten fick göras digitalt. En krossad armbåge lade till lite extra krydda. 8

9789127461185_001-152.indd 8

2021-09-29 08:12


Det finns olika sorters pandemier, inte bara medicinska. Samtidigt som miljoner människor insjuknat och dött i sjukdomen, verkar även politiskt dödliga virus ha spridit sitt gift. Nermonteringen går snabbt i allt fler länder vad gäller demokrati, humanism och mänskliga rättigheter. Terrorregimer får vind i seglen genom spridning av konspirationsteorier och användning av informationstekniska vapen, man stänger ner internet för att få bukt med oliktänkande. Man fängslar, torterar och kränker. Jag tänker på utvecklingen i Kina, Ryssland, Ungern, Polen. Och förstås i många andra länder, på andra kontinenter. Det jag nu vill komma fram till är att jag har känt mig vilsen. Både globalt och personligt. De självklara restriktionerna från Folkhälsomyndigheten skruvade ner mitt tempo. Vad gör man av så mycket fri tid? Vad gör man när man inte kan träffa sina vänner eller sina barn, barnbarn och syskon? Mobilen och internet kompenserar till en del förstås, men nej, inte tillräckligt. Kan jag ändå göra något konstruktivt av läget, frågade jag mig? Jag beslutade mig till slut för att ta ett hårdare tag om pennan. Jag behövde helt enkelt få skriv-leka. Det var skönt att rikta orden mot pappret/skärmen, med eller utan läsare. Den frågan kändes just då inte så viktig. Så föddes dessa små texter. En samling långa tankar i ett kort format, ett slags existentiella och psykologiska betraktelser med skärpan inställd på det nära. Allmängiltiga, men samtidigt sprungna ur det personliga och vardagliga. Tankar om vad det kan innebära att vara människa, rätt och slätt. 9

9789127461185_001-152.indd 9

2021-09-29 08:12


Läsandet, lyssnandet, skrivandet och samtalandet har alltid hängt ihop i min värld. De här texterna är inspirerade av det dagsaktuella, sådant som helt enkelt fångat mitt intresse. Många av närbilderna har fötts i favoritfåtöljen i sällskap med morgonkaffet och våra morgontidningar. Samtalen med min make G och med vännerna är andra fina källor. Bokflödet på nattduksbordet har också kickat igång associationerna. Men den kanske bästa näringskällan har varit den konkreta vardagen, den som vi alla strävar så mycket med. En vardag som ger inspiration till både allvar och trams. Sommarhuset på Gotland och lägenheten vid Fyrisåns strand i Uppsala är de två platser där jag i huvudsak tillbringar mina dagar, så även denna vår. Det märkvärdiga är som alltid detta med dialektiken i tillvaron. Den, tillvaron, är inte bara en – den är två, ja, till och med flera. Ger vi utrymme för de olika perspektiven så förstår vi oss själva och tillvaron lite bättre och mår förmodligen också lite bättre. Tiden som jag skriver om har inte bara varit tyngd av oro och bekymmer och annat psykiskt utmattande. Den har samtidigt varit så mycket annat. Jag har sett det vackra även i det svåra och vilsna. Jag, och många med mig, har upplevt det rofyllda i ett nerskruvat tempo, särskilt det i det sociala. Det vilsamma i den på alla sätt begränsade tillvaron. Jag har förstått, sett och erfarit människors vilja att hjälpa varandra. Och jag har glatt mig från djupet av mitt hjärta åt forskare och experter som lagt ner all sin vakna tid på att lösa den globala hälsokrisen. Jag har 10

9789127461185_001-152.indd 10

2021-09-29 08:12


varit närmare naturen än jag brukar. Eller snarare sett mer av den på ett annat och djupare sätt under långa promenader eller fikastunder med barn, barnbarn och vänner i parker, på bänkar och gräsmattor. Naturen har givit mig ett slags trygghet denna vår – den sysslar envist med sitt och gör det så fantastiskt. Så komplicerat är livet nämligen – det är svårt och lätt på samma gång. Både underbart och rena avgrunden. Inte undra på att man vill skriva om det. Vi lever vårt eget lilla liv samtidigt som vi är världsmedborgare, något som blivit extra tydligt under åren 2020 och 2021. Viruset måste och kan vi nog vi döda. Men det framstår också mer och mer klart att vi har ett mycket vidare ansvar. Vi måste bry oss om varandra, samarbeta och fokusera på det som enar, snarare än på det som söndrar oss. Vare sig politiska, sociala eller medicinska virus tar hänsyn till gränser. Låt oss därför, så ofta vi kan, ta ett steg ut i natten, låta stjärnhimlen omsluta oss, påminna oss om att vi alla existerar precis där vi är, på den plats vi lever. Och att vi alla finns under samma himmel. förklaringar: Bladet är Dagens Nyheter och andra dagstidningar och tidskrifter som jag regelbundet läser. Huset vid havet är vårt hus i socknen När på sydöstra Gotland. Många betraktelser är därför i dubbel mening just närbilder. Huset vid ån är det hus och den lägenhet vi numera bor i vid Fyrisån, nära katedralen i Uppsala.

11

9789127461185_001-152.indd 11

2021-09-29 08:12


9789127461185_001-152.indd 12

2021-09-29 08:12


JANUARI

13

9789127461185_001-152.indd 13

2021-09-29 08:12


5 januari

Risker och olikheter i huset vid havet. Skymningen redan här … i så tidig eftermiddag. Jag hinner inte fånga det … ljuset! Vinden viner runt husknuten, koltrasten pickar oförtrutet på talgbollen i den ännu förstås outslagna honungsrosen. Trogen hushållet från år till år, men frun syns inte till. Var bidar hon sin tid? Har hon givit upp och dragit täcket över huvudet, sänkt sin energinivå till noll för att, som vi, överleva i dessa märkliga tider? En journalist på P4 Gotland ringer och vill intervjua mig i radion om skillnaderna vad gäller vår benägenhet att ta risker under coronan. Varför bryter så många mot rekommendationerna, är frågan? Och hur ser vi på dem som gör det? Äntligen ett fräscht och intressant perspektiv i den numera ut14

9789127461185_001-152.indd 14

2021-09-29 08:12


tjatade coronadebatten. Det kritiseras, skälls och gnälls ohämmat i medierna och bland allmänheten, av rädsla och oro förstås. Men man glömmer, eller vet inte, hur vi är funtade! Individuella skillnader i vår biologi och våra erfarenheter har en självklar betydelse för hur vi tolkar fakta, bedömer risknivåer och följer restriktioner. Det handlar om personlighetspsykologi, svarar jag. Om skillnaderna i mod och i vår beredskap för att stå ut med ovisshet och att ta risker. Och om vårt omedvetna sätt att hantera rädsla genom ilska och irritation. (Vem har inte fått det onda ögat från damen med mask i kön på Ica?) Och framför allt – vår olikhet i bedömningen av själva risken. Ja, vi hinner tala om rätt mycket, journalisten och jag. Svårt att vara heltäckande i ett så omfattande ämne. Men som alltid påminner jag mig om att vårt ganska långa och intressanta samtal kommer att kokas ner till ett inslag på sisådär fem minuter. Här gäller det att ”döda sina älsklingsutläggningar” och i stället vara effektiv, hitta nyckelord och sammanfattande meningar. I alla händelser, säger jag, funkar det trista karantänlivet som vi nu tvingats till allra bäst om vi inte i tid och otid skickar det onda ögat mot våra medmänniskor på Ica. Eller om vi hejdar vår tendens till otrevlighet, när människor vi träffar inte bedömer läget eller gör precis som vi själva. Vi är olika funtade och vi lever alla under samma himmel.

15

9789127461185_001-152.indd 15

2021-09-29 08:12


7 januari

Smärta kvar i huset vid havet. Det grå kan vara vackert. Jag vandrar ut till fyren. Plötsligt bryter solen igenom och hedlandskapet badar i mättat släpljus. Så här kan världen också vara – med ljus, sol, luft och horisonter åt alla håll. Jag glömmer min onda rygg. Den som jag har bestämt mig för att acceptera och strunta i. Med blandat resultat måste sägas. Men när solen bryter igenom står jag stilla och låter perspektiven bortom ta över min uppmärksamhet. Finns det ett samband mellan ljus och smärtupplevelse? Upplever vi mindre smärta när solen lyser? Något att forska på. Eller finns redan sådan kunskap? För några veckor sedan fick jag en fråga av en vän, när jag medverkade i hennes podd. Har smärtan en framtid? Jag tyckte frågan var lite egendomlig. Smärtan som en vinstdrivande verksamhet med 16

9789127461185_001-152.indd 16

2021-09-29 08:12


marknadsandelar? Smärta som något som bär sig eller inte? Vårt samtal slingrar sig som meandrar runt temat. Smärtan, i både fysisk och psykisk form, har ju överlevt evolutionens reningsprocesser av någon anledning. Kanske för att den har ett budskap till oss. Den hojtar till när något är fel, något är skadat, något måste göras. Kroppen behöver vård och omsorg. Själen likaså, särskilt när vi utsätts för smärta. Anledningarna till smärtan kan ligga både hos oss själva och i omgivningen. Vi kan ha varit oförsiktiga och kört oss själva i botten med utbrändhet som resultat. Vi kan ha slarvat med mat, sömn och rörelse och kroppen säger ifrån av den anledningen. Men det är inte alltid vårt eget fel att vi känner smärta. Kontexten och saker som är svårare att påverka – vare sig det är en sjuklig, dåligt fungerande arbetsplats, ett destruktivt äktenskap eller en pandemisk lunginflammation – bär lika ofta skulden för vår smärta. Det går inte att leva helt smärtfritt, det vet vi. Så smärta måste vi förhålla oss till. Och min onda rygg då? Vems fel är den? Tja, åldrandets, förslitningarnas, tänker jag. Smärtan har fått mig att motvilligt gå på gym. Promenera, det har jag alltid gjort. Så kanske vinner jag något extra på att ha ont i ryggen. Kanske blir jag mer frisk i övrigt på grund av min nya ”sportighet”, bortsett från eländet i ryggen alltså. Så vi konstaterade i vårt poddsamtal – smärtan kommer nog även i framtiden att ha en framtid. Det goda budskapet här är att människan är stryktålig. Hon klarar att fungera, skapa ett meningsfullt liv och samtidigt bära mycket smärta av olika slag. 17

9789127461185_001-152.indd 17

2021-09-29 08:12


Det är rätt fantastiskt. Evolutionen bestämde sig väl för att behålla smärtan, den verkar vara funktionell. Den emotionella upplevelsen, det vill säga obehaget och lidandet, den detaljen får följa med i bagaget så att säga. Så gick tankarna under vandringen hemåt från fyren. Smärtsamt men av ett annat slag – kaos i Washington. Det av många efterlängtade presidentskiftet ska äntligen godkännas formellt. Joe Biden vann och gjorde det utan fusk. Donald Trumps anhängare stormade under ceremonin Kapitolium, påhejade av den avgående presidenten själv. Stor förstörelse, stölder, poliser och demonstranter skadade. Fyra personer dog i kaoset, varav minst en skjuten. Skarpa hot mot ledande demokrater. Deras liv helt enkelt i fara. Världens ledare reagerar, mestadels med förfäran. Smärtsamhet av det här slaget är inget nytt hos mig, den har jag känt under en lång tid. Det onda i själen av att beskåda länders nermontering av fundamenten för mänsklig existens – förnuft, sanning, frihet, humanism, jämlikhet, medmänsklighet. Ungern, Polen, Ryssland, Kina … Ibland är det svårt att förstå att vi ser samma himmel. Och ja, smärtan har nog sin framtid. Om vi inte kände den skulle vi inte agera för vårt bästa. Och det gör ju trots allt rätt många, även i dessa tider.

18

9789127461185_001-152.indd 18

2021-09-29 08:12


14 januari

Vinnare och förlorare åter i huset vid ån. Grått och nollgradigt. Människor vandrar på gatorna för att snappa luft och sträcka på benen, komma ut från den påtvingade hemisoleringen framför skärmarna. Antalet insjuknade i covid-19 ökar, dödstalen ökar. Sjukvården går på knäna. Vi försöker hålla i och hålla ut. Själv dippar jag av och till i sinnesstämning men håller envist tag i rutinerna. Promenaden mitt på dagen blir det viktigaste. Ut i gråljuset! Låt inte mörkret tränga sig in i själen. Men ryggen värker. Jag kan inte riktigt släppa händelserna i USA. En scen infinner sig i min fantasi. Den nu bortvalda presidenten mr T har samlat familjen i soffhörnet: ”Vem vill spela Fia, eller kanske Monopol eller TP? Jag kommer visserligen att vinna rubbet för jag är bäst, men sura inte över det … I am the winner, 19

9789127461185_001-152.indd 19

2021-09-29 08:12


Jag har sett det vackra även i det svåra och vilsna. Hur livet är svårt och lätt på samma gång. Både underbart och rena avgrunden. Inte undra på att man vill skriva om det.

Närbilder

ANNA KÅVER är leg. psykolog, specialist i klinisk psykologi, leg. psykoterapeut och författare till succéer som Att leva ett liv, inte vinna ett krig, Himmel, helvete och allt däremellan och senast Dansa mjukt med tillvaron: Om mening, mod och möjligheter.

Anna Kåver

DEN HÄR BOKEN handlar om en omvälvande vår. Våren 2021. Pandemin höll oss ännu i ett järngrepp, fick oss att fundera över de existentiella villkoren och ompröva våra livsstilar. I sin mest personliga bok hittills delar Anna Kåver med sig av sin dagbok från denna märkliga period. Med skärpan inställd på det nära betraktar hon allvarsamt, men också med underfundig humor livet med dess faser, motgångar och övergångar – årstider, ålderstider, yrkestider, tillsammanstider och självklart de orostider som nu sveper in över världen. De stora livsfrågorna samsas här med erfarenheten från ett långt yrkesliv ägnat åt kunskapen om vad det innebär att vara människa.

Anna Kåver

NÄRBILDER Anteckningar i ljuset av en märklig vår

FOTO: Emma-Sofia Olsson SvD TT

ISBN 978-91-27-46118-5

9 789127 461185

9789127461185_omslag.indd Alla sidor

2021-09-29 08:11


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.